Jag vet inte

Jag satt på ett möte i kväll. Det var ett tråkigt möte och vid den nionde punkten som var ekonomi orkade jag inte längre. Jag satt istället och undrade vad jag gjorde där, och vad min totalt tysta närvaro bidrog med egentligen. Jag undrade varför vissa människor alltid pratar i alla sammanhang. Har dom verkligen åsikter i alla ämnen. Är allt intressant för dom eller är det behovet att synas som tar över? På förra årsmötet fick vi starköl efter åt. Jag satt och tänkte på den. i år var det te eller kaffe.
Jag längtar efter något. Jag undrar vad det är egentligen? Kanske det är något jag redan har... men antagligen inte.
Kanske det är musik.

Februari

Väntar på ett samtal som inte verkar komma...än. Kanske jag ska jobba på dagis i morgon. Jag vill, jag vill, jag vill. Hoppas, hoppas, hoppas.

När jag flyttade hit för några år sedan började jag gå en målarkurs. Det var trevligt och jag hoppades att kanske lära känna några vänner eller något åt det hållet. Jag kommer ihåg att jag frågade den äldsta i gruppen (nybliven pensionär) om vilken månad snön var helt borta här uppe i Umeå. Hon tittade granskande på mej och så svarade hon "Det är svårt att säga, snöhögar kan ju ligga kvar ganska länge...Jag kommer ihåg att en gång började det snöa i juni och morgonen efter låg alla små pippifåglar döda på marken. Det var länge sedan man jag kommer ihåg att jag och min dotter såg dom överallt"
Jag själv tänkte instinktivt "här vill inte jag bo".
Nu är det slutet på februari, alla barn på dagis har vinteroveraller och vinterskor. De stora barnen åkte skidor och de mindre stjärtlapp och de allra minsta sög på isbitar. Det roar mej enormt att se hur barn fungerar och tänker. I morgon kanske jag får jobba igen om någon i personalen är sjuk.

Jag hoppas, hoppas, hoppas.

Tillbaka?

Igår var det vår, solen lyste och det droppade från taken. Jag ställde mej på vågen för att se vad vintern gjort med mej. Det var lite värre än jag väntar mej. Jag började fantisera om att ta fram cykeln snart, kanske färga håret och bjuda över grannar på middag och vakna upp ur vinter dvalan.

I morse när jag vaknade var det mulet. Snön vräker ner och jag kände hur energin som försiktigt hade vågat sej fram igår genast sprang och gömde sej. Vad är det för mening med att stiga upp ur den varma sängen idag? Det finns ingen större anledning att göra något alls.

Igår vårstädade jag barnens rum. Alla prylar dammtorkades, alla mjukisdjur tvättades (och hängdes på tork i solen) Jag dammsög och sorterade även bort allt dom vuxit ur, kläder, böcker och leksaker.

Idag är det bara kallt, kallt, kallt. Och snö överallt.
Eller så kanske det bara är min pms som är tillbaka.

Bara så ni vet

Jag fick massor vettiga saker gjort när jag inte använt datorn. Därför har jag beslutat att ha blogg uppehåll ett tag.
Bara så ni vet.

I morgon blir det teater.

Skridskor istället

Fyra procent av Sveriges befolkning har med sej sin dator på toaletten.
Jag är inte en av dem, men jag har barnen hemma idag så jag ska försöka att inte häcka framför datorn hela dagen. Det kan inte vara kul med en sådan förälder. Kanske vi testar skridskor istället

Störd

Något jag läste på en blogg stör mej. Mycket.
Hur fungerar vissa människor egentligen? Hur tänker dom och hur kommer dom fram till sina åsikter?
Vad är logiskt och vad är paranoia?
Jag försökte diskutera det med min man, men han tyckte det inte ens var värt att kommentera. Svaret för honom var självklart. Efter det kände jag mej lite dum, att jag någonsin tvivlade på min åsikt. Det var ju självklart. Det gäller att inte trassla sej in i spindelns nät. Man ska väl inte vara extrem åt varken det ena eller andra hållet och det är här ett sunt förnuft behövs.

Själv har jag störningar kring blodsmittor (vilket gör att det är jobbigt hos tex tandläkaren som kladdar med sina blodiga handskar på allting tex datorer och lampor, lådor, handtagen på sina verktyg) men där tar jag ändå risken fast jag vet att hepatit sprids mest där.
Men det vore skönt att slippa oroa sej för det. Men vad är oddsen, och kan man verkligen skydda sej till 100%?
Tatuerare (som jag själv) kan ha dessa nojjor. Fick höra att på en större officiell middag (med tatuerare) hade dom steriliserat besticken. De var alltså förpackade i sterilpåsar och körda i autoklav. För ärligt talat, folk blöder ibland i munnen och diskmaskinerna på restauranger dödar inte alla bakterier. Vissa människor tycker kanske det är överdrivet, medan andra tycker det är självklart. Våra gränser är olika tack och lov. Det gäller att hitta en gräns man själv är bekväm med.

Jag tror jag ska skriva en novell om en störd människa nu. Kanske en överdrivet störd människa

Museum

Jag vill gå på nationalmuseet och se Toulouse de Lautrec utställningen.

Dagens arbete

Ibland är det roligt.

I duschen

Jag brukar passa på att bada och duscha när det är Bolibompa, då får jag vara ifred och samla tankarna. Jag badade i väldigt varmt vatten och kom då på att tänka på att i Finland uppfann man bastun. Antagligen för att det är så otroligt kallt på vintern att man annars aldrig annars sulle bli varm igen. Då kanske människor kring ekvatorn borde ha uppfunnit ett kylrum som dom sitter i. Då sitter dom på isblocken och kastar snöbollar på varandra. Sedan när dom är frusna och har fått blåa läppar då kastar dom sej ut i den heta sanden och rullar runt för att sedan gå in i kylrummet igen.

Borde det inte vara så? Är det så? Eller vill människan bara vara varm?
Jag tror att vi människor vill vara varma.

Deadline, men inte för mej

Idag kl 24.00 är det deadline på det där kapitlet till månpocket tävlingen (visst var det en tävling?) Jag kan inte vara med. Jag har inte skrivit en enda bokstav. Det känns lite tråkigt. Vad har jag gjort istället egentligen? Jag vet inte.
Idag skulle jag läsa en bok och råkade somna. Det var väldigt dumt. Nej, nu är det dags att skärpa sej och fokusera. Nackdelen med att läsa är att jag är så still. Jag rör mej ingenting och då börjar jag frysa och så drar jag filten över mej och då blir det så varmt och skönt att jag måste vila och sedan är det kört.
Kanske jag ska gå till gymet i morgon? det kostar ju faktiskt 500 i månaden. Ja just det, jag har ju kund så det går ju inte.

Förresten, jag fick bra kritik på min fragment övnings novell vid seminariet i helgen. Det var kul. Någon tyckte det var det bästa jag skrivit. Jag som bara slängde ihop något över dagen. Kanske det är så jag ska jobba? Snabbt och effektivt utan att tänka.
Så får det bli.

Why, oh why, can´t I?

Så sjöng Judy Garland i Wizard of Oz. I dag är det min sång.
Fast jag tecknade i alla fall klart det där tattoo motivet.

Skapa skapa skapa.

Jag måste tömma min kamera idag. Min son har ställt upp sina pokémon figurer (med bakgrund och allt) och ska fota dom efter dagis. Det är så roligt när barn skapar. Min dotter sjöng en sång hela vägen till dagis, hon sa att hon hade gjort den själv. Det var sankta Lucia melodin med ett eget språk till. Kan det bli bättre?
Själv vet jag inte vad jag ska göra. Jag borde teckna i ordning några tattoo motiv men jag är inte sugen på det just nu. Kanske senare...
Jag ska lyssna på radion och bläddra i en tidning en stund.

Sagan om ringen

Idag sa jag högt att jag inte gillade Harry Potter. Jag fick oförstående och förvånande blickar på mej.
Jag kan inte rå för det. Men fantasy genre attraherar mej inte alls. Det kändes som att svära i kyrkan. Tur att jag inte sa vad jag tycker om "Sagan om ringen".

Jag tror förresten "Sagan om ringen" behövs. Jag är för mer filmer och berättelser om mäns vänskap, varför är det så få? Män i olika åldrar med olika förebilder. Manliga relationer intresserar mej. Dom behöver bara inte utspelas i en fantasy värld.
Ärligt talat läser jag nästan bara manliga bloggar, vet inte varför, men dom handlar i alla fall inte om vilka jeans dom har på sej.

Mörka moln på min himmel

Det blev en skitdag trots allt!

Jag bara undrar...

Snart måste jag börja att läsa matbloggar. Jag har ingen fantasi när det gäller att laga middag. Det är nästan alltid jag som lagar middags mat och det tär på mitt matförråd (i huvudet).
I helgen tyckte jag att jag och min man skulle laga mat tillsammans. Det var ingen hit. Vi gjorde vegetariskchilli. Min man använder sej av sin favorit kryddblandning oavsett vilken rätt som tillagas (det är kanske inte sant, men det kändes så) Han tyckte det blev jättegott (och lite för salt, men salt är gott tycker jag) jag åt också lite.

Något annat som jag finner underligt är att färsk timjan är gott, men torkad på burk vidrig. Hur går det till?

Inte en av dem

Jag har hunnit med att jobba lite på dagis i dag. Alla barn skulle åka skidor, det gick jättebra. Själv äger jag ju inga skidor än så jag fick springa bredvid. Det var väldans mycket hundbajs överallt. Om folk är för slöa för att plocka upp korvarna kan dom väl sätta blöja på djuren så kan hundarna själv bära hem det. Det var faktiskt något vi reagerade på när vi flyttade upp hit, att alla har hund och att det ligger bajs överallt. Nog om detta.

Fick höra att det varit en artikel i SvD för några dagar sedan om att tidningar vinklar vissa av sina artiklar som att kvinnor är offer för samhället, för annars kanske tidningan skulle framstå som kvinnofientlig. Vad kan man säga om det? Själv har jag aldrig känt att jag som kvinna har blivit sämre behandlad pga mitt kön. Jag trivs bra som kvinna och har absulut inga problem med det. Jag har dessutom jobbat i en väldigt mansdominerad bransch (tatuering) och visst har det hänt att folk inte alltid är så trevliga, men jag har aldrig känt att det är pga att jag är kvinna (kanske tjej på den tiden) utan mer för att personen i fråga är dum i huvudet. Men det har inte heller varit en fördel att vara tjej, det var mycket svårare att känna någon gemenskap. Jag kan fortfarande inte känna någon tillhörighet med de människorna men det har inte med mitt kön att göra, jag är bara inte en av dem.

Melodifestivalen

Okej då! Jag såg melodifestivalen igår. Jag röstade inte på någon. Carolas låt var en klyscha med bara refräng som skreks ut hela tiden och den där Sanna var väl bäst även om den också var skrikig, fast en Celine Dion aktig ballad istället.
Som sagt jag röstade inte på någon.
Jag tycker nästan folk som inte kan dansa och sjunga är nästan mer underhållande, fast på ett annat sätt förstås.

Jag ska bada idag

Solen skiner och vi ska ut och testa barnens nya skidor. När vi var och köpte dom tänkte jag: Jag vill också ha! Sedan såg jag prislapparna och sedan såg jag alla kläder och pjäxor. Satan vad dyrt det är. Det är ok om jag kommer att använda grejerna, men eftersom jag inte vet om det kommer att finnas snö här om några år känns det inte som någon bra investering. Det är ju knappt någon snö som det är nu.
Efter lunch ska vi åka till äventyrsbadet. Gud vad bra, jag älskar att bada och simma. Vi skulle naturligtvis vara lite ekonomiska när vi var där tidigare, så jag köpte två tio kort. Ett för vuxna och ett för barn. Det skulle bli mycket billigare så. Problemet nu är att jag tappat bort dom, så nu blir det mycket dyrare istället. Jag har haft det i min plånbok hela tiden, men nu är den försvunnen. Var o var kan den vara?

Godmorgon!

Jag har fått stiga upp jättetidigt och läsa läxor.
Snart universitetet.

Skoldag

Jag tackade nej till jobba på dagis idag för att gå till skolan i stället. Jag vet inte om det var rätt beslut.
På skolan fick vi skriva dikter (igen). Dikter verkar vara gåtor som det inte finns några svar till. Fragment utspridda på ett papper.
Jag tror inte det är min grej riktigt. Jag råkade säga det på lektionen:
-Jag gillar inte dikter! Men det var inte det jag menade.
Jag gillar bara inte att SKRIVA dikter. Jag vill höra dikter. De ska vara lästa högt, då blir det intressant.
Det kanske var dumt att säga så i ett rum fyllt med folk som älskar skriva dikter, men jag vill ju skriva noveller och det kan väl ingen bli sur över.

Jag har tappat lite skriv inspirationen, det gillar jag inte. Måste läsa en bok och hitta den igen.

King for a day, fool for a lifetime

Det fungerade ganska bra med den där frukost semlan ändå, för jag blev aldrig hungrig till lunch så jag skippade den. Råkade läsa lite skvaller om Bobby Brown som fisit i ansiktet på någon kvinna och kissat i Dee Sneiders säng (tydligen i en dokusåpa) Är det inte lite desperat att vara med i en dokusåpa när man är...40-50 eller 60 år? Att sitta och dra i sej droger när man är så gammal känns ju inte direkt som att livet går åt rätt håll.
För femton år sedan var han en av de respekterade, idag är han ett fyllo på TV. Kanske det hade varit bättre att låta bli drogerna, uppfostrat sina barn och sparat pengarna? men det är lätt att vara klok efteråt.
Hans fru Whitney Houston ska göra comeback. Om hon blir nykter och sitter och talar om det hos Oprah blir det en hit. Om hon gör en till låt om kärlek spyr jag.

Semlan knäckte mej

Urk, jag har precis tryck i mej en semla och mår lite illa. Och innan jag åt semlan tänkte jag: Jag kan ju inte äta semla till frukost, det är inte bra, så jag tryckte i mej två ost frallor innan. Det var ju inte heller något bra. Vitt bröd blir som en degklump i magen. Nu mår jag dåligt och undrar om det finns något motgift att äta? Frukt? morot?

Idag är min lediga dag, förutom det där styrelsemötet på dagis som dom lagt på en torsdagskväll (hur kan dom? när det är antikrundan?) hur som helst, jag är ledig och har därför blivit handlingsförlamad. Jag tror jag ska bläddra i tidningar och se på TV ett tag. För nu ska jag vara LEDIG!

Drömmen om ett hotellrum

Värdelöst! Jag säger bara det.

Kanske jag gör ett uppehåll med bloggen och läser lite böcker och öva på att skriva lite istället...

För det spelar ju ingen roll att jag är arbetslös på dagarna det är ju ändå 1000 saker som ska göras, tatueras, och handlas och kläder som ska tvättas och möten som jag måste närvara på.

Jag borde vara bortrest och bo på ett lyxhotell, få massage, äta körsbär, dricka källvatten utan bubblor, läsa tidningar som bara innehåller ytligt skvaller, vara omgiven av människor som aldrig pratar om tatueringar och det ska vara musik i bakgrunden som byts ut automatiskt beroende på vilket humör jag är på.

Jag tror jag måste börja motionera, då blir nog allting bra.
Jag ska genast skriva upp det på den där "att göra listan" då känns det nog bättre...

Skidor

Det var slutet på 70-talet. Jag hade en brun overall med brunt teddyfoder och en röd hjälmmössa. Pjäxorna var svarta i läder med rött och svart snöre och var väldigt gamla, kanske från 60-talet. Jag, min mamma och mina syskon skidade i solen över älven och kom fram till en stor stenhäll. Där tog vi av oss skidorna för att äta en apelsin och dricka varm choklad från en termos. Apelsinsaften sved på läpparna och jag brände tungan på chokladen, sedan var det dags att åka hem.

Jag har inte åkt skidor sedan jag gick i grundskolan. Men nu är det dags att köpa ett par. Mina barn bör lära sej åka skidor och skridskor. Jag vill ju inte att de ska bli som den där knepiga killen i klassen som inte kunde simma, cykla, åka skridskor eller skidor för än han gick i högstadiet.

Dagisdag

Oj vilken dag! Jag har jobbat på dagis hela dagen idag. (mina barns dagis) Det roar mej enormt. Barn är så finurliga och vid matbordet hittade de på en saga som alla barn vad med och bidrog till. Det var så kul att höra hur sagan tog form och att alla fick vara med och skapa. Jag satt vid bordet och tänkte; här kommer det gratis sagor, jag borde anteckna vad som sägs och skriva ner den.

En gång gjorde jag en fin pekbok med tattoo motiv. Kanske jag ska arbeta lite mer på den och försöka gör något av den ändå?
Jag vet inte.

Jag har även varit på ett föräldramöte på dagis i två timmar i kväll så nu ska jag vila i soffan resten av kvällen. Jag har gjort mej förtjänt av att slöa i kväll.

Vilken pärs!

Jaha, så var det gjort!
Novellen är klar och det var inte alls så lätt. Jag tycker inte ens den blev särskilt intressant, mer förutsebar och menlös. Jag är inte alls nöjd. Det dumma är att jag inte kan låta den ligga och falla i glömska, så jag senare kan plocka upp den och skriva den så den går att läsa. Och inte heller fick jag någon närkontakt med min huvudperson. Vem var han egentligen? Tydligen en patolog jag inte känner. Men jag tror han heter Hans, men det skrev jag visst inte ens i texten.
Läxan är i alla fall gjord och det är bra.

Jag kunde naturligtvis inte hålla mej från att läsa lite bloggar under mitt arbete. Och då hittade jag en rolig skrivtävling som månpocket har. Den vill jag naturligtvis vara med i. Jag har ju aldrig lyckats vara med och tävla i något så det verkar ju vara kul. Men när ska jag ha tid med det? Deadline om 8-9 dagar. Kanske jag hinner...om jag stressar...för då går väl allt fortare?...

Panikskriver en novell

I dag är det måndag, barnen är på dagis och jag borde kunna luta mej bakåt i soffan och läsa min bok. Men det går inte. Jag fick reda på att det var deadline nu (fredagen som varit) på vår läxa i Skapande svenska. Så istället för att känna lugn och ro måste jag panikskriva en novell på två sidor. Det känns annorlunda...nästan lite spännande och kreativt.
Vad som är bra med att få en sådan utmaning är att jag har inga krav på mej själv att den måste vara så bra. Det enda krav jag har är att den måste bli färdig. Det är enligt mej ganska bra förutsättningar.

Annat är det om jag ska teckna. Då tar det tvärstopp. Där har jag så mycket prestationsångest att det inte går att arbeta alls. Där vet jag hur en blockering känns. Men skrivandet går bra, för jag vet ju redan att jag inte kan stava och läsa så bra så jag kan alltid skylla på dyslexin vilket ger mej total frihet och ingen prestationsångest. Tur att jag är sådan.
En lärare jag hade på konstskolan sa att det fanns en hel del konstnärer som var färgblinda (som han själv) och och hade andra handikapp vilket gjorde att dom målade helt på känsla (typ naivistsikt) istället. Själv är jag bra på teckna realistiskt men det intresserar mej inte. Jag gillar barnteckningar. Dom är bäst!
Oj, nu bytte jag ämne helt, jag har inte tid med det här. Jag måste börja skriva den där novellen nu.

Tankarna kommer

Jag hittade några begagnade böcker i går när vi var på Myrorna. En samling av Tage Danielsson och två böcker av min favorit författare John Stenibeck "Buss på villovägar" och "Öster om eden".
Jag har börjat läsa "Buss på villovägar" och tycker redan den är fantastisk. Men det är ett problem. Den har några äckliga gul-bruna fläckar på sidorna. Jag vet inte vad det är.
Och eftersom jag tatuerar så har jag utvecklat blodsmittsfobi. Nu tror ju inte jag att det är blod. Det kan ju vara vad som helst; vin, te, julmust, kräk, diskvatten eller något annat i flytande form. Det kan dessutom vara jätte gammalt, över 40 år gammat ut frustat kaffe från en skrattattack, eller rester från en magsjuka från 70-talet. Jag vet inte, men fläckarna får lite av min uppmärksamhet när jag läser. Jag vill inte röra vid dem. Texten tar naturligtvis över, men varje gång jag vänder blad kommer tankarna.

Men vad?

De senaste hundra gångerna jag har varit ute på krogen har jag insett att jag vuxit ifrån det. Även om det för det mesta är trevligt så finns det en nyans av menlöshet över det. Jag är bara så van att det är det man gör...Jag borde byta ut det mot något annat, men vad?

En kväll i Luleå

Vi har barnvakt. I kväll blir det lite vin och kanske en öl på en pub.
Vad har Luleå att erbjuda i februari?

Samtal med min bror

Jag har fått information på universitetet att de som läser litteraturvetenskap ofta talar om bibeln. Inte som en religiös bok utan som en litterär bok. Då den först är muntligt berättad i många år, gör att den är väldigt bra uppbyggd för annars skulle inte folk komma ihåg berättelserna. Samma sak med Oddysséen. Nu undrar jag om jag faktiskt ska ta och läsa den i rent berättande-uppbyggande syfte. Problemet är att jag inte äger någon bibel och jag har ingen lust att köpa en så jag frågade min bror.
-Har du någon bibel? jag tror jag slängt min.
Efter en stunds tystnad säger han:
-Nej, jag tror jag också slängt min.
Av någon anledning låter det lite hårt att slänga bort sin bibel. Man slänger ju inte bara en bok utan kanske något annat också.

Jag bläddrade i en bibel för några veckor sedan bara för att kolla hur det verkade vara. Jag tyckte inte alls den verkar särskilt bra skriven. Kanske barnens bibel är bättre?

Sex ord

Det var en tävling i DN här om dagen. Jag läste det inte själv, men min man läste högt vid frukostbordet. Det var om en novelltävling. Jag kommer inte ihåg vad den heter, kanske sex-novell eller något sådant. Novellen fick bara innehålla sex ord. Ernst Hemmingway hade skrivit en: Säljes; barnskor. Aldrig använda.
Tydligen kommer jag inte ihåg den rätt då det inte är sex ord eller om det har med översättningen att göra. Det var det bästa han skrivit, enligt honom. Och jag måste säga att det är fantastiskt. Det går att fantisera ihop hur många historier som helst med den informationen. Att det kan bli en hel novell av det...
Jag vill också vara med i den där tävlingen. Jag kan inte sluta tänka på den. Sex ord. Det förföljer mej dag som natt.
Ska det vara en replik? Långa eller korta ord? Jag blir tokig...Nu ska jag åka till myrorna och gräva bland folks bortvalda livsdelar.
Kanske det ger mej inspiration.

Hi hi hi

Jag är i Luleå och har efter fyra timmars bilfärd i tjock dimma, äntligen kommit fram (med träsmak i rumpan).
Som vanligt när vi hälsar på mina föräldrar blir det kakor, bullar och bakelser i överflöd så jag kommer att aldrig att känna någon hunger på några dagar, men möjligtvis lite illamående.

Jag funderar lite över min skola som jag hoppat av. Missar jag något viktigt? Vi fick en rolig uppgift att skriva en liten kort historia, och sedan skriva om den i olika former och från olika vinklar. Det var roligt och lärorikt. "Stilövningar" hette boken som Raymond Queneau skrivit och han har skrivit samma historia på 99 olika sätt. Det är intressant att se att samma historia kan förvandlas och få helt ny skepnad med olika känslor. Den övningen gjorde att jag blev ännu mer inspirerad att börja skriva på mina noveller.
Min plan är att komma igång med skrivandet på onsdag nästa vecka. Då ska det vara tyst i huset, ungarna på dagis, jag ska ladda med yogi te och flera askar läkerol. Sedan gäller det att inte kolla mailen, inte googla runt efter underhållning, utan bara sitta och skriva.
Snart, snart, snart, är jag i gång.
Jag laddar helt enkelt upp energin på max och antecknar ner idéer i en liten grön anteckningsbok och på onsdag kan jag släppa lös allt. Skrämmande!

Jag och min man har släpat med oss var sin dator hit men det är bara min som kan ta emot det trådlösa internetet vilket roar mej lite. Hi hi hi, det är lite lågt av mej, men jag kan inte rå för att det känns så. Jag skäms lite över det.

Längtar till på torsdag

Jag väntar på att räkorna ska tina.
Jag väntar på tiden som jag inte har ska komma.
Jag tror den kommer på torsdag.

Detta är inte en dikt.

Typiskt!

Allt är bra men det känns inte så. Jag studerar deltid på universitetet (två dagar i månaden) resten av tiden är jag ledig. Jag har snart massor med ledig tid till att skriva och jobba extra på. Vilket drömläge. Jag är avundsjuk på mej själv. Det är lite för bra för att vara sant.
Jag borde vara glad.

I rent studie syfte var jag där

Det känns som om jag varit med i en sketch, men sanningen är att jag varit på middag. En mycket obekväm middag med 120 gäster. Alla var nyktra. Det borde vara förbjudet att ha en nykter middag med 120 gäster och underhållning till det. Alla som var där var mina grannar. Jag kände igen kanske tio stycken. Jag kom sent och hamnade vid pensionärsbordet. Kanske det var bästa bordet ändå. Pensionärer tycker inte det är obehagligt att vara nyktra bland okända människor.
Damen till höger om mej tittade på mej hela kvällen. Hon tittade på när jag åt, när jag drack och när jag pratade (fast inte med henne). Jag visste inte om hon sökte kontakt eller om hon faktiskt inte kunde vrida huvudet åt det andra hållet. Jag tittade på henne några gånger och log men jag kom inte på något att säga.
Tack och lov var det underhållning. Men att få nyktra människor att sjunga kan ju vara en utmaning. Underhållningen var väl det enda som kändes tryggt, hon visste vad hon gjorde och gjorde det snyggt.
Förhyrda bussar skulle köra oss därifrån. Innan den tidiga bussen (kl 20.00) kom, greppades mikrofon och vi blev informerade om att det fanns gott om plats på den sena bussen (kl 23.00) så vi behövde inte skynda oss hem. Några minuter efter det reste sej de flesta upp för att klä på sej och fly fältet. Kanske 10-15 pers stannande kvar, jag var inte en av dom.

En sanning

Jag läste något bra igår:
Enda anledningen till att man inte skrivit den där bestsellern är att man aldrig skrev den.
Jag ser det som en sanning.

Johoooooo! Ett steg närmare

Jag tog tjuren vid hornen igår. Nu är det klappat och klart. Jag går min sista dag i skolan på onsdag nästa vecka.
Det gick jättebra att berätta det för min lärare. Hon var professionell och stöttade mej i mitt beslut.
-Det är klart att du måste gå vidare, du kan ju det här nu, sa hon
Vilken lättnad! Jag som förväntat mej att hon inte tyckt jag varit mogen och att jag behövde öva mer på stavning, grammatik eller något annat.
Vi hade precis lyssnat på "Alkemisten" (bok) så jag hänvisade till att "man måste följa sin dröm" och det tyckte hon jag absolut skulle göra.
Jag är inte van vid att "chefer" blir glada när jag måste gå vidare i livet, snarare tvärtom. Klasskompisar och arbetskompisar blir lite ledsna och tycker det är tråkigt, medan lärare och chefer tycker att man sviker dom. Det är min tidigare erfarenhet. men nu fick jag en ny.
Trevligt!
Snart kan mitt nya liv börja. Då är jag ledig och kan skriva noveller varje morgon...åh, vad spännande, åh, vad skrämmande.
Undrar vad jag då kommer att hitta på för ursäkt för att inte skriva?