Jag sitter och kräver att min bror tar bort en massa rynkor och annat på bilderna vi tog i dag.
Då kom jag ihåg att han och jag giorde samma sak förra året på min konstskola. Då kom min rektor, Mats in, och undrade vad vi sysslade med eftersom vi skrattade så mycket.
Vi visade porträttet på mej.
Då gick han loss med att peka ut brustna blodkärl och åldersfläckar och mat mellan tänderna, och annat som han tyckte vi skulle ta bort.
Vi har samma problem idag, men nu kan vi jobba ostört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar