När jag gifte mej för snart tio år sedan tänkte jag ut en plan. Planen var att behålla mitt efternamn ifall någon från förr (skola, gamla jobb, vänner) vill ha kontakt en dag. Och idag hände det!
När jag kom hem efter skolan ropade min man i trappan: "Gissa vem som ringde idag?"
Jag hade ingen aning, men det visade sej vara min gamla vän Stephanié. Jag blev så glad. Har tänkt på henne senaste året och undrat vart hon tog vägen. Nu vet jag!!!
Det var så kul att prata med henne. Gamla hemska minnen om hur mitt hår blektes vitt, och jag fick min hårbotten sönderfrätt med stora röda sår. Hur jag alltid (enligt henne) satt och åt gourmet mat med små stinkande ostar.
Jag har saknat henne. Ingen jag känt är så rapp i käften som hon, och jag älskar det med henne.
Vad bra att min plan fungerade, kanske fler kommer att höra av sej?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar