Dagens blogg går i det bruna tecknet.
Jag och min dåvarande pojkvän bodde i Luleå (1990-talet) i min lilla tvåa på 42 kvm. Jag hade en katt. En mycket fin och orange katt.
Just den här dagen skulle min nya pojkväns kompisar hälsa på (för första gången.) Vi städade som tokar och gjorde det rent och snyggt. Då plötsligt. Katten kommer ut från toan, han drar sej fram på frambenen och trycker rumpan ner i golvet. Fort går det. En lång brun rand målar han, den börjar i toan, fortsätter till hallen, köket, vardagsrummet och avslutar i sovrummet under sängen. Katten är lös i magen och stanken är förfärlig. Då ringer det på dörren.
Jag tror min kille gick ut och fikade med sina vänner och jag stannade hemma och städade ännu mer. Så gick det till när jag hade katt. Kommer även ihåg att min pojkvän tjatade i flera år om att jag skulle sälja den där katten.
Jag saknar honom än i dag. Katten alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar