Jag försöker att vara cool

Jag tror inte jag behöver oroa mej över att fastna i krogsvängen längre.
Normalt när jag går på restaurang blir jag alltid sugen på att söka jobb just där jag är (om det är bra och trevligt vill säga) Vilket jag brukade göra förr. (Fungerade alltid förresten)
Men ikväll var vi ut hela familjen och jag brydde mej inte ett dugg. Jag behövde inte bita mej i läppen för att inte söka jobb.
Jag kännde inte att jag ville lära mej eller dom nånting.
Så om tio år kanske jag inte reagerar över tatueringar heller. Det vore ju toppen.
Jag har tidigare känt ett ansvar att jag måste lära ut min kunskap till kunder (eller människor som frågar) men nu bryr jag mej inte.
Det är inte mitt ansvar ifall folk vill skaffa sej fula tatueringar.
Eller?