Jättestark

Min son kom fram till mej och säger:
-Känn vad starka muskler jag har mamma.
Jag klämmer på hans sjuårige arm med tummen och pekfingret och säger:
-Oj vad stark du är. Då klämmer han på mitt gäddhäng och säger:
-Oj vad stort, du är jättestark mamma.

Dyrt med hopprep

Hela familjen sover utom jag. Jag ryms inte i sängen så jag får göra något annat. Alla är vi dessutom förkylda, förutom min man som aldrig blir sjuk, så jag låter dom sova. I dag har dagis genensam städdag och det är mycket som ska göras. Buskar ska flyttas, gångar ska läggas, staket ska målas. Själv kan jag gömma mej i köket och ordna fikat då.

Kanske jag går ner i vardagsrummet och gör solhälsningen några gånger... Jag testade förresten mitt hopprep i går. Det var en ganska obehaglig upplevelse. Det kändes som om ALLT på hela kroppen, förutom skelettet, satt löst och studsade och flög okontrollerat runt omkring mej, till och med ansiktet åkte upp och ner vid varje hopp. Kanske jag är för gammal för hopprep? Nu måste jag köpa dämpade skor, stöd till vristerna, en supertight sportbh, eller om det finns en tight kroppsstrumpa att dra över hela mej skulle det kanske fungera bättre. Det där billiga hopprepet för 50 spänn kanske blir en dyr träning ändå. Jag ger inte upp än, min kropp behöver motion.

Moget

Vem är jag gift med egentligen? Jag vet inte om detta är kryddan i vårt äktenskap eller om det är den senaste sprickan. Idag var vi på Intersport för att inhandla diverse varor, bla. ett hopprep till mej. Då får min man ögonen på en Cruiser bike. Den är stor, jättestor och störst. Dessutom rosa. Han går loss och ställer tusen frågor till personalen och cyklar runt i affären och håller på.
-Vad tycker du, vad tycker du? frågar han ihärdigt. Jag vet inte riktigt vad jag ska svara så jag frågar: -Hur gammal tror du att du är egentligen? Han blir sur och tycker inte jag ger något stöd. Personalen har redan varit på lagret och plockat fram ännu en till. Min man cyklar runt och söker stöd hos våran sju årige son istället. -Vad tycker du? är den inte cool? -Jo, svarar han.
Egentligen tycker jag cyklarna är supersnygga, men... är dom inte till för yngre människor som vill cykla långsamt och visa upp sej för hela stan? Dessutom har han en cykel hemma som han aldrig använder...
-Vadå för gammal för en cruiser, börjar han, du har ju köpt ett hopprep hur moget är det? -Ja, men jag ska ju inte stå ute i två flätor och hoppa i knästrumpor och plisserad kjol. Jag har det ju i träningssyfte.
Sedan var det tryckt stämning i bilen hem.

Johan Rheborg har förstört min syn

Jag har läst att svenskar aldrig tar ansvar över sina egna handlingar utan skyller ifrån sej hela tiden. Det gör ju att jag, som svensk, kan skylla på Johan Rheborg. Det är nämligen så att jag har sjuka barn hemma (inte mitt fel) och då tyckte barnen att vi skulle se på film. Eftersom jag själv är lite trött tänkte jag att vi kan ju se något som även jag själv är intresserad av.
Vi hittade "En häxa i familjen" i skåpet och i den medverkar Johan Rheborg. Den ville jag SE.
Nu när jag tränar upp min syn får jag absolut inte använda mina glasögon då jag måste börja om på ruta ett med träningen igen.
Det är som att plötsligt trycka i sej en tårta mitt i bantningskuren. Det är inget bra alltså.
Jag satt där i soffan och såg en suddig figur i TV;n. Han lät som Johan Rheborg men det var inte riktigt den upplevelse jag var ute efter. Jag kunde inte se hans mun, ögon och mimik.
HAN FICK MEJ ATT STRÄCKA MEJ EFTER MINA GLASÖGON.
Nu är det kört. Jag kände mej helt blind när jag tog av mej dom igen.
-Blind, blind, BLIND!

Bearbetning

Jag har lånat en sagobok på dagis, den är full med prinsessor, drakar, fenixfåglar, väderkvinnor och allt möjligt mysigt som ska finnas i barnens värld. Så började jag läsa en mysig saga för barnen på kvällen. Sagan utvecklades till värsta skräckfilmen när den tröga huvudpersonen (som kanske hade samma IQ som Frankenstein) plötsligt befinner sej i Galjbacken där sju rövare hänger och dinglar (på en illutrerad bild i färg). Vår hjälte plockar ner liken då han tror de fryser och värmer dem vid sin brasa. Då råkar likens kläder börja brinna och pojken hänger tillbaka kropparna i repen.
Mina barn satt blickstilla och storögda. Det gjorde jag också... Var ska denna saga sluta? Vad mer kommer att hända? tänkte jag.
Är det här sagor för 4-7 år?
Jag vet inte, men barnen ville höra den igen idag. Kanske för att bearbeta upplevelsen från igår?
Vi har läst den igen nu.

Kampen går vidare

Jag har jobbat på dagis i dag, toppen för mej. Barnen på dagis undrade var mina glasögon var, jag svarade att de var hemma. Sedan fick jag förklara för mina arbetskompisar min plan om att träna upp synen. Alla var skeptiska och kanske tycker några att jag verkar lite tokig men det gör inget. Jag vet att jag är smart. Alla IQ tester jag gjort kan väl inte ljuga...
Experimentet fortsätter.
Jag har upptäckt att jag ser mycket sämre med vänster öga så för att träna det lite extra har jag en svart sjörövarlapp över högra ögat. Jag använder den inte på dagis, bara hemma.
Men det finns nackdelar med det här. Jag har inget djupseende vilket gjorde att det var ganska svårt att se när jag lagade maten. Jag har ingen aning om jag faktiskt träffade fisken när jag saltade och pepprade rödspettan? Det smakade ganska o-salt så antagligen missade jag hela stekpannan.
Snart ska jag titta lite på TV. Det gjorde jag i går (utan glasögon) då upptäckte jag att kroppen agerar säkert mer än mimiken på skådespelare. Det har jag inte tänkt på så mycket på tidigare då jag alltid tittat på deras ansikten istället. Igår såg jag inga ansikten, allt var väldigt suddigt, det såg ut som människor med helt blanka ansikten, det påminde faktiskt om som sådana där trädockor man har när man tecknar proportioner.
Nu ska jag kolla hur det ser ut idag.

Dag nummer ett

För länge, länge sedan i en stad kallad Stockholm bodde jag förut. Där levde jag lycklig i flera år. En dag fick jag för mej att jag skulle börja med yoga. Det gjorde jag också. Min yogalärare lärare var 50 år och hade en stor vit turban på huvudet och vitt långt skägg. På armarna hade han en massa hem pickade tatueringar. Han sa till mej:
-Jag ser att du har glasögon, kanske du vill sluta med det?
-Ja, jag har ju linser hemma, jag kan använda dom istället, svarade jag.
Han tittade på mej och skrattade, så sa han:
-Jag menar; du kanske vill sluta med glasögon överhuvudtaget.
-Ja, sa jag.
-Då har jag en bok du ska få, sa han.
Nästa gång vi sågs hade han kopierat en hel bok till mej. Där stod det att jag skulle lägga glasögonen åt sidan och aldrig använda dom mer igen. Det stod också att jag skulle börja göra ögongymnastik och äta viss typ av mat.
Det gjorde jag aldrig då, men jag har kvar boken och idag tycker jag att det är dags att pröva det. Så jag ska ge det tre dagar och se om min syn blir bättre, eller kanske en vecka...
Idag är dag nummer ett och jag har plikt troget gjort min gymnastik och jag ska undvika mejeriprodukter helt.
Spännande tycker jag.

Vad var det?

Vips, blev jag 80 år gammal. Jag råkade flippa förbi den där gamla TV-kanalen MTV igår kväll. Egentligen har jag inte tittat på den kanalen det senaste decenniet, men jag måste säga: Vad är det för framtid vi kommer att få? vilken hemsk musik och vilka vidriga videos det blivit nu förtiden.
Jag råkade se en video med fyra flickor i bikiniliknande klädsel spy färg på varandra och överallt. Inte som en kort scen utan genom hela videon. Jag tror de hade några demon liknande masker för ansiktet också. Jag måste säga att bilden tog över hela låten. Jag har ingen aning om vad det var för musik genre det var, vilka finns det nu förtiden egentligen?
Men undertiden jag bevittnade framtidens musikvideos så undrade jag vad de ville säga med det där? vad var det för budskap? vad sjöng dom om? Var det anorexia? eller var det politiskt rött vs blått? Jag missade det totalt fast jag undrade hela tiden och hade antagligen texten i öronen.
En reklamfilm där man inte kommer ihåg vilken vara de säljer när filmen är slut kanske inte är så bra?

Så blir jag glad igen

Vår bil är död. Han klarade inte operationen. Hans nya motor var tydligen också död (efter nästan 20 timmars arbete) så vi måste sluta upplivningsförsöken. Min man sörjer genom att kolla på "blocket" och jag tar ut det genom arbete. Jag jobbar hela tiden nu, det gör mej lycklig. Jag tackar ja till alla jobb jag får som inte har med tatuering att göra och de gör mej glad.
I morgon ska jag jobba i köket igen, jag har ingen aning om vad jag ska laga, men jag är helt övertygad om att det blir bra och vegetariskt.

En klen tröst

I dag efter dagis var min dotter gnällig, väldigt gnällig då hon inte hade någon att leka med (min son hade en kompis med sej hem och var upptagen med honom) i min desperation efter lite lugn och ro tog jag fram en gammal Barbiehäst.
-Här, den kan du leka med.
Hon blev överlycklig och försvann in på sitt rum. Toppen, tänkte jag. Så kommer hon ner för trappan efter någon minut och är mycket missnöjd och säger med sin gnälligaste röst som är på gränsen till att bryta ut i gråt:
-Det går inte. Mina Barbies kan inte rida.
-Varför då?
-Dom har inga ridhjälmar, buhu buhuuuu
Vad ska jag svara på det? På dagis har vi sagt: Om ni inte vill ha hjälm får ni inte åka pulka/scrana/snowracer i backen. Ni måste ha hjälm när ni åker skridskor, eller denna gamla klassiker: Ni måste använda cykelhjälm!
Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag försökte med att: Du kan ju göra egna hjälmar av papper (!?) eller tejpa på de där små plast skålarna på huvudet de kan ju fungera som hjälm.
-Nej, det går ju inte, de är ju förstora.
Där insåg jag att min minut av lugn och ro var över. Men hennes Barbies har sina hjärnor i behåll, alltid en tröst.

Dagens arbete

I dag har jag jobbat i köket på dagis. Jag har lagat mat som är helt ekologisk, vegetarisk, (och lite vegan mat). Det gick jättebra! Jag är inte van att jobba helt ensam i kök men det var inga problem alls. Tydligen kan jag det där eller så är det bara väldigt lätt jobb???! Hur som helst är det bra att jag får det att fungera då jag även ska vara där i morgon.
I kväll ska jag gå på en föreläsning om något, jag kommer inte ihåg vad det handlar om då mitt minne är mycket begränsat, men jag tror det handlar om hur man får livet att fungera?!!.
Som om det skulle gå i verkligheten?

Önskar jag bodde i Finland

Mitt smink är slut. Jag var inne i stan och skulle köpa nytt. Jag bad om hjälp eftersom det jag brukar använda (HR) hade utgått. Oj vad vi provade. Lite för rosa, lite för gult, för grått. Ingen nyans passde av ALLA märken. Jag är för vit helt enkelt. Jag är vitare än allt smink i Sverige. Då jag är halvfinne (=vit) undrade jag vad alla finska människor sminkar sej med. Det visar sej att i Finland har dom helt annan färgskala på sminket. Men i Sverige är de flesta rosa så då köper man in det. Toppen, nu måste jag åka utomlands för att köpa smink.

Bra start på dagen

Mitt nya liv har börjat ännu en gång...
Uppe med tuppen, jag vet inte om jag är trött än. Jag vaknade flera gånger i natt och kollade klockan, jag vill ju inte missa träningen. Men nu är allt på gång. Ska jag ha med mej gympaskor? Vad är bodybalance egentligen? på yoga använder man ju inte skor. Jag tror inte man behöver det men jag tar med dom ändå. Jag mår lite illa och har ont i huvudet. Bra start på dagen!

Trotsig

Detta kroniska försök till förändring. I morgon ska jag träna klockan sju på morgon. För mej är det lika konstigt som att träna klockan två på natten. När jag bodde på observatiriegatan (vid Odenplan) så brukade jag gå hem från jobbet (Dramaten) mitt i natten. Då brukade jag ibland gå via sveavägen hem. Där fanns det ett nattöppet gym. Det var alltid folk som tränade där. Stora, breda broiler killar som lyfte tungt. Inte en enda gång blev jag sugen på att gå in och träna, och jag undrar fortfarande vad det är för människor som tränar mitt i natten. Och varför?

I morgon efter jag har gjort min morgon gymnastik ska jag jobba på dagis. Jag är mest fascinerad av de trotsigaste barnen. Deras min-spel och hur dom kämpar emot med hela kroppen för att inte få på sej ytterkläderna är mycket intressant. Deras standard replik "Jag vill inte" som skriks ut två centimeter från ens öra, har kanske orsakat endel tinitus vid det här laget.
De flesta vuxna människor har ju lärt sej att behärska sina känslor men treåringarna kör på, allt dom bara kan. Trotsen börjar visst vid åtta månaders ålder och fortsätter sedan resten av livet, men det klingar visst av lite efter 27 års ålder. Tack och lov att jag blir äldre för var dag. Kanske det är därför livet blir bättre och bättre med tiden, trots att kroppen förfaller?
Min mamma säger att äktenskapet blir bara bättre och bättre med åren och så är det nog med livet också. De som är mest nöjda med sitt liv och kropp är faktiskt folk över 65 år.
Kanske det tar nästan ett helt liv att inse att allt är ganska bra ändå?!

Skrap, skrap

Av någon anledning var det två män i mitt radhus idag. Dom kom från Lycksele. Jag frågade genast hur lång tid det tog att köra mellan Umeå och Lycksele.
"Om du kör lagligt tar det en och en halv-två timmar" sa den ene.
Det är inte så farligt tänkte jag, det kanske är värt att köra den biten till en sommarstuga?

Nu ska jag skrapa trisslotter och kolla om det plötsligt händer något.

Jag vet inte

Jag satt på ett möte i kväll. Det var ett tråkigt möte och vid den nionde punkten som var ekonomi orkade jag inte längre. Jag satt istället och undrade vad jag gjorde där, och vad min totalt tysta närvaro bidrog med egentligen. Jag undrade varför vissa människor alltid pratar i alla sammanhang. Har dom verkligen åsikter i alla ämnen. Är allt intressant för dom eller är det behovet att synas som tar över? På förra årsmötet fick vi starköl efter åt. Jag satt och tänkte på den. i år var det te eller kaffe.
Jag längtar efter något. Jag undrar vad det är egentligen? Kanske det är något jag redan har... men antagligen inte.
Kanske det är musik.

Februari

Väntar på ett samtal som inte verkar komma...än. Kanske jag ska jobba på dagis i morgon. Jag vill, jag vill, jag vill. Hoppas, hoppas, hoppas.

När jag flyttade hit för några år sedan började jag gå en målarkurs. Det var trevligt och jag hoppades att kanske lära känna några vänner eller något åt det hållet. Jag kommer ihåg att jag frågade den äldsta i gruppen (nybliven pensionär) om vilken månad snön var helt borta här uppe i Umeå. Hon tittade granskande på mej och så svarade hon "Det är svårt att säga, snöhögar kan ju ligga kvar ganska länge...Jag kommer ihåg att en gång började det snöa i juni och morgonen efter låg alla små pippifåglar döda på marken. Det var länge sedan man jag kommer ihåg att jag och min dotter såg dom överallt"
Jag själv tänkte instinktivt "här vill inte jag bo".
Nu är det slutet på februari, alla barn på dagis har vinteroveraller och vinterskor. De stora barnen åkte skidor och de mindre stjärtlapp och de allra minsta sög på isbitar. Det roar mej enormt att se hur barn fungerar och tänker. I morgon kanske jag får jobba igen om någon i personalen är sjuk.

Jag hoppas, hoppas, hoppas.

Tillbaka?

Igår var det vår, solen lyste och det droppade från taken. Jag ställde mej på vågen för att se vad vintern gjort med mej. Det var lite värre än jag väntar mej. Jag började fantisera om att ta fram cykeln snart, kanske färga håret och bjuda över grannar på middag och vakna upp ur vinter dvalan.

I morse när jag vaknade var det mulet. Snön vräker ner och jag kände hur energin som försiktigt hade vågat sej fram igår genast sprang och gömde sej. Vad är det för mening med att stiga upp ur den varma sängen idag? Det finns ingen större anledning att göra något alls.

Igår vårstädade jag barnens rum. Alla prylar dammtorkades, alla mjukisdjur tvättades (och hängdes på tork i solen) Jag dammsög och sorterade även bort allt dom vuxit ur, kläder, böcker och leksaker.

Idag är det bara kallt, kallt, kallt. Och snö överallt.
Eller så kanske det bara är min pms som är tillbaka.

Bara så ni vet

Jag fick massor vettiga saker gjort när jag inte använt datorn. Därför har jag beslutat att ha blogg uppehåll ett tag.
Bara så ni vet.

I morgon blir det teater.

Skridskor istället

Fyra procent av Sveriges befolkning har med sej sin dator på toaletten.
Jag är inte en av dem, men jag har barnen hemma idag så jag ska försöka att inte häcka framför datorn hela dagen. Det kan inte vara kul med en sådan förälder. Kanske vi testar skridskor istället

Störd

Något jag läste på en blogg stör mej. Mycket.
Hur fungerar vissa människor egentligen? Hur tänker dom och hur kommer dom fram till sina åsikter?
Vad är logiskt och vad är paranoia?
Jag försökte diskutera det med min man, men han tyckte det inte ens var värt att kommentera. Svaret för honom var självklart. Efter det kände jag mej lite dum, att jag någonsin tvivlade på min åsikt. Det var ju självklart. Det gäller att inte trassla sej in i spindelns nät. Man ska väl inte vara extrem åt varken det ena eller andra hållet och det är här ett sunt förnuft behövs.

Själv har jag störningar kring blodsmittor (vilket gör att det är jobbigt hos tex tandläkaren som kladdar med sina blodiga handskar på allting tex datorer och lampor, lådor, handtagen på sina verktyg) men där tar jag ändå risken fast jag vet att hepatit sprids mest där.
Men det vore skönt att slippa oroa sej för det. Men vad är oddsen, och kan man verkligen skydda sej till 100%?
Tatuerare (som jag själv) kan ha dessa nojjor. Fick höra att på en större officiell middag (med tatuerare) hade dom steriliserat besticken. De var alltså förpackade i sterilpåsar och körda i autoklav. För ärligt talat, folk blöder ibland i munnen och diskmaskinerna på restauranger dödar inte alla bakterier. Vissa människor tycker kanske det är överdrivet, medan andra tycker det är självklart. Våra gränser är olika tack och lov. Det gäller att hitta en gräns man själv är bekväm med.

Jag tror jag ska skriva en novell om en störd människa nu. Kanske en överdrivet störd människa

Museum

Jag vill gå på nationalmuseet och se Toulouse de Lautrec utställningen.

Dagens arbete

Ibland är det roligt.

I duschen

Jag brukar passa på att bada och duscha när det är Bolibompa, då får jag vara ifred och samla tankarna. Jag badade i väldigt varmt vatten och kom då på att tänka på att i Finland uppfann man bastun. Antagligen för att det är så otroligt kallt på vintern att man annars aldrig annars sulle bli varm igen. Då kanske människor kring ekvatorn borde ha uppfunnit ett kylrum som dom sitter i. Då sitter dom på isblocken och kastar snöbollar på varandra. Sedan när dom är frusna och har fått blåa läppar då kastar dom sej ut i den heta sanden och rullar runt för att sedan gå in i kylrummet igen.

Borde det inte vara så? Är det så? Eller vill människan bara vara varm?
Jag tror att vi människor vill vara varma.

Deadline, men inte för mej

Idag kl 24.00 är det deadline på det där kapitlet till månpocket tävlingen (visst var det en tävling?) Jag kan inte vara med. Jag har inte skrivit en enda bokstav. Det känns lite tråkigt. Vad har jag gjort istället egentligen? Jag vet inte.
Idag skulle jag läsa en bok och råkade somna. Det var väldigt dumt. Nej, nu är det dags att skärpa sej och fokusera. Nackdelen med att läsa är att jag är så still. Jag rör mej ingenting och då börjar jag frysa och så drar jag filten över mej och då blir det så varmt och skönt att jag måste vila och sedan är det kört.
Kanske jag ska gå till gymet i morgon? det kostar ju faktiskt 500 i månaden. Ja just det, jag har ju kund så det går ju inte.

Förresten, jag fick bra kritik på min fragment övnings novell vid seminariet i helgen. Det var kul. Någon tyckte det var det bästa jag skrivit. Jag som bara slängde ihop något över dagen. Kanske det är så jag ska jobba? Snabbt och effektivt utan att tänka.
Så får det bli.

Why, oh why, can´t I?

Så sjöng Judy Garland i Wizard of Oz. I dag är det min sång.
Fast jag tecknade i alla fall klart det där tattoo motivet.

Skapa skapa skapa.

Jag måste tömma min kamera idag. Min son har ställt upp sina pokémon figurer (med bakgrund och allt) och ska fota dom efter dagis. Det är så roligt när barn skapar. Min dotter sjöng en sång hela vägen till dagis, hon sa att hon hade gjort den själv. Det var sankta Lucia melodin med ett eget språk till. Kan det bli bättre?
Själv vet jag inte vad jag ska göra. Jag borde teckna i ordning några tattoo motiv men jag är inte sugen på det just nu. Kanske senare...
Jag ska lyssna på radion och bläddra i en tidning en stund.

Sagan om ringen

Idag sa jag högt att jag inte gillade Harry Potter. Jag fick oförstående och förvånande blickar på mej.
Jag kan inte rå för det. Men fantasy genre attraherar mej inte alls. Det kändes som att svära i kyrkan. Tur att jag inte sa vad jag tycker om "Sagan om ringen".

Jag tror förresten "Sagan om ringen" behövs. Jag är för mer filmer och berättelser om mäns vänskap, varför är det så få? Män i olika åldrar med olika förebilder. Manliga relationer intresserar mej. Dom behöver bara inte utspelas i en fantasy värld.
Ärligt talat läser jag nästan bara manliga bloggar, vet inte varför, men dom handlar i alla fall inte om vilka jeans dom har på sej.

Mörka moln på min himmel

Det blev en skitdag trots allt!

Jag bara undrar...

Snart måste jag börja att läsa matbloggar. Jag har ingen fantasi när det gäller att laga middag. Det är nästan alltid jag som lagar middags mat och det tär på mitt matförråd (i huvudet).
I helgen tyckte jag att jag och min man skulle laga mat tillsammans. Det var ingen hit. Vi gjorde vegetariskchilli. Min man använder sej av sin favorit kryddblandning oavsett vilken rätt som tillagas (det är kanske inte sant, men det kändes så) Han tyckte det blev jättegott (och lite för salt, men salt är gott tycker jag) jag åt också lite.

Något annat som jag finner underligt är att färsk timjan är gott, men torkad på burk vidrig. Hur går det till?

Inte en av dem

Jag har hunnit med att jobba lite på dagis i dag. Alla barn skulle åka skidor, det gick jättebra. Själv äger jag ju inga skidor än så jag fick springa bredvid. Det var väldans mycket hundbajs överallt. Om folk är för slöa för att plocka upp korvarna kan dom väl sätta blöja på djuren så kan hundarna själv bära hem det. Det var faktiskt något vi reagerade på när vi flyttade upp hit, att alla har hund och att det ligger bajs överallt. Nog om detta.

Fick höra att det varit en artikel i SvD för några dagar sedan om att tidningar vinklar vissa av sina artiklar som att kvinnor är offer för samhället, för annars kanske tidningan skulle framstå som kvinnofientlig. Vad kan man säga om det? Själv har jag aldrig känt att jag som kvinna har blivit sämre behandlad pga mitt kön. Jag trivs bra som kvinna och har absulut inga problem med det. Jag har dessutom jobbat i en väldigt mansdominerad bransch (tatuering) och visst har det hänt att folk inte alltid är så trevliga, men jag har aldrig känt att det är pga att jag är kvinna (kanske tjej på den tiden) utan mer för att personen i fråga är dum i huvudet. Men det har inte heller varit en fördel att vara tjej, det var mycket svårare att känna någon gemenskap. Jag kan fortfarande inte känna någon tillhörighet med de människorna men det har inte med mitt kön att göra, jag är bara inte en av dem.

Melodifestivalen

Okej då! Jag såg melodifestivalen igår. Jag röstade inte på någon. Carolas låt var en klyscha med bara refräng som skreks ut hela tiden och den där Sanna var väl bäst även om den också var skrikig, fast en Celine Dion aktig ballad istället.
Som sagt jag röstade inte på någon.
Jag tycker nästan folk som inte kan dansa och sjunga är nästan mer underhållande, fast på ett annat sätt förstås.

Jag ska bada idag

Solen skiner och vi ska ut och testa barnens nya skidor. När vi var och köpte dom tänkte jag: Jag vill också ha! Sedan såg jag prislapparna och sedan såg jag alla kläder och pjäxor. Satan vad dyrt det är. Det är ok om jag kommer att använda grejerna, men eftersom jag inte vet om det kommer att finnas snö här om några år känns det inte som någon bra investering. Det är ju knappt någon snö som det är nu.
Efter lunch ska vi åka till äventyrsbadet. Gud vad bra, jag älskar att bada och simma. Vi skulle naturligtvis vara lite ekonomiska när vi var där tidigare, så jag köpte två tio kort. Ett för vuxna och ett för barn. Det skulle bli mycket billigare så. Problemet nu är att jag tappat bort dom, så nu blir det mycket dyrare istället. Jag har haft det i min plånbok hela tiden, men nu är den försvunnen. Var o var kan den vara?

Godmorgon!

Jag har fått stiga upp jättetidigt och läsa läxor.
Snart universitetet.

Skoldag

Jag tackade nej till jobba på dagis idag för att gå till skolan i stället. Jag vet inte om det var rätt beslut.
På skolan fick vi skriva dikter (igen). Dikter verkar vara gåtor som det inte finns några svar till. Fragment utspridda på ett papper.
Jag tror inte det är min grej riktigt. Jag råkade säga det på lektionen:
-Jag gillar inte dikter! Men det var inte det jag menade.
Jag gillar bara inte att SKRIVA dikter. Jag vill höra dikter. De ska vara lästa högt, då blir det intressant.
Det kanske var dumt att säga så i ett rum fyllt med folk som älskar skriva dikter, men jag vill ju skriva noveller och det kan väl ingen bli sur över.

Jag har tappat lite skriv inspirationen, det gillar jag inte. Måste läsa en bok och hitta den igen.

King for a day, fool for a lifetime

Det fungerade ganska bra med den där frukost semlan ändå, för jag blev aldrig hungrig till lunch så jag skippade den. Råkade läsa lite skvaller om Bobby Brown som fisit i ansiktet på någon kvinna och kissat i Dee Sneiders säng (tydligen i en dokusåpa) Är det inte lite desperat att vara med i en dokusåpa när man är...40-50 eller 60 år? Att sitta och dra i sej droger när man är så gammal känns ju inte direkt som att livet går åt rätt håll.
För femton år sedan var han en av de respekterade, idag är han ett fyllo på TV. Kanske det hade varit bättre att låta bli drogerna, uppfostrat sina barn och sparat pengarna? men det är lätt att vara klok efteråt.
Hans fru Whitney Houston ska göra comeback. Om hon blir nykter och sitter och talar om det hos Oprah blir det en hit. Om hon gör en till låt om kärlek spyr jag.

Semlan knäckte mej

Urk, jag har precis tryck i mej en semla och mår lite illa. Och innan jag åt semlan tänkte jag: Jag kan ju inte äta semla till frukost, det är inte bra, så jag tryckte i mej två ost frallor innan. Det var ju inte heller något bra. Vitt bröd blir som en degklump i magen. Nu mår jag dåligt och undrar om det finns något motgift att äta? Frukt? morot?

Idag är min lediga dag, förutom det där styrelsemötet på dagis som dom lagt på en torsdagskväll (hur kan dom? när det är antikrundan?) hur som helst, jag är ledig och har därför blivit handlingsförlamad. Jag tror jag ska bläddra i tidningar och se på TV ett tag. För nu ska jag vara LEDIG!

Drömmen om ett hotellrum

Värdelöst! Jag säger bara det.

Kanske jag gör ett uppehåll med bloggen och läser lite böcker och öva på att skriva lite istället...

För det spelar ju ingen roll att jag är arbetslös på dagarna det är ju ändå 1000 saker som ska göras, tatueras, och handlas och kläder som ska tvättas och möten som jag måste närvara på.

Jag borde vara bortrest och bo på ett lyxhotell, få massage, äta körsbär, dricka källvatten utan bubblor, läsa tidningar som bara innehåller ytligt skvaller, vara omgiven av människor som aldrig pratar om tatueringar och det ska vara musik i bakgrunden som byts ut automatiskt beroende på vilket humör jag är på.

Jag tror jag måste börja motionera, då blir nog allting bra.
Jag ska genast skriva upp det på den där "att göra listan" då känns det nog bättre...

Skidor

Det var slutet på 70-talet. Jag hade en brun overall med brunt teddyfoder och en röd hjälmmössa. Pjäxorna var svarta i läder med rött och svart snöre och var väldigt gamla, kanske från 60-talet. Jag, min mamma och mina syskon skidade i solen över älven och kom fram till en stor stenhäll. Där tog vi av oss skidorna för att äta en apelsin och dricka varm choklad från en termos. Apelsinsaften sved på läpparna och jag brände tungan på chokladen, sedan var det dags att åka hem.

Jag har inte åkt skidor sedan jag gick i grundskolan. Men nu är det dags att köpa ett par. Mina barn bör lära sej åka skidor och skridskor. Jag vill ju inte att de ska bli som den där knepiga killen i klassen som inte kunde simma, cykla, åka skridskor eller skidor för än han gick i högstadiet.

Dagisdag

Oj vilken dag! Jag har jobbat på dagis hela dagen idag. (mina barns dagis) Det roar mej enormt. Barn är så finurliga och vid matbordet hittade de på en saga som alla barn vad med och bidrog till. Det var så kul att höra hur sagan tog form och att alla fick vara med och skapa. Jag satt vid bordet och tänkte; här kommer det gratis sagor, jag borde anteckna vad som sägs och skriva ner den.

En gång gjorde jag en fin pekbok med tattoo motiv. Kanske jag ska arbeta lite mer på den och försöka gör något av den ändå?
Jag vet inte.

Jag har även varit på ett föräldramöte på dagis i två timmar i kväll så nu ska jag vila i soffan resten av kvällen. Jag har gjort mej förtjänt av att slöa i kväll.

Vilken pärs!

Jaha, så var det gjort!
Novellen är klar och det var inte alls så lätt. Jag tycker inte ens den blev särskilt intressant, mer förutsebar och menlös. Jag är inte alls nöjd. Det dumma är att jag inte kan låta den ligga och falla i glömska, så jag senare kan plocka upp den och skriva den så den går att läsa. Och inte heller fick jag någon närkontakt med min huvudperson. Vem var han egentligen? Tydligen en patolog jag inte känner. Men jag tror han heter Hans, men det skrev jag visst inte ens i texten.
Läxan är i alla fall gjord och det är bra.

Jag kunde naturligtvis inte hålla mej från att läsa lite bloggar under mitt arbete. Och då hittade jag en rolig skrivtävling som månpocket har. Den vill jag naturligtvis vara med i. Jag har ju aldrig lyckats vara med och tävla i något så det verkar ju vara kul. Men när ska jag ha tid med det? Deadline om 8-9 dagar. Kanske jag hinner...om jag stressar...för då går väl allt fortare?...

Panikskriver en novell

I dag är det måndag, barnen är på dagis och jag borde kunna luta mej bakåt i soffan och läsa min bok. Men det går inte. Jag fick reda på att det var deadline nu (fredagen som varit) på vår läxa i Skapande svenska. Så istället för att känna lugn och ro måste jag panikskriva en novell på två sidor. Det känns annorlunda...nästan lite spännande och kreativt.
Vad som är bra med att få en sådan utmaning är att jag har inga krav på mej själv att den måste vara så bra. Det enda krav jag har är att den måste bli färdig. Det är enligt mej ganska bra förutsättningar.

Annat är det om jag ska teckna. Då tar det tvärstopp. Där har jag så mycket prestationsångest att det inte går att arbeta alls. Där vet jag hur en blockering känns. Men skrivandet går bra, för jag vet ju redan att jag inte kan stava och läsa så bra så jag kan alltid skylla på dyslexin vilket ger mej total frihet och ingen prestationsångest. Tur att jag är sådan.
En lärare jag hade på konstskolan sa att det fanns en hel del konstnärer som var färgblinda (som han själv) och och hade andra handikapp vilket gjorde att dom målade helt på känsla (typ naivistsikt) istället. Själv är jag bra på teckna realistiskt men det intresserar mej inte. Jag gillar barnteckningar. Dom är bäst!
Oj, nu bytte jag ämne helt, jag har inte tid med det här. Jag måste börja skriva den där novellen nu.

Tankarna kommer

Jag hittade några begagnade böcker i går när vi var på Myrorna. En samling av Tage Danielsson och två böcker av min favorit författare John Stenibeck "Buss på villovägar" och "Öster om eden".
Jag har börjat läsa "Buss på villovägar" och tycker redan den är fantastisk. Men det är ett problem. Den har några äckliga gul-bruna fläckar på sidorna. Jag vet inte vad det är.
Och eftersom jag tatuerar så har jag utvecklat blodsmittsfobi. Nu tror ju inte jag att det är blod. Det kan ju vara vad som helst; vin, te, julmust, kräk, diskvatten eller något annat i flytande form. Det kan dessutom vara jätte gammalt, över 40 år gammat ut frustat kaffe från en skrattattack, eller rester från en magsjuka från 70-talet. Jag vet inte, men fläckarna får lite av min uppmärksamhet när jag läser. Jag vill inte röra vid dem. Texten tar naturligtvis över, men varje gång jag vänder blad kommer tankarna.

Men vad?

De senaste hundra gångerna jag har varit ute på krogen har jag insett att jag vuxit ifrån det. Även om det för det mesta är trevligt så finns det en nyans av menlöshet över det. Jag är bara så van att det är det man gör...Jag borde byta ut det mot något annat, men vad?

En kväll i Luleå

Vi har barnvakt. I kväll blir det lite vin och kanske en öl på en pub.
Vad har Luleå att erbjuda i februari?

Samtal med min bror

Jag har fått information på universitetet att de som läser litteraturvetenskap ofta talar om bibeln. Inte som en religiös bok utan som en litterär bok. Då den först är muntligt berättad i många år, gör att den är väldigt bra uppbyggd för annars skulle inte folk komma ihåg berättelserna. Samma sak med Oddysséen. Nu undrar jag om jag faktiskt ska ta och läsa den i rent berättande-uppbyggande syfte. Problemet är att jag inte äger någon bibel och jag har ingen lust att köpa en så jag frågade min bror.
-Har du någon bibel? jag tror jag slängt min.
Efter en stunds tystnad säger han:
-Nej, jag tror jag också slängt min.
Av någon anledning låter det lite hårt att slänga bort sin bibel. Man slänger ju inte bara en bok utan kanske något annat också.

Jag bläddrade i en bibel för några veckor sedan bara för att kolla hur det verkade vara. Jag tyckte inte alls den verkar särskilt bra skriven. Kanske barnens bibel är bättre?

Sex ord

Det var en tävling i DN här om dagen. Jag läste det inte själv, men min man läste högt vid frukostbordet. Det var om en novelltävling. Jag kommer inte ihåg vad den heter, kanske sex-novell eller något sådant. Novellen fick bara innehålla sex ord. Ernst Hemmingway hade skrivit en: Säljes; barnskor. Aldrig använda.
Tydligen kommer jag inte ihåg den rätt då det inte är sex ord eller om det har med översättningen att göra. Det var det bästa han skrivit, enligt honom. Och jag måste säga att det är fantastiskt. Det går att fantisera ihop hur många historier som helst med den informationen. Att det kan bli en hel novell av det...
Jag vill också vara med i den där tävlingen. Jag kan inte sluta tänka på den. Sex ord. Det förföljer mej dag som natt.
Ska det vara en replik? Långa eller korta ord? Jag blir tokig...Nu ska jag åka till myrorna och gräva bland folks bortvalda livsdelar.
Kanske det ger mej inspiration.

Hi hi hi

Jag är i Luleå och har efter fyra timmars bilfärd i tjock dimma, äntligen kommit fram (med träsmak i rumpan).
Som vanligt när vi hälsar på mina föräldrar blir det kakor, bullar och bakelser i överflöd så jag kommer att aldrig att känna någon hunger på några dagar, men möjligtvis lite illamående.

Jag funderar lite över min skola som jag hoppat av. Missar jag något viktigt? Vi fick en rolig uppgift att skriva en liten kort historia, och sedan skriva om den i olika former och från olika vinklar. Det var roligt och lärorikt. "Stilövningar" hette boken som Raymond Queneau skrivit och han har skrivit samma historia på 99 olika sätt. Det är intressant att se att samma historia kan förvandlas och få helt ny skepnad med olika känslor. Den övningen gjorde att jag blev ännu mer inspirerad att börja skriva på mina noveller.
Min plan är att komma igång med skrivandet på onsdag nästa vecka. Då ska det vara tyst i huset, ungarna på dagis, jag ska ladda med yogi te och flera askar läkerol. Sedan gäller det att inte kolla mailen, inte googla runt efter underhållning, utan bara sitta och skriva.
Snart, snart, snart, är jag i gång.
Jag laddar helt enkelt upp energin på max och antecknar ner idéer i en liten grön anteckningsbok och på onsdag kan jag släppa lös allt. Skrämmande!

Jag och min man har släpat med oss var sin dator hit men det är bara min som kan ta emot det trådlösa internetet vilket roar mej lite. Hi hi hi, det är lite lågt av mej, men jag kan inte rå för att det känns så. Jag skäms lite över det.

Längtar till på torsdag

Jag väntar på att räkorna ska tina.
Jag väntar på tiden som jag inte har ska komma.
Jag tror den kommer på torsdag.

Detta är inte en dikt.

Typiskt!

Allt är bra men det känns inte så. Jag studerar deltid på universitetet (två dagar i månaden) resten av tiden är jag ledig. Jag har snart massor med ledig tid till att skriva och jobba extra på. Vilket drömläge. Jag är avundsjuk på mej själv. Det är lite för bra för att vara sant.
Jag borde vara glad.

I rent studie syfte var jag där

Det känns som om jag varit med i en sketch, men sanningen är att jag varit på middag. En mycket obekväm middag med 120 gäster. Alla var nyktra. Det borde vara förbjudet att ha en nykter middag med 120 gäster och underhållning till det. Alla som var där var mina grannar. Jag kände igen kanske tio stycken. Jag kom sent och hamnade vid pensionärsbordet. Kanske det var bästa bordet ändå. Pensionärer tycker inte det är obehagligt att vara nyktra bland okända människor.
Damen till höger om mej tittade på mej hela kvällen. Hon tittade på när jag åt, när jag drack och när jag pratade (fast inte med henne). Jag visste inte om hon sökte kontakt eller om hon faktiskt inte kunde vrida huvudet åt det andra hållet. Jag tittade på henne några gånger och log men jag kom inte på något att säga.
Tack och lov var det underhållning. Men att få nyktra människor att sjunga kan ju vara en utmaning. Underhållningen var väl det enda som kändes tryggt, hon visste vad hon gjorde och gjorde det snyggt.
Förhyrda bussar skulle köra oss därifrån. Innan den tidiga bussen (kl 20.00) kom, greppades mikrofon och vi blev informerade om att det fanns gott om plats på den sena bussen (kl 23.00) så vi behövde inte skynda oss hem. Några minuter efter det reste sej de flesta upp för att klä på sej och fly fältet. Kanske 10-15 pers stannande kvar, jag var inte en av dom.

En sanning

Jag läste något bra igår:
Enda anledningen till att man inte skrivit den där bestsellern är att man aldrig skrev den.
Jag ser det som en sanning.

Johoooooo! Ett steg närmare

Jag tog tjuren vid hornen igår. Nu är det klappat och klart. Jag går min sista dag i skolan på onsdag nästa vecka.
Det gick jättebra att berätta det för min lärare. Hon var professionell och stöttade mej i mitt beslut.
-Det är klart att du måste gå vidare, du kan ju det här nu, sa hon
Vilken lättnad! Jag som förväntat mej att hon inte tyckt jag varit mogen och att jag behövde öva mer på stavning, grammatik eller något annat.
Vi hade precis lyssnat på "Alkemisten" (bok) så jag hänvisade till att "man måste följa sin dröm" och det tyckte hon jag absolut skulle göra.
Jag är inte van vid att "chefer" blir glada när jag måste gå vidare i livet, snarare tvärtom. Klasskompisar och arbetskompisar blir lite ledsna och tycker det är tråkigt, medan lärare och chefer tycker att man sviker dom. Det är min tidigare erfarenhet. men nu fick jag en ny.
Trevligt!
Snart kan mitt nya liv börja. Då är jag ledig och kan skriva noveller varje morgon...åh, vad spännande, åh, vad skrämmande.
Undrar vad jag då kommer att hitta på för ursäkt för att inte skriva?

Om jag säger det i morgon kan jag sova gott sedan.

Nu har jag bestämt mej. Jag måste sluta min skola. Jag måste vara kreativ, skapa något, annars mår jag inte bra.
Sluta skolan var ett lätt beslut. Det svåra är att berätta det för min lärare. Jag är rädd att hon börjar gråta. Ja, jag tror hon kommer göra det. Hon blir i alla fall väldigt besviken, om jag har tur blir hon arg. Men hon är mer en sådan som gråter.
Jag har inte sovit bra på två nätter nu bara för att jag måste berätta det för henne. Jag vill inte göra illa någon som jag tycker om, men ibland är det tydligen tvunget.
Om jag säger det i morgon kan jag sova gott sedan.

Min älskade skola har blivit tråkig

Gud vad alla människor sitter och bloggar. Alla utom jag! När får dom tid över till det? Smygbloggar dom på jobbet? På den där 15 minuter långa kafferasten? Eller är alla arbetslösa? Eller får dom betalt för det?
Jag får inte ihop någonting. På min skola finns ingen tid över till något. Vi blir dränkta i läxor på morgonen och sedan har vi den stressen över oss resten av dagen. Vi blir placerade i olika rum för att inte prata med varandra. Sekunden efter vi slagit ihop boken vi läst hör vi:
"Har du läst ut den nu?"
"Ja"
"Då kan du skriva bokrecensionen nu"
Vi får inte ens tid att smälta det vi nyss läst. Det är bara gå bort till de skitiga tangentborden till pc datorerna och börja. Vore kanske trevligt att samla tankarna och reflektera över vad det stod i den där boken. Vi hinner sällan bli klar med våra uppgifter och sedan börjar nästa pass och ett nytt ämne. Läxan hänger kvar i en form av stressklump då vi inte får avsluta det vi börjat. Det är en stressläxa tills imorgon eller tisdag, eller tors...
"och så glöm inte träna på de nya orden, diktamen i morgon"
"Okej" säger vi, och samlar ihop en trave böcker.
Hemma väntar en annan läxhög från universitetet. Jag känner att min kreativa tid är lika med noll.
Jag vill inte ha det så.

Två saker

Idag hände två saker. Jag fick besked på hur stor CSN skuld jag har, och jag hittade min försvunna bokningsbok (under en CD) bara några minuter senare.
Två timmar innan det, satt jag på ett fik och sa till min man att skolan jag går på inte tar mej åt rätt håll.

Saida, hjälp!

Det råder kaos då jag tappat bort min bokningskalender. Kaoset är inne i mitt huvud då jag inte vet när det kommer att plinga på dörren. Enda sättet att få tillbaka den är att köpa en ny. För det är väl så naturlagen fungerar?

Enda gången jag behöver Saida så är hon död.

Tisdag

Halva klassen var borta idag. Det blev ingen diskussion ang homobröllop i kyrkan. Det blev ganska menlöst och ointressant då vi bara gick igenom vilka som var för och vilka som var emot.
Vår lärare citerade den där filosofen som sa: Jag kanske inte tycker som dej, men jag skulle kunna dö för att du ska få ha rätten till din åsikt.
Vad finns det att tillägga efter det?

Jag ska sluta gå i skolan på tisdagar. Jag ska ju egentligen inte vara där (jag tycker bara det är kul och intressant). Jag ser inte hur tisdagarna ska ta mej närmare mitt mål. Jag vill skriva, inte sitta och diskutera nyheter.

Inte

Tid existerar inte.

Klotter på Max

-Mamma! vad står det här? säger min fyraåriga dotter och pekar på ordet kuk som är inristat på bordskanten.
Vad ska jag svara? Ska jag säga kuk? då kommer hon att fråga vad det betyder och då måste jag svara på det också. Jag testade ignorera hennes fråga ett litet tag. Det gick inte. Hon började tjata istället. Det var ett klassiskt klotter, tidlöst. Alla skolor fylls med samma klotter nu som för 20-30 år sedan. Vad är det man vill uttrycka med det ordet egentligen?
-Det står kuk, det är ett slang ord för snopp, sa jag tillslut.
Min dotter sa ingenting, verkade helt ointresserad. Pekade på andra bokstäver och frågade samma sak. Jag tror det var några ord finska, de hade mycket konsonanter. Hon verkade inte bry sej och det gjorde inte jag heller.

Energin är borta

Så hade jag klätt mej för kvällen igår och tagit på de svarta skorna.
-Ta det försiktigt i de där, det är halt ute, sa min man.
-Är det jättehalt? ska jag ta på mej broddarna? sa jag.
-Broddar på en rockkonsert? Jag skulle inte ha det, svarade min man.
Jag fick trippa på tå hela kvällen.
Annars var det väl ganska bra. Jag hoppade och klappade händerna utan uppehåll i nästan två timmar. Att klappa i takt och sedan applådera efter varje låt sliter lite på mej, fast det märkte jag inte då. Mina händer är ömma som blåmärken idag och det tjuter lite i öronen.
Jag tror aldrig jag varit ute på en helg i Umeå och jag tänker inte göra om det. Hela min lediga dag då jag ska ladda batterierna inför veckan har varit mer kostsam på energi än bidragande. Jag vill vara hemma i morgon och läsa böcker men istället ska jag gå i skolan och jag har inte gjort mina läxor än.

Jag visar nästan aldrig mina tatueringar offentligt. Hatar att prata om det, men av någon anledning kommer alltid samtalet upp ändå och jag drar mej för att berätta om det och är tyst när folk frågar vad jag jobbar med. Men jag träffar alltid några kunder som pratar om det med mej och dom har alltid vänner som vill prata om det, och det känns som jag får cancer under tiden. Men jag gillar mina kunder och jag vill gärna prata med dom...ändå.
Jag vill inte vara tatuerare, det är inte min identitet.

Nostalgi

I dag saknar jag Stockholm. Jag saknar till och med Kvarnen som jag hatade att jobba på. Det är tio år sedan. Fast idag kommer jag bara ihåg hur roligt det var där. Undrar vad sanningen är?
Kanske beror det på det där telefonsamtalet som dök upp i dag?
Kvarnen är över 100 år gammal och det har varit tre dödsfall där. Inget av dom hände när jag jobbade. Den mest kända är väl han som somnade med en pytt i panna köttbit i halsen och kvävdes till döds. Min arbetskompis hade märkt stolen han satt på med ett knivjack när hon jobbade, hon ville inte sitta på den.
Jag vill skriva en novell om det första dödsfallet som var på 70-talet någon gång. Det är mindre förutsebart men lika tragiskt.
Enligt Stephen King ska man aldrig berätta om det man skriver för någon för det dränerar energin. Så det är väl kört med den nu.
Jag saknar Stockholm eller det kanske bara den där gamla känslan?

Focus

Jag borde inte skriva om Gud. Jag borde skriva mina noveller istället. Noveller om knepiga människor som vill ha tatueringar. Eller om underliga möten på krogen. Jag behöver bara lite focus. Var är min focus?
-Där!

Nehä!

Jag råkade visst skriva om Gud igen.

Medan halva svenska folket just nu är fulla och hoppas på ragg i kväll så ligger jag i min säng och tänker på min läxa. Jag ska skriva om varför jag är för att homosexuella ska få gifta sej. Min klasskompis ska skriva om varför hon är emot det. Det är den lätta biten. Speciellt då jag tydligen inte är religiös. På tisdag ska jag sedan läsa hennes teorier och dom ska bli mina. Och hon ska föra talan för mina. Sedan ska vi stå och diskutera detta inför klassen och jag ska försvara hennes åsikter.
Det betyder att jag kommer att bli kristen och tycka att kvinnliga präster är fel och homoäktenskap har med djävulen att göra. Jag kommer att bli en skådespelare i några minuter. Ska jag vara helt ärlig är jag lite rädd. Tänk om jag hjärntvättas av mej själv. Tänk om jag går in i rollen så hårt att jag börjar ta till mej det?
Gud som ska ha skapat allt liv på jorden (även homo människor) men dom har ingen rätt tro på honom, eller har dom det om man är bokstavstroende?

Det kanske är ganska bekvämt att ha en Gud ändå. Då har jag alltid någon och skylla på och någon som förlåter mej om jag gör något dumt. Eller så måste jag kanske sona mina synder resten av livet? Den kroniska skammen kommer aldrig lämna min sida. Men alla människor är väl ganska lika i grunden, gör inte de flesta av oss samma fel? det hör väl till den mänskliga och personliga utvecklingen?
Jag tror de flesta religioner har en bra moral och guidning om hur man ska leva. Det är väl fullt med exempel på rätt och fel i alla biblar?
Jag vet inte. Kanske jag gör som många andra i kväll. Jag kanske tar ett glas vin, hoppar i sängen och hoppas på ragg i kväll.

Förebilder

I dag satt jag och en klasskompis och diskuterade män. Vi började prata om hur samhället såg ut och så undrade vi vilka manliga förebilder som Sverige och världen har. Det var ganska intressant, speciellt när vi började leta efter levande.

Ebbot

Jag gillar "Soundtrack of our lives" och på lördag spelar dom här i Umeå. Vore intressant att se hur Ebbot sjunger live. Jag gillar hans röst och hur han sjunger. Jag misstänker det kommer vara fantastiskt.
Vad jag däremot inte gillar är att det är massor med andra band som spelar och att det kommer att vara massor med folk där. Jag är en person som aldrig skulle åka på en festival även om jag fick betalt, det är bara inte min grej. Tack och lov spelar dom tidigt på kvällen så jag kan fly fältet sedan. Jag ser verkligen fram emot det.
Undrar om det finns biljetter kvar?

En snorig torsdag

Har varit hemma i dag också. Jag har tittat på Oprah som handlade om varför folk gifter sej. Det var nästan intressant faktiskt. Det visade sej att människor hade väldigt många olika anledningar till varför dom gifte sej. Det tråkiga var att hela programmet var som en timmes lång reklamfilm för en film som hette "Why did you get married?" vilket var mindre intressant.
Men det dög som underhållning en snorig torsdag.

Bästa bäret: Körsbär!

Bara för att jag själv ångrar alla mina egna tatueringar betyder ju inte det att jag tycker det är fult. Jag har bara inget behov av dom längre. Men det roliga är att det finns flera tatueringar som jag har velat ha och som jag är extra förtjust i. En klassiker som aldrig blivit av för mej själv är körsbärsklasar ovanför hälarna. Jag hade faktiskt bokat tid för det men avbokade av någon anledning. Nu har jag gjort bären på en trevlig tjej som verkligen förtjänar dom.
Körsbär är mitt favorit bär både på grund av smaken, färgen och formen, dessutom symboliserar körsbäret även oskuld. Ser ni ett körbär med vingar på betyder det att oskulden flugit sin kos. En grupp jag lyssnade ganska mycket på tidigare hade det fantastiska namnet "Cherry poppin´daddies" men det är några år sedan. Undrar om det är lika bra idag?
Och precis som med musik som med tatueringar, är det bra, är det bra (50 år senare också). Vissa låtar är alltid bra och vissa tatueringsdesigner är också alltid bra. Därför gillar jag traditionellt.

En studieteknik

Jag har blivit pigg igen. Kanske är det Echinagards förtjänst? Hoppas jag kan gå till skolan i morgon. Vi har en ny lärare där på tisdagar. Han heter Anders och frågade oss hur vi ville lära oss saker. Kanske han undrade då hela klassen är dyslexiker?
Jag tyckte vi borde ha gymnasik då det är vetenskapligt bevisat att de som motionerar får betydligt bättre studieresultat än övriga. Så nu ska vi ha ett speciellt gympass för att få höger och vänster hjärnhalva att arbeta bättre och en promenad på det. Vår lärare Anders tyckte också att vi skulle använda oss av samma sätt som judarna lär sej Toran. Judarna är otroligt framgångsrika världen över och mycket tack vare hur dom lärde sej Toran. Alltså inte VAD dom läste utan HUR dom gjorde det.
Tydligen går det ut på att man jobbar i par. En ett år äldre än den andra. Då har den ene lite mer kunskap men dom ligger ganska lika i utvecklingen. Dom läser samma text var och får sedan filosofera över stycket. Efter det diskuterar dom sina tolkningar. Här har dom kanske något att lära av varandra. Det mest intressanta kommer sedan (speciellt om dom har olika syn) Då ska dom byta åsikter med varandra. Så han som tyckte "A" hade fel ska försöka tänka som honom och försvara hans sätt att tänka. Och vice versa. Det här är tydligen hemligheten i deras framgång. Dom lär sej empati och tänka som andra människor och dom lär sej diskutera framgångsrikt.

Fortfarande sjuk

Jag har fått min man till att köpa chips, dipp, läsk och godis tills i kväll. Så sjuk är jag. Jag vill titta på film och få fotmassage.
Det är inte så bra att vara sjuk som jag har hoppas. Ganska tråkigt faktiskt. Jag tänkte blogga hela dagen men jag är för trött och mosig. Har skrivit flera menlösa inlägg som jag inte velat lägga ut. Det går bara inget bra idag.

Carolina

Jag är hemma i dag. Sängliggande sjuk. Det är trevligare än jag trodde. Avkopplande. Jag har bara legat och flippat på tv kanalerna. Jag vet inte ens vilka kanaler vi har då vi sällan ser på tv. Men det är mest bara skräp.
Råkade förresten se lite av "i huvudet på Carolina Gynning" på kanal 5 i går. Fick dessutom ett sms från kanal 5 om att jag inte borde missa det. Jag antar dom satsat ganska hårt på det med tanke på reklamen.
Jag blev förvånad över hur uselt det var. Jag har bara läst om henne i tidningar men då har jag fått intrycket av att "allmänheten" gillar hennes stil. Någon slags klass har hon tydligen om man jämför henne med Linda Rosing. Vad vet jag? Jag tyckte programmet var riktigt dåligt. Hon skrattar precis hela tiden åt ALLT, och verkar ganska lättpåverkad, hur gammal är hon? 17 år?.
När hon träffade några brudar som vaxade sig mellan benen och analen med hjälp av en bil och åt kamelpenis kändes det inte ett dugg intressant. Mer desperat. Dessa brudar ville vara en förebild för tjejer och visa att man kan göra vad man vill. Carolina tyckte det var de coolaste brudar hon någonsin träffat. Personligen tycker jag något annat.
Carolina Gynning är säkert trevlig och snäll som person, det betvivlar jag inte. Men att försöka chocka och påverka människor till något positivt med detta program går nog inte.
Jag tror jag skulle bli med förvånad om det fanns en vanlig tjej, i en vanlig stad, som var äkta lycklig, med självrespekt och inte behövde chocka folk för att bli sedd och bekräftad. Men sånna finns väl inte längre, eller?
Jag gilla Carolina Gynning, men kanske mer för hennes utseende än för vad hon skapar.

Nej! inte nu

Jag har blivit sjuk, det är därför jag är trött. Täppt i näsan och ont i hals och huvud. Ska försöka tvinga mej till skolan i morgon ändå. Kanske det var därför mina önonvitor var så ömma och röda i morse?

Två brudar på bröllopstårtan!

Oj jag är jättetrött. Ska livet var så här? Jag har varit i skolan och diskuterat homoäktenskap. Det tog ganska mycket energi från mej efter det som var flera i klassen som var emot det. Tydligen visar undersökningar att 7 av 10 är för det och det tycker jag är bra. Jag är inte nog religiös för att se några hinder i ett homoäktenskap. Jag förstår inte hindret. Skulle hindret vara Gud? eller vanliga människor som har rätten att bestämma över andra?
Det ska bli intressant att se hur politikerna löser det.
Jag är även för bigami. Vore superbra om min man hittade en brud till då kunde jag få en väninna och vi kunde använda henne som barnvakt. Bigami har väl en mer praktisk orsak än kärlek? Det är kanske bara vi i rika länder som kan kosta på oss den lyx att gifta sej av kärlek?
Jag har hört att av alla äktenskap i värden är det bara 5% som gifter sej av kärlek, de andra har mer praktiska orsaker.
(obs! detta är något jag HÖRT och jag vet inte om det stämmer, men jag är för trött för att kolla upp det)

Allt är som vanligt igen

Min man kom hem i eftermiddag och ett litet kaos utbröt fast under ganska kontrollerade former. Han packade upp sina prylar och sedan blev det lite tyst. Min son frågar: "Sitter pappa vid datorn?" "Nej, han är och handlar mat" svarade jag. "Kunde inte du ha handlat mat? pappa har ju jobbat hela helgen och är trött, det ska väl inte han behöva göra?" Ojdå, inte visste jag att barn kunde tänka så? Jag sa naturligtvis att han hade rätt, men då jag inte har något körkort (eller pengar) blir det ganska svårt.

För övrigt har jag en liten hemlighet: Jag ska börja tatuera igen! Vi letar lokal (en hemlig lokal) och jag tänker bara tatuera tjejer och endast traditionellt. Inget hemtecknat klotter! Hi hi hi...
Bara ni som läser bloggen vet det. Så shysssss! Jag är inte till för alla.

Disk

Maskindiskmedlet var slut. Jag tog tag i disken förhand. Överraskande nog var det riktigt trevligt. Jag har funderat i flera år om jag ska börja diska förhand. Det finns många fördelar med det, ekonomiskt, miljövänligt, meditativt och jag tror Buddismen rekommenderar att göra det. Och ärligt talat tar det nog inte så mycket längre tid än att fylla diskmaskinen.
Ska kolla med min man, han blir ju också involverad i det.
Nu ska jag steka spenatpannkakor till barnen. Jag känner mej som en klassisk hemmafru och finner det avstressande och stimulerande samtidigt.

Minnesförlust

Gårdagen bara försvann, jag kommer ihåg att jag hade yoga med barnen och lagade mat, annars vet jag inte vad som hände.
Jag väntar med spänning på mina hormonpiller som jag beställt. Kanske minnet och annat trassel blir lite bättre.
Krävs tålamod bara.
Idag är mina barn griniga och förkylda så jag är hemma med dom.
Just nu jag saknar sommaren, jag vill cykla. Är inte februari bästa månaden att resa bort? Jag ska i och för sej resa till Luleå den 7 februari, men det är väl inte direkt varmt där.
Men det ska bli roligt ändå.

Lördag är bra

Jag tycker om att vara själv med barnen på helgerna. Idag har vi lekt "Kom alla mina små kycklingar" (jag var mamma, min son vargen och min enda dotter kyckling) men det gick över förväntan. Sedan har barnen hoppat höjdhopp och så avslutade vi dagen med att göra hemgjord pizza. Tvätten är gjord så imorgon förtjänar jag att slappa hela dagen.
Jag har inte lyckats se någon av filmerna jag lånat.
Kanske i kväll...

Min kvälls bön:
-Gode Gud, låt mina barn somna snabbt och inte vakna sjuka och hosta och dricka vatten hela natten. Allt jag vill är att få 125 minuter ifred så jag kan se en film. Är det för mycket begärt?

imorgon kan jag ge besked om Gud finns eller inte.
Själv har jag mina aningar...

Miljövänlig

Jag gillar inte kyla så en liten del i mej är glad för att det varit plusgrader i över en vecka. Men en annan del i mej blir ganska orolig då det egentligen borde vara 25 minus. Det verkar inte bli något väder för skidor, spark, och skridskor.
Jag har funderat lite på det här med miljön.
På ett sätt känns det som att: vad hjälper det om jag drar in på elen? eller inte tar bilen till Ica? Om jag cyklar istället för att ta bussen? Bussen kör ju ändå och elen är ju i uttaget i alla fall. Jag är ju bara en liten människa i Sverige. Sverige är ett mycket litet land. Även om alla svenskar blir super miljövänliga hur stor effekt har det på hela jordklotet egentligen? och vad gör då min lilla insats?
Men sedan tänkte jag; eftersom jag vet om att man ska vara miljövänlig, och att jordklotet blir friskare av det, så varför inte? Ska jag inte vara en förebild och visa rätt och fel till mina barn? Visa respekt till alla barn som växer upp nu. Då skulle jag själv må bättre av bara tanken och bara det gör det värt det. Och kanske det visar en mätbar effekt någonstans om jag är miljövänlig?

Nu har jag lite dåligt samvete för alla de där blöjorna jag slängde när barnen var små. Jag visste redan då att det tar 100 år att för naturen att bryta ner EN blöja. Efter fått reda på det köpte vi tygblöjor, men dom var ju äckliga och gav så mycket utslag så vi använde dom inte.
Nu råkar jag ha läst att man kan kompensera för all utsläpp man orsakat genom att köpa träd som planteras. Kanske jag ska kolla upp det...

Hormontest

Jag tycker hormoner är intressant. Speciellt då mina tydligen är huller om buller. Hörde att alla människor har mer eller mindre obalans på sina hormoner (beroende på gener, motion och kost) Jag är tydligen född med en viss obalans (gener) Det kan alltså vara hormonerna som styr om du är sugen på alkohol, sex, sömn, depressioner, sött, salt, ger efter för impulser lätt, dlig ekonomi, osv. Mycket intressant.
Jag hittade en hemsida med en enkel test som jag vill dela med mej av. Pröva om ni törs!
Jag har naturligtvis redan gjort testen. Det var gratis och roligt.

Dr Phil blev girig

Dr Phil ska få sparken. Det är antagligen rätt. Jag har ju inte sett hans program på fem år så jag borde inte säga att han är bra, men jag tyckte han var bra då. Jag har hört att hans program har blivit förskräckligt, typ Ricki Lake-aktigt. Snaskigt och förnedrande. Det var den karriären bortslarvad. Han blev lika desperat som dokusåpakändisar, gjorde allt för att få synas. Han var visst mer mänsklig än jag trodde.
Nu är det hans tur att gå i terapi...

Äntligen helg!

För mej började helgen redan kl 13 idag. Min man är borta denna helg och kommer hem först på måndag så jag har planerat veckoslutet ganska bra. Jag har varit på biblioteket och lånat två filmer. "Linje lusta" och "Who´s afraid of Virginia Woolf?"
Egentligen hade jag tänkt låna några musikaler men dom var visst inte inne så dessa får duga.
Äntligen helg!

Barn och vuxna

Jag läste något intressant i en bok. En psykologibok kan jag tillägga. Det handlade om barn och vuxna.
Förr var barndomen lång och följdes av en kortare tonårsperiod och sedan var man vuxen. Men nu har barn perioden blivit kortare och tonårsfasen kommer tidigare och verkar (ibland) aldrig gå över. I samhället i dag strävar många vuxna efter att se unga ut och bli av med rynkor och klä oss och leva som 20 åringar. Det är vuxna som inte vill växa upp utan roar sej på krogen och lever fortfarande ett ungdomsliv. Vad är det för förebilder? och varför skulle yngre människor vilja bli vuxna när vi äldre visar att vi vill vara yngre?
Jag tog i alla fall åt mej av den texten. Och i ärlighetens namn är det väldigt trevligt att vara vuxen och självförsörjande. Det är roligt att vara ansvarsfull och veta vad som är rätt och fel, känns ganska tryggt faktiskt. Om vuxna verkar bittra och tråkiga beror det inte på åldern utan på att dom inte mår bra, vilket dom antagligen inte gjorde när dom var yngre heller.
Jag trivs bättre som vuxen, då kan jag skräddar sy mitt liv så det passar just mej, och det är bra.

Jag ska vara modig igen

Det händer redan bra nya saker på det nya året. Jag har blivit tillfrågad att föreläsa om traditionell tatuering på kosthögskolan här i Umeå. Jag har inte tackat ja än, men jag vill det. Pratade med min lärare om det idag och jag får läsa och skriva min föreläsning på skoltiden. Det känns toppen! Hoppas jag får ordning på den så det blir bra och jag kan tacka ja utan att vara orolig över att misslyckas totalt. Jag ska vara modig och göra sådant som skrämmer mej lite. Klarar jag av det växer självkänslan och går det inget bra dör jag i alla fall inte.

Min önskan

I morgon ska jag tatuera min vän Linnéa. Hon undrade vad jag ville ha för körsbärsblommorna jag ska göra.
Jag sa att jag ville ha Johan Rheborgs autograf, ett signerat foto helt enkelt.
Jag tror inte jag får det. Men jag tror hon jobbat lite på det i alla fall, ibland kan det ta lite tid, kanske flera år, vad vet jag? Själv tänker jag inte lyfta ett finger för att tigga/köpa den. Det kanske uppfattas som om jag vore besatt av honom på något sett och det är jag ju inte. Jag är ju helt normal. Jag missade honom på den där sport galan för någon dag sedan. Det är väl ett tecken på icke besatthet? Nu får Linnéa stå för all galenskap med sina terror mail till honom (eller hur hon nu går tillväga).
Stackars henne, men den som vill bli fin får lida pin.

Varning för lokalradio

Åh nej, av misstag råkade vi få in lokalradion i bilen idag. Nu har jag en mindre bra Agneta Fältskog låt i huvudet, från 80-talet, det sämsta musikdecenniet någonsin. Hur ska jag kunna somna lycklig idag?

Svimma, jag?! -Nej.

Idag frågade vår son om jag svimmat någon gång. Jag svarade ärligt att jag har aldrig svimmat men om jag ställer mej fort upp kan jag bli lite yr (headrush).
Sedan frågade han om jag kände någon som svimmat någon gång. Då berättade jag om en av mina kunder hade gjort det en gång, vilket fick mej att minnas en annan obehaglig incident.
För många år sedan tatuerade jag och min man i samma rum. Vi hade hade kunder samtidigt och då råkade min mans kund svimma. Kunden satt då upp i en gammal tandläkarstol, men den fälldes snabbt bakåt så han låg ner istället (man vill ju få tillbaka blodet till huvudet) Så kvicknade han till. Min kund som såg allting, var tydligen inte lagd åt det empatiska hållet utan säger högt:
-Du svimmade, det såg jätteäckligt ut. Ögonen rullade i huvudet på dej och blev alldeles vita. Och precis här avbröt jag hennes babblande. Det kanske inte är det man vill höra när man vaknar upp.
Inte jag i alla fall

Första dagen i skolan

Det var bra, känns roligt att komma tillbaks till skolan igen. Jag har pratat med min lärare och nu har jag fått en timme på morgonen (en dag i veckan) där jag får skriva fritt om vad jag vill. Det känns bra, även om jag egentligen vill ha en timme varje morgon, men detta är en början i alla fall.
Jag har flera idéer till noveller som jag vill komma igång med och nu kan jag göra det på skoltid.

Jag har hämtat sjuka barn på dagis idag. Feber. Normalt är dom glada när vi hämtar dom men idag var dom bara hängiga. Min son hade tappat sin andra framtand men var inte alls exalterad över det. Tur att jag går i skolan i morgon. Min man tar barnen på förmiddagen och jag eftermiddagen.

Det är faktiskt inget roligt!

Idag var sista dagen att hämta ut mina efterlängtade Henrik Schyffert biljetter. Jag har tjatat på min man varje dag: "kan vi inte ta ut biljetterna idag, jag dööör om jag missar dom" Och till svar har jag alltid fått: "Inte nu, vi tar det senare"
Ni förstår nog redan här vad som hänt.
Jag fick inte mina biljetter på rad 1. Nu har jag fått boka om och hamnat på rad 6. Jag kommer säkert inte höra någonting där. Dessutom måste jag köpa en teater kikare för att kunna se något. Men det spelar nog ingen roll med min tur kommer jag ändå få en gigantisk man framför mej som blockerar hela sikten ändå.

Snö på tvättlinor

Idag får Martina Haag sin dotter. Jag har följt hennes blogg i veckor nu, och i dag 14 dager efter beräknat datum, ska dom äntligen få ut bäbisen. Bra, då kan jag sluta läsa den nu. Ägna mej åt viktigare saker som att jobba, läsa böcker, och läsa läxor.

Det snöade idag. Nu är det väldigt mycket snö överallt (tycker jag) Så tittade jag ut och såg mina tvättlinor. Jag tycker det ser konstigt ut att två linor kan samla på sej så mycket. Kanske det är en vanlig syn här i Umeå, vad vet jag? Jag tyckte det var ett: "kodak moment"
Vilket i sin tur påminner mej om att jag måste köpa fotofilm. Jag ska ju börja fota analogt.
Jag skulle hängt bäbiskläder på tork (som det kunde snö på) så skulle det bli ett "konstfoto"

Mat

Gravad lax, kokt potatis och hovmästarsås. Det blir inte roligare än så.

Yoga

Idag testade jag yoga. Jag kommer ihåg att det var ganska roligt och att jag var lite av en gummi människa förr. Men nu är jag lika böjbar som en flaggstång. Det händer inte så mycket när jag försöker böja på kroppen.
Jag ska ligga på golvet och sedan ska alla kroppsdelar upp mot taket. Dvs. fötter, ben, bäcken. Det gick ju, men det såg inte så graciöst och smidigt ut. Min tidigare yogalärare var 50 år och kunde röra sej som ett gummiband. Han kan säkert stå upp och ner på bara pekfingret.
Jag har kollat upp en hormon yoga som garanterat får bort pms. Ärligt talat vet jag ju varför jag har pms. Det är för att jag äter fel och motionerar för lite. Men nu är de dåliga dagarna räknade, den tiden är över.
Tack och lov.

Och på den sjunde dagen vilade han

Swooosch!
-Vad var det?
-Din lediga söndag.
-Jaha, har jag varit ledig?

Vänsterprassel

Min man har börjat dejta sin gamla flickvän igen. Dom umgås varje kväll nu tror jag.
I början när jag och min man precis träffat varandra umgicks dom jämt. Nu är hon tillbaka. Med sina långa ben och smala midja. För att inte nämna hennes skjutvapen.
Om hon gör honom lycklig och glad får dom hålla på så länge dom vill. Det är bara trevligt att ha en extra glad man för ögonblicket.
Hoppas det håller i sej.

Rädd och modig

Idag var jag modig. Jag hittade på en dikt på lunchen (tog tre minuter) sedan läste jag den högt för min klass.
Jag har dikt fobi.
Någon tjej i klassen verkade vara rädd för det mesta. Då tänkte jag...vad är det värsta som kan hända?
Och så tog jag mod till mej och läste högt.
det kändes ganska menlöst och inte så farligt.
Ingenting farligt hände. Ingenting hände faktiskt.
Jag ska fortsätta göra saker jag är rädd för.

Dikterna var så personliga att det kändes som vi hade gruppterapi. Jag gillade inte det, hur ska man kommentera någons dikt eller liv på ett bra sätt? Kändes som om hela klassen hade tvångsterapi mot sin vilja, eller mot min vilja i alla fall. Ska det vara så? hur ser det ut i andra länder?

Jag är rädd för klychor.

Det finns inga ord

Varför tänker jag på bajs och köttbullar?

Film

Ikväll har jag lurat min man att se en tjejfilm. Jag lånade den för snart en vecka sedan på biblioteket och har inte lyckats se den än. Jag ville se den i dag på förmiddagen, men min man tyckte det inte var något bra då vi hade barnen hemma.
-Vad handlar filmen om? frågade han
-Om någon författare, svarade jag. Jag visste faktiskt inte alls vad den handlade om. Jag lånade den bara för att Gweneth Paltrow hade snyggt hår på omslaget, men det sa jag inte då.
-Jag kan se den med dej ikväll, sa han. (den måste lämnas tillbaka imorgon, lördag)
-Ok, tyckte jag.
Nu har min man läst recensionerna, dom kommer från; Hennes, Amelia, Plaza kvinna och Nils Petter "Liket" Sundgren.
Jag tror inte han ser fram emot kvällen som jag gör.

Bra citat

Det stod en bra grej i boken jag läser:

"lycka är inte få det man vill ha - det är att vilja ha det man får"

jag gillade det. Men jag ska fortsätta jaga mina framtidsdrömmar i alla fall, kanske jag får dom också.

Skolan knackar på dörren

Fredag i dag. Jag och min man är redan helg slöa och orkade inte ta barnen till dagis. Det snöar vitt ute men det är ganska svart ändå. Min skola börjar först klockan ett idag så jag får slappa lite och ladda batterierna. Egentligen har vi en dikt läxa som ska vara klar tills i morgon. Men jag måste än en gång säga att dikter är inte min grej. Jag kan läsa dom men jag vill absolut inte skriva dom. Men jag ska väl tvinga ner något på papper ändå...
Läste i DN i morse om en kille som tydligen skrivit en fantastisk novellsamling. Stefan Lindberg hette han visst "I gorans ögon" tror jag boken hette. Det betyder att jag borde gå till biblioteket och låna den. Jag gillar noveller bäst. Det inspirerar mej.
Nu ska jag fortsätta med psykologboken "ordet är ditt" av Patricia Tudor Sandahl. Essän till den skulle varit klar idag. Mitt dilemma är: Ska jag skriva en dålig essä utan att ha läst hela boken? eller läsa boken, skriva en lite bättre och bli några dagar sen med den? Jag vet inte...

Det är svårt ibland

Jag försöker få mina hjärnhalvor att samarbeta bättre. Det gör jag i hemlighet genom att träna aerobics framför TV;n med Elle Macpherson. Jag testade första gången igår kväll.
Det var INTE roligt. Dom på TV;n hoppade till höger, jag till vänster. Armarna till höger, jag till vänster. Det var jättesvårt. För att inte tala om deras fotarbete. Framför, bakom, tre steg hit tre steg dit.
Jag fick ingenting att fungera. Det är en av anledningarna till att jag aldrig vill gå på något träningspass med andra. Jag skulle bara krocka med folk hela tiden.
Jag gick på kundaliniyoga (tio gånger) en gång. Efter tio gånger klarade alla av det där komplicerade vi gjorde på slutet. Dvs alla utom jag. Min instruktör skrattade hjärtligt åt mej då jag spretade som en spratteldocka med armar och ben åt fel håll (längst bak naturligtvis).
Funderar på att filma när jag försöker så ni får se hur illa det är, men jag kanske inte törs lägga ut det. Kanske det är för förnedrande? Det är ju skillnad ord och en video. En videosekvens säger kanske för mycket? vad vet jag...

Lika som bär?

Jag skriver en essä efter att ha läst Hans Gunnarssons novell samling "En kväll som den här"
Igår sa jag till min man att Hans är så bra, att det vore roligt att lära känna honom.

"Hur ser han ut?" frågade min man.
"Han ser ungefär ut som dej" svarade jag. "Lite rött i håret och orange skägg"
"Det låter ju inte alls som mej" svarade han.

Då insåg jag har olika vi kan uppfatta varandra.

Alla barn i samma familj, med samma föräldrar och samma barndoms händelser, upplever ju barndomen på olika sett naturligtvis.

Någonstans är han lite lik Hans Gunnarsson (för mej)

Schema

Idag gäller följande:

-Plugga
-Skriva
-Skriva ännu mer
-Fokus, inte sitta framför datorn.
-Inte titta på Oprah
-Inte ge upp

AAAAAAAAAAAAAAAAH!

Vem har fått biljetter till Henrik Shyfferts show, längst fram rad 1? Vem får barnvakt och kan gå med sin man och se det?
-JAG! Ha ha ha ha ha, jag är så glad att jag kan inte sluta skratta. Jippi! Ibland lönar det jag att vara mej. Äntligen har jag lite flyt!
Jag måste ta mej till Luleå för att se det förståss men det är ju bara roligt för mej.
Jag vill ju alltid dit ändå.

Shopping

Idag köpte jag två triss lotter. Jag vann ingenting. Jag vill ha pengar, mycket pengar. Jag vill nämligen ha en sommarstuga eller ha råd att bo på hotell halva sommaren i år, så jag behöver minst 500 000. Det betyder att det blir svårt att spara ihop så mycket pengar på sex månader. Det blir trisslotter och lotto som gäller.
Och bara för att jag känner mej fattig så råkade jag gå på stan och hitta massor med nya kläder som jag vill ha. Naturligtvis köpte jag inga. Jag blir ju inte rikare av att handla kläder på rea.
Men jag kunde inte hålla mej från att springa in på Bodyline och köpa ID lipgloss som förstorar läpparna. Blev det någon skillnad egentligen?

Oprah

Jag tittade lite på Oprah idag. Det handlade om klimakteriet. Jag fann det ganska roande, en tant i vitt hår satt och sa saker som:"blir ni torra i vaginan finns det hormoner att ta. Ingenting tyder på att man får mindre sexlust när man blir äldre." och "tänk på någon sexig kvinna, tänk att du är henne och hitta det du tänder på" Min man satt bredvid mej och flinade lite. Han tittade inte på programmet men råkade höra vad hon sa titt som tätt.
Han undrade, om det var ett program som handlade om männens könsorgan, hur skulle det uppfattas?
Jag vet inte, kanske skulle männen jubla? "prata snälla ord till era penisar så blir dom glada, titta er i spegeln och säg att ni är vackra" kunde den där tanten säga då.
Det verkar väl inte så konstigt...
Men en sak som den där damen sa intresserade mej. Hon sa att hjärnan ville bli berusad, den kräver det och om den inte blir det ser den till att bli det. Hon sa att om man mediterade, motionerade och hade sex regelbundet skulle inte vi behöva ta till saker som alkohol, droger och socker. Det gillade jag.

Hår

När jag växte upp hade kossorna horn på huvudet, det fanns två tv kanaler att välja på och papporna kunde permanenta sina hår. Jag förstår att det är annorlunda idag och att alla inte vet att man är ganska ful ny-permanentad, därför berättar jag det nu.
Mitt hår är inte klart än, först om två veckor då de värsta lockarna lagt sej och jag kommer närmare mitt önskvärda resultat.
Just nu ser det bara ut som en ganska krullig page. Ni som inte kan föreställa er det i huvudet kan titta på bilden.

Mitt nya hår ska mogna en stund till. Jag vill ju inte se ut som Madonna gjorde på 90-talet.