söndag 30 september 2007

Jag försöker att vara cool

Jag tror inte jag behöver oroa mej över att fastna i krogsvängen längre.
Normalt när jag går på restaurang blir jag alltid sugen på att söka jobb just där jag är (om det är bra och trevligt vill säga) Vilket jag brukade göra förr. (Fungerade alltid förresten)
Men ikväll var vi ut hela familjen och jag brydde mej inte ett dugg. Jag behövde inte bita mej i läppen för att inte söka jobb.
Jag kännde inte att jag ville lära mej eller dom nånting.
Så om tio år kanske jag inte reagerar över tatueringar heller. Det vore ju toppen.
Jag har tidigare känt ett ansvar att jag måste lära ut min kunskap till kunder (eller människor som frågar) men nu bryr jag mej inte.
Det är inte mitt ansvar ifall folk vill skaffa sej fula tatueringar.
Eller?

Dokumentär bilden


Jag smet upp till min man och störde (på ett diskret sätt) när dom höll på filma. Dokumentären håller ju på att skapas. Jag vill också göra dokumentärer. Det är ju bästa filmerna. Så jag smög upp och dokumenterade dokumentären. Se första bliden: PACKNINGEN!
Tidigt på tisdagmorgon åker dom iväg mot Japan.
Spännande...

Döden


Jag bara sover och sover. Har sovit i två veckor snart. Jag börjar känna mej som en annan person. Mer lugn, trygg och inte lika orolig över framtiden. Det är ju bra.
Personlig utveckling genom sömn, jag rekommenderar det. Kanske det är någon slags sömn-meditation jag haft.
Precis som i filmen "Orlando" där personen sover flera dagar i sträck och vaknar upp som en ny människa. Precis så är det för mej, fast jag lever inte i 200 år och byter inte kön. Fast vem vet, jag har ju bara levt i 34 år än så länge, vad som helst kan hända.

Jag och min sex årige son funderar på döden. Vi läser döden-boken, den är bra.

Så kunde det gå till

Igårkväll fick jag höra lite fyllehistorier, det var ganska kul. Här är en av mina.

Jag bodde i Luleå. Blott 16 år (kanske 17) Jag sitter i min kompis lägenhet, en etta 36 kvm i Wasa gallerian. Alla dricker Spendrups burköl, jag också. De andra ska gå ut, de ska gå på Gazette och dansa, men inte jag. Jag är för ung att kommer inte in och dessutom vill jag inte, för jag törs inte dansa.
Istället blir jag jättefull, och när de andra gått ut vill jag duscha (jag gjorde alltid det på fyllan, kände mej smutsig, kanske pga. vomeringar) Jag satte mej ner i hans dusch och somnar.
Sedan vaknar jag av att min vän kommer hem, rusar in i ducshen och väcker mej.
Jag hade somnat på avloppet och hela lägeheten hade fyllts med en decimeter högt vatten. Vi tog gamla GB-glass förpackningar och öste och öste.
Jag var naken och alla mina kläder var blöta. Klockan fyra på morgonen, ringde grannen över oss och säger att det droppar vatten från hans tak.
Min vän kunde inte bo där på en vecka. Dom var tvugna att riva upp golvet och dra in fläcktar för att torka.
Han förlät mej och vi var mycket bra vänner i många år frammåt.
Jag saknar honom ibland.

Äldre = skönt

Idag kan jag blogga hur mycket som helst. Eller ingenting kanske, men efter igårkväll har jag ännu en gång insett att jag är äldre. Jag menar det inte på något negativt sätt, det bara är så. Ganska skönt faktiskt.

Jag vet att jag är äldre när:

Höjdpunkten i veckan är att få egen tid att läsa en bok
Jag äter 15 tabletter och piller till frukost
Föredrar underkläder i 100% bomull
Musiken på krogen spelas för högt
Jag hellre är tyst än berättar alla "crazy" grejar jag varit med om
Jag sjukskriver mej istället för att gå till jobbet bakfull/full
Jag inte har en aning om vilka alla kändisar på tv är

lördag 29 september 2007

Hemma igen


Oj, jag är gammal och förvirrad. Vad ska jag göra när krogen inte lockar längre?
Klockan var 23 när jag var hemma.
Kareoken var en besvikelse. Jag kunde inga av de nya låtarna och mina klasskompisar kunde inga av de gamla.
Det blev lite krock där.
Jag hade trevligt men tackade nej när de övriga började snorta wasabi (från sushin dom hade ätit)
Det var inget filmläge, så någon kareokefilm kan jag inte bjuda på.
Men jag måste ändå tilllägga att jag förundras av tjejer som kan sminka sej och hålla på med håret i fyra timmar.
Jag fixade mitt på 30 min.
Men dom blev ju snygga i alla fall.

"EFTER"


Så var eländet klart. Struntar i linserna, känns inte nödvändigt längre. Fick höra att "oldies" inte fanns att hyra. Det är gamla klassiska kareoke hits. Tappade lusten lite faktiskt.
Dessutom ser mitt "efter" mer ut som jag såg ut förr. Innan jag blev utbränd.
Så egentligen kan bilderna byta plats.
"Före", pigg, normal, sminkad
"Efter", trött, sliten med tom blick.
Så är livet ibland. Nu börjar jag bli trött igen...

Hmmm


Jag har ett par gamla färgade kontaktlinser (ljusbruna), undrar om jag kan ha dom ikväll?
Dom är i och för sej fem, sex år (ska hålla i 6 mån) men jag använde dom inte så mycket tidigare. Vad är det värsta som kan hända? Skador på hornhinnan?
Måste testa dom i alla fall. Ska ringa grannen och kolla om hon har linsvätska...

"FÖRE"


Ok, nu har jag bestämt mej.
Efter att ha velat och tvekat hela dagen om jag ska vara hemma och vila (vilket kanske är bäst) eller om jag ska ta mej ut och sjunga kareoke ikväll. Kareoken vann!
Jag ska dit, och planen är att inte dricka alkohol.
Spännande...
Här är "FÖRE" bilden. Sedan blir det lockar och make up till kvällen!

A walk down memorylane...


God morgon!
Vad är det på bilden kan man ju undra? Svaret är: min tatuering, och JA, det är Elvis Presleys autograf.
Fast skriven av en Elvis immitatör (Jim le Bouf) i Las Vegas. Jag och min man var där och firade vår andra bröllopsdag på hotel Riviera.
"Elvis" var fantastisk, sjöng bättre än Elvis och var kanske en aning rundare. Det var så bra. Jag skrek som ett Beatels-fan.
Jag tiggde till mej hans autograf på benet, och sa att han måste skriva den extra fin då jag skulle tautera in den.
"You crazy girl from Sweden" skrockade han.
Så kom vi tillbaks några veckor senare. Jag visade tatueringen och han blev glad.
På kvällen under showen presenterade han mej för sin publik som "My biggest fan from Sweden" och jag fick gå upp på scen och visa mitt ben. Sedan fick jag en nalle och en puss och han sjöng "littel sister" för mej.
Av någon anledning är det ett trevligt minne...

fredag 28 september 2007

Ny look

I morgon ska jag bli snygg.
Har hört att det ska vara mer bilder på min blogg, men det är ju svårt när jag har "ful vecka"
I morgon ska jag locka håret och jobba hårt på min nya snygg image.
Kolla imorgon då blir det FÖRE och EFTER bilder.
Sedan ska jag lära mej att få upp film snuttar på min blogg, det kan ju vara trevligt.
Jag måste upp datera mej själv först bara.

Mysigt?


Jag har visst paltkoma (utan att ha ätit palt) Jag åt för mycket mat.
Mår lite dåligt och fiser helatiden. Är törstig, men jag törs inte dricka då jag är så otroligt mätt.
Är det så här det är att ha "fredagsmys?"

Pilleknark


Idag har jag och min klass varit på utflykt till Sävar. Det var trevligt.
Vi skulle ha med oss matsäck och det ställde till problem för mej. Vad ska jag äta? Vad passar att ta med?
Min man flinade åt mej och undrade om jag skulle ta med sniglar. Det går ju inte.
Inte hummer heller för den delen.
Jag kanske är petig med mat, men jag tycker inte jag är det. Jag vill ju bara ha det som jag vill ha det. Och då menar jag GOTT naturligtvis.
Jag älskar skaldjur och plock mat. En gång åt jag hummer till middag i två veckor i sträck, sen tyckte jag att det blev för dyrt.
Men det behöver inte vara dyrt för att vara gott.
Lite hackad rödlök på de flesta rätter piffar upp lite. Eller tomathack, eller kalamata oliver, lite flingsalt, färsk timjan, äkta permesan, pinjenötter.
Listan kan göras hur lång som helst.
Jag drömmer faktiskt om att bli instängd på Ica i ostcharken och gå loss på alla ostar en natt. Med vin och en ost expert som kan lära mej allt han/hon vet!
Jag köpte faktiskt älgost i sommar, det var ganska gott.
Kanske jag ska ta och slänga ihop en ljummen löksallad med lite permesan ikväll, det är ju alltid gott.

torsdag 27 september 2007

Glöm inte!

Att imorgon, fredag, ska jag (och ni) ha röda tröjor på oss för att sympatisera med munkarna i Burma!

Redan?!

Imorgon är det fredag. Det har jag inte fattat, jag trodde det var en vecka kvar än. Det betyder att jag ska ha klassfest och sjunga på lördag. Jag är trött! Var det inte lördag igår?
Dessutom vågar jag inte dricka alkohol med tanke på hur jag mår. Vet inte hur jag ska göra än.
Jag har inte varit ute i Umeå så mycket sedan jag flyttat hit. Kanske tio gånger på tre år. Hmmm! Jag får fundera på det ett tag.
Vi tjejer ska tydligen börja dagen med shopping, sedan är det Afrodans.
Det lät ju spännande! När jag frågade och ville ha svar mer exakt vad man gör, sa hon att man skakar på rumpan och dansar okontrollerat. Det lät ju galet. Jag kan förstå att om man är kring 20 år så är det roligt om kroppsdelarna skakar okontrollerat. Men på mej gör dom ju det ofrivilligt bara av att promenera. Jag vill inte skaka. Bara om jag fryser eller är rädd.
Inte på afrodans bland folk. Kanske mitt gäddhäng eller mina bröst slår till någon? Jag vågar faktiskt inte.
Men det vore ju toppen om jag kunde sjunga och filma kareoken, kunde ni få både se och höra vad menar med att kareoke är kul.

Det var en gång...

Åh, vad synd att jag inte är så teknisktlagd (kommer kanske senare) För då skulle jag scanna in ett fult foto på mej när jag gick i nian (tror jag.) Jag hade kort mörkthår och alldeles för myckt smink (det har ju tonåringar än idag.)
Och så slulle jag lägga upp några sketcher som jag filmat för nästan 20 år sedan. Det var den roligaste tiden i mitt liv (hitills)
Sen har jag en animation jag gjorde förra året (alldeles själv.)

Vad dumt att skriva om det här när jag inte kan visa något. Ha tålamod, det kommer senare...

Blir inte livet bättre än vad det var förr, när kommer det där fantastiskt roliga?
Jag kan vänta ett tag till...

Dagens inköp


Har köpt en bok idag.
Min lärare hade läst en text jag skrivit. Hon funderade ett tag och så sa hon: "Du borde läsa "Den vidunderliga kärlekens resa" jag tror du skulle tycka om den."
Idag är den min.
Jag sa till min man idag:" När jag var liten, innan jag kunde skriva, ville jag göra "historier" men sedan kunde jag ju inte skriva (pga. dyslexin) så jag tappade lusten"
Han svarade: "Men idag KAN du ju skriva, så det är ju bara att göra det"
Jag har mycket att ta igen, men även de längsta resor börjar med ett litet steg.

Dagens läxa


Jag har precis "vaknat" från min vila. Min man sa något bra till mej.
Lyssna och lär:"Att inte tröttna på nederlag, är vägen till seger"

onsdag 26 september 2007

Taxi


Varför skriver folk om sina taxi resor? Det är inte sååå intressant, eller? Alexandra Pascaluidou (fel stavat?) har visst skrivit en hel bok om taxi chafförer. Det ska inte jag göra, (men det kan ju vara intressant, vad vet jag?)

Mina taxi erfarenheter:

•Taxi till skolan varje dag i sex år.
•Min billigaste resa, 34 kr (var av framkörningen var på 28) jag var bakis ett kvarter från mitt hem.
•Min dyraste resa, 700 kr, snurrade runt i Stockholm och fastnade i bilkön.
•Min taxi krock, i Berlin och det var halt, taxin gled in i en annan parkerad bil (vi gar extra med dricks, tyckte synd om honom)

Vad jag inte gjort i en taxi:

•Har inte vomerat
•Har inte haft sex

Gratis läxa!


När jag var sexton år och bodde i Luleå jobbade jag på en restaurang. Amiralen.
Den hade lunchservering, men en dag sa vår chef, Signe Eineborn: "Jag vill att ni jobbar ikväll, Norrbottens big band ska spela så jag behöver servitriser".
Toppen, tänkte jag och visade intresse.
Fast det fanns ett problem.
Jag hade aldrig tagit bordsbeställningar tidigare. Ingen annan heller för den delen. Där stod vi och tryckte bakom baren i våra svarta kjolar och vita blusar.
Signe kom in "Vad gör ni här? Gå ut och ta beställningar!"
Jag fick en penna och ett block och förstod inte riktigt vad folk skulle beställa av mej? De satt ju precis brevid baren.
Jag visste vad "ett glas rött, ett glas vitt och en öl var" men allt utöver det med konjaker, snapsar, drinkar, det var rena grekiskan för mej.
Då fick jag den bästa läxan jag någon sin fått. Jag praktiserar den än idag.
Signe tog mej åt sidan och sa: "Ingela, det gör ingenting om du gör fel. ALLA gör fel ibland. Det viktiga är hur du hanterar det sedan."
Det tycker jag fungerar på alla jobb och även privat. Ingen är perfekt, men det är VIKTIGT hur vi bemöter folk när vi gjort misstag.
Där fick ni gratis visa ord från min fina gamla chef Signe.

Marlboro lights tack?

Min man är lycklig, och jag förstår inte varför. Han brukar inte vara det så påtagligt iallafall.
Men nu går han omkring och visslar och ler. Städar och lagar mat. Det är mycket trevligt. Jag föredrar han så.
Undrar bara varför? Kanske är det resfeber? Kanske han har nått en insikt han klurat på länge? Kanske det är ciggen han börjat röka? Hoppas det håller i sej. Vad är hans hemlighet? B vitamin?
Det är ju knappast min förtjänst i alla fall. Jag är nog mer en börda än en tillgång just nu.
Jag önskar jag mådde som han. Kanske jag också ska börja röka?

Min gamla plan fungerade

När jag gifte mej för snart tio år sedan tänkte jag ut en plan. Planen var att behålla mitt efternamn ifall någon från förr (skola, gamla jobb, vänner) vill ha kontakt en dag. Och idag hände det!
När jag kom hem efter skolan ropade min man i trappan: "Gissa vem som ringde idag?"
Jag hade ingen aning, men det visade sej vara min gamla vän Stephanié. Jag blev så glad. Har tänkt på henne senaste året och undrat vart hon tog vägen. Nu vet jag!!!
Det var så kul att prata med henne. Gamla hemska minnen om hur mitt hår blektes vitt, och jag fick min hårbotten sönderfrätt med stora röda sår. Hur jag alltid (enligt henne) satt och åt gourmet mat med små stinkande ostar.
Jag har saknat henne. Ingen jag känt är så rapp i käften som hon, och jag älskar det med henne.
Vad bra att min plan fungerade, kanske fler kommer att höra av sej?

Ingen kände igen mej

Idag tog jag cykeln till skolan och jag struntade i att stressa, vilket orsakade att jag kom nästan sent. Exakt kl 8.20 var jag framme.
Jag var sliten, osminkad (för första gången i skolan) och min lärare och alla klasskompisar samlades runt omkring mej och stirrade. Jag kände mej som elefantmannen och dom tittade noga och utforskande.
"Är det du, jag kände inte igen dej" sa en.
"Vi undrade just om du skulle komma. Du ser lite... kanske... ut... att må bättre... idag..." sa min lärare.
Sedan fick vi läsa om hjärnan.

tisdag 25 september 2007

Klassfest

Nu på lördag ska jag och min klass ha klassfest. Gulligt va? Dom är mellan 19-22 och så är det jag (34)
Jag tror det blir jättekul för jag tipsade om att vi skulle sjunga kareoke. Till min förvåning ville dom andra det också.
Jag har redan paxat att sjunga Queen-låtar. Jag känner redan min energi komma krypandes tillbaka.
Har lyssnat på Billie Hilliday idag, "You go to my head" är dagens favorit och "All of me" är en kronisk favorit naturligtvis.
Ska kolla Bollibompa med barnen nu.

Buss minne

Nu mår jag lite bättre. Tänkte på en grej idag.
När jag klev på bussen i Luleå så tittade busschafören på mej (jag var sliten, osminkad, och i väldigt dåligt skick) och så frågar han "Har du ungdomsrabatt?" Jag svarade: "Det tror jag inte, jag ska fylla 35"
Nu undrar jag om det var den där slitna, bakis-looken och lukten som gjorde att han automatiskt tänkte "ungdom?"
För ingen vuxen (jag 34 alltså) skulle se ut så där. Av någon anledning kännde jag mej fem år äldre, inte 15 år yngre.
Verkligheten kan ses på så olika sätt, fast det egentligen bara finns en sanning.

Hjärn-haveri


Nu vet jag varför jag mår illa. Det är stress!
Kroppen är så stressad att den inte orkar ta hand om maten (där av illamåendet.) Hormonerna hamnar i obalans och kroppen saknar (eller var det tillverkar?) B-vitamin.
Känns inget bra alls. Jag börjar få tillbaks min "mjuka hjärna." Nu måste jag vila.

Min lärare tyckte jag såg sliten ut och att jag borde gå hem, men det ville inte jag. Jag ville se "värsta språket" och det gjorde jag. Ska stänga av mobilen i några dagar och ta det lugnt.
Hoppas jag orkar blogga för det tycker jag är kul.
Köpte bla. John Steinbecks "Möss och människor" idag, tyvärr utgiven i samband med en kvällstidning. Men han är fantastisk och jag kunde inte hålla mej ifrån den. Nu ska jag ligga på soffan och stirra.

måndag 24 september 2007

Det är synd om mej idag också

Det går inget bra idag.
Inte igår heller för den delen. Lyckades få i mej lite yoghurt igår kväll, men jag mår fortfarande illa.
Har spenderat hela förmiddagen (tills nu) på soffan. Min man är hemma och flinar åt mej.
Han tycker jag får skylla mej själv, och det tycker jag också.
Trots allt klev jag upp som vanligt, drack te till frukost (och började må illa) och gick till bussen, bara för att få vända hemåt igen. Jag missade bussen och orkade inte cykla in till skolan. Sjukskrev mej istället. Roligare än så har jag inte nu.
Kanske jag mår bättre i kväll.

söndag 23 september 2007

Vin orsakade detta


Ligger på en madrass på golvet hos min bror. Jag får lyssna på Depeche Mode och undrar om jag är 17 år och kanske till och med bor i Luleå. Det var ju så här det var. När jag vänder på huvudet har min hjärna en fördröjning. Den vänder sig 2 sekunder senare. Jag misstänker att det är vätskebrist som gör att den har svårt att röra sig. Bäst att fylla på, så den inte skaver.
En gång när jag bodde i Stockholm var jag på en utställning om hjärnan. Där fick jag känna på en riktig hjärna. Den var liten, torr och smutsig. Det är så jag känner nu - skrumphjärna.

lördag 22 september 2007

Photoshop, billigare än botox (och effektivare)


Jag sitter och kräver att min bror tar bort en massa rynkor och annat på bilderna vi tog i dag.
Då kom jag ihåg att han och jag giorde samma sak förra året på min konstskola. Då kom min rektor, Mats in, och undrade vad vi sysslade med eftersom vi skrattade så mycket.
Vi visade porträttet på mej.
Då gick han loss med att peka ut brustna blodkärl och åldersfläckar och mat mellan tänderna, och annat som han tyckte vi skulle ta bort.
Vi har samma problem idag, men nu kan vi jobba ostört.

Camillas melon och min ärta

Jag kanske inte ska ha så mycket komplex över min huvudstorlek.
Camilla Läckberg är ju lite åt andra hållet där. Må vi aldrig fotas ihop.
Om jag går ner lika mycket i vikt som hon gjort, ser jag kanske likadan ut?
Ett hopp inom mej tänds där...

Minnesanekdoter

När jag är i Luleå kommer det naturligtvis upp minnen från när jag växte upp och bodde här.
Jag har försökt pressa fram det bästa minnet från Luleå.
Ett av dom är faktiskt från krogen (fast det var förra året så jag bodde i och för sej inte här då)
Jag var och hälsade på min bror och hade skrivit klart min bok.
För att få detaljerna rätt i boken så var jag tvungen att gå och dricka vin och skriva ner ljus, lukt och ljud och sånt för att få det rätt (då det utspelar sej på ett visst hak)
Sagt och gjort! Jag satte mej i baren och drack vin och började iakta omgivningen.
Då dyker det upp en man på ca 60 år och sätter sej brevid mej. Vi började samspråka och det visade sej att han var från Umeå. Att han var från Umeå var väl en besvikelse, då jag hellre föredragit någon lokal person.
Men vi hade trevligt.
Då dyker det upp en ny man, 40 års åldern och visar sej vara väldigt rolig. Han älskade Annika Lantz.
Han sa: "Om hon inte vore så ful skulle jag gifta mej med henne" Underbart tänkte jag.
Då vänder sej Umeå-mannen mot mej och säger: "Men du ser ju ut som henne, väldigt likt faktiskt!"
"Tack, sa jag" Hur tänkte han där? Jag är så ful att ingen vill gifta sej med mej.
Jag tror jag kan leva med det.

fredag 21 september 2007

Jobbigt jobb

Nu är jag trött. Har jobbat hela kvällen och det har gått framåt, men det var svårare än jag trodde.
Har insett att jag är helt skev. Dåliga propotioner (läs: gener.)
Jag har 8% för litet huvud och mycket korta ben, och vem sa att kameran lägger på 5 kilo? Det är nog 10kg i mitt fall. Egentligen är det väl dumt att berätta alla mina fel, men jag är för trött för att veta bättre.
Dessutom kan jag radera den här inlägget imorgon. Eller när som helst faktiskt. (Som om det skulle ändra sanningen?)
Nu ska jag gå och lägga mej.
Go´natt!

Gula paviljongen


Bildbevis på att jag satt ner min fot på Luleås mark. Vad är mest "Luligast" i Luleå undrade jag?
Gula paviljongen med alkisarna måste det vara. Se bevis!
Nu har jag shoppat rekvisita inför morgondagen. skor och en vitblus. Jag ser verkligen fram emot det.
Fota, fota, fota! Det ska bli kul.
Min bästa vän nuförtiden är Photoshop då jag kan snabbt retuchera bort några år mellan ögonen och annat obehag.

Idag sa tanten på skolfiket: "Jag måste få fråga, är du lärare här? för i så fall koster teét bara tre kronor" Jag svarade naturligtvis sanningen: "Nej, det är jag inte. Jag ser bara gammal ut."
"Nej, inte för det, jag är ju äldre än dej" sa hon.
"Ja men jag kan ju lära dej något, om du vill" sa jag.
Det är andra gången någon frågar om jag är lärare (hände på min förra skola också.) Egentligen skulle jag tagit fram min pekpinne (som jag fått av min förra rektor) som lärarbevis och sparat in tre kronor.
Men ärlighet varar längst heter det ju.

Bussupplevelsen


Nu är jag i Luleå! Min resa gick väldigt smidigt. Min affärsresande plats var toppen!
Mest för att jag slapp alla slynglar som alltid pratar med sina inbyggda megafonröster i mobiltelefonerna. Jag vill inte höra om deras klassfester och nu slapp jag det.
Jag kunde smidigt gå förbi packet och in på min avgränsade avdelning med blå heltäckningsmatta och breda fåtöljer. Smörgåsen som ingick var väl inte det mest exklusiva jag ätit. Mest bara bröd faktiskt, inte ens en ynklig gurkbit fanns det på den. Men vad gör det, när jag slipper folk omkring mej?

torsdag 20 september 2007

Jag är normal

Idag känns allt som vanligt igen, bortsätt från att jag har ont i nacken från massagen igår.
Men det gör inget!
Idag ska jag gräva fram lite plock att släpa upp till Luleå. Videokamera, målningar och annat elände. Här ska jobbas!
Jag är väldigt peppad på att få iordning min hemsida, men sånt tar tid då jag har mycket text att arbeta med.

Tänkte på en sak igår... Min man har det så lätt för sej. Får en fototidning och kan snabbt bli inspererad och plocka upp ideér.
Jag däremot, måste läsa en hel tjock bok innan jag vet om det var bra eller dåligt. Det kräver som mycker mer från mej och mycket mer tid. Dessutom kanske boken är dålig dessutom. Det går ju fortare att trycka på knappen på kameran än att skriva en bok. Det är ju inte slumpen som avgör om jag skriver en bra bok eller inte, så att säga.
Jag menar inte att man som fotograf inte lägger ner nåt arbete på det man gör. Jag vet inte vad jag pratar om egentligen...
Bäst att sluta.

onsdag 19 september 2007

Min man har ett nytt yrke

Min man är rolig.
Vi satt och pratade om att det är så jobbigt att berätta för folk man inte känner (typ, frisörer, massagekillar, klasskompisar, folk på krogen) vad man jobbar med.
Det här gällde naturligtvis när vi jobbade som tatuerare (idag är vi smartare och berättar det inte)
Han har kommit på bästa svaret. Han ska säga att han är porrskådis!!! Mest inom bögporr. Fan vad bra! Jag sa på en gång att det ska jag också göra.
Men nu när jag tänker efter är det inget roligt om man är tjej. Vissa skämt är bara till för killar helt enkelt.

Underbart!

Underbart, säger jag bara. Underbart! Jag har precis fått massage av en kille på ca: 25 år. Med ett fast handgrepp och bestämda händer (som visste vad dom gjorde) masserade han varje liten millimeter av min kropp. Det gorde så ont och var så skönt. Precis som jag vill bli behandlad. Hårt och bestämt, men ödmjukt. Tryggt och bra! Värd vartenda öre.
En annan bra grej med han var att han inte skulle chit chatta med en hela tiden. Han var tyst och kommenterade inte mina tatueringar, vlket gjorde att jag kunde slappna av bättre och försvinna in i dimman.
När jag sedan kom hem hade min man bokat en "affärsextra"-biljett till Luleå. Bortsett från att han vill bli av med mej, så gör han det med klass. Jag får alltså extra benutrymme, tillgång till dagstidning, kaffe, macka och tillgång till el. Och antagligen inte så många medpassagerare att trängas med. Det känns underbart! Jag tycker min lediga dag har artat sej väldigt bra. Har till och med gjort Universitetsläxan. Min novell är klar. I alla fall de två första sidorna. Det har varit en riktig toppen dag. Kanske jag ska bli utbränd oftare?

tisdag 18 september 2007

Anti-stress

Ojdå, jag klarade inte av min 48 timmar bloggfritt, men jag har klarat av andra saker.
För att snabbt och effektivt bli av med min stress har jag (egentligen är det min man) gjort följande: bokat av mina kunder, bokat av körlektioner, bokat in massagetid till i morgon.
Själv har jag: tackat nej till jobb, struntat i föräldramöte, ignorerat barnen, motionerat, och ska strunta i skolan imorgon.
Hörde att det effektivaste sättet att bli av med stress är att smita från brottsplatsen, vilket jag gör på fredag. (Luleå here I come)
Jag har så mycket att göra att jag faktiskt inte tid att vara stressad!!!!!!
Måste skaffa mej en sekriterare som kan ta hand om: telefon, bokningar, avbokningar, städ, pappersarbete, lunch och allt annat jag inte får tid till.
Att jag är stressad är ett tydligt tecken på att jag måste bli rik igen. Omgående!
Det är ju en av nackdelarna när jag är gift, att jag inte kan gifta mej rikt.
Men det gör ingenting.
Rika människor är antagligen supersnåla (hur skulle dom annars vara rika?) eller så jobbar dom helatiden (och då ser man dom aldrig) Sen finns det ju snälla, omtänksamma, respektfulla rika människor, (men dom finns väl mest i fantasin)
Tro inte att jag har något emot rika människor.
Som Dahruma sa (på ett ungefär): Om du föds fattig, var en bra fattig. Om du föds rik, var en bra rik. Om du går från fattig till rik, kan du lätt tappabort livet på vägen.

Imorgon blir det bloggfritt igen (om det går)

måndag 17 september 2007

Paus?

Funderar allvarligt på att inte blogga på 48 timmar.
Om jag klarar av det... ska kolla hur beroende jag är. Jag vet inte om bloggningen hjälper mej något alls i mitt skrivande.
Jag skriver ju ingen annan text och det är ju dumt.
Ses om 48 timmar (om jag klarar av det vill säga)

Tränat


Jag cyklade iväg och skaffade ett träningskort, sedan tränade jag. Nu är jag bunden till det i ett år.
Hoppas det är bra och inte dåligt.
När jag cyklade hem mötte jag min granne. Jag berättade om min mjuka hjärna, och frågade vad jag skulle göra åt stressen. Hon sa att motion var bra och erbjöd sej att massera mej ikväll.
Vilken gullig granne jag har, och jag som bara kallade henne granne i mitt förra inlägg. Jag borde nog sagt vän ändå.
Kanske jag har mer vänner än jag tror (kan det vara sju?). Om jag dog imorgon, undrar hur många som skulle komma på min begravning? Kanske grannarna skulle komma, vad vet jag?
Har fått kritik på att jag har lite bilder på bloggen. Så här är en till dej Micael. Min son har just tagit den, min dotter ville att jag skulle hålla i apelsiner i öronen, var annars?

Linnea är gullig

Fick ett kedjebrev av min nya vän Linnea. Normalt är väl inte sådana några favoriter hos mej, men det här var lite annurlunda.
Det stod massa gulliga saker om vänner, korta och långa relationer och sånt pluttinuttigt. Väldigt välformulerat.
Men så på slutet av texten stod det: "Skicka detta brev till SJU av dina vänner" Ursäckta! SJU vänner, vem fan har SJU vänner? Själv har jag EN nära vän som jag sällan träffar, nästan bara mail kontakt ( Ja jag menar dej Ante) Sedan har jag två nya vänner varav en bara mail kontakt (Linnea) Annars känner jag inga, kanske några grannar, men vem har TID att umgås? Vem har SJU vänner, jag bara undrar.
Hade jag vänner skulle jag väl inte sitta här och skriva blogg. Jag gör ju det för jag inte har någon att prata med...Eller för att jag inte har tid att träffa någon...eller för att jag vill skriva...Eller varför gör jag det egentligen?...
Jag är VÄLDIGT kräsen när det gäller vänner, kvalitet framför kvantitet, hur skulle det se ut om jag inte var det?

Måndagen började bra...

Allt började bra, ägg frukost, skjuts till skolan (då det ösregnade.) Jag klarade provet galant. Endast en grej jag inte kom ihåg (och detta var utan att plugga till det) Jag är mycket nöjd. Åt min favorit lunch, Ceasarsallad (utan kyckling tack.)
Men sen hände det något. Jag hade planerat att gå bort till gymet och träna, boka massagetid och simma efter lunchen. Istället går jag och min man ut och röker (fast jag inte var sugen)
Efter det duchade jag, var tvungen att ta bort smink och annat opassande när jag tränar.
Och då: PANG! Blev jag jättetrött och tappade lusten helt. Det är helt omöjligt att gå dit idag. Vill inte. Kanske jag smiter när det är dags att hämta barnen istället...Då får jag egen tid. Jag får se.
Nu ska jag läsa bloggar och maila vänner.

söndag 16 september 2007

Dracula

Efter en folköl och två cigg och jag är trevligt salongsberusad. Mer än så krävs visst inte. Jag mår toppen.
Förutom att jag är illamående, men det varkar höra till vardagen numera. Nu är jag nöjd, mer vill jag inte ha, för då kanske jag vomerar.
Jag är på toppenhumör och jag och min man har haft mycket trevliga samtal. Om böcker, livet, film ,foto och livet.
Jag fastnade i Dracula som vi pratat om. Jag pratade om filmen och min man om boken. Det är bland den mest romantiska film jag sett. Att Dracula färdas genom flera år och liv bara för att se sin Minna. Suck!
Sen fick jag höra att när boken skrevs var sex helt tabu i England. Det var långa kjolar och höga kragar för att dölja allt.
Att Dracula biter folk och suger ut deras blod är visst en "omskrivning" och menas tydligen att dom har sex. Man fick visst inte skriva att folk hade sex på den tiden. Fantastiskt!
Oj vad jag skriver idag. Både lite bloggar och några mail.
Jag har också läst ut boken "Svampkungens son" och början var bättre än både mitten och slutet. Jag önskar början bara var en novell som tog slut där. Ska skriva en recention om den senare.
Nu ska jag sova. Go natt!

Jag sa NEJ!

Ett under har skett! Jag har klarat av att säga nej till jobb. Dom ringde från dagis och frågade om jag kunde stå i köket i veckan. Jag som alltid tackar JA till jobb, nu hör jag mej själv säga att jag inte kan, för jag har skola. Otroligt!
Det ska jag fira med cigg och öl.
Min man är och handlar. Tro inte att jag dricker alkohol ofta, det är oftast månader emellan.
Men i kväll ska jag slå till.
Tycker jag är duktig på att blogga just nu, det tråkiga är väl att jag inte skriver något med kvallité, men det kommer väl senare, efter ölen kanske...

"smokes n beers"

Allt jag vill ha nu är "smokes n´beers." Jag och min man talar engelska med varandra för att skona barnen från dessa ohyggliga ord. Min man var sugen på det ett tag, men sedan tappade han lusten. Nu mår han illa. Både han och jag har börjat "feströka" eller ibland smygröka på kvällarna när barnen sover. Sedan ångrar vi oss efter varje cigg och säger "fan, vad äckligt, nu måste vi sluta, det här var sista" För det är värkligen vråläckligt. Det blir som aldrig riktigt rent i munnen hur mycket jag än borstar tänderna. Det hjälps inte, nu vill jag ha "smokes n´beers" NU!

Jag var snygg städtant



Jag har en ny hobby. Som alla gamla tanter ska jag också börja fila naglarna och måla dom fina.
Då känns det som jag gör nånting, fast jag bara slappar. Men för att starta behöver jag investera i en bra fil och nagellack. Kanske jag även känner mej lite fin också.
Var så hängig i dag att jag testade att sminka mej för att bli piggare. Det fungerade ett litet tag. Men när jag kom till dagis kände jag mej lite dum. Ingen annan hade smink, bara praktiska utekläder. Jag äger inga sådana.
Jag stod och skurade bort fågelbajs från utemöblerna i full make up och city kläder.
Nu är det gjort iallafall.

Lite egen tid

Min man har försvunnit ut genom dörren. Han ska bli filmad. Mikael ska göra en dokumentär om honom, det är därför dom åker till Japan om 15 dagar. Det ska bli skönt att få vara själv ett tag. Jag behöver det. Efter att ha jobbat dygnet runt tillsammans i nio år är det dags att ha ett eget projekt. Nu gäller det att inte bara sitta framför datorn halva dagen. Ska ligga i soffan och läsa min bok tills barnen stör mej.

God morgon!

Känner mej utvilad i kroppen, men min hjärna är fortfarande seg. Undrar hur länge det ska hålla i sej? Min man tyckte att jag skulle skippa dagismötet, mej jag vägrade. Men nu känns det som om han hade rätt ändå. Fast nu har vi ju sagt till barnen att vi ska dit. Det blir någon slags grill middags variant efter mötet. Suck!
Var förresten inne på Johan Rheborgs blogg och han har lagt upp bortklippta scener från "Torsk på tallin"
Mycket underhållande. Blev en bra morgon för mej. Jag blir verkligen sugen att åka och kolla stand up igen.
Stockholm nästa?

lördag 15 september 2007

ALLA

ALLA ANDRA dricker vin och träffar vänner och har kul ikväll.
Inte jag. Jag sitter hemma. Min man sitter i ett annat rum och arbetar.
ALLA ANDRA skrattar och är på fester.
Förutom jag.

Läxa=stress

Jag glömde läxan kvar i skolan. Då kan jag inte göra den. Skönt! Jag blir lite mer ledig...
Fast jag borde tagit hem den. Vi har något slags "prov"-aktigt på måndag. Jag ska dessutom sitta på något möte i skolan, då jag tydligen är vald till representant.
Jag är föräldra-representant på dagis också. Vi har styrelsemöte nu i helgen och jag måste vara där. Hejsan, hoppsan, vad jag är engagerad i allt. Men allting är ju så intressant.
Tur att jag glömde läxan på skolan.

Hösten är här

Ska boka massagetid i veckan. Jag ska försöka att hålla mej borta från hemmet. Gå på Spa i vit, tjock morgonrock och lyssna på såsig musik. Dricka vatten och äta äpple. Stå i en trappmaskin och stirra rakt fram på någon annans rumpa.

Egentligen vill jag skolka från skolan hela veckan. När jag är där får jag så otroligt mycket läxor.
Dessutom har jag en kronisk läxa från Universitetet som jag inte tagit itu med.
Jag har badat halva dagen och nu måste jag ut och få syre. Kratta lite löv och slänga döda blommor.
Hösten är här. Underbart!

fredag 14 september 2007

Luleå

Nu vill jag hem till mamma. Undrar om jag kan smita upp till Luleå nästa helg? Jag måste kolla upp det.
Att vara i Luleå får mej att slappna av. Där uppe finns det hur mycket tid som helst. Den tiden vill jag ha. Då kan jag jobba lite med viktiga saker som, visitkort, flyers, blider. Jag har en logotype som jag måste kunna använda till något. Jag har bilder jag ska animera så jag får klart min andra film. Måste fixa hemsidan.
Alltid denna tidbrist, vad kommer den ifrån? Och vad gör all tid i Luleå?
Borde inte tiden fördelas lite mer jämt över Sverige?

Somliga går i trasiga skor


Det här är min dotters fin skor.
Jag vill kasta dom, men hon älskar dom.
Hon säger att om dom går sönder (?) då ska hon laga dom med tejp så jag slipper slänga dom.
Fint va?!

Min nya kopp


Nu har jag haft ont i huvudet i flera dagar. Det känns som om mina två hjärnhalvor håller på att falla isär. Då jag tydligen är lite utarbetad och min stackars hjärna inte hänger med, gick jag till teaffären. Då såg jag en tekopp jag spanat på i ett år. Nu var den nedsatt till 25 kr (ord 89) Den är gul och har två svarta katter på utsidan. Gult är min favorit färg. Många människor tycker gult är fult, men det är det inte. Dom har bara blivit uppfostrade att det är så. Om man faktiskt tittar på färgen är den ju explosivt vacker. Egentligen tycker jag att katterna på koppen bara är en dålig kopia av en tablettask. Jag vet inte om jag gillar eller tycker illa om koppen än. Men nu är den min. Den påminner mej om min katt (som faktiskt var orange) och då blir jag glad (och lite sorgsen, han är ju död nu)

Vad bra det blev


Något otroligt har hänt!
Jag lämnade in mina texter till min lärare idag. Hon har två år kvar till pension och är jätte gullig.
När hon rättat texterna kom hon och ville prata.
Vi skulle gå igenom mina fel och titta på meningsuppbyggnad. Hon pekade ut att jag hade en tendens att av-stava många ord. Sedan sa hon: "Jag älskar ditt sätt att skriva, du har ett väldigt fint språk. Du har så fina tankar" och så fick jag en kram.
Det känndes som om jag fått en hink varmt vatten över mej. Sen sa hon: "Jag förstår att du vill skriva."
Jag som är så trött och skör idag. Jag kände hur det brännde och tryckte till bakom ögonen, och jag svalde för att lätta på trycket. Jag vill ju inte verka mesig. "Tack" fick jag fram iallafall.

torsdag 13 september 2007

100

Detta är mitt 100:de inlägg, det firar jag med huvudvärk och sömn.
Hurra, hurra, hurraaaaaa!

Jag är fortfarande bra.

Jag mår illa idag, har ont i huvudet och har ett närminne på två sekunder. Min man tycker jag ska ta det lugnt. Han säger att jag är stressad. Stress. Det lät ju inget bra. Men jag är flitig som en myra. Har gjort tre av fyra läxor, den fjärde ska jag göra när barnen sommnat. Då kan jag sitta på skolan imorgon och vara ganska nöjd. Jag kommer kanske endast bidra med min fysiska närvaro, men det är ju allt som krävs på papperet. Känner jag har lite svårt att andas. Måste gå och vila lite nu.

Gud vad jag är bra

Jag somnade tidigt igår och vaknade klockan 01 för att ligga vaken till 4. Jag har inte sovit på tre nätter nu och det känns. Har huvudvärk. Orkade inte göra läxan tills i dag, men blev räddad av telefonen i morse. Dagis behövde någon i köket. Mej alltså. När jag väl kom dit behövdes jag även i barngruppen. Jag hade två jobb samtidigt, hade aldrig satt min fot i deras kök tidigare, men jag klarade allt galant. Mycket bra för min självkänsla men jag blev inte piggare av det. Kom sedan på att jag missat min körlektion, men ska ta den i morgon istället. Glömde också bort att jag skulle fika med Marica vid 12. Jag mår inte så bra. Borde sova nu eller göra läxan. Jag tror jag ser på Oprah istället, kanske jag sommnar.

onsdag 12 september 2007

Nu är jag glad, som vanligt

Usch vad gråtmild jag såg ut på den där bilden nedan. Jag ska sluta ta kort när jag är ful, jag ångrar att jag lade ut den, men nu är den där. Mera smink och mera lockar i håret. Sanningen måste döljas. Dessutom ser jag helt störd ut, jag är faktiskt en glad person, det sitter i mina rötter, så att säga.
Imorgon ska jag vara snygg. Skitsnygg! Massor med smink. Hoppas det inte kommer att regna.

Gråta


Jag smet från barnen och gick och duschade. Då det varma vattnet fick min mascara att rinna kom jag att tänka på hur vissa människor är snygga när dom gråter. Ingrid Bergman i Casablanca tex. Hon vänder upp sitt perfekta ansikte och visar två stora, mörka, blanka ögon och ser ut som ett frågetecken. Så vacker och perfekt. Skulle jag göra den scenen skulle mina ögon bli rödsprängda, svullna och det skulle forsa en massa snor. Jag har liksom inte samma kvalitet när det gäller gråta. Skulle jag vara "Ingrid Bergman snygg" skulle jag gråta på Ica, på bion, ja vart som helst faktiskt. Kanske hela tiden till och med.

Nytt ord

Fick lära mej ett nytt ord igår, det var på norska, men det var bra.
Klantetejp, det betyder plåster. Tack för det.

Så var det dags igen

Åh nej! Jag har fått det fruktade samtalet. Jag fick det för några dagar sedan, har förträngt det tills nu. Min fantastiska bilskollärare Magnus har hittat tider att övningsköra på. Jag tycker det är jättejobbigt. Jag får visa upp mina sämsta sidor. Känner mej trög och korkad. Har tagit ett otal lektioner och det går tydligen bara bakåt.
Jag får aldrig ordning på fotarbetet. Det kunde lika gärna varit 70 pedaler där nere, jag har ingen aning om vilken jag trampar på. Och så frågar han vad jag gör? som om jag skulle vet det!
Bromsen på hans sida används flitigt och jag jag skäms. Jag har nog bara två talanger, tatuera och vara mamma. Allt annat suger jag på. Ok, jag kanske kan sjunga lite då men vad ska jag ha det till? Ett körkort är ju mycket bättre. Imorgon ska jag övningsköra, så akta er. Ser ni en bil som inte kan hålla sej på körbanan och får motorstopp eller kör hackigt och ryckigt är det antagligen jag.

Jobbig dag

Omöjligt att gå upp imorse. Barnen sov och jag ville också sova. Funerade seriöst på att sjukskriva mej och ta barnen senare till dagis. Men skam den som ger sej. Jag tänkte på min kommande karriär och stålsatte mej. Upp och hoppa. Barnen var griniga och ville inte gå till dagis, jag veknade lite och lovade hämta dom tidigare. Det ångrar jag just nu. Har inte kunnat fokusera alls idag. Skolan kanske inte gav nåt ändå. Jag fick bara mer läxor att göra. Vi fick i uppgift att skriva om oss själva. Känns som att gå i terapi. Gå igenom hela sin barndom, är inte den privat längre? Alla ska ha bitar från en. Men jag tror det kan bli bra. Skriva är väl alltid kul.

tisdag 11 september 2007

WTC

9/11 på Engelska, blir på svenska min födelsedag. Men i USA och resten av världen är det ett hemskt datum. WTC. I dag är det sju år sedan. Och jag fyller inte år idag.

Johan på mitt gamla jobb

Nej, fy fa-n vad orättvist! Jag har precis kollat johan Rheborgs blogg och nu ska killinggänget till Dramaten! Usch, typ tio år försent. Kunde dom inte vara där när JAG jobbade där? Det känns jättekonstigt. Ska dom dingla runt på personal restaurangen. Det ska JAG göra, det är MIN restaurag. Fast inte nu mera förståss. Egentligen vill jag inte vara där alls. Men ändå... Johan Rheborg på Dramaten...Fy f-n!

P.s Jag brukar inte svära. Jag gör det bara när jag skriver av någon anledning. Ds

Tattoo mässa


För hundra år sedan var jag på en tattoo-mässa i Malmö. Jag gillar inte Malmö. Jag har ärligt talat svårt för att förstå vad dom säger.
Jag sitter där i mitt bås och tittar på folk. Människor som klippt hål i kläderna för att visa upp sina solblekta vargar som ylar mot månen, eller indianfjädrar i alla regnbågensfärger. En kvinna var ner pressad i en brynjeliknande top, som en levande kassler skinka.
Så kommer det fram en stor skäggig farbror till mej, och mullrar fram nåt ohörbart.
"Förlåt, vad sa du?" säger jag. Han fortsätter brumma. Jag hör ingenting. Fattar inte vilket språk det är.
Jag frågar obekvämt en gång till vad det är han säger. Han mullrar på och klappar sej själv på armen. Jag känner mej som om jag har ett IQ på 85, vad ska jag göra? vad ska jag svara? "Do you speak english?" fick jag fram.
Jag tror min man tog över samtalet där. Sedan när han gått frågar min man varför jag började prata engelska med honom. Jag svarade att jag inte visste och sedan gick jag och köpte öl. Det blev en lååång mässa med mååånga öl.

Studieteknik

Vi får se massor med program om hjärnan i skolan. Det tycker jag är toppen då just hjärnan är ett stort intresse för mej. Hur som helst...Vi skulle lära oss studieteknik och hur vi ska lyckas behålla all information som vi får. Vi fick lära oss att visualisera. Jag fick se exempel på bla bodybuilders. De som visualiserade hur musklerna arbetade fick 50% bättre resultat än de övriga. 50% det är ju jättemycket. Nu ska jag visualisera min karriär. Det är lätt och gratis dessutom. Undrar hur lång tid det tar? Nu kan jag visualisera min vikt också, skitbra! 50% otroligt!

Min nya ålder är 40

Jag har massor att göra idag men jag har funderat på en sak. Läste i en kvällstidning för ett tag sedan att Hollywood kändisarna fejkar sina födelse år så dom blir yngre. Jag tycker personligen det är helt bakvänt. Om du i verkligheten är 32år men säger att du är 28, ser du då inte ganska sliten ut för din ålder? Jag ska börja säga att jag snart är 40, då kommer jag att uppfattas som fräch för min ålder. Det är väl mycket bättre. Bättre att dö 108 år än 68 tycker jag. Dessutom har äldre människor mer förståelse och är trevligare. Det tycker jag.

måndag 10 september 2007

Jag har vintertid

Har upptäckt att det är jag som måste väcka barnen imorgon. Jag måste alltså ställa larmet på väckar klockan. Jag vet inte ens hur man gör det. Det är nog inte alls så svårt. Jag har fortfarande vintertid på min mobil och det behöver jag ju inte ändra, det blir ju snart vinter. Jag kommer ihåg att jag aldrig ställde om min kolcka i min lägenhet (när jag var singel.) Ibland hade jag kompisar som sov över, och så smet jag iväg på morgonen till jobbet (itid) Tyvärr visste inte alla om att min klocka gick vintertid. Dom kom inte i tid till sina jobb. Gamla minnen. Undrar vad som hände med alla jag kände förr? Hoppas allt går smidigt imorgon då barnen måste upp extra tidigt pga. min skola. Kanske jag ska ligga vaken hela natten så jag inte försover mej, det har ju fugerat ibland.

Ny bok


Jag har gjort lite läxa idag. Det känns bra. Jag tröttnade narurligtvis, men det gör inget, för jag börjat på en ny fantastisk bok. "Svampkungens son" av Marie Hermanson. Jag har den också i läxa så det är ju bara att tacka för det. Det var i och för sej en valfri bok, men jag hade ingen aning om vad jag valde. Jag rekommenderar den starkt. Önskar att barnen sommnar NU så jag kan läsa ostört ett tag. Min man är borta till på onsdag och jag har knappt några tv kanaler kvar, men efter jag börjat på den här boken känns det bara skönt.

Disktrasan


Måste bara berätta nåt äckligt. Jag har precis torkat bordet för att sätta mej och göra läxan, då jag upptäckte att disktrasan luktade satan. Då kom jag ihåg att jag läst i en tidning att man kan köra den i micron så dör 99% av alla bakterier. Sakt och gjort. Pling, så var det klart. Men det får ju mej att undra hur många vitaminer som överlever när man värmer mat där? Nu måste jag rengöra micron också den är ju super äcklig. Till mitt försvar använder vi den nästan aldrig.

Nu ska jag skriva något vettigt istället

Jag har tappat lusten (litegrann) för att blogga. Jag har tappat fokus och poängen med det. Dessutom miss sköter jag mina läxor när jag håller på med sånt här dravel istället. Det känns inget kul. Poängen var ju att jag skulle göra läxorna, och att komma igång med mitt skrivande. Jag skriver ingenting förutom en menslös blogg som ingen läser. Dumt! Jag som har massor av ideér till noveller. Jag tror jag ska börja med det, just nu, på studs!

söndag 9 september 2007

Fobi


Jag har en fobi. Den är jätteäcklig. Min man tycker det är konstigt. Hur som helst... Jag har saliv och spott fobi. Det är sååå äckligt. Saliv, är i mitt huvd bara massa bakterier. Privata snuskiga slemiga bakterier. När jag borstar tänderna fantiserar jag att allt lödder som blir i min mun plötsligt är någon annans, och då vill jag spy. Det är det absolut obehagligaste jag kan tänka mej. Att kyssa någon är också äckligt. Få någon annans spott i mej (och för att inte tala om all beläggning som finns på tungan) är inte trevligt. Eskimåer gör nog inte det (i min fantasi) Kyssas kan jag bara göra på fyllan. Ibland. Jag drömmer om en kyss fri värld. Det är min utopi.

Byta färg



Nu när jag känner mej gammal och grå kanske en ny ögonfärg skulle pigga upp. Egentligen gillar jag att ha blå ögon, men jag skulle vilja ha dom mörkare. Tänk vilka lyxproblem jag har... Jag skäms lite över det faktiskt. Mörkare ögon alltså. Ska kolla linser imorgon. Pigg och glad!

Nya tag

Imorgon börjar det. Stenhårt! Cykla till skolan, äta äpple till mellis, cykla hem, laga nyttig lunch. Sedan gäller det verkligen att koncentrera sej på skolarbete. Plugga, plugga, plugga, ska fixa två mappar eller pärmar till skol arbetet. Sedan på kvällen (när jag numera inte tittar på tv) ska jag arbeta med texterna till hemsidan. Ska fixa nytt på den så fort som möjligt. Oj vad mycket jobb. Men det gör inget. Bara det blir gjort. Ska skriva en lista på vad som ska göras. Imorgon kan jag börja pricka av. Toppen!

Trött och ful


Idag är jag ful. Det är väl ok om jag ska sitta hemma. Men det ska jag inte. Jag ska på kalas, eller egentligen är det min son, men eftersom han bara varit där en gång för ett år sedan, så vill han att jag ska stanna. Jag har ätit vitlök till frukost (i min fetaost röra) och stinker och är trött. Jag har fortsatt min kamp mot smuts tvätten och håller nu på med lunchen. Idag klurade jag ut varför jag är så trött. Det är för att jag inte tränar. Jag måste nog skaffa ett iksu kort ändå. Mina grannar hade gått tre gånger den här veckan. Jag är avundsjuk. Ska tvätta mej och borsta tänderna, måste bli ren. Och snyggare. NU. Förresten är jag MYCKET fulare än vad bilden visar. Konstigt.

lördag 8 september 2007

Massage tack!


Min man ska åka till Japan om fyra veckor. Han har redan börjat plocka på sej plus poäng genom att natta barnen, laga middag, köpa godis, massera mina fötter. Allt för att det ska bli tomt och tråkigt när han är borta. Hade han inte gjort allt sånt där kanske jag skulle upptäcka att livet utan honom vore ganska skönt och lugnt. Nu gäller det bara att få honom att tycka det är roligare att klämma på mina tår än att vara i Japan i 14 dagar. Hur ska det gå till? Vad har Japan som jag inte har? Jag har ju redan allt. Jag kan laga japansk mat, jag kan sjunga kareoke, jag har spikrakt hår (tyvärr) vad mer finns det där?, Jag kan inte komma på nånting annat. Jag har allt, och han kan stanna hemma, så är det.

Nu är dagen slut


Jag har varit jätteduktig idag och måste vila. Jag förstår inte varför helgerna är mer hysteriska än veckodagarna. Jag har inte hunnit med allt på min lista, men det är en dag i morgon också. Ikväll ska jag vila framför tv;n. Tyvärr kommer jag missa filmen (eller vad det nu blir vi ska se,) jag lär ju sommna så fort huvudet nuddar soffan. Jag tror jag ska smygsova till Bollibompa. Om någon har tolv timmar att sälja köper jag dom gärna.

Lördags ledig

God morgon! Nu kan jag vakna upp i verkligheten. Det är lördag, jag är ledig. Det betyder att jag får tid över till att; städa, sortera bort ännu mer sommar kläder, tvätta, plocka in utemöblerna, slänga bort döda uteväxter, löda tattoo nålar, tatuera, laga lunch, bädda rent i sängen, försöka få upp en lampa i sovrummet (måste bara rengöra den först) laga kläder, träna (?), maila mina vänner, göra läxor. Åh, vad skönt att vara ledig...

fredag 7 september 2007

Golden girls

En mycket god vän till mej har köpt alla boxar med Pantertanter (golden girls) Nu har jag kommit på att det är precis samma serie som Sex and the city. Personerna i fråga har samma personligheter. Blanche är Samantha. Rose är Charlotte. Dorothy är Miranda och Sofia är Carrie. Det är ju klockrent! Så först kan jag se alla Sex and... avsnitten och sen kan jag se vad som hände 20 år senare och titta på Pantertanter. Perfekt! (Annars kan jag ju tycka Golden girls låter som en titel på en porrfilm)

Min Svensson dröm

Ja, jag har ett dilemma. Min framtidsplan är att kunna leva på att skriva. Nackdelen är att det är väldigt svårt att leva på det om man inte är väldigt bra (med undantag för vissa "journalister" och dåliga författare) Hur som helst. Jag vill kunna leva på det utan att bli känd. Vilket gör att jag måste hitta den rätta balansen. Alltså att skriva så bra att folk vill läsa det, men inte så bra att det blir uppmärksammat. Är det svårt? Jag kan med lätthet förklara varför jag inte vill bli känd:
Ingen i Sverige tycker att det är kul att det går bra för någonannan än dom själva (tacka jantelagen för det) Vänner och bekanta kanske behandlar dej annourlunda än tidigare. Folk tycker du är snål som inte bjuder på middag eller en öl nu när du blivit så rik. Störda ensamma människor förföljer dej. Du får inbrott, kidnappade barn och någon skjuter Usa:s president och säger att det var du som sa det till honom. Låter det lockande? Va? -Nej tack! Jag strävar efter att smälta in i Svenssonmassan, att kunna vara på mitten av genomsnittsmänniskan i Sverige. Det är min dröm. Och att skriva förståss...Anonymt kanske?

Möss och människor

Såg en film på skolan idag. "Möss och människor" den var väldigt bra. Jag var helt tagen och kunde inte prata på några minuter. Fröken slog av den precis när eftertexten skulle börja rulla. Jag brukar vilja vakna till i eftertexten. Det är ju då man är mitt emellan verkligheten och filmens värld. Av med tv; och på med alla lysrörslampor, det var skrämmande. Jag har gått och tänkt på filmen hela dagen nu. Och den är fortfarande bra. Jag skulle ha läst boken istället.

Lycka!


Åh, vad jag ska mysa ikväll. Fredagsmys. Efter att ha längtat i flera veckor är det nu dags för KRÄFTOR! Jag och min son har tjatat hur mycket som helst, och efter flera veockors gnäll har nu min man gett med sej. I kväll blir det av. Min man äter visst inte kräftor längre. Men det gör vi andra. Så snart ska jag duka fint och göra sallad och bryta bröd. Hi hi hi, vad jag längtar. Efter det ska vi få en vitamin kick av färska frukter. Vilken kväll!

Timeslip

Stressade till skolan idag. Jag trodde jag skulle bli sen, så jag vred upp till högsta växeln och cyklade så fort jag kunde. I alla fall till solen slog mej rakt i ansiktet. Jag kunde lika gärna varit blind och cyklat. Allt jag kunde se var mitt främre cykelhjul. Fortsatte igenom skogen där det var lite skugga. Randiga skuggor, och jag i full gallopp. Jag kunde lika gärna varit på ett disco. Jag trodde jag skulle få ett epelepsianfall. Men när jag med halvslutna, tårfyllda ögon äntligen kom fram till skolan var jag 13 minuter tidig. Kanske jag lyckades ta mej igenom tiden fortare än andra eller så hade jag en nära döden upplevelse. En ljus tunnel som man färdas igenom, utan tid och rum. Tyvärr måste jag väl gå igenom detta varje skolmorgon ett tag framöver. Ganska obehagligt faktiskt.

torsdag 6 september 2007

Sex blogg?

Var på Bloggtoppen och spanade. En kategori som jag finner konstig att blogga om är "Sex och samlevnad" Att blogga om sex? Vad går man sexuellt igenom om dagarna egentligen? Vad skriver folk i en sådan blogg? Jag kollade igenom lite. Och nu vet jag. Man informerar mest om olika saker. Jag hade ju hoppas på en störd man eller kvinna som bloggade om all sex dom hade hela dagarna, flera gånger om dagen. Mest för att jag undrade om det finns sånna människor överhuvudtaget. Jag tappade min nyfikenhet där.

En ny tv era


Från och med idag ska vi ha tv-reklam-fritt. Det betyder att min man kommer att plocka bort alla tv inställningar med reklam kanaler. Nu är det slut. Fyra kanaler kommer att överleva i vår tv tablå. Ettan, tvåan, barnkanalen och K-kanalen. Jag försökte argumentera om det i några sekunder. Jag tänkte tillbaka på program som; Desperate houswifes, Simpsons, Cityakuten, Grays Anatomy, My name is Earl. Nu är det slut med det.
Sedan tänkte jag tillbaks ännu längre bort i tiden då jag var barn. Då fanns det två kanaler. Vi hade en bullig tv med trä sidor. Runda knappar i räfflad metall som stod ut en cm, och stannade inne om man tryckte på den. Klongk! Ett tag hade vi en tv, vars bild började rulla ibland. Då kunde man ta fram den stora oranga gummiklubban (som låg uppe på tv:n) och slå med, lagom hårt naturligtvis, rakt på rutan. Då slutade bilden rulla i bästa fall. Och varje gång en långtradare eller motorcykel körde förbi försvann bilden och det blev grått brus i några sekunder. Vilka trevliga gamla minnen. För att inte tala om den superkänsliga volymknappen, en hundradels mm upp och det blev superhögt eller en halv mm längre ner och det blev tyst. Min man däremot har konstiga tv minnen. Tv apparater med svart vit bild, med mynt inkast på sidan. Grön dessutom. Fantastiskt! Jag önskar jag var med då.
Hur som helst kommer jag att missa den nya serien som började på fyran igår, "Heroes". Synd, den verkade ganska bra. Men om allt går bra kommer den här tv ändringen göra gott för min karriär och min läxläsning.

Bäst i Bibeln

Dagens blogg går i Guds och Jesus tecken. Jag och min Buddistiske man diskuterade lite Bibel i bilen. Hans favorit "scen" i Bibeln är när människorna ska stena skökan Maria Magdalena. Och precis innan dom ska börja, säger Jesus "låt den som är utan synd kasta första stenen" Det är ju väldigt smart. Nu är det min favorit scen också.

Camilla måste vara nr 1

Ok, så här är det. Jag kollar Camilla Läckbergs blogg varje dag. Inte för att den är exeptionellt bra, men för att jag vill inte att Marcus Birros blogg ska ligga nr1 på bloggtoppen under litteratur. Camilla måste vara etta. Så är det. Jag har faktiskt inte läst en enda bok av henne. Deckare intresserar mej inte. Det är bara en princip sak. Så går ni in på Bloggtoppen kolla bara Camillas blogg -ingen annan OK?!

I guds hus


Jag har varit i kyrkan idag. Inte av religösa skäl men på grund av skolan. Det var riktigt trevligt. Kyrkor är ganska bra ändå. Synd bara att jag inte har någon användning för dom. Jag vill också ha gemenskap med människor som har stora, fina, allmänna hus. Rymliga rum och trevliga samtal. Kanske lite kaffe och kaka. Ett stort hus där jag inte kan shoppa. Shopping förstör människors självkänsla tror jag. Ju mer du köper dessto sämre mår du. Var snål med att köpa prylar och generös med mat, humor, komplimanger och sällskap. Dessutom är du miljövänlig om du inte handlar. Tänk på att soporna du slänger inte försvinner. Bom byter bara plats. Materian på jorden är väl konstant? Där fick du nåt att bita i.

onsdag 5 september 2007

Hjälp!

Var är Dr Phil när jag behöver honom? Vad skulle han sagt till en klient angående PMS? Själv skulle jag svarat: "sov för helvete, sov, och om du måste vara vaken ta rosenrot" Så får det bli. Ibland är man sin egen bästa doktor. Go natt!

Inte roligare än så...

Jag har tappat fokus. Skulle inte den här bloggen handla om min kamp till böckernas och det kreativa skrivandets värld? Jag vet inte vad som hände. Kanske mitt privatliv kom emellan. Jag är på dåligt humör idag och har inte heller riktigt lyckats bli fångad av Hans Gunnarssons bok. Jag vet att det inte är hans fel utan mitt. Eftersom jag inte kan koncentrera mej kollar jag runt på andras bloggar. Jag finner det underligt att människor kan få en karriär genom att skriva om att andra människor är idioter. Vad bidrar dom med egentligen? Därför ska inte jag göra samma sak och förpesta erat.

P.s. Jag tror det är nu jag ska vara så där charmig och oemotståndlig enligt horoskåpet i Amelia. Snart, snart kommer det. (Charmen förhoppningsvis) d.s

Onsdag

Sommaren är över och jag har blivit beroende av heta bad. Mitt skelett blir nämligen så kallt att det måste hettas upp rejält för att jag inte ska få köldskador. Jag fryser hela dagarna och när Bolibompa börjar på tv, då börjar min badtid. Ska tina lite först, sedan kanske jag bloggar mer ikväll, men om sanningen ska fram har det inte hänt något speciellt roligt eller tråkigt idag (förutom tandläkarbesök och stängda badhus) så jag ligger lågt ett tag. Less is more.

tisdag 4 september 2007

Min man har lämnat mej


Min man har stuckit på foto äventyr. I tre timmar är han borta. Jag har nattat barnen och det är VÄLDIGT tomt här. Alldelens för tomt. Jag sitter och stirrar framför mej och undrar vad jag ska göra. Det är sånna här situationer jag ibland drömt om. Att få vara ensam. Sen när jag är det, är det pisstråkigt och tiden står stilla och allt jag gör är att räkna sekunderna tills han ska komma hem. Vad som gör det extra jobbigt är att det står en kartong med kakor i skåpet. Och chips och ostbågar i ett annat. Jag bönade och bad att Magnus (min körskollärare och min mans vän) att ta kakorna med sej när han var här sist, men han vill inte ha dom. Det här är inget bra läge för mej. Jag borde läsa mina läxor men jag kan inte koncentrera mej. Jävla kakor! Jag ska gå och lägga mej på rygg i soffan och göra ingenting. Lyssna efter ljudet av att min man kommer hem.

Skräck i öst


Denna otrevliga syn får jag varje gång jag testar kameran i öst. Stirrig blick, inget hår, sjuk hud och väldigt obehagligt på nåt vis. Massor av dubbelhakor dyker också upp. Rena skräckfilmen.

Klassiskt söder läge


Kolla vilken jämn vit hy och den klara blicken. Så här ser jag ut (tror jag på en bra dag)

måndag 3 september 2007

Jag är ful i öst

Jag kom på en sak. Har ni märkt att jag inte tagit så många kort på mej sedan jag flyttade min dator till sovrummet. Det finns en anledning till det. Jag har upptäckt att jag blir jätteful på bild när jag blir fotad i öst. Tidigare fotade jag i köket. Då blev det ok. Köket ligger åt sydväst tror jag. Det ligger iallfall till vänser om söder. Där blir jag ganska snygg (för att vara jag alltså) Men i sovrummet (östläge tror jag) blir jag ful. Undrar om min man har märkt det? Så fort jag kommer in i sovrummet blir jag ful. Det är inget bra. Jag har även testat fota i vardagsrummet (öst) samma sak där, Jag blir skitful. Det är stor skillnad jag lovar. Imorgon ska ni få se foto öst vs foto sydväst, så får ni se vad jag pratar om.

Min högsta önskan är ett glas vatten.

Jag skulle aldrig gnällt i går om att det var mycket att göra. Idag var det dubbelt upp. Fick jobba på dagis, hämta läxorna från skolan, lämna in cyklen på reparation, köpa regnkläder (som jag INTE vill ha, dessutom i fel storlek för det var allt som fanns, så nu måste jag gå upp i vikt) hinner inte laga mat och hamnar på en pizzeria. Konstigt nog är pizzasallad super gott, men pizza äckligt. Men ändå, att något så äckligt och så gott finns på samma ställe förvånar mej. Stressa hem till Bollibompa för att fastna med mamma i telefon och sen natta barnen. Jag hade lovat läsa "räkna med Barbapappa" Jag låter barnen räkna från ett till tio. Det går väl superfort tänkte jag. Men det gjorde det inte. Det var olidligt. På varje sida fans det tusen olika djur i olika mängder. Det tog aldrig slut. Allt jag önskar mej nu är fem minuter, utan nånting att göra. Hade jag fem minuter för mej själv då skulle jag dricka vatten. Det är allt jag vill mest av allt, ett glas vatten. Eller så får jag börja röka...

söndag 2 september 2007

Söndag

Swoosch! Vad var det? Det var min lediga söndag. Vad hände, vad gjorde jag egentligen? Jag började läsa min bok i soffan. Så hör jag min man säga: "läser du böcker med stängda ögon?" sen blev det svart ett tag. Efter att tvättat tre maskiner tvätt, varit i skogen, och lagat sushi har hela min lediga dag försvunnit. Snart är det måndag. Och jag har bara läxorna kvar att göra. Och duscha, och natta barnen och det var nog något mer...fixa lunch låda... men det skiter jag i.

Mitt favorit skämt!

-Vet du vad det är för likhet mellan kvinnor och hundbajs?
-Ju äldre dom är, ju lättare är dom att plocka upp!

Den är bra, för den är sann.

Så gör jag!


För att få gratis barnvakt i några minuter (kanske timmar om du har störda barn) är att slänga ihop lite trolldag. Perfekt så jag kan sätta mej med min nya pralin. Hans Gunnarssons "Någon annanstans i Sverige", Jag lånade hans bok på bibblan för ett tag sedan, men jag har inte velat öppna den då jag vet att boken tar slut alldelens för fort. Istället har jag väntat och tittat på omslaget ett tag. Men idag är det dags. Just nu förresten, snart kanske barnen ledsnar på trolldegen.

lördag 1 september 2007

Naturenslag gäller även oss


Ja, då var den funnen! Exakt 120 sekunder efter min man klivit in genom dörren med den nya fjärren, ropar min dotter: "jag ser fjärrkontrollen! Den ligger där!" Hela familjen samlades, som flugor till bajs. Där låg den. Väl gömd i mörkret under soffan. Alldelens intill det breda soffbenet. Osynlig för en vuven, men väl synlig för ett barn. Vi tittade frågande på varanndra. Hur kunde vi missat det? Vi som till och med hade dragit fram soffan, och sett alla dammråttorna och barnens gamla glömda leksaker, blandade med popcorn och annat obehagligt. Men ändå missat den. Kan det varit stress som gjort oss så blinda? eller var det ren lättja som gjorde att vi inte letade så noga? Lugnat har nu åter lagt sej hos min lilla familj och kvällen fortsätter som vanligt, nu i tv:ns värld.

Skolan är fantastisk


Som handen i handsken, som oliven på greksalladen, som Askungen på balen, så sitter jag på stolen i skolan. Och det är alldeles, alldeles underbart! Nu har jag hittat hem, det är där jag ska vara, jag slipper leta längre. Fantastiskt! Men ingenting är gratis, och jag får nog kämpa med mina läxor ändå. Men vad gör det? Jag ser en ljus framtid, jag kommer att få ett bra år. Hurra!

Tv kris

Nu är det kris i familjen! Tv fjärrkontrollen har varit borta i över ett dygn och är omöjlig att hitta. Min man har letat hela dagen. Efter att ha gått skallgång på både under och övervåningen börjar han tappat hoppet. Han har även letat i frysen (?) Jag själv tyckte bilen skulle vara ett hett tips, men nu har hopplösheten tagit över. Jag själv är inte så påverkad (än) då jag har böckernas värld att fly till. Barnen förstår inte allvaret i detta, då dom bara behöver trycka på en knapp för att Bollibompa ska komma igång. Då vår minus knapp på tv;n, tydligen är trasig, blir det hopplöst att ändra ljudnivån och andra viktiga funktioner. Jämmer och elände sprider sej i familjen. Klockan tickar på. Inom en timme stänger El giganten där hoppet om en ny fjärrkontroll finns. Sanden i timglasen rinner undan och snart är det över.