I dag är det måndag, barnen är på dagis och jag borde kunna luta mej bakåt i soffan och läsa min bok. Men det går inte. Jag fick reda på att det var deadline nu (fredagen som varit) på vår läxa i Skapande svenska. Så istället för att känna lugn och ro måste jag panikskriva en novell på två sidor. Det känns annorlunda...nästan lite spännande och kreativt.
Vad som är bra med att få en sådan utmaning är att jag har inga krav på mej själv att den måste vara så bra. Det enda krav jag har är att den måste bli färdig. Det är enligt mej ganska bra förutsättningar.
Annat är det om jag ska teckna. Då tar det tvärstopp. Där har jag så mycket prestationsångest att det inte går att arbeta alls. Där vet jag hur en blockering känns. Men skrivandet går bra, för jag vet ju redan att jag inte kan stava och läsa så bra så jag kan alltid skylla på dyslexin vilket ger mej total frihet och ingen prestationsångest. Tur att jag är sådan.
En lärare jag hade på konstskolan sa att det fanns en hel del konstnärer som var färgblinda (som han själv) och och hade andra handikapp vilket gjorde att dom målade helt på känsla (typ naivistsikt) istället. Själv är jag bra på teckna realistiskt men det intresserar mej inte. Jag gillar barnteckningar. Dom är bäst!
Oj, nu bytte jag ämne helt, jag har inte tid med det här. Jag måste börja skriva den där novellen nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar