Min dator är bäst

Jag är trött och ska snart gå och lägga mej. Av någon anledning fungerar internet bara på MIN dator här. Min man kan inte förstå det. Hans är mycket starkare. Det retar honom. Det som är ännu konstigare är att jag har knappt någon täckning. En enda liten pinne. På hans dator ser det mycket bättre ut. Vad kan jag säga? Tekninkens under.
Nackdelen är att jag är rädd att det försvinner under natten. Tänk om det gör det? Vad ska jag då göra? Nu måste jag stänga av så jag kan sova.

Happy Halloween

Carola

Har tittat lite i fars hyllor och har hittat ett gamalt kassettband som jag köpt en gång i tiden. Det var Carolas kassettsingel "Hunger." Jag tror jag var 11-12 år då. På B-sidan var det även "Främling" på inget mindre än fyra olika språk.
Jag har bråkat med Carola i verkligheten. Fast vi kom överens efter två långa timmar. Innan det hade jag tecknat fem olika förslag på hennes idé. Tillslut fick jag fram en bild som hon var nöjd med och jag var ganska nöjd med. (Tycker fortfarande mitt första förslag var bäst) Hon skulle ha den till sitt backdrop på sommar tunén. Hon var glad och nöjd efteråt, sedan tryckte hon även upp T-shirts med den. Jag fick två tröjer. Jag har inget minne av att jag använt dom, de ligger i en låda i min klädkammare tillsammans med autograf och foto.

Luleå=Kallt

Sitter i mina föräldrars kök och är för mätt. Som vanligt finns det inget att göra här så jag äter istället.
Det är tydligen Halloween idag, vi var lite sugna på att gå ut och dricka en öl, men jag tror vi har gett upp den idén. Resan hit var lite jobbig. Av någon anledning fungerade inte värmen i bilen så jag frös hela vägen. Sedan när vi är framme i själva staden ser jag att alla människor använder mössa och har sådana där breda pannband som går ner över öronen. Själv har jag ingen mössa. Köpte en förra året men den krymte i tvätten. Min dotter använder den nu. Kanske det blir lite shopping i morgon.
Har för övrigt problem med internet här, då min far inte har något bredband. Jag försöker snylta på de trådlösa.

Packa

Snart bär det av till Luleå och jag håller på att packa. Det går inget bra, jag hittar inte alla grejer som ska med.
Alla i familjen är sura och stressade.
Nu ska jag packa datorn.
Ses i Luleå.

Svart

Nu blir det ett sådant här dåligt tvångsinlägg då jag inte har något att säga.
Ingenting har hänt idag.
Jag hämtade barnen på dagis, det var blå himmel och sol, vi gick förbi Hagabagaren och köpte fikabröd och potatislimpa. Efter det har jag sovit i soffan på två timmar. När jag vaknade var det svart ute. Svart. Vad är det för mening att vara uppe och vara vaken när det är svart ute?
Kanske det är min pms som knackar på dörren? Känns som om jag börjar bli arg och har inget att skylla på. Jag skyller på det svarta.

Läxorna blir gjorda

Jag är pigg idag. Ska hämta barnen tidigare så dom får säga hej då till Martin som flyger hem idag.
Jag håller på med mina haiku dikter och konstigt nog går det bra. Vi har en annan läxa också där vi ska hitta på en fiktiv person som visar med handlig vad det är för personlighet denna karaktär har. Den uppgiften borde vara roligare för mej än att skriva dikter. Konstigt nog är det tvärtom just nu. Har fått i mej en sushi och är väldigt sugen på något sött nu.
Kanske jag ska baka en kaka? Jag väntar tills barnen kommer hem får dom vara med.
Imorgon bär det av till Luleå.

Martin och jag

Jag är trött och middagen har varit trevlig...
Har inget att bjuda på förutom den här bilden som min man tog.
Kanske de flesta som läser detta har varit fulla och mått som jag gör nu. Männen är vakna och ska prata politik.
Jag går och lägger mej...
(verkar nykter då jag kan kan stava)

Sov gott!

Ett tillägg...

Varför denna status jakt på allting? Snyggt hus, ny bil, coolt jobb och snygg inredning, när vi egentligen borde sträva efter livskvalitet och lycka? Vi blir inte lyckigare av ett platt TV. Istället är vi besvikna över att vi inte blev lyckligare av den. Vi fick inte ut det vi hoppades på.
Jag är för att få det modernt, vackert och bättre, men vi får inte glömma bort det som verkligen räknas. Vad var det nu igen, svårt att komma ihåg när det är så pissigt väder ute...

Nu ska jag sluta lida

Istället för att göra läxor står jag och plockar ögonbrynen och klämmer pormaskar. Det är inget bra!
Har lovat att träna med min granne kl 13, det är inte heller bra. Tiden förvinner! Sedan måste jag städa hela huset och handla. Jag måste laga middag ikväll. Normalt gillar jag att laga middag, men idag har jag prestationsångest.
Vi ska bjuda en kock på mat! Vilken mardröm. Det knyter sej i magen och jag blir handlingsförlamad och kan inte koncentrera mej.
Det är säkert bara jag som känner så här...Hans fru står säkert glatt i deras kök med stekspaden i handen och är lugn och trygg. Hon steker perfekta pannkakor och säger: "Det är snart klart älskling, sätt dej i soffan och ta en whiskey så länge" Där kan han sitta lugnt, och titta på barnen som leker själva utan att störa.
Själv kommer jag att stå med svarta soyakorvar och överkokt fullkornsspaggetti med en ketchupflaska i handen. "Varsågod hoppas det smakar!" Fast det skulle jag aldrig säga. Jag skulle låtsas som ingenting och dricka vinet för fort istället.
I mitt huvud lever dom det perfekta livet, med släkt och vänner nära, (och är dessutom smarta nog att uppskatta det.)
Till skillnad från svenskar i allmänhet. Svenskar lider, gnäller, -fast vi har ett bra land. Men det förstår inte svensken.
Svensken gnäller över små saker, dåligt väder, täckningen över mobiltelefon, köerna på Ica, att plattskärmen inte har nog bra bild, och att det bara går att få ut femhundringar i bankomaten. Vi gillar att lida. Det är vår identitet. Kanske vi har ärvt det får våra tidigare släktingar?
Men nu är det ju bra, inget krig, vi har jobb, pengar, mat och vänner. Man får väl vara glad, eller sviker man de övriga då? Jag tror vi har det FÖR bra, det är därför vi lider. Egentligen är jag väldigt glad att vår vän, kocken, kan sätta sej på ett plan och komma och äta middag med oss. Jag ska tillföra den hemliga ingrediensen GLÄDJE i maten, då blir den nog bra.

Äventyr

Vi som hade världens bästa idé.
Alla andra hade tydligen samma idé, för när vi äntligen lyckas ta oss till äventyrsbadet var det proppfullt med folk. Hur många människor får dom släppa in egentligen?
I ett hav av barn(!) och flytprylar, bollar och uppblåsbara djur, står jag där med vatten upp till midjan och kan inte göra så mycket än att bara stå och titta på. Vi står som packade sillar och bara står där. Barnen hoppar i och för sej upp och ner, men mer än så är det inte.
Jag vill åka vattenruschbana men det känns dumt att stå i kö som vuxen när det är så många barn som ska åka. Jag tvingade min dotter att åka med mej några gånger så det inte såg så dumt ut.
Efter ett tag blev det lite mindre folk och jag lyckades till och med kasta lite boll med min son. När jag stod där i bassängen insåg jag att det här borde jag göra jämt. Vad finns det för jobb där man spenderar all tid i vatten? Kanske jag ska gå med i någon badbollsförening? Vad finns det för vattensporter för vuxna?
Jag har en dröm om att ha en egen pool och en egen bastu. Nackdelen med det är väl att barnen som tonåringar kommer att bli fulla och drunkna i den, men jag behöver inte oroa mej, jag kommer aldrig att ha råd med det. Och som många andra gånger kan drömmen vara finare än verkligheten.

Vår vän Matilda och min dotter på bilden.

Brev och vykort

Idag har jag ont i handen efter att jag igår skrivit en bunt med vykort. Jag måste skriva mer handskrivet, träna upp handstilen lite. Jag gillar skrivstil. Skriver folk skrivstil idag eller textar de flesta?
Ett mail är ett mail. Men ett handskrivet brev är en present. Tycker jag i alla fall. Fast här håller inte min man med. Några dagar innan han fyllde år frågade han vad han skulle få. Jag ville inte säga naturligtvis. Han tjatar och tjatar, så då säger jag:
"Okej, du ska få ett handskrivet kärleksbrev" Han tittar på mej och säger "Det vill inte jag ha, jag vill ha en grej"
"Men du får ett brev" svarar jag. Han fortsätter "Men jag vill ha en grej" och just där tappade jag lusten att skriva ett brev till honom. Kanske ett brev inte är en present ändå...
Nu har jag skrivit ett otal vykort till folk som passerat i mitt liv. Att ha tillgång till Facebook är lite som att vara med i "Här har du ditt liv" fast utan en programledare som kan orientera en. Nästan lite nervöst och skrämmande.
Snart har jag skrivit klart, och jag ser att vykorten jag skriver idag går knappt att läsa så det är bara att träna, träna mera.

Månen

Nu kom jag ihåg. Igår när vi skulle titta på Lost så lös det konstigt utifrån på huset. Är det en bil? undarde jag. Efter ett tag gick jag ut och kollade. Och det var en otroligt stor och vacker måne som lös. Det blev till och med skuggor på marken. Den var helt vit och det verkade blåsa mycket uppe i luften för molnen svepte förbi fast det var helt vindstilla där jag stod.
Min man berättade att i Japan brukar dom ha mån-picknickar där man hade med sej mat och en stol och så satt man och tittade på månen och pratade om den. Synd att det är så kallt här på hösten, annars skulle jag också vilja göra det.
Den var så fin.

Lost 3

Har sovit till filmen Pocahontas idag (min dotter säger Hocapontas och det går faktiskt lika bra.) Själv håller vi vuxna på att se Lost säsong 3. Det är riktigt bra, tycker jag. Första säsongen var bra. Andra lite stökig, för många lösa trådar (fast jag sov nog mycket när jag "såg" den). Men nu i tredje, knyter dom ihop saker bättre. Min favorit är Sayid, just nu, ialla fall. Tidigare var det John Lock. Fast egentligen vill jag vara Kate.
Min man vill också vara Kate för då får han ligga med Sawyer. Jag tror han skämtar när han säger det.
Fast jag säger: Det finns lite allvar i alla skämt.
Men det tycker inte min man.

Lördag

Min man jobbar så jag kunde lyssna på radion lite. Nu är jag så sugen på musik att allt som spelas är bra. Men så kommer den, Madonnas cover på "American pie" Vad bra den är, allt blev bra efter den.
Annars är det en mulen seg lördag. Vi har inget att göra. Jag kom på att vi ska åka in till stan och hyra en barnfilm, köpa en chokladkaka och vispar lite grädde. Hur ska man annars få tiden att gå?

Så fungerar det!

Nu börjar det. Depresionerna. Folk blir trötta, tappar lusten till det mesta, och livet känns allmänt tugnt för de flesta. Folk börjar sjukskriva sej, planera sina självmord och trösta sej med alkohol. Jag vet hur det är. Plötsligt utan någon riktig förklaring blir allt jag gör dåligt och menlöst. Men det är inte sant. Det bara känns så. Egentligen är allt precis som vanligt. Men eftersom jag levat i snart 35 år känner jag igen mönstet. Därför vet jag också hur man kan röja undan detta lilla hinder.
Allt man behöver göra är att ta sej till närmsta hälsokost och köpa en ask extra stark rosenrot. Fungerar inom två timmar och sedan är allt som vanligt igen.
Fungerar toppen bra, och hjälper inte det, kan ni sova tills det blir april, då blir det fint igen.
Lycka till!

Där satt den!

En skorpion glömmer inte, (jag är skorpion, stjärntecknet) vi kan ta ut vår hämnd flera år senare. Idag fick jag till det. Måste kanske tillägga att jag personligen har en väldigt förlåtande natur, så jag går inte omkring och är Fru Bitter.
Hur som helst.. För ett år sedan när jag satt i soffan och min man satt och spelade TV spel, kände jag mej lite utanför (och efter att varit gift i nästan ett decenium är jag kanske inte så super romantisk,) så utspelar sej det här:

-Är du något kåt då? frågade jag
-Nej... eller Ja, fast inte på dej, säger han

Sedan skrattar vi. Idag fick jag min hämnd. Vi plockade in disken efter middagen då han plötsligt frågar:

-Varför vill du ha sex med mej egentligen?
-För vi är gifta. så jag har inget annat val, svarade jag.

Sedan skrattade vi, jag skrattade kanske lite mer än honom. Är det ett tecken på ett fantastiskt äktenskap, eller är det tvärtom?
Vi kanske ligger på gränsen precis som galenskap och genialiskt. Ibland kanske det tippar åt olika håll.
Men kul har vi.

Uppdelad

Tänk om man som människa kunde dela upp sej i flera delar, som maskar kan (fast alla delar kanske inte överlever) Men om man kunde bli flera likadana personer (kloningar) då kan man gifta sej med alla sina gamla pojkvänner och få flera liv, parallelt och samtidigt. Undrar hur det skulle vara?
Man utvecklas väl åt olika håll beroende på vem man är tillsammans med?
Undrar hur jag skulle vara om jag var gift med Woody Allan eller Arnold Schwartzenegger?
Vilken tur att min man är så ombytlig och spännande att det är nästan som att vara gift med flera män samtidigt. Jag gillar det.

Dilemma

Jag har fått för mej att jag ska ha mer egen-tid.
Jag menar naturligtvis tid för mej själv (sådant som tonåringar fruktar och föräldrar dyrkar) Min plan var att gå och se Jonas Gardells en mans show. Jag har aldrig sett honom uppträda, och jag är väl egentligen lika less på honom som resten av svenska folket, men jag har hört att det är bra. Problemet är att han är i Umeå när jag är i Luleå. Vad ska jag göra?
Jag gillar ändå några av hans böcker och jag tror det kan vara bra inspiration att se honom. Enda anledningen varför jag är så less på honom är väl att han är så gapig och tar så stor plats. Killen ältar i oändlighet...Men ändå ältar han ganska snyggt och intelligent, bara lite för mycket. Titta nu börjar jag också repetera mej om och om igen (inspiration?) Vad är mitt problem? Jo, att jag antagligen missar honom.
Kanske han uppträder i Luleå?

vad gör folk egentligen?

Min man längtar tillbaka (eller är det hem?) till Japan. Han har precis bokat in nästa resa. Vad kan jag säga? Det är en dyr hobby han skaffat sej. Själv ska jag åka till Luleå, hälsa på mamma och pappa.
Vi åker hela familjen, då kan vi få barnvakt så jag och min man kan gå ut och busa lite. Nu när barnen är lite större känns det som jag får tillbaka glimtar av mitt tidigare liv. Livet jag hade innan barnen, som jag spenderade på krogen sju dagar i veckan under några år.
Fast egentligen är det inte det jag vill göra, jag vill göra något annat, vet bara inte vad. Vad gör människor när dom är 35 år efter barnen har somnat? Vad gör dom på helgerna? Jag har faktiskt ingen aning...
Jag har inget att göra.

Skor

Det börjar bli kallt ute, och på vår dagis ytterdörr står det en lapp om att vi ska klä barnen varmt nu.
Efter misstaget att inte köpa vinterskor i tid förra året tyckte jag att vi skulle göra idag. Vi släpade med barnen till Skokanonen och började prova.
Min son var nöjd med det första paret han satte på fötterna. "Dom vill jag ha" sa han och kramde skorna i famnen.
Min dotter däremot provade ALLA skor i hela butiken och tyckte ingen av dom var sköna. Till slut låg hon på golvet och gnällde. Hon ville bara ha bäbisskor för dom var sötast. Efter att ha pratat med henne en liten stund (utan att visa irritation) fick vi henne att tro att hon valde ett par skor själv.
Efter den pärsen åkte vi raka vägen till Macdonalds där jag beställde coca cola. Jag är inte riktigt mej själv insåg jag där. Jag har inte druckit coca cola på flera år. Det var nästan gott faktiskt. Jag är helt oberäknelig tydligen, vad som helst kan hända.

Kul en tråkig dag

Jag brukar inte leka med mina barn, men idag gjorde jag det. Det var riktigt roligt. Vi skulle ha ljudleken (för att träna upp hörselsinnet) Men det ville inte min son så vi hade smakleken istället. Det var precis som jag kommer ihåg det som barn.
Jag satt med förbundna ögon och var skräckslagen att jag skulle få något äckligt i munnen. Det fick jag också. Jag var helt inställd på pistagenöt men jag fick något rummstempererat blött och halvhårt i munnen. Det var en tomatskiva. Egentligen borde det vara gott, men när jag var inställd på något annat var det mest obehagligt. Så höll vi på ett bra tag. Havregryn är inte heller så trevligt. Otroligt torrt faktiskt. Pröva med era barn, det är faktiskt kul!

Hemma idag

Idag är jag hemma med sjukt barn. Min son är förkyld, kanske vi tog honom förtidigt till dagis efter förra förkylningen, men efter varit hemma i en och en halv vecka stod vi inte ut längre. Nu får vi vårt straff. Eller så kanske han bara blev smittad igen.
Hur som helst... det passar mej perfekt att sitta hemma idag då jag kan jobba lite uppgifter från Universitetet.
Kanske jag hinner träna, ha ljud lekar med min son, fixa med hemsidan, gå förbi min gamla konstskola och träffa min gamla lärare och rektor.
Nästa vecka är det höstlov då ska vi åka upp till Luleå då måste läxorna vara gjorda.

Middagsbestyr

Så har vi ätit middag, färsk pasta med färska tomater och oliver. Jag vill gå upp och ducsha så jag försöker smita från att plocka bort disken från middagsbordet. Men det gick inte.
-Kan inte du hjälpa mej att duka bort, säger min man
-Åh, kan inte du göra det? Jag lagade ju maten och dukade fram, säger jag
-Men jag orkar inte...Jag har ju kört dej hit och dit och gjort massor av ärenden åt dej.
-Ja, men du har ju bilen så det är ju din uppgift. Jag har dessutom fött dina två barn.
-Ja, men jag var ju tvugen att SE det, jag vet inte vad som var värst där.

1-0 till min man.

Jag gillar ju att föda barn. Det är spännande, dessutom känns det som man klarar av precis vad som helst efter det. Självkänslan och självförtroendet är på topp. Det är ju efter barnet kommit ut det blir tråkigt. I ett år frammåt. Eller är det två år? Jag har knappt något minne av det. Men att föda, det är inget man glömmer. Planerad hemförlossning. Skulle bara ta en dusch för att det gjorde så ont (hett vatten skulle hjälpa sas det) Ska precis gå in i duschen då det trycker lite mer än tidigare. Då kännde jag att halva huvudet var ute. Jag ropade på min man som kom och tog emot vår dotter (och då gnällde han minsann inte).
Så var det klart.

1-0 till mej.

Hjärnan är slö

Idag fick vi läsa lite ur "Den översvämmande hjärnan." Det är en bok som ifrågesätter om det är bra för hjärnan med all information, eller om det kan vara skadligt på något sett. Om jag förstått det rätt så är författaren positiv till all information, men det gäller att sålla i det.
Men jag tycker det kan vara svårt att sålla rätt. Vad är viktigt, vad är inte viktigt? Hur vi än gör får vi ändå allt mer reklam, åsikter, radioskval över oss. Hur gör vi för att välja rätt tandläkare, dagis, mat, musik, böcker, TV program, rakhyvlar, mobiltelefoner, skor och kläder? Det är väl bara kasta sej in i djungeln och sålla. Eller ska vi strunta i att tänka själva och bara köpa det reklamen lovar?
Jag personligen kan känna stress över att jag inte vet tillräckligt mycket inom alla oråden. Hur gör man för att steka fisken perfekt? Hur vet jag att barnen blir sedda och får rätt stimulans på dagis? Var ska jag kippa håret? Och hur var det nu med att stor handla? tidigare skulle vi göra det för det inte ska bli för dyrt, men nu ska vi tydligen handla varje dag, för annars blir det så mycket mat som slängs och det är inte bra för miljön. Hur vi än kämpar och försöker göra det rätta ska vi nog ändå lita mest på oss själva och använda vårt sunda förnuft. Människor är smarta, vi måste använda vår hjärna och inte vara så slöa och följa med strömmen. Det kostar inget att tänka själv, det är gratis.
Jag följer min mammas råd jag fick som barn när jag ställde slöa frågor: "Tänk själv och använd sunt förnuft, det kommer man ganska långt med"
Kanske det inte är svårare än så.

En favorit

Jag önskar jag skrivit den här haikun:

Det enda tjuven
lämnade kvar:
månen i fönstret-

Fast egentligen spelar det ingen roll vem som skrev den, det viktaiga är att den finns.

Trosskydd

Idag fick jag tidningen Amelia. Med den följde det med produktprover, trosskydd eller om det är bindor (jag vet knappt vad det är för skillnad längre) Min dotter tittade och klämde på förpackningen och frågade vad det var. -Det är trosskydd, svarade jag. Jaha, svarade hon.
-Har pappa köpt dom till dej som present från Japan?
Jag tyckte det var roligt. Nästa gång min man är där ska jag önska mej japanska trosskydd.

TV i skolan

Idag såg vi Tv produktionen av Selma Lagerlöfs "Kejsaren av Portugallien" i skolan. Den var lång. Hela dagen gick åt till att se på TV och vi hann ändå inte se klart den. Seg var den också. Eftersom jag läst den lätt lästa versionen av boken var det kul att få se en annan version av den. Jag tyckte det fanns nya budskap i filmen som jag aldrig sett i boken. Min favorit replik är:

-Jag vet inte vad som är värst. Att för en rik att bli fattig, eller en fattig att bli rik.
Undrar om Selma skrev det? Så bra. Och när Gunilla Nyröör säger:
-Jag sa att du inte skulle ha den där klänningen på dej. Klänningen väcker bara avundsjuka.

Till och med det fjärde budordet i Bibeln lyckas hon vinkla till två olika syn sett på, fantastiskt.
Jag tycker det är så bra. Boken har så många olika ämnen att disskutera. Onda mot det goda, kärlek, besatthet, fattig, rik, och framför allt hur människor reagerar i olika situationer och beter sej mot varanndra.
Finner det dessutom intressant att i början av boken gifter sej inte Jan och Kattrina av passionerad kärlek, utan mer av praktiska skäl. Men under årens gång utvecklas ändå någon slags ärlig kärlek mellan de två och de arbetar verkligen hårt för varandras lycka. Dom skulle aldrig lämna varandra. Lite skillnad från dagens äktenskap tror jag. Kanske folk blivit mer egoistiska idag?
Jag tycker om den här boken och den påminner om budskapet som John Stainbecks bok "Pärlan" har. Fattig familj som plötsligt får något värdefullt och hur folket runt omkring reagerar. Kan det bli annat än bra?!!!

Mötet

Vilken bra dag jag haft
Det började med att jag cyklade till skolan, och på vägen dit möter jag en man jag träffat på min förra skola. Jag var egentligen redan försenad till lektionen, men valde ändå att stanna och prata med honom.
Det var riktigt trevligt. Han själv hade tappat livslusten och ville mer eller mindre dö, men det vore väldigt synd. Han gav mej många goda råd och jag blev mycket gladare efter jag pratat med honom. Hans goda råd och tankar behövs här ute i livet så det vore dumt om han inte kan dela med sej av dom. Kanske han inte har förstått vad han har att bidaga med till oss andra. Kanske han inte kände sej behövd?
Själv sa jag tankar till honom som jag bara haft i mitt huvud, men efter att ha formulerat funderingarna högt i ord kändes dom mer verkliga och självklara.
Ibland har man sådana här spontana möten när man plötsligt får höra precis det man behöver höra. Eller kanske folk runt omkring mej sagt samma sak hela tiden, fast man har inte förstått det. Det är skillnad på att veta något och förstå det. Idag förstod jag.
Motvinden för mej framåt.

Aj!

Jag börjar ha riktigt ont i musklerna nu. Träningsvärk. Har svårt att sätta mej och resa mej. Är det kanske så här det känns när jag blir gammal?
Det känns inte riktigt nyttigt att ha så här ömma hårda muskler. Men jag antar att det är det. Jag har fördelen att det går väldigt snabbt att bygga muskler. Jag blir förvånad varje gång över hur fort resultatet syns. Just nu hoppas jag att jag klarar av att cykla till skolan imorgon. Tänk om jag blir träningsnarkoman på riktigt nu? Är det så här det är? Sitta och vara öm, och längta till nästa pass? Fast det gör inte jag. Jag vill ha massage. Det är vad jag längtar till.
Jag är förhoppningsvis ett steg närmare mitt beroende. Träningsberoende, låter ganska nyttigt.

Lost

Jag har tappat humorn. Min man har sagt det flera gånger. Varje gång han säger det blir jag lite mer ledsen. Jag tror det är sant. Jag måste hitta den igen. Undertiden jag letar kan jag äta rosenrot och se på roliga program. Kanske min humor bara har ändrats lite. Vilken tur att jag har Hennrik Schyffers dokumentär om humor. Den kanske kan ge mej några svar. Olika personligheter har olika humor. Den vill jag se ikväll. Jag och min man har slutat titta på TV nästan helt nu.
Har man små barn kan man ju lätt tappa hoppet om att kunna följa en serie på TV. Istället har vi köpt Lost boxen säsong 3. Vi tycker den är spännande och trots det somnar jag varje kväll 21.30 framför TV:n. "Sover du, ska jag stänga av?" frågar min man. Men jag vill vara vaken, så jag svarar alltid:"Nej, jag vill se" "Men du blundar ju" svarar han. "Ja, man jag kan lyssna med öronen" svarar jag då.
Tråkigt att vara så trött, men jag blir ju det när det är varmt i soffan under filten.
Ikväll ska jag sova till Lost igen.

Dagisfest

Oj, jag har helt glömt bort att jag och Anders (pappa från dagis) ska anordna en fest.
Det kan ju vara trevligt då det böjar bli kallt och mörkt ute. Vårt dagis har både öppenspis och kakelugn (fast i olika rum) det är hur mysigt som helst en höstkväll. Lite mat, lite vin, fröknar och föräldrar,och det ska vara barnfritt.
Det var väldigt trevligt förra året. Men det finns ju alltid problem. Problemet är att jag ska skriva en matlista och ge uppgifter till de övriga föräldrarna. Vem ska ta med bröd? sallad? vad ska vi äta? vegetariskt är en oskrivenlag men jag har ingen fantasi alls. Pajer? pasta? Normalt brukar jag gilla sånt här, men inte denna gång.
Jag tycker det räcker med vinet. Kanske lite kex, ost och vindruvor...Just det. Veganerna ska ju också ha något...
Nej, jag får gräva i mina kokböcker nu.
Nej det tänker jag inte alls göra, jag tänker läsa min nya bok istället.
Jag kan träffa den där Anders-pappan på dagis och vi kan göra listan ihop! Kanske vid öppnaspisen med lite vin och mat?
Det blir ju bra.

Våga!

Jag hade svårt att ta mej upp imorse, det var mörkt ute. Jag missade bussen och fick cykla in till skolan. Igår tränade jag, så jag har träningsvärk i dag. Lite skönt faktiskt.

Vi talade om olika ämnen i skolan idag, om hur samhället ser ut idag och om våldtäkter. Det var obekvämt. Jag vet inte om mina åsikter gick fram tydligt. Jag ska inte gå in på det i detalj men jag tycker något är fel när unga människor tror att pengar och sex är det viktigaste i livet.
Vad hände med arbetsstoltheten, kärleken och passionen? Känslan av att känna sej behövd och vara viktig? Idag ska alla vara så självständiga och klara sej själva. Folk är för fina för vissa jobb och går hellre arbetslösa.
Nej, vi måste bli modigare. Ha stolthet över ditt jobb, vad det än är. Våga bli kär med risk för att bli lämnad. Våga bli beroende av varandra och få känna sej viktig för någon. Ensam behöver inte vara lika med stark.
Se vad era barn är duktiga på och uppmuntra det. Är eran son/dotter bra på simma, engagera er i det. Ge extra lektioner och uppmuntra. Ge inte extra lektioner på det han/hon är dålig på. Fokusera på det som barnet brinner för.
Har ni tur kanske eran dotter/son slipper ligga sig till självkänsla på sturekompaniet när hon är 20 år.
Kanske vi kan få våra barn att känna sej sedda och älskade för den dom är.
Hoppas.

ABC

Halva Sveriges befolkning är kanske bakfulla idag. Inte jag, jag ska till biblioteket och låna barnböcker. Eftersom vi inte har några släktingar att åka till och äta söndagsmiddag hos, så får vi hitta på något annat trevligt. Kladdkakan på bibblans fik är riktigt bra.
Jag ska leta fram böcker med rim och ramsor till min son. Min lärare på dyslexilinjen säger att det är väldigt viktigt för språkutvecklingen att rimma. Från och med nu blir det julklappsrim hos oss.
Jag har fått låna två böcker av min lärare som handlar om språkutveckling. En hel del lekar för barn, ljudlekar. Barnen får lyssna på olika ljud och gissa vad det är. Det vill jag göra idag.
Köpte förövrigt några barnböcker i fredags. Lennart Hellsings ABC och en Elsa Beskow, Hattstugan. Min favorit i ABC boken är ramsan på G. Den går så här:

Gabriel Gräslök skriver så gräsligt
brevet han skrivet är inte läsligt:
Åh vilket brev,
sa fröken, och rev
brevet som Gabriel Gräslök skrev!

Det påminner mej om när jag skrev ett brev (som var en saga) till min vän Veronica. Jag gick i ettan eller tvåan när jag skrev det. Veronica sa sedan att varken hon eller hennes mamma förstod nånting av det där brevet. Själv kom jag inte ihåg sagan, den är borta för alltid. Men jag kommer ihåg att jag knåpade väldigt länge med det där brevet. Helt i onödan tydligen.

Facebook blyg

Jag vet inte vad jag ska tycka om facebook egentligen. Jag har letat upp massor av bekanta som jag stött på genom livet men jag tycker det känns lite obekvämt att kontakta dom ändå. Så jag gör det inte, bara sånna som jag känner väl, eller kände väl en gång i tiden. Folk ändras ju. Tänk om dom inte vill bli vän med mej, utan tycker bara att jag är klängig och vill samla kompisar till listan.
Det påminner om skolan när man frågade changs på någon. Fast det gjorde aldrig jag, jag var aldelens för blyg och rädd att bli ratad. Samma sak nu tydligen. Jag får vara glad att jag slipper vara artigt social med någon som inte är intresserad av mej längre.
Folk jag träffar förstår inte att jag är blyg, jag pratar, är social och beter mej ganska normalt. Men om någon jag gillar extra mycket dyker upp blir det jobbigt. Då pratar jag för mycket eller blir tyst och jag inte vet vad jag ska säga.
Dr Phil säger att den största skräcken hos alla människor är att bli avvisade, så jag känner mej inte ensam.
Jag ska öva på att bli modigare.

Så är det!

Jag har sovit idag, mitt på dagen. Vad är det tecken på? För lite sömn, depression, sjukdom eller var den den där boken jag läste? Jag har läst ut en bok. Törs inte säga vad jag tycker om den. Åsikter kan ändras med tiden så det får smälta lite först.
Min man är inget glad idag, jag vet inte varför, så jag väljer att tro att det beror på nikotin sug.
Vi tog bilen till Ica för att köpa tröst. Jag köpte gorgonzola och en annan vit ost, päron, räkor och avacado.
NU VET JAG VARFÖR JAG MÅR SÅ HÄR!
-Det börjar bli vinter! Jag går i ide och behöver mer sömn. Det är övergången från höst till vinter som gör det. Snart är det vintertid. Bra, då var det problemet löst. Känns redan bättre. Ska genast gå och laga grönsakssoppa och ta några vitaminer.
Tip top, problemet är löst!

Snö

Det snöar! Alltid lika trevligt med de första snöflingorna. Just nu älskar jag varenda en av dom, och om ett halvår kommer jag känna precis tvärtom.
Jag är sjuk igen. Magsjuk. Tur att jag inte åkte till Luleå, då jag fått spenderat halva natten på toaletten. Kände mej lite risig dagarna före och det var nog därför jag aldrig åkte iväg.
Jag berättade om Selma Lagerlöfs bok för min man vid frukost och jag var så tagen av den att jag blev alldelens blank i ögonen när jag återberättade den. Kanske är jag lite sjuk och känslig, jag känner inte igen mej själv. Jag vill läsa mer bra böcker. Våran plan att åka till biblioteket under dagen har flyttats fram till imorgon. Hoppas jag mår bättre då.
Nu ska jag titta ut genom fönstret och se världen förändras.
Fast bara lite, det är plusgrader ute, så det är bara för ett ögonblick.

Den sista

Efter att ha lagat mat i två timmar och ätit den i en timme, och dessutom insett att det inte blev så gott, tappar jag liksom lusten till att diska, städa och vara normalt trevlig. Allt jag vill är att röka. Måste bara vänta tills barnen somnat.
Jag ska naturligtvis sluta upp med cigaretterna snart. Imorgon blir bra.
Jag blekte tänderna i sommras och då frågade min tandläkare om jag rökte. Nej det var sju år sedan. Jag har slutat. Bra, tyckte tandläkaren. Hade jag varit en rökare skulle han inte rekomendera att bleka dom för då håller det inte. Inga problem, jag har inte rökt eller varit sugen på det på sju år, varför skulle jag bli det nu?
Ja, varför? Tydligen blev jag det nu, den här sommaren.
Det gör ont att bleka tänderna. Jag kunde inte le normalt på flera dagar då tänderna blev iskalla av vanlig sommarluft. Jag fick gå och dra ner överläppen över tänderna i flera veckor och kunde inte skratta utan att göra konstiga grimaser. Snart ser mina tänder ut som majskorn igen. Jävla cigg.
Ska bara röka sista nu.
Hör ni det? -Den sista!

Klart som korvspad

Jag vet inte vad som hände idag. Tiden försvann och ingenting blev gjort.
Har haft lite blogg ångest över att jag inte har något vettigt att säga, men har kommit fram till att det gör ingenting.
Jag måste inte alltid ett budskap med det jag skriver.

Har läst ut Selma Lagerlöf boken idag. Den var mycket bra. Lite väl lätt läst version kanske. Nästan som en faktabok. Men vilken berättelse. Jag vill läsa fler böcker av henne.
Nu är jag sugen på Carl-Johan Vallgrens "Den vidunderliga kärlekens historia"
Tänkte börja med den i helgen.
Jag har blivit superinspirerad till att göra mina läxor och skriva klart min dikt. Det pirrar i hela kroppen och jag vill bara kasta mej in i det. Har fått klarhet om hur versfötterna i dikten fungerar och det var inte så svårt. Riktigt lätt nu när jag fått receptet. Spännande!

Ingen resa

Jag ska inte åka till Luleå i helgen. Har bestämt mej för att göra läxor och läsa böcker istället.
Fortsättning följer...

Läxor på krogen

Nu ska jag går på krogen och ta ett glas vin med Marika. Hon har skrivit 20 haiku dikter senaste veckan.
Jag behöver komma ut ur huset. Min man är trött och barnen gnälliga. Vet inte när jag var ute i Umeå senast.
Självklart tar jag med mej läxorna...

Oskuld förlorad

Jag var försenad till dagis mötet. Jag låg och slummrade på soffan då min man ringer och säger:
"Du ska vara på föräldrasamtal nu"
Jag tog på mej ytterkläderna och cyklade dit. Då händer det något. Plopp! Jag fick en haiku dikt i huvudet. Bara så där från ingenstans. Helt gratis dessutom!
Nu ikväll har jag och min man arbetat med den. Det blev trassligt, jag förstår inte riktigt hur takterna går så han blev lite sur.
Fast egentligen var han nog bara röksugen.
Nu sitter jag här med min nyfödda dikt och vet inte hur jag ska ta hand om den. Min första dikt.
Känns inte som om jag skapat den, den kom ju till mej. Undrar om det kommer flera? Var kommer dom ifrån?
Är jag en annan människa nu, ser jag annurlunda ut?
Det känns lite annurlunda.

Haiku

Jag har fått några haiku dikter lästa för mej. Denna gillar jag

Han säger ett ord
jag ett annat
- hösten djupnar

Och den här:

Åh, åh -
allt jag kunde säga
vid blommande Yoshino-berget

Jag visste väl att jag skulle gilla dikter.
Ännu en ny värld att utforska. Jag bara undrar...Om tid inte existerar, varför har jag då brist på den?
Hur ska jag hinna med allt. Varför är allt så intressant?
Jag måste lära mej att sålla, och att prioritera bort något.
Undrar bara vad.

Vaken

Vaknade och hade en sång i huvudet.
"Jag är en fattig bonddräng..." från Emil i Lönneberga ni vet. Ganska trevlig liten trudilutt!
Ska börja äta bättre frukost än bara ett ägg, jag lägger till en macka också.
Jag gillar att vakna tidigt och ligga kvar i sängen, vill vara pigg när jag stiger upp. Kanske jag sak lägga mej ännu tidigare i kväll? Läste att sömn var mycket viktigt för att ta in allt man läser i skolan.
Jag gillar att sova.

Mätt

Oj vad mätt jag är. Vi har ätit tempura, japansk mat (friterade grönsaker) Det var gott och nu mår jag lite illa. Efter maten tog barnen fram några japanska "kakor" (det finns inga deserter i Japan) Det var någon bön- och ris- pasta ihoprullade till små bollar. Det såg väldigt... speciellt ut. Smakade ingenting, men konsistensen var som mandelmassa och vetedeg. Ganska äckligt faktiskt.
Sedan diskuterade vi om jag skulle åka till Luleå i helgen (det var min mans idé) Jag är inte van att satsa och prioritera mej före barn och familj så det känns konstigt, men jag tror jag ska åka.
Luleå, here I come (again)

Vill ha något nytt

Jag hann inte med att träna på eftermiddagen. Jag får helt enkelt göra det ikväll istället. Jag får inte ge upp nu. Fick tidningen "Topphälsa" idag. Där kan jag få tips hur jag kan få bättre sexlust med några enkla övningar.
Men det kanske är så att jag vill ha mindre sexlust. Hur ska jag då göra? Ska jag göra övningarna baklänges då, eller upp och ner? Jag vet inte.
Martina Haag är på omslaget och gravidlystern osar om henne. Kanske jag är lite avundsjuk.
Jag vill hitta på något omtumlande. Något nytt. Min man ska sluta röka. Kanske jag ska börja? Jag är väldigt sugen, men jag vill hitta på något annat. Jag tror det lutar åt en ny frisyr. Min man erbjöd sej att raka mitt huvud. Det är inte min grej.
Folköl och cigg det är vad jag vill ha.
Och en billig permanent.

Vivo komvux

Var i skolan idag. Ville ta något fotografi bara för att dokumentera lite. Upptäckte då hur mina klasskamrater lider av att bli fotograferade.
Hur folk bokstavligen flyr fältet för att slippa vara med på en liten bild. Endast en var modig och härdade ut stunden.
Eller så kanske jag bara har en klasskompis.
Vi fick Selma Lagerlöfs "Kejsaren av Portugallien" i läxa (lättläst version.) Den verkar fin. Jag vill läsa romantiska böcker. Konstigt.
När jag var yngre skrattade jag åt romantik och tyckte det var fånigt. Vem trodde på Askungen EGENTLIGEN?
Romantik existerade inte i verkligheten.
Men det kanske det gör? Ibland, i små små stunder, när man är mottaglig.
Har jag blivit mer mogen eller är jag naiv? Var jag bara rädd förrut?

Vardag

Äntligen vardag. Jag längtar till skolan. Fast jag ligger efter med allt. Ondagar, bästa skoldagen. Vi har studieteknik. Hoppas det handlar om hjärnan. Snart ska jag cykla till skolan.
Och i eftermiddag ska jag träna. Jag längtar lite...
Kanske jag blivit träningsnarkoman? Det kanske smygit sej på under åren ialla fall.

Dikt väder

Det är något slags väder ute. Och jag måste skriva dikter. Jag har inget emot dikter, jag förstår bara inte vad som är bra med dom. Det finns säkert massor med dikter som jag skulle gilla, men ändå... det är inte för mej.
Fast jag MÅSTE skriva en eller några. Det är vår läxa på Universitetet.
Haiku. Ska handla om naturen. 5,7,5 det är takten. Jag har inget bra taktsinne. Jag kan inte ens hoppa i takt till musik.
Versaler och konsonanter. På min andra skola har jag fått alfabetet inplastat 5X10 cm. Bra att ha i fickan. Kontrasten mellan mina skolor är markant.
Så här ser det ut utanför vårt sovrumsfönster. Var är dikten någonstans?
Jag får göra mitt bästa.

Sjuk?

Min man är INTE jetlaggad. Tydligen förkyld!
"Jag är så förkyld, jag måste gå och lägga mej" sa han.

Jo jo, visst. Förkyld kan jag tro.

Iksu spa

Efter att varit instängd med sjuka barn i sex dagar har jag äntligen kunnat fly fältet. Jag gick och simmade på Iksu.
Nu när jag har kort där måste jag använda det. Iflera flera år har jag försökt att bli träningsnarkoman. Det är ett av mina stora mål i livet. TRÄNINGSNARKOMAN!
Varför kan inte jag få den där känslan:"Jag måste gå och träna"? Jag tycker verkligen inte om det.
Det är bara jobbigt, jobbigt, jobbigt. När ska det bli skönt undrar jag?
Men idag kom jag på hur jag ska göra. Jag ska helt enkelt strunta i att det är jobbigt och bara köra på. Och tänka på sex.
Är det inte så man gör? Nu ska jag köra stenhårt i 30 dagar och kolla om jag blir beroende.
I morgon börjar nedräkningen.

?

Min man har kommit hem och allt känns stökigare än vanligt. Jag fortsätter med tvätten, femte maskinen nu (bara sängkläder)
Jag väntar på att vardagen ska komma, allt käns upp och ner. Jag fick fina mobilsmycken av min kära. Dom pinglar så fort jag rör mobilen så nu kan jag inte smyga med den på skolan längre. Ingen annanstans heller fördendelen.
Trä ugglan är min favorit

Akutpaketet har nått fram

Jag har bästa grannen i världen! Hon skickade över sin dotter med mjölk, bullar, toapapper och pyssel till barnen.
Vårt toa papper tog slut för två dagar sedan. Vi har använt hushållspapper och servetter sedan dess.
Misären är över!

Älskade katt

Dagens blogg går i det bruna tecknet.
Jag och min dåvarande pojkvän bodde i Luleå (1990-talet) i min lilla tvåa på 42 kvm. Jag hade en katt. En mycket fin och orange katt.
Just den här dagen skulle min nya pojkväns kompisar hälsa på (för första gången.) Vi städade som tokar och gjorde det rent och snyggt. Då plötsligt. Katten kommer ut från toan, han drar sej fram på frambenen och trycker rumpan ner i golvet. Fort går det. En lång brun rand målar han, den börjar i toan, fortsätter till hallen, köket, vardagsrummet och avslutar i sovrummet under sängen. Katten är lös i magen och stanken är förfärlig. Då ringer det på dörren.
Jag tror min kille gick ut och fikade med sina vänner och jag stannade hemma och städade ännu mer. Så gick det till när jag hade katt. Kommer även ihåg att min pojkvän tjatade i flera år om att jag skulle sälja den där katten.
Jag saknar honom än i dag. Katten alltså.

Heta minnen

Kollar runt på facebook och får lite minnen naturligtvis. Kommer ihåg hur gott det var med Blood shot på Br Ohlsson (folkkungag, sthlm) Det bästa med dom var att de brännde som --- när man svalde dom. Jag älskade den. Någon tomat-aktig shot med chilli(?), tabasco(?) och annat farligt i. Om man drack två (eller mer) fick man även en överraskning dagen efter, då skiten skulle ut. Oj, vad jag led på toan. Av någon anledning blir det fast form av denna dryck, och man får skrika rakt ut i bakfyllan. Det bränner lika mycket när den kommer ut, som när den kom in. Det var tider det. Testa den, jag rekommenderar det varmt (hett) Jag vill ha en NU!

Kräkhörna

Så har jag varit upp halva natten. Inte på grund av facebook men för att min dotter blev sjuk. Hon vaknade gallskrikande och hade feber och ont i magen. Det är blindtarmen, tänkte jag. Jag hade aldrig sett henne ha sååå ont tidigare. Hon bara skrek och skrek. Borde ringa sjukvårdsupplysningen, så jag googlade på "sjukvårdsupplysningen" och även "ont i magen barn" Jag läste lite men hittade inget telefonnummer. Då ringer jag till min man i Japan (han verkade ändå vara vaken lite när som helst där borta) Men han sov, var svår att få kontakt med. Sedan skämdes jag. Vad dumt att ringa till honom.
En halvtimme senare hade hon lugnat ner sej och började kräkas istället. Hon brukar kräkas av allt, feber, förkylning, åka bil, springa, hosta, lite när som helst faktiskt. Det tråkiga var att hon spydde ner tre täcken (då jag var tvugen att byta hela tiden)
Så jag har tvätt upp till öronen idag. Nu har jag varit hemma (och innomhus) i sex dagar, jag känner hur galenskapen knackar på i mitt huvud.
Min man ringde senare, han sa: "Man googlar inte efter telefonnummer, man kollar eniro"
Och jag skämdes igen.

Dörren till helvetet är öppen

Så ringer det. En oskyldig signal på telefonen, det var Linnea. Ok, allt normalt. Trevligt, trevligt. Sedan börjar det.
"Du måste skriva in dej på Facebook" predikar hon om och om igen. Och jag som är sjuk och svag har inget motstånd en dag som denna.
Nu är det gjort. Det tog lååång tid för mej då jag inte är vän med datorn. Och framför allt inte vän med programmet.
Jag fastnade i vart enda steg som gick innan jag lyckades komma igenom på andra sidan. Men nu finns jag där, på facebook, men jag har ingen aning om hur det fungerar.
Mardrömmen har börjat. Kollade genast upp gamla pojkvänner och arbetskamrater. Hela mitt liv svichade förbi i huvudet på mej. Jag som har försökt glömma...
Dessutom lade jag upp en riktig phantom bild på mej. Jag ser ut som vem som helst, alla flickor ser ut som mej där.
Nu ska jag kolla gamla klasskompisar, det blir en lång natt.

Ännu en städdag

Fick precis ett sms från min man. Han skrev att jag var världens bästa fru. Hur ska jag reagera på det? Ett "tack" eller ska jag få prestationsångest? Jag blev glad, fast LITE bättre kanske jag kunde vara?
Jag tror jag har världens bästa man!!!
Ska städa hela huset och tvätta sängkläderna så han känner sej välkommen när han kommer hem.
Kanske jag får en liten present också? Jag har faktiskt önskat mej mobilsmycken. Det är det enda jag vill ha. Jag tror han kan få dom gratis från reukanen han bott på.
Vad kan man önska sej från Japan? Jag vet inte. Mat kanske?
Snart kommer han hem,
bara två dygn kvar.

Ingen stress

Gud vad skönt! Jag kom ihåg något min man sagt till mej tidigare.
Det var att i Japan (var annars?) har dom inga chefer som är yngre än 40 år. Dom tycker att folk under 40 (som jag) inte har något att säga, då vi inte har så mycket livserfarenhet. Gud vad bra! Önskar det vore så i Sverige också. Man måste helt enkelt arbeta sej upp till sin plats. Det går inte att gå en chefutbildning och sen sitta och "chefa" över folk som är 20 år äldre.
Det betyder att jag kan öva på bloggandet i fem år till innan jag skriver något riktigt vettigt.
Känns riktigt bra faktiskt.

Min vän telefonen

Jag mår illa nu. Men det gör ingenting. Jag har nämligen kommit på hur jag ska göra för att få lite vänner.
Knepet är att jag kan faktiskt ringa någon. Jag är otroligt dålig på att höra av mej. Jag ringer ALDRIG någon, förutom min bror.
Vänskap kommer sällan från ett håll.
Min granne ringde. Hon hade cigg så jag bjöd över henne.
Då kom jag att tänka att jag kan faktiskt också ringa någon gång. Inte bara när jag behöver ägg eller lingonsylt. Det ska jag börja med. Ringa.
Då blir min man glad också för han gnäller över att jag har telefonskräck.
Jag kommer ihåg gamla trevliga samtal i timmar med mina vänner. Mitt personliga rekord tror jag är åtta timmar.
Då bodde jag på 18 kvm (vid Odenplan) och hade inte trådlöstelefon. Men det gjorde ju inget, den räckte överallt, till och med till toaletten. Vi tittade på tv ihop (Oprah) skrattade och kommenterade, vi lagade mat, läste tidningar, rökte, ritade.
Det var naturligtvis innan barnen kom. Det var på den tiden då tid faktiskt existerade och man hade inget att göra.
Nu är tiden borta.
Undrar när jag ska ha tid att ringa någon?

Bada

Är ganska pigg nu efter flera dagars förkylning och förkylda barn. Nu vill jag träna och framför allt bada. Inte hemma i det trånga badkaret, utan i stor bassäng. Som barn ville jag bli Ester Williams. Hon var ju bäst. Snygg och badade helatiden i filmerna. Det vill jag också göra. Hur skulle en sådan film se ut i dag? Kanske jag ska göra en liten film med min bror.
Jag kan ju mima till någon fin gammal låt och snurra runt i vattnet med badmössa med plastblommor på. Kanske blir bra. Han har visst gjort några musik videos.
Jag ska tvinga min bror komma hit, för jag kan ju inte åka till Luleå helatiden. Även om jag vill det, mina barn också, och min man med. Dom vill faktiskt flytta till Luleå. Men jag vägrar. Luleå är ju sveriges bästa stad och flyttar jag dit kommer jag att upptäcka att det kanske inte är så. Bättre att leva på fantasin.
Så fort min man kommer hem ska jag tvinga honom att köra mej till äventyrsbadet, då blir det åka av.

Morrrrrrr!

Eftersom ingen verkar LÄSA eller KOMMENTERA på min blogg ska jag göra det själv från och med nu.
Det ser ju ut som jag inte har några vänner alls!

Nu jävlar!

Byxdress

Oj vad kallt det är. Det är minusgrader. Jag vill inte stiga upp ur sängen när det är minusgrader. Varje år, sedan jag var liten har jag önskat att jag hade en overall sydd i täcke. Täcket är varmt och skönt och jag vill ju gärna ligga kvar. Det är kallt utanför sängen. Men om jag sov i en overall, sydd av täcke, skulle jag utan problem kunna stiga upp, utan att frysa. Kanske en sådan där som björnbusarna hade när jag var barn. Dom var röda, stickiga och med bajslucka bak.
Jag har sett att overallen börjar bli trendig igen. Fast nu heter det byxdress.

Fredagsstäd

Jag skruvade upp volymen på stereon och tonerna från Soundtrack of our lives flöt ut i rummet. "Får man spela så här högt?" skrek min son till mej. "Bara när vi ska städa!" skrek jag tillbaka. "Jag vill ha den här skivan" fortsatte han. "Du får låna den senare, nu ska vi städa"
Så dansade, städade och sjöng vi tillsammans. Min dotter dansade och skrattade helatiden. Hon missade städningen helt.
Men fort gick det att få undan sakerna. Och kul var det. Fredagsstäd istället för fredagsmys. Jag rekommenderar det!
Vissa grejer måste jag ha i livet för att må bra, och musik är en stor del. Tänk! jag hade glömt bort musiken.

Hurra!

Al Gore får Nobels fredspris! Gud va bra! Jag gillade honom förr och ännu mera nu. Kommer ihåg hur jag följde valet i USA det där året då Bush "vann." Jag satt uppe halva natten helt i onödan. Nu får han Nobelsfredspris, det slår ju president titeln med mils långa steg. Det är väl svårare att få ett Nobelpris än att bli USA.:s president? Även om det inte är det så är man iallafall en trevligare person med fredspris än president. Nu ska jag titta på Bolibompa.

Ett minne

Fick reda på att någon jag tidigare känt är död. Kanske han dog förra månaden, kanske dog han för tio år sedan. Jag vet inte.
Men jag kommer ihåg att han gav mej en elak komplimang.
Jag gillade honom ett tag, tror han gillade mej då, en stund i alla fall.
Han kramade om mej och sade; "Du är så fin, och så har du så små ögon. Som en gris!" Jag skrattade till svar, tyckte det var lite bizarr sak att säga, fast roligt på samma gång.
Jag glömmer det aldrig.

Bra motiv?

Nu har jag pratat med min bror, han är lite krasslig då han opererade bort blindtarmen i måndags (det har jag och min mor gjort för flera år sedan, ligger i släkten kan jag tro) Hur som helst berättade han att en gammal bekant till mej vill att jag ska tatuera honom. Det vore ju kul. Kul att träffa honom, mindre kul att tatuera förståss.
Så kommer frågan jag klurat på i många, många år. Den som har fått mej ligga sömnlös i oändlighet. Ska jag berätta redan nu att han kommer att ångra sej om han inte väljer nåt BRA motiv, eller ska jag låta honom upptäcka det själv om tre år? Jag vet fortfarande inte svaret. Ibland är dom mottagliga, ibland inte. Samtidigt att ångra en tatuering är inte svår ångest. Det finns mycket annat i livet man kan större ångest över.
Dessutom lever jag efter detta motto: "Det är bättre att ångra det man gjort, än att ångra det man inte gjort"
Tåls att tänka på.

Ångest (light)

Jag ångara naturligtvis det förra inlägget.
Mest kanske för att jag kan uppfattas som arg femenist eller blir missförstådd på något sett, men så kan det ju vara ibland. Dessutom är det obekvämt att skriva om sex, det ämnet ska jag hålla mej borta från.
Just nu saknar jag min man. Alltid när jag är tveksam över något inlägg jag skrivit så konsulterar jag alltid honom.
Men han är inte här nu så jag får klara mej själv.
Tycker inte jag ska ta bort inlägg jag ångrar, det är ju en del av livets resa. Själv ångrar jag ju alla mina tatueringar, men där är dom ändå, i full blom dessutom.

Kanske Johan Rheborgs monolog var bättre än jag förstod när jag såg den. Den kanske kryper sej på en i efterhand och budskapen sjunker in?! Jag brukar tänka på böcker och filmer flera dagar efter jag sett dom, dom hänger som kvar i atmosfären.
Första gången jag såg filmen Titanic tyckte jag den var riktigt dålig. Jag kunde inte köpa storyn att två personer som känt varandra i ETT dygn (och dessutom hunnit med att ha sex på den lilla tiden) skulle ha någon STOR KÄRLEK emellan sej. Jag tyckte det var barnsligt och konstlat. Och det kanske det är... Men idag tycker jag kanske inte likadant. Eller det kanske jag gör. Men jag tycker inte filmen är lika dålig som då (för då spydde jag på den).
Kanske den med för något slags hopp om nånting?
Jag saknar ialla fall min man, fyra dagar kvar.

Doris Lessing

Jag missar alla nyheter. Har ingen radio som alltid står på och kräker ut samma låt hela dagarna och berättar om alla mord, misshandel och våldtäckter som skett det senaste dygnet. Jag har det hellre tyst, fast idag var jag ivrig.
Vem vann nobelpriset i litteratur? Vilken bok ska jag köpa nu?
Så kom det till slut: Doris Lessing. Alla apploderade längre än vanligt, för ovanlighetens skull visste alla vem det var.
Förutom jag. Jag kan ingenting om författare. Jag har missat allt de senaste 25 åren och det är ju en del att ta igen.
Men lite kul var det ju att det var en tant. Kanske en "catlady" till och med. Vad jag undrar är, vad gör vinnarna med alla pengar dom får? En redan rik författare som får en stor summa pengar, vad gör dom med det?
Själv skulle jag öppna bibliotek i något fattigt land. ALLA ska lära sej läsa och ALLA ska ha tillgång till böcker. Satsa på kvinnorna, dom tänker framåt, jobbar för framtiden så barnen kan överleva.
Men hur tänker männen? Enligt männen i "Hur tänker hon?" (Johan Rheborg) vill dom bara ha sex. Vad dom än gör, gör dom det för att få sex. Jag blir lite ledssen när jag inser att män bara talar med mej för att dom vill kn--- och inte för att dom gillar mej som person. Vill inte uppfattas som en knulldocka.
Dyster framtid...
Men vad är det jag skriver?, tappade tråden helt.
Så kan det ju inte vara. Varför forskar folk inom olika ämnen egentligen? Måste väl vara för att rädda planeten, människorna på jorden, för en bättre värld.
Eller kan det vara för nånting annat?

Pappa

Jag är så förkyld att jag börjar bli döv. Telt täppt i näsan och nu även öronen!!
Har gått ner två kilo på ett dygn. När jag sa det till pappa, svarar han; "Ja, snor väger ju en del!"
Ucsh vad äckligt, två kilo snor, så vill jag inte tänka.
Fatta vilken bakgrund jag har att tampas med.
Ändå är mamma och pappa bäst, ialla fall om dom bor långt härifrån.

Guldkorn från min man

Har pratat med min man igen (han ringde från Japan) Som vanligt när jag pratar med honom så kläcker han ur sej små guldkorn.
Jag pratade om min menlösa blogg och han säger:
"Planterar man ett frö på morgonen kan man inte förvänta sej såga plank till kvällen"
Det är ju sant. Jag vet bara inte vad mitt frö ska bli för något. Vad innehåller mitt frö då?
Kanske jag ska gå till en studievägledare och få hjälp.
Min man hade hemlängtan. Så går det om man är ute och reser.
Själv trivs jag utmärkt hemma.

Det traumatiska talet är sju

Sjuårskris, ett sant faktum.
Vi har hört det förr och vi har kanske varit med om det själva också. När jag jobbade på krogen ledssnade jag ganska fort på jobbet, trots att de första fem åren var riktigt roliga. Men alla år där efter var nästan olidliga. Jag bytte jobb, det nya jobbet var lite roligt i början men några månader senare blev det lika kul som migrän igen. Jag bytte jobb igen och samma visa. Det blev tråkigt.
Efter nästan tio år på krogen stod jag inte ut längre.
Jag jobbade på Kvarnen och gick dagdrömde om att något skulle hända. Något radikalt. Jag hoppades på ett rån och rånaren skulle kidnappa mej där i från. Eller att någon bara skulle bokstavligen släpa mej där i från, då jag tydligen inte klarade av det själv.
Så en dag kommer det in en kille med tatueringar på händer, hals, ja, antagligen över hela kroppen.
Han varkar ju vara kapabel till vad som helst, tänkte jag. Jag serverade honom öl, och i min desperata situation säger jag: "Kan inte du ta mej här i från? Kidnappa mej! om det inte passar nu, kan du göra det imorgon. Jag vill inte vara här?" (Vad som skulle hända efter själva kidnappningen hade jag ingen plan på alls.)
Jag kommer inte ihåg vad han svarade, men han kom in dagen efter och erbjöd mej jobb som shopassistent på East Street Tattoo. På lördagar. Jag tog det.
En månad senare gick jag in till min chef och sa: "Jag måste sluta omgående. Jag kan inte vara kvar. Jag gömmer mej i disken och står och lagar stolar istället för att servera gästerna. Låt mej gå nu och ta in extrapersonal, det är bättre både för dej och mej" Det var inga problem. Jag var fri.
Samma sak hände mej när jag tatuerade, efter sju år vill jag bara sluta, på en gång. I relationer också, man måste hitta en ny vinkling och utvecklas annars tröttnar man.
Så har du ett jobb du inte finner roligt och stimmulerande, kanske du jobbat där för länge?
Lyckotalet är inte sju. Sju är ett tal från helvetet och det börjar krypa på en redan efter fem, sen går det bara utför.
Akta er för sjuan.

Till den det berör

Jag har funderat över en sak. Det kanske är dumt att försöka skriva när jag har dyslexsi? Är det inte lite som att göra musik och vara tondöv, eller måla fast du är blind? Det kommer alltid finnas folk som stör sej på felstavningar och är det inte det, är det kanske dåligt innehåll eller nåt. Talspråk och skriftspråk.
Men så tänkte jag lite till... Jag skriver inte för att andra ska bli irriterade. Det är inte mitt syfte. Jag skriver för att jag har kul.
En totalt egoistisk handling alltså. Känns nästan förbjudet. Får man vara egoist?
Jag säger EGOIST?- JAVISST!

Nu är jag avundsjuk

Jag mår bättre nu och jag ångrar naturligvis det förra inlägget. Vill inte vara ynklig. Jag vill vara en SUPERKVINNA!
Jag var tvungen att gräva i min mans lådor för att hitta Ipren tabletter. Men nu är jag drogad och coolare.
Har fått sms av min man. JA JAG ÄR AVUNDSJUK! Han är nämligen på en Kareokebar och sjunger Sinatra låtar. SINATRA!
Men jag ska väl inte behöva åka dit för att sjunga?
Hoppas hans sång kommer med på dokumentären.

Jag har ont, ont, ont

Jag vet inte om jag överlever den här förkylningen. Har legat i soffan tills nu. Mår lika dåligt ändå.
Ska testa ett bad. Barnen får kolla film.
Borde jag inte vara frisk nu? Jag ska ta lite vitaminer, det har jag hört är nyttigt.
Ingen bryr sej och ringer och frågar hur jag mår. Inte ens min man, som lovat att ringa. I och för sej skulle jag inte orka svara i telefon.
Oj, det ringer...

Sjuk

Jag är sjuk idag. Min dotter också. Hon vaknade 4.30 i natt och vi har varit vakna sedan dess. Jag som trodde jag hade träningsverk igår, men det kanske är förkylning? Tyckte jag hade ovanligt dålig kondis när jag cyklade hem, fick växla ner till fyran. Min man tycker jag är dålig på att vara sjuk. Jag vet inte vad han menar med det, kanske att jag förtränger sjukdommar och tycker jag är frisk när jag inte är det?
Jag och barnen kommer att vara hemma idag och jag har inga huvudvärkstabletter. Inga halstabletter heller. Jag är så sjuk och måste ta hand om sjuka barn. Mitt städade hem kommer att förstöras. Hoppas jag kan sova bort allt.
Barnkanalen och helfabrikat är räddningen idag.

Världens längsta film

Imorgon är jag egentligen ledig från skolan, men min skola är så bra att jag har varit på alla onsdags lektioner i alla fall. Men...
Funderar på att vara hemma imorgon för jag har hört att vi ska se "Sagan om ringen" filmen.
Jag är den enda i Sverige som inte gillar den. För mej är den inte fyra timmar. För mej är den över åtta timmar lång och tar aldrig slut. Tiden går sakta när man har tråkigt. Inte nog med det. Vi ska även skriva en uppsats om den och läsa någon tråkig artikel om filmen.
Där sätter jag faktiskt ner min fot.
Jag vill ha en annan uppgift eller så kanske jag ska vara ledig på onsdagarna framöver.
Jag ska ändå gå till skolan i morgon. Alla i klassen har sett filmen och vi ville se mer program om hjärnan. Kan hända att det blir så istället. Jag hoppas på det i alla fall.

Susanna

Idag har jag besök. Det är Susanna som jag lärde känna när jag gick på konstskolan. Det är bra med besök, jag brukar sätta mina gäster i lite arbete så dom känner sej nyttiga och välkommna i hemmet. Susanna får göra potatismos.
Jag får på så sätt tid över att blogga lite.
Samtidigt som jag får vuxensällskap.
Alla vill känna sej behövda ibland, även gäster.
När jag hade inskolning på vårat Waldorfdagis fick jag tvätta fönsterna på kontoret. Kändes toppen. Jag kunde bidra med något istället för att bara sitta av tiden.
Jag gillar Waldorf tänkande. Dock inte ALLT!

En av mina drömmar

Jag har en dröm om att skriva två noveller.
Den ena ska heta "Åkerspöket" och den andra "Ruggugglan" Det är två favorit ord som jag älskar.
Jag ger dom till er nu. Använd dom med kärlek och slit inte på dom så dom tappar känslan.
Idag är jag ett åkerspöke, osminkad och lite hemlig.
Fast ett äkta åkerspöke (i mitt huvud) har mörkt spikrakt hår, vita kläder och nästan inga ögon och står på en dimmig åker.Kanske det är blygt eller bara känslokall.
Och så ser jag ut i verkligheten om jag inte färgar håret och lockar det.

Det blir ingenting sagt

Har pratat med min man i telefon. Han berättar om allt fantastiskt han varit med om. Om gubbar med kul-implantat i dingelidongen och elchocker och gud vet allt. Efter vi lagt på, känner jag att jag har ingenting att berätta. I mitt liv händer ingenting om jag jämför med hans.
Det blir svårt att skriva något idag tror jag.
Håller på att se andra akten på "Hur tänker hon?" Det är ingen höjdare, fast det handlar om hjärnhalvor, manligt, kvinnligt, själva temat är intressant, men rollfigurerna är tråkiga schablonbilder utan större charm. OJ, det känns som om jag sågade Johans monolog precis där. Vad elak jag är...
Men Johan är fantastisk när han rör på sej.

Borde jag vara rädd för att jag skriver det här?

Min man har visst badat naken i väldigt hett vatten med yakosa (jakosa?, japan maffia) i natt. Han började skicka massa konstiga sms. Han verkar ha haft väldigt kul iallafall. Undrar om det kommer med på dokumentären? Kanske inte.
Synd att inte han har en blogg så jag och barnen kan följa händelserna.
Själv har jag också badat, fast utan maffiamän omkring mej, men naken var jag.
Jag är inte ett dugg avundsjuk på honom.
Jag gillar inte att resa. Jag vill bara vara hemma hela tiden. Svenskar är ju kända för att dom reser så mycket. Fast jag är ju halv finne, kanske det är den finska sidan av mej som är dominant där. Fast jag skulle kunna tänka mej att åka till Finland, det vore kul.
Jag var i Finland på tattoomässa en gång. Det var speciellt. Finska människor är kritvita i hyn. Nästan blåa. Väldigt vakert faktiskt. Jag är också väldigt vit, fast jag blir rosa om jag är i solen. Det är ganska fult faktiskt.
Om jag plötsligt slutar blogga är det antagligen Yakosas fel.

Mer musik, jag blir aldrig mätt idag

Idag har jag insett att jag måste gå på konsert eller se lite jazzband eller nåt.
Tidigare när jag tatuerade hela dagarna sjöng jag alltid. Mina kunder gillade det. Jag tror dom kunde slappna av bättre och så slapp jag prata med dom. Självklart pratade jag med dom, jag var inte ignorant, men det var skönt att fly in i musiken.
Det är ett stort steg från att ha musik omkring sej helatiden till ingen musik alls. Jag saknar det jättemycket.
Fick höra att min gamla klasskompis, Niklas ska spela på Debaser. Kanske jag ska ta mej till Stockholm?
När jag bodde där fick jag tatuera in Clubkillers logo på folk, då kom dom in gratis en gång i månaden.(klubben var på Debaser) Undar om någon ångrat den tatueringen? Kanske det är ett trevligt minne för dom?
Jag har ju min Elvis tatuering...

200

Mitt 200 inlägg. Ojdå, vad det går frammåt!
Har sett första akten på Johan Rheborgs "hur tänker hon?" Det började segt... Vissa grejer sticker ut och glänser, men när början är seg hänger det kvar en misstänksamhet över resten av monologen.
Jag blir inte kär, men lite pirrig kanske...Han var mycket mer fysisk än jag förväntat mej.
Fast jag är mer sugen på musik.

Jag är kär

Innan jag skulle börja städa kollade jag igenom min gamla skivsamling. Jag letade inte efter något speciellt och fastnade för "Soundtrack of our lives" Behind the music. Satte på den och började städa. Dammsög hela huset och dammtorkade där blomorna stod. Ducshade blommorna och inser att jag är kär. Jag blev så lycklig att jag var tvugen att sätta mej framför cd-spelaren och bläddra i cd fodralet. Vilka texter. Vilken röst. Jag har alltid älskat Ebbots röst, det var så länge sedan jag hörde den. Kanske det inte är kärlek jag känner? Men jag har inga ord att kunna beskriva det bättre på.
Det är samma känsla som när man sett en väldigt bra konsert, eller en underbar teater. Eller läser en fantastiskt text, eller kramar någon speciell och det känns som om man kommit hem. Jag känner mej drogad och får det perfekta ruset, så man vill både gråta och skratta samtidigt. Så känns det!
Och samtidigt lidelsefullt som vid olycklig kärlek, så känns det idag.

Bästa låtarna; Still Aging, The flood, Mind the gap
Stor fet puss till Soudtrack of our lives!

Äntligen!

Min första ensamma dag. Barnen ska jag snart ta till dagis och efter det kommer jag att städa. När jag är ensam städar jag helatiden. Vet inte varför.
Egentligen vill jag bara ligga på soffan och vila idag, men jag är rädd för att jag ska somna och då missar jag ju min ensamhet.
Kanske kollar jag på "Hur tänker hon?"
Jag borde naturligvis göra mina läxor. Men ska jag verkligen göra det på min enda lediga dag? Eller ska jag fuska och var hemma imorgon också? Syndiga tanke, hur kan jag tänka så? Det är väl något lov snart i början av november, jag får hålla ut.
Jag tror jag ska kolla igeom mina skivor.
Jag saknar lyssna på musik.

Bra/Dåligt

Det bästa med att min man är borta:

Jag kan spela musik högt (dvs. normal volym)
Jag kan äta vad jag vill (bla. surströmming)
Jag blir inte sugen på att röka (ingen frestar mej)
Ingen pratar med mej när jag läser

Det tråkigaste med att min man är borta:

Att han inte är här
Att jag måste gå ut med soporna själv
Att jag inte har körkort
Att jag inte har någon att prata med

Förklaring

Tråkig som jag är måste jag förtydliga nedre inlägg. Jag menar inte bokstavligen att jag vill ha droger.
Droger förstör bästa kroppsdelen; Hjärnan. Ta hand om hjärnan väl med fet fisk och avacado.
Jag menar med nedre inlägg att jag vill ha något roligt och omtumlande, både psykiskt och fysiskt.

Snart ljuva 35

Jag talade med min tvillingsyster igår på telefon. Hon bor i Dublin sedan 10 år.
Vi fyller år på sammadag (naturligtvis) och jag frågade henne hur hon skulle fira sin födelsedag.
Dom skulle ta ut semester och resa. Själv ska jag sitta på Universitetet då. Men det gör ingenting.
Bästa sättet att fira 35 är väl med lite ny kunskap? Sedan är det ett år kvar tills 36, efter det blir det barn med Downs syndrom om man ska ha fler...
Fast jag önskar mej en middag, det gör jag varje år. Fast vi går sällan ut och äter.
En stor brakmiddag med mat, vin, cigg och knark, och vilt sex på ett hotellrum. Och utan ånget och bakfylla dagen efter. Det vill jag ha.

Det ser ljust ut!

Dagens bästa artikel (från PS! personligutveckling och psykologi)

?

Jag kan ju inte sluta skriva bara för att jag är lite hängig.
Däremot är det naturligtvis tråkigare att läsa bloggen, men så kan det vara. Livet går ju upp och ner. För mej en gång i månaden. Har tagit rosenrot idag och väntar på effekten.
Hoppas ni inte tycker det är för privat och obekvämt att läsa detta. Det är bara en del av livet, inte bara mitt, alla mår väl så här ibland?
Jag försöker bara berätta en del av livets resa när man färdas mellan olika jobb, utbildningar och motgångar jag stöter på i livet.
Kanske jag ska vara mer hemlig ändå?
Jag har i och för sej massor med hemligheter jag aldrig skulle berätta på bloggen, men alla människor fläker sej på ett eller annat sett, kanske det är ointressant och överflödigt. Kanske jag och hela samhället är less på dessa bloggande människor och undrar vad är det dom vill egentligen? Jagär helt vilse i pannkakan här...
Bäst och lägga upp en snygg bild istället...
Min dotter har lekt

Varning! Du kan må sämre av att läsa det här.

Jag saknar min man. Väldigt mycket nu. Jag är helt beroende av honom.
INGEN annan man jag träffat under hela mitt liv har varit så stödjande och trott på mej och min kompetens som han gör.
Jag behöver honom NU.
Känner mej vilsen, osäker och rädd.
Skulle jag säga det till mina föräldrar skulle dom säga; "Ja, men sluta då om det är jobbigt, varför ska du hålla på sådär om det är jobbigt att skriva." Men det är inte poängen. Jag vill inte sluta. Jag vill höra peppande ord som får mej att tro på att jag kan klara av det. För jag vill ju...
Även de duktigaste, inom alla genrer, tvivlar på sej själva ibland, och då är det väldigt viktigt att ha någon som finns där och tror på ens förmåga. Annars är det väldigt lätt att ge upp.
Jag har bara en som tror på mej och det är min man, och han är inte här.
Jag vill vara glad och fylld av energi. Sprida lycka, fjärilar och färg omkring mej. Istället är jag en energislukare som sprider död och gift omkring mej. Förlåt!
Kan jag skylla ifrån mej på PMS igen?

Intution

Skolan har tagit över mitt liv nu. Tack och lov fick jag annat att tänka på när min dotter plötsligt kräktes i soffan.
Vi köpte en ny soffa för två år sedan. Det kändes skönt att slänga ut den gamla med allt gammal smuts som kommer med småbarnsliv. Det var flera år sedan någon kissade eller spydde i soffan (den hade tvättbart tyg tack och lov)
Så äntligen köper vi en ny.
Vi tog bort plasten som omslöt allt och soffan luktade nytt. Nästan lite kemiskt. Antagligen canserframkallande kemikaler för att den inte ska mögla. Två dagar senare kräks vår dotter i den och den blev invigd i vårt småbarns hem.
Tidigare idag sprang hon runt, runt mellan köket och vardagsrummet, vilket fick mej att tänka, det var länge sedan hon kräktes i soffan. Så springer hon rakt fram till soffan och gör det.
Jag tror jag kan lita på min magkänsla.

Djup suck

Jag har tagit mej vatten över huvudet. Jag vet inte vad jag gör på "Skapande svenska" kursen. "Alla" som går där är svenska lärare, litteraturvetare, och tydligen väldigt erfarna inom litteraturen.
Det är inte jag.
Jag har inte gått gymnasiet och har bara läst ca:20 vuxen böcker. Det är ganska stort glapp där.
Den ryska författaren var ju fantastisk. Hon kunde uttrycka sej så bildligt och tydligt och hade en fantastisk röst.
Jag är väldigt avundsjuk.
Vad har jag att komma med? Min lärare gillade tydligen ett nytt ord jag skapat i min novell. Ordet var: Djupsuck.
Det var naturligtvis ett fel av mej, inget jag gjort med flit. Jag menade naturligtvis djup suck.

Igen!

Igår hände det igen. Någon trodde jag var lärare. Jag förstår inte det. Har jag en lärarutstrålning jag inte är medveten om, eller är det glasögonen? Jag har inte ens gått gymnasiumet och känner mej verkligen inte hemma i skolor.
Kanske jag har något att lära ut som jag inte vet om?
På Universitetet beter jag mej som jag gjorde i grundskolan. Jag är tyst, räcker aldrig upp handen och pratar inte i onödan.
Men den största skillnaden är att jag förstår och är intresserad av vad läraren säger.
Men på min andra skola Viva komvux (dyslexilinjen) pratar jag normalt mycket och känner mej trygg, där är vi bara åtta elever. Kommer att sluta tidigt idag. 13.45 Skönt! Hoppas jag får bra med kritik så jag kan bättra mina texter.

Its lonely at the top

Jag vill inte vara annurlunda!
Jag vill vara som alla andra, passa in i gruppen och ha samma åsikter.
Varför har jag inte det? Jag kan inte tvinga mej till att ha deras åsikter hur mycket jag än vill.
Vad är det för fel på mej? Vill inte vara klassens ufo.
Varför tänker jag annurlunda?
Jag vill vara en vanlig Svensson med Volvo, hus. 2,3 barn och hund. Nej, ingen hund. Jag gillar inte hundar. Dom har så mycket saliv. ALLA hundar har saliv. Och jag har spott fobi.
Eller kan det vara så att jag använder min hjärna och inte slår på autopiloten och följer med strömmen? Kanske jag väljer att tänka fritt?
Det kan ju låta bra, men jag känner mej utanför.

Och jag bryr mej inte om jag stavar fel, jag ser det faktiskt inte!

Fredagskväll och jag vill sova

Mamma pratade med min stora syster på telefon idag. Min syster frågade vad jag studerade vid Universitetet.
Mamma svarade ärligt: "Jag vet faktiskt inte! Jag tror hon skriver nåt." Så engagerad är hon (mamma alltså)
Dom värdesätter inte utbildning på samma sätt som resten av Sverige. Det är bara att kämpa på.
Fredagkväll och jag ska läsa en trave noveller, skrivna av amatörer som jag själv.
Jag är trött redan nu.

Detta är INTE en dikt.

Förresten...

Vi hade besök av en rysk författare idag. Hon var 26 år och skrev dikter. Hon hade gett ut ett antal böcker. Så som så många andra författare säger hon. "Jag hade inga drömmar eller planer på att bli författare. Jag ville bli musiker och spela dragspel. Men mina föräldrar tyckte jag skulle satsa på något annat som gick att försörja sej på, så jag fick uttrycka mej på annat sett."
Fy vad orättvist.
Det ska jag säga när jag tar emot mitt nobelpris för litteratur. Då ska jag säga: "Oj, vad oväntat, jag som aldrig hade tänkt bli författare, jag bara råkade skriva den här boken" Där har ni mitt tal.
Och så det klassiska: "Jag vill tacka mina föräldrar och familj som alltid trott på mej och stått vid min sida"

Himmel och helvete

Universitetet känndes konstigt. Allt började bra, vi fick instruktioner om hur man skriver dikter. Våran lärare såg dessutom ut som Billy Chrystal fast med lite skägg, så jag gillade honom instingtivt. Dikter är inget jag läser eller ens reflekterat över, men vår lärare var så entusiaktisk att jag blev inspirerad. Det var fantastiskt. På slutet när vi skulle kritisera varnandras texter (noveller) var det mindre kul. Jag och min grupp hade olika syn på det och det kändes inte så bekvämt.
Vad är en smaksak och vad är dåligt egentligen? Jag vill inte säga nånting om någon annans text. Nu har jag tappat lusten inför imorgon.
Vi ska ses extra tidigt och avsluta textanalysen.
Undrar vad dom tycker om min text?

Dumt

Tack och lov för den akademiskakvarten. Jag står med rullar i håret och har inte packat alla papper än.
Glasögon och författarkofta blir dagens outfit.
Dumt att göra ett inlägg nu när jag inte har någon tid över...

Städa

Föräldrarna sover än. Vi har ett eget övernattningsrum som dom får använda av vår förening. Dom ska komma vid klockan nio. Idag skulle mamma städa här.
Dammsuga och torka golvet. Det betyder att jag måste städa innan hon, så hon inte ser hur skitigt det är. Brukar inte gamla pensionärer göra så? Jag har blivit en av dom.
Jag har hunnit plocka bort min mans alla fimpar från terassen och stuvat undan sittdynorna till utemöblerna.
Det är ju oansvarligt att lämmna dom ute nu när det är så fuktigt på nätterna.
Jag kan inte skylla på utbrändhet, det är inget dom vet vad det är. Själv har dom ju tagit hand om fyra barn, hem och jobb sammtidigt och det gick ju bra...
Jag vet inte om det framgår av min pms-text, men jag har världens bästa föräldrar, på riktigt!

Slowmotion!

Imorgon kommer jag att vara på Universitetet hela dagen. Mycket information som ska tryckas in i min hjärna. Hoppas det blir kul. Jag ser fram emot det! Fast vi ska få lära oss skriva på vers. Vad nu det kan innebära?!
Jag ska väl inte vara allt för nervös över barnvakten fast jag fick smakprov på det idag. Barnvakten sov!
Ville bara informera om att bloggandet kommer att gå trögt imorgon då jag sitter i skolbänken!

Nu är dom mina

Idag gjorde jag det. Jag köpte Johan Reheborgs "Hur tänker hon? men även "fyra nyanser av brunt" som låg där som en frestande chokladask bland alla andra skitfilmer. Nu kan jag ha Johan Rheborg-orgie i kväll. Men det är inget kul att ha den själv. Inte med mina föräldrar heller. Mamma bara pratar när som helst i en film, eller så börjar hon sjunga mitt i allt, eller så börjar hon läsa tv texten högt. Det känns inte som hon hänger med. Pappa snabbspolar igenom alla filmer så dom blir 30 minuter långa. Kanske jag ska vänta med att se dom tills min man kommer hem? Eller i smyg någon annanstans...

Apelsin, ja tack!

Visste ni att dagens apelsiner inte är så nyttiga som man tror?
Jag har fått höra att man måste äta 35-40 st apelsiner idag, för att få i sej lika mycket vitaminer som man fick av EN apelsin för 40 år sedan. Det tycker jag känns jobbigt. Jag gillar apelsiner, men jag vill inte äta 40st om dagen.
Detta betyder att jag måste köpa vitamintillskott till mina barn omgående.
Dessutom glömde jag att ge dom de där AD-vitamin dropparna som man fick när barnen var bäbisar.
Jag är en dålig vitamin förälder. Dags för förändring.