Glöggg igen!

Jag hittade två flaskor starkvinsglögg i ett skåp. Bäst att dricka upp dom nu, så jag slipper göra det senare. Glögg är ganska äckligt om när man inte har julstämningen runt omkring sej. Det är bara sött och sliskigt på ett ofräscht sätt. Men det gör inget, den gick ner ändå...
Nu sitter jag och sköljer munnen med guiness (den enda goda ölen)
När jag och min man tidigare satt och smuttade på glöggen kom vår son in i köket och ville rita. Rita på oss. Tatuera lite. Normalt säger vi: "Du får inte rita på dej, bara vuxna får göra det" men efter lite glögg var det hela bara gulligt. Alla ville vi ha tatueringar av honom på oss. Även vår dotter. Hon ville bland annat ha en sol på foten, vilket hon fick. Hon var lycklig och vår son stolt över vad han gjort. Så ber hon om ännu en sol på andra foten. Han satte glatt igång med pennan, men så kommer det ett jättetjut från henne:
-Nej, inte så! Jag vill inte ha den, jag vill inte den ska se ut så där... Buuuuhuuuhuuu!
Min son tittade förskräckt upp på henne.
-Det är ingen fara, hon är bara trött och sjuk, den är jättefin, sa jag.
Sedan grät hon otröstlig resten av kvällen. jag ville naturligvis fota av den, (den var väldigt charmig,) men det visade sej vara en omöjlighet. Nu får jag sitta inne på hennes rum när hon ska sova då hon annars bara gråter, men det är ok. Jag har snart läst ut en bok av Kajsa Ingermansson ("Lyckans hjul") och den är faktiskt ganska dålig. Det handlar om tre kvinnor i totalt olika åldrar som har någon osannolik relation med varandra. Den ena karaktären "Ellinor" är ganska blek. Allt hon gör i boken är att vara stressad och svettas. Hon verkar svettas överallt, vad hon än gör svettas hon, även över små saker som promenader och shopping. Annars har hon ingen större personlighet, det är väl svettet som gör hennes karaktär. Hade jag inte gått på universitetet (skapande svenska) kanske jag inte lagt märke till att boken är dålig, kanske jag tyckt den varit bra om jag inte visste bättre?!
Skit i det, Jag borde läsa ut den nu...Vem vet? med lite glögg i kroppen kanske den är bättre?

Tre ord

I morgon är det nyårsafton och kanske jag ska försöka summera detta år ändå på något sett. Nu när jag tänker efter kommer jag inte på någonting som hänt detta år. Inget speciellt. Eller? Jag kommer ärligt talat knappt ihåg de senaste dagarna.
Jo, jag har börjat blogga och gå i skolan, det är den största grejen för mej i år. Jag härmar DN och skriver tre ord som sammanfattar året som varit.(för mej privat)

-Skola
-Blogg
-Stress

Nästa år kan jag redan sammanfatta så här:

-Året jag blir rik
-Året jag motionerar regelbundet
-Året då jag...hmmm...jag vet inte. Men någon spänning ska det väl vara också så jag kan ju inte avslöja allt. (ärligt talat, jag kom inte på något.)

Snart...

Efter ännu en natt medsjuka barn (feber) vaknade jag för tredje morgonen på raken med huvudvärk. Men det gjorde ingenting. För jag har DN i brevlådan varje morgon och idag tog jag mej faktiskt tid att läsa den. Den är jättebra.
Har suttit och gjort menyn till nyårsafton och är väldigt nöjd med resultatet. Vi har bjudit över våra grannar. Deras minsta dotter tål inte mjölk så jag har fått klura lite på desserten. Men nu är jag nöjd och supersugen på att börja.
För oss är nyår början på ett NYTT år så idag har vi vår julgransplundring. Det snart dammiga pepparkakshuset ska bort och våran överpyntade plastgran. Allt ska bort!
Det tycker jag är ganska skönt. Focusera på det nya istället.
För mej går alltid nyår i mörkblått och silver så att det röda måsta bort. Jag ser fram emot att duka nyårssupén med massor av silver på bordet. Snart börjar mitt nya år...

Bra tattoo dag

Allting verkar ordna sej. Idag konsulterade jag en kund och det visade sej att hon var frisör. Vilken lycka! Jag har så länge jag levt, har jag velat lära känna en frisör. Jag kommer att starta året med en ny image, en detox och laddade batterier. Det känns väldigt bra och hoppfullt.
Tatuerade även en snygg fjäril på foten. Det blev jag också lycklig över. Den ser lite mörk ut på bilden men den kommer att vara mer blå och ljusblå när den läkt klart.
Jag vill tatuera mera. Ska kolla med min man, kanske han vill ha mera svart?

Tillfällig lycka

Min man har träningsvärk. Det tycker jag är bra, han behöver det. Det gör att hans hjärna blir överröst av dopamin och endorfiner vilket gör honom glad och det i sin tur gör mej glad. Tänk om han kunde ha träningsvärk jämt?!!! I morgon kan han nog inte gå i trappan ens.
Mina granar har ringt flera gånger nu och frågat om jag ska med och träna, och mentalt vill jag det, men nu har jag annat att göra.
Jobb! Det piggar verkligen upp att känna att jag är bra på något och att någon behöver min kunskap. I morgon ska jag tatuera en fjäril på en fot, det ser jag fram emot. Fjärilar och blommor är alltid bäst (speciellt på killar då blir dom extra tuffa.) Ska konsultera en som vill ha svalor också. Tänk att tatueringar kan göra mej lycklig igen, det hade jag aldrig trott. Även om lyckan är tillfällig, är den i alla fall där just nu.
Arbeta är fantastiskt, jag förstår mej inte på folk som vill vara arbetslösa/ledig längre tid.

Jag har sprickor i ögonen

Det var roligt att jobba idag. Jag tatuerade en väldigt trevlig tjej. Kanske det var därför det var kul? Eller för att jag är ledig och har inget att göra. Jag saknar att jobba. Jag förstår inte varför det ibland är så roligt och ibland så otroligt fruktansvärt hemskt.
Men idag var det bra.

Min man är hemma idag då vår dotter fick feber i natt och jag ska jobba. Nu är jag trött och ska läsa en bok för barnen. Jag satt och gnuggade mej i ögonen vid lunchen, då tittar min dotter mej i ögonen och säger:
-Mamma, du har sprickor i ögonen.
Det är väldigt beskrivande. Nu ska jag bara vila lite tills nästa kund kommer.

Dålig uppmärksamhet

I dag gjorde jag en läshörna. Den var ganska trevlig. Jag sitter numera framför en dagsljuslampa och läser. På lampans instruktioner står det att man ska för bästa effekt sitta 30 cm ifrån. Det är ganska nära. Måste se lite idiotiskt ut men det spelar ingen roll. Vem skulle titta in genom vårt fönster?
Det gick ganska bra att läsa jag hade precis satt i hårfärg i håret och väntade på att den skulle verka. Jag försvann in i bokvärlden och vaknade upp av ett jättevrål. Det var min son som hade fått ett paraply i ögat. Han skrek, grinade och vägrade öppna det. Vad gör man? Bäst att vara cool och tröstande.
"Det är inget farligt, det blir bra" hörde jag mej själv säga med en övertygande lugn röst, samtidigt som jag undrade om han blivit mer eller mindre blind. Jag satte honom i knät och tog med en barnläkarbok i handen. Där stod det att jag skulle ta honom till akuten om han vägrade öppna ögat, men så illa kan det väl inte vara tänkte jag. Hur ska det gå till jag har inget körkort och en massa färg i håret.
Men det visade sej att några av hans långa ögonfransar hade vikts in i ögat på stackarn. Jag tog en topz och sa:
"Vill du att mamma gör det här eller vill du åka till sjukhuset? Han svarade naturligtvis "mamma" och så fixade jag det snabbt och enkelt med lite våld (för att hålla hans händer borta.) Jag nuddade bara kanten på ögonlocket och alla fel böjda ögonfransar vikts ut.
När jag senare gick in i vardagsrummet såg jag att barnen hade hängt upp flera trosor, kalsonger och mjukdjur i julgranen. Det kanske inte är så bra att försvinna in i en bok när jag har barnen hemma?
Ska genast bli mer uppmärksam.

Ensam

Nu är jag ensam. Min man har åkt på kendoläger och väntas hem först till kvällen. Barnen är sjuka (förkylda) så jag kommer att stanna inne några dagar. Det känns inte så roligt. Jag har stort behov av dagsljus och vill, trots kylan, vara ute. Men vad gör man ute? Det finns ingen snö att skotta, det går inte att åka pulka eller skridskor. Här gäller det att vara uppfinningsrik.
Jag kommer antagligen läsa en Kajsa Ingermanssons bok. Jag fastnar i hennes böcker fast handlingarna alltid är förutsägbara och innehållet banalt. Egentligen vill jag läsa Hans Gunnarsson så det är bäst jag skyndar mej med den där boken.

Jag känner mej ensam. Som vanligt. Undrar om jag är det eller om det bara känns så?
Nåja, nu har jag läst mitt årshoroskop (i damernas värld) det verkade bra, så det nya året får gärna komma NU, till skillnad från min mans. Tur att jag inte är skytte (tror han är det) det verkade förfärligt. Nåja, livet är inte rättvist och det upptäckte jag redan som barn.

Äcklig info

Efter en mer vanlig frukost med yoghurt och körsbär känns livet lite lättare och mer normalt. Av någon anledning har jag aldrig längtat utomlands vid jul. Jag tycker det är mysigt med snö och mörker och tända ljus. Men i år har jag faktiskt ärligt talat fantiserat om sol och badvatten. Ska hämta ljusterapi lampan tror jag. Se om det hjälper...
Känner för att ta en detox kur och bli av med all julmat och glögg som antagligen finns kvar i min kropp någonstans. Hörde förresten att man kan ha kvar bajs i tjocktarmen från det man var fyra år (om man har tarmfickor) då förstår man hur giftigt det kan bli.
Förlåt om det är lite äcklig information, men jag tycker det kan vara viktigt att veta. Vi vill ju inte bli sjuka.

Var är min ljuva vardag?

Oj vad trött jag kan vara, men jag kan ändå inte somna det är för tidigt än. Efter en ganska lång juldag med promenad och ännu en matorgie orkar jag inte göra så mycket mer. Jag vill lösa korsord, vilket jag är väldigt dålig på, men om jag börjar med barn-korsord och arbetar mej uppåt känns det ganska ok. Köpte Damernas värld idag (följde med en pocket och årshoroskop) så jag ska kolla i den om det finns något intressant.
När barnen har somnat blir det en vanlig kväll med "24". Skönt, av någon anledning längtar jag tillbaka till vardagen ändå.

Bästa julklappen

Sovmorgon! Jag hade en mardröm om att jag var städare och diskare i ett spökhus (Dramaten). Det var mycket obehagligt, jag såg faktiskt lite av spöket som svischade förbi mej på vinden (i drömmen) Ska kolla vad det betyder...

Igår såg vi "Blades of glory" och den var fantastisk! Bästa julklappen, fast den var inte min, men den var från mej. Idag ska jag banta bort all julmat. När blir man hungrig igen?
Mina syskon ska åka hem idag så jag kanske ska bjuda på lite mat ändå.

Jultomten luktar rök

Det mest förnedrande jag vet är att spela jultomte. Det fick jag göra idag. Då min son (6 år) tycker det är konstigt att pappa försvinner varje gång tomten kommer. Jag "blev hård i magen" och satt på toa när tomten kom.
Sanningen var den att jag tog på mej bruna linser, skägg, mage och annat tillbehör på toaletten. Jag till och med målade två tänder svarta bara för att förvilla deras misstankar. Sedan gick jag ut och rökte Marlboro lights så jag skulle lukta konstigt.
Allt fungerar bra då jag kan ha hur mörk röst som helst och jag tror jag lyckades väldigt bra. Sedan var tomten tvugen att gå ut och jag kunde senare spola och komma ut från toan.
annars har det mesta flytit på normalt och jag och min man jämfört hur många jul hälsningar vi fått. Jag fick EN av en klasskompis. Min man fick sex stycken, från vilka vet jag inte.
1-6 till min man.

Askungen

Efter vi ätit alldeles för mycket julmat så sitter vi alla lite glögg glada framför Kalle Anka och sjunger så högt vi bara kan till Askungens sång. Det är otroligt högt!
Min syster som jobbar med mönster konstruktion (kläder) tycker inte Askungens klänning ser ut som den borde med tanke på hur dom syr och utsmyckar den.

Ett lite snuskigt skämt:

-Vad säger Askungen när det går för henne?
-?
-Ja, ja, jag kommer!

Syskon?

Hela min uppväxt har jag fått höra att jag är olik mina syskon.
"Vems barn är du?" skrattade mamma och tyckte att jag varken påminde om henne eller pappa.
"Du är nog en bort byting, du är inte lik någon av oss" sa dom tills jag var 15 år och kunde flytta hemifrån.
Kanske har mina föräldrar rätt. Jag har läst en del om föräldrar som fick fel barn på BB.
Jag kan ju alltid hoppas.

Rim är svårt

Det är inget bra att vänta till sista sekund med att slå in alla julklappar. Det tar en evighet har jag märkt. Att rimma på dom är bara att glömma. Trots att jag lånat ett rimlexikon var det hopplöst.
Jag har köpt en grej som jag misstänker att min man kanske redan har. Det känns inte så roligt, men han får ett fult rim på det som tröst.

"Här är en grej du kanske redan har...
-Skyll dej själv, sa tomtefar."

Nu ska jag somna framför TVn och se "ett päron till farsa firar jul" eller som den heter på engelska "A pear to a daddy celebrates the jul"

Julskinka

Kameran är fixad! Se och beskåda hur flitig jag kan vara innan julafton. Vi skulle griljera skinkan och upptäckte att vi inte hade nog mycket ströbröd. Vi hade druckit starkvinsglögg och kunde inte ta bilen till ica. Då har ju jag ett närmare Ica istället. Det är mina grannar. Testade först grannarna jag lämnat tillbaka tidigare mat lån.
-Har ni ströbröd?
-Ska ni griljera skinkan?
-Ja, just det och vi har drukit glögg och kan inte köra
-Tyvärr, vi har inte heller något ströbröd, vi testade med havregryn istället, kör det i mixen.
Typiskt, tänkte jag vad är oddsen?. Testar granne nr 2 som jag inte lämnat tillbaka mjölk, toapapper och annat jag är skyldig.
-Hej, ursäkta har ni ströbröd?
-Nej, tyvärr! Vi testade managryn men den blev lite blek. Prova att smula lite toast, det kanske blir bättre för våran skinka är ganska vit.
-Ja, det kanske går, sa jag och lade på.
Kollade i frysen och hittade en halv baguette längst in den kan vara två år gammal men läget är akut. Det var bara att börja riva. Har kollat efter hundra recept på griljerad skinka och jag tror det finns lika många recept som människor. Har äntligen fått in den i ugnen och hoppas på det bästa.
Allt duger bara den inte blir bränd.

Julstämning

Ledighet är jag lite kluven till. Jag längtar naturligtvis till den och den behövs, men jag känner mej lite handlingsförlamad när ledigheten börjar. Det brukar ta ungefär tre dagar innan jag vant mej och kan börja njuta. Sedan tar det ett par dagar till och så blir jag lite skogstokig.
Min man har redan garderat sej med att vara på kendo läger i tre dagar, själv har jag inga större planer.
Kanske jag tatuerar lite...om jag känner för det.

Det verkar som att många bloggare tar ledigt och återkommer efter nyår. Det tycker jag är lite synd, vad ska jag då sysselsätta mej med under julen?
Kanske jag kan få min kamera lagad nu när min bror är här? Då blir det blogg bilder på vår jul.
Julstämning!

24

Julstämmning för mej är TV serien "24" då vi sett de tidigare säsongerna vid jul. Igår köpte vi säsong sex. Igår avnjöt vi första och andra avsnittet. Julen blir bra garanterat!

Nu eller aldrig

Det finns en anledning till att min blogg heter "Nu eller aldrig" och det är ju för att jag ska börja mitt "nya" liv NU och inte i morgon eller nästa vecka, men det verkar inte fungera så bra.
Just nu vill jag aldrig mer dricka alkohol, men börja äta broccoli och motionera. Det svåraste med det är tydligen att motionera. Helt omöjligt! Jag har ett iksu kort som kostar 500 kronor i månaden men det hjälper visst inte.
Jag antar att jag måste läsa i den där Dr Phil boken igen och se vad han har för tips angående förändringar i livet.
Känner mej fortfarande stressad inför julen då jag inte lyckats köpa julklappar till mina nära och kära. Julmaten stressar mej också då jag inte planerat det alls.
Min man har skaffat en platt-TV och vill helst möblera om och köpa möbler men jag kan inte tänka. Min hjärna svämmar över och han får fria händer att göra vad han vill för jag orkar inte engagera mej. Det får bli musik och städning idag.
Jag kan köpa julklappar i morgon (eller i panik på julafton.) Så får det bli.

Pang! sa det

Bara några dagar kvar till julafton. I morse var det två plusgrader ute så all snö förvandlades till is och det var riktig halk-varning.
Jag gick med små, små steg för att inte halka och bryta armen. Det är något jag har blivit rädd för. Kanske för att jag faktiskt halkade och bröt armen dagen före julafton för två år sedan. Vad som är lite komiskt var att jag bara några minuter innan jag bröt den, gnällde över att dom sandade så mycket.
-Det går inte att dra pulkan när dom sandar, sa jag och försökte gå där det var mindre sand.
PANG! sa det och på en tusendels sekund låg jag på backen och reste mej genast upp. Sedan svor jag och höll på att börja gråta för det gjorde så ont. Jag kände hur endorfinerna kickade in och jag blev lite illamående. Vad gör vi nu? Halvvägs till ica och halvvägs hem.
-Vi måste ju ha den där gula löken så jag kan göra janssonsfrestelse, sa jag och vi började gå mot ica. Jag höll upp min onda hand med den friska handen för den såg verkligen ut som en vissen blomma. Efter några steg ångrade jag mej och gick hem istället.
Jag ringde efter en taxi och åkte till akuten. På akuten drog två personer i var sin ände av min arm och den fick rätt läge igen. Det var en spännande, intressant och obehaglig upplevelse på samma gång. Sex timmar senare satt jag hemma med ett kallt, blått bandage runt armen och all julstämmning var totalt borta.

Varje vår firar jag att jag inte brutit något ben (om jag klarat mej naturligtvis)
Bara fem dagar kvar. Hoppas, hoppas, hoppas!

Näe...

Idag har vi gjort Sveriges fulaste papparkakshus. Tyvärr har min kamera gått sönder så jag kan inte bevisa den bruna uppenbarelsen, men vi har jobbat ganska hårt med det ändå. Efter vi limmat i hop det färdigköpta pepparkaksdelarna med smält socker var det dags för utsmyckningen. Det började inte bra och det slutade i katastrof.
Fast barnen verkar inte bry sej alls.
Vi blandade ihop en smet som skulle föreställa kristyr men jag hade för lite floursocker så det blev lite för rinnigt och såg väldigt opassande ut på ett pepparkaks hus. Vi tittade med förskräckta blickar på varandra och alla tänkte vi på samma sak...(XXX)
Dessutom rann allt av och det gick inte att limma fast de platta non stop godisarna heller. De gled istället av ganska fort.
I första non stop påsen var det bara EN gul karamell och inga röda. I missnöje öppnade vi den andra påsen där det kom ut EN ynka röd och inga gula. Men det var en väldans massa bruna och svarta med.
Efter det var klart lagade jag mat. Eftersom vi hade besök så misslyckades jag ännu en gång. Jag gjorde en VÄLDIGT salt brunsås som jag försökte rädda genom att spä ut den med mjölk. Det fungerade inte heller. Såsen smakade bara salt mjölk. Nu skriver jag osammanhängande också bäst att sluta. Bara några timmar kvar på denna dag tack och lov.
Allt är bättre i morgon.

Dåliga ursäkter

Jag har precis upptäckt att Martina Haag har börjat blogga. Hon är gravid med sitt fjärde barn och väger nästan 100 kg. Naturligtvis var det en massa irriterande reklam på bloggen. Jag gillar verkligen inte annonser, de är bara i vägen och förstör nöjet när man (jag) ska läsa. Vad jag också upptäckte på den där mamma/bäbis orienterade reklamen var att väldigt många människor har barn och KARRIÄR! Jag är redan 35 år. Borde inte jag ha en karriär snart? När kommer min tur?
Det flesta människor som har arbetat i 20 år har väl någon form av arbete. Under mina 20 år har jag jobbat upp mej till ingenting. Det känns lite underligt. Vad som är ännu underligare är att när jag jobbat några år innom ett yrke och börjar bli riktigt bra på det tappar jag lusten och tycker inte det är något spännande längre. Då vill jag göra något nytt.
Det betyder att jag aldrig kommer att ha en karriär eftersom jag byter hela tiden.
Jag lärde mej något bra i helgen. Min man citerade någon som sa: (på ett ungefär)
-Hade jag bara jobbat när jag hade inspiration skulle jag inte fått mycket gjort.
Det är precis vad jag behövde höra. Min man säger hela tiden att jag ska skriva och jag svarar att jag inte kan för jag har ingen inspiration. Detta betyder att jag måste skriva ändå. Jobbigt men nyttigt antar jag.
Eller så kan jag smita från allt och bli gravid för då har jag ju bästa grejen att skylla på.
-Jag kan inte skriva för jag är gravid. Det låter ju ganska bra. Den anledningen köper väl alla. Synd bara att det skulle vara en lögn, fast bara för mej.
Jag måste hitta på en bättre ursäkt, eller börja skriva så slipper jag ens fundera på det.

Helg

Så går jag och längtar efter helgen hela veckan. Skönt att vara ledig. Nu när helgen börjat suger den ganska bra.
Jag kan inte koncentrera mej på någonting. Började dagen med att storstäda. Dvs jobbig städning som spisfläkt, utrymmet där soporna står, bakom badkar och bakom soffan. Halvvägs i köket ångrade jag mej. Det är väldigt jobbig att få bort gammalt stekfett där. Jag som dessutom har en dragning åt perfektionist hållet får ju hålla på i oändlighet innan det blir nog rent.
Jag har gett upp hoppet om ett rent hem till jul, jag orkar inte.
Har dessutom blivit extremt röksugen, men min man vägrar köpa cigg så det är bara härda ut. Han har ju snus istället, själv får jag kanske gråta lite. Inte för att jag vet varför men vad ska jag annars göra?
Ingenting går bra idag. Jag kan inte koncentrera mej på något. Inte städningen, inte skriva eller läsa. Inte ens laga mat går bra. Lyssnar på Amy Winehouse och blir lite glögg sugen men eftersom jag inte har det så får jag känna avundsjuka på alla andra som kan dricka det.
Vad gör alla människor på helgerna egentligen? Jag ska ta reda på det.

Jag har mognat

Jag har en ny idol! Han heter Ingmar Bergman och är död. Jag har ju alltid vetat att han varit stor och fantastisk. Men att veta och förstå är inte samma sak. Idag förstod jag.
Vi fick se "Fanny och Alexander" idag på skolan. Den var mycket bättre än jag kommer ihåg. Vilket manus, vilka ord. Jag önskar att jag skrivit den. Jag får väl skriva en egen då...
Bergman var på Dramaten ibland, jag jobbade på restaurangerna där och en gång åkte vi samma hiss tillsammans. Vi sa inget till varandra. Kanske vi nickade mot varann som en hälsning. Jag brydde mej inte så mycket om det. Jag åkte ju i de där hissarna flera gånger om dagen och de var sällan hissen var tom.
Nu ska jag kolla upp om han gjort någon annan film som jag gillar. Jag kommer ihåg att jag såg Backanterna och Misantropeln som han regisserat (på Dramaten) men då var jag lagom imponerad. Kanske jag var för ung då. Jag hade nog för lite livserfarenhet för att kunna ta till mej det. Då ville jag bara dricka öl och ha roligt, inte tänka på hur komplicerat livet är. Komplikationerna kommer med livet. Eller egnetligen är livet inte ens komplicerat utan mer naturligt och självklart, men det är svårt att se det, när man själv sällan ser på sitt liv från ett annat perspektiv än från sin egen näsa.
Men det är ju bra att jag kan uppskatta "Fanny och Alexander" nu istället. Bättre sent än aldrig.

Julmat

Jag har ett trevligt minne av en julafton en gång på slutet av 80-talet. På den tiden var mikrovågsugnen en ny statuspryl som var åtråvärd. Mikrovågsugnen var så ny att folk inte riktigt förstod hur den fungerade, Jag kommer ihåg att en kvinna hade testat torka sin katt i en. Det gick inget bra.
Mikron var på den tiden stor som en Tv apparat (ju större desto bättre) och surrade högt och ljudligt, jag tittade in genom luckan och fascinerades av att maten började osa och bubbla där inne.
En som visste hur mikron fungerade var min pojkväns pappa. Han hade lagat hela julbordet i mikrovågsugnen. Allt från julskinkan till gröten. Jag kommer ihåg att jag tyckte det lät lite underligt men ändå imponerandes jag av det på samma gång.
Jag har ätit en del julbord i mitt liv, även jobbat med just julbord, men ändå är det julmaten som lagades i micron det jag kommer i håg mest.
Gröten var vit och dallrade som jelly. Man kunde nog äta den med kniv och gaffel om man ville.
Det är ett väldigt trevligt jul minne, jag har nog aldrig haft en dålig jul. Inte ens de jag firade ensam i min lägenhet på 18kvm. Inte heller de jag jobbabde på. Julafton för mej är alltid mysig. Hur den än blir.

Något som stör

Ingenting blir gjort! Jag vet inte varför men så är det. Jag har försökt blogga flera gånger nu, skrivit flera inlägg men av någon anledning inte lagt upp något av dom.
En sak som fortfarande hänger kvar i mitt huvud är en grej min lärare på universitetet sa. Hon flyttade till Sverige som femtonåring. När hon skulle presentera sej för sin nya svenska klass sa hon:
-Hej jag heter Solja och jag är bra på att skriva och rita.
Efter det hade hennes lärare tagit henne åt sidan och sagt:
-Här i Sverige säger vi inte att vi är bra på något, vi säger att vi TYCKER OM att skriva och rita.
Jag kan inte sluta tänka på det. Varför skulle vi svenskar inte få tycka att vi är bra på något?
Ingen får tro att vi tror att vi är något...
Det stör mej och mitt bloggande.

I väntans tider

December är en konstig månad ändå.
Jag går och väntar ut den. Det är lite som när man har sagt upp sej från arbetet och man måste jobba uppsägningstiden. Man har tappat lusten och vet att det ändå ska ta slut snart så varför ens anstränga sej?
Någonstans i huvudet har man redan slutat. Gett upp. Jag väntar på FRAMTIDEN som finns runt hörnet.
Eller kanske det är som när man insett att ens relation är över, man går vidare och gör slut. Väntar på att personen ska flytta ut och för att slippa se varandra flyr man till krogen och närmsta lovliga kille. Sedan väntar man på tiden som ska gå.
Om man inte blir dumpad förstås.
Då står man där och vägrar tro att det är sant. Man får hjärtat utslitet och stampat på, för att han sedan ska plocka upp det och kasta det så långt bort i den mörka skogen som bara han kan. Kanske man aldrig hittar det igen?
Så står man kvar där som ett utblåst ägg som kommer att kollapsa vid minsta beröring.
Man blir en annan människa, tilltufsad och lite skev, en ny version av vem du är, eller är du bara mer erfaren och mogen? Kanske fått en fin patina? Vad vet jag?
Så småningom hamnar man i december igen för att än en gång vänta ut tiden till en ny framtid.
Och som jag väntar...

Borde meditera mera

Livet kanske inte förändras så mycket ändå.
Jag försöker återuppta en gammal hobby som jag haft som ung. Jag har funderat i veckor över det... om jag ska anstränga mej eller inte för att starta upp. Sedan verkar det som att prylarna jag behöver bara kommer helt gratis från ingenstans in till mitt hem. Nu har jag snart allt jag behöver.
En analog kamera, ett mörkrum, och nu saknas bara några prylar så är det bara att dra igång skapelse processen. Det känns ganska roligt. Denna gång är jag äldre, vet bättre och ska till en början aldrig använda blixt.
Min man går en fotoskola och jag skapande svenska.
Min man har börjat blogga och jag börjat fota (igen). Så konstigt det kan bli.
Just nu känns livet lite rörigt och jag borde väl egentligen bara sitta och meditera fram lite lugn och ro och få mer fokus på mitt liv, men det är så fruktansvärt tråkigt att meditera. Jag tror det är det tråkigast jag vet. Bara sitta där och göra ingenting (när jag kan läsa en bok istället).
Men att öva och försöka har väl ingen dött av.

Fick mycket hopp i dag

Vilken dag det har varit! Började med en två timmars föreläsning om mat och hjärnans kemi. Mycket intressant! Det var det bästa med hela dagen. Jag känner stort hopp om att få ordning på livet med hjälp av rätt kost.
Kanske jag kan bli av med min pms bara genom att äta annorlunda? Tydligen har alla människor mer eller mindre obalans på kemin i hjärnan och det kan man visst justera ganska lätt med rätt diet och mineraltillskott. Jag ska göra ett test och kolla. Spännande!
Tog sedan bussen till universitetet och hade en väldigt bra lärare där också. Vi pratade bland annat om kärleksdikter och klyschor. Det var mycket intressant. Jag är glad att jag inte skrev någon kärleksdikt i alla fall.
Vår lärare var väldigt bra, hon inspirerade mej mycket. Nu vill jag skriva mer och mer och mer.
Kanske hon har knep på hur man kan få tag på lite extra tid också?

Gapa stort

Jag har ont i munnen. Det ömmar och bultar vid varenda tand. Jag har varit hos tandläkaren och normalt har jag inget emot det. Men nu känns det en aning obekvämt. Jag fick information om att jag borde ta bort mina visdomständer.
Inget akut, men ändå...
Som barn ville jag bli tandläkare, trots att jag fick dra ut tre tänder då. Men jag insåg att det kunde jag aldrig bli för jag var dyslektiker. Fast det visste jag inte då. Men jag visste att all utbildning som involverar läsa och skriva skulle jag aldrig klara av. Efter den tidiga insikten hade jag inte så många karriärer att välja på.
Jag tror ändå jag skulle blivit en bra tandläkare (trots min saliv fobi) Jag tittar alltid på folks tänder, tandkött och allt annat mina ögon kommer åt. Jag tycker det är spännande. Jag tror inte jag har haft en pojkvän som jag inte tvingat att gapa stort för mina nyfikna ögon.
Nu när jag är äldre förstår jag ju att jag kan bli vad som helst (om jag utbildar mej) det finns inga hinder förutom dom jag skapar själv. Känns ganska bra faktiskt! Jag får liksom en andra chans.
När jag satt där i tandläkarstolen och fick mitt tandkött sönder petat och tänderna putsade tänkte jag flera gånger "undrar vad dom tjänar?" jag frågade naturligtvis inte, det vore opassande, men jag undrar fortfarande.

När jag efter nästan en timmes behandling kommer ut till min man som väntat på mej med barn (jag sa till honom att det skulle ta 15 minuter, vilket jag ärligt trodde) var han inte så glad. Jag väntade tyst på en utskällning, men den kom aldrig. Inte när vi satt i bilen heller. Jag är så van att han gnäller på mej i sånna här situationer att jag bara väntade på bomben.
Den kom inte i bilen heller. Nu är det obekvämt mellan oss. Vad ska jag göra? Jag borde be om ursäkt. Ja, jag ska be om ursäkt om en stund, hoppas han blir glad och inte arg.
Efter det ska vi diskutera min framtid som tandläkare. Eller någonting annat kanske...

PMS chockar mej varje gång

Bara när jag har PMS händer det tråkiga saker, aldrig annars.
Eller kanske det är att jag inte klarar av motgångar och bryter ihop vid minsta hinder? Hur som helst...Jag hade deadline i fredags (universitets läxsan) och allt gick ganska smidigt. Jag mailade över mina uppgifter i tid (förutom kärleksdikten som inte existerar i min kropp). Klappat och klart, skönt att ha det gjort!
Så i måndags fick jag ett mail av min lärare som undrade om texten jag skickat var ett exempel på en "ful" text. Hon tolkade den så och lade till den i dokumentet "fula texter". Jag fattade inte vad hon menade och för att göra en lång historia kort: jag skickat hennes text som exempel på ful text. Det var ju självklart inte meningen. Skulle jag förolämpa min egen lärare och använda hennes texter som ett exempel?
Vi ordnade upp det och jag skämdes. Idag när jag ska läsa mina klasskompisars texter så är inte min med. Vart tog den vägen?
Fick göra om allt med hjälp av en klasskompis och nu är den för sent inne. Deadline för länge sedan. Hade jag inte haft PMS hade jag inte brytt mej alls, men nu känns det hemskt.
Och min DN beställning igår gick inte igenom (för jag var inte registrerad som student) och mitt hår är rakt och fult, och jag är trött fast allt jag gjorde igår kväll var att sova och jag är snart 40 år gammal...och tjock.

Dagens plan

I morse vaknade jag 6.30 med spikrakt hår (?) och var jättetrött. Jag orkade inte alls stiga upp klockan fem och skriva. Jag orkade inte ens stiga upp 6.30. Jag orkade inte ens gå till skolan och inte ta barnen till dagis heller. Min dotter sa att hon hade ont i huvudet och det tog jag som ett tydligt tecken på att jag måste vara hemma med sjuka barn.
För att inte känna mej helt värdelös idag tog jag en tablett rosenrot och snart ska jag sätta igång med universitetsstudierna. Jag ska vara där nu på fredag och lördag och jag vill vara bättre förberedd än vad jag var sist. Det är en del att läsa tills fredag nu. Vi har gjort fulskrivningar. Det var både svårt och roligt samtidigt. Vi har analyserat vad som gör en text ful. Det var riktigt intressant.

Idag ska jag förhoppningsvis ta mej i kragen och göra några andra viktiga saker som jag skjutit på i flera dagar, eller är det veckor? Fast av någon konstig anledning glömmer jag alltid bort vad det är jag ska göra när jag har tid till det. Är jag stressad och har fullt upp då kommer jag ihåg alla grejer jag inte hinner med, så jag ska kanske försätta mej i en sådan situation nu.

Försmak på mitt nya liv?

Jodå! Jag somnade visst när jag nattade barnen. Det har jag inte gjort på flera år. Har sovit i drygt två och en halv timme och är nu lite utsövd och vaken. klockan är 22.34 nu och vad ska jag göra? Ska jag somna om eller stiga upp?
I min längtan till nytt hår somnade jag med rullar i håret så dom ska jag ju plocka ut.
Talade tidigare med min man om hur kul det vore att skriva men hur det alltid krockar med skolans tider då jag skriver bäst på morgonen. Jag själv kom på den strålande idén att skaffa mej ett vanligt jobb på dagarna och sedan stiga upp extremt tidigt och skriva på morgonen istället. Allt jag behöver är diciplin och att gå och lägga mej vid åtta på kvällen. Sedan att jag missar allt på TV och aldrig skulle orka hålla mej vaken till tolvslaget på nyårsafton är ju mindre viktigt.
Då skulle jag skriva noveller på morgonen, vilken lycka! Drömmar är nästan lika bra som verklighet försöker jag trösta mej med.
Kanske bättre?
Att jag somnade så här tidigt var ett tecken på mina kommande nätter, en liten pre-view kanske? Jag som inte ens orkar stiga upp halv sju på morgonen hur ska det gå? Hur ska jag klara av att stiga upp klockan fyra eller fem för att skriva? Jag som ojat mej i snart sju år över att min äldsta son snart börjar skolan och då är det slut med sovmorgon. Som sagt det är en dröm, kanske är det verklighet om jag har diciplin, det hänger på mej. Nu är rullarna uttagna ur håret och jag tror jag ska gå och sova nu.
Go' natt!

Jag vill vara ytlig

Självklart har jag en ytlig sida också. Om jag ska vara helt ärlig är jag ganska less på att inte ha pengar. Jag köper sällan kläder, sällan för mej är två gånger om året (en gång på sommaren och en gång på vintern). Skor köper jag nästan aldrig (skor är dyrt)
Nu är jag alltså less på detta. Är det för mycket begärt att ha råd med en ny frisyr en gång om året? Tydligen är det så i mitt fall!
Ju mer jag tänker på detta börjar jag naturligtvis ställa mej frågor om detta också.
Vad ska jag ha mina nya kläder till EGENTLIGEN? Vad ska jag ha min nya frisyr till EGENTLIGEN?
Svaret är att jag inte vet.
Jag sitter ju ändå bara i samma klassrum (vi är ca: 8 pers) sedan tar jag bussen hem för att sitta hemma i två, tre timmar. Sen hämtar jag barnen och är hemma resten av kvällen. Helgerna är likadana. Jag är hemma hela tiden. Ibland åker vi in till stan för att gå på biblioteket. Roligare än så är inte mitt liv. Lite tråkigt och onödigt bekvämt. Det kräver inga fina kläder, kanske mer praktiska kläder.
Fast om min man skaffade sej en fin frisyr och fina kläder skulle jag bli glad.
Så är det! Jag ska genast boka tid hos frisören och shoppa lite nya kläder. Toppen, vad roligt!

Ojdå! Jag glömde ju bort att jag inte hade några pengar till det. Vilken tur att jag inte har någon större användning för det då.

Tidningar

Jag har ett dilemma. Idag fick jag Amelia i brevlådan. Jag misstänker att jag vuxit ifrån den tidningen. Jag bläddrade och bläddrade. Visst fanns det säkert något som var intressant i den men ingenting som engagerade mej.
Nu har jag funderat ett tag på att byta ut Amelia till DN eller Svd istället. Varje gång jag ser DN eller Svd står det alltid något som jag vill läsa i dom.
Kanske jag ska ta och pröva på en månad eller tre? Nackdelen är att det blir så otroligt mycket sopor av de tidningarna. Men om jag sätter upp "ingen reklam tack" på postlådan så kanske det blir plus minus noll ändå.
Något annat jag funderar över är hur påverkad jag känslomässigt blir av alla dåliga nyheter som sprids. Läste i Metro idag att svensken handlar julklappar för en mindre summa pengar än vad dansken och norrmänen gör. Det stod att vi svenskar var snålare. Snålare? Jag tycker det visar på att vi är mer utbildade och inte faller för köptrycket lika hårt. Dessutom är det miljövänligare att inte handla prylar hela tiden. Kanske våra grannar tror att de blir lyckigare av många julklappar? Jag bara undrar...
Jag kände mej snarare stolt över att vara svensk i det sammanhanget och inte snål.
Nu ska jag göra en "Ingen reklam tack" skylt och sätta upp. Omgående!

Var är min lyckligaste dag?

Jag tror jag vet vem den lyckligaste mannen i Sverige är. Det är Jonas Gardell.
Jag har precis läst lite i hans blogg där han beskriver en toppen dag med dåliga utsikter. Det började med att hans plan var inställt. Men alla hade varit trevliga och hjälpt honom. Han hade lyckades i sista sekund komma med ett annat plan utan biljett (för att personalen var så trevlig). Han hade blivit kär i sin publik och efter föreställningen hade han fått fantastiska bögblömmor. Jag förstår om han är lycklig. Så vill jag också leva. Fast som tjej då istället.
Jag har försökt tänka ut om jag har haft någon liknande dag i mitt liv. Inte i händelser, men i lyckokänsla.
Jag vet inte om det har hänt mej. Kanske när jag varit full någon gång att jag varit så där lycklig? Men inget jag kommer ihåg. När barnen föddes förståss, men det är kanske för lätt?
Jag kommer inte ens ihåg att jag tänkt tanken "att detta är nog en av mina bästa dagar i mitt liv" Det är ju dumt. Har jag levt i 35 år borde det finnas i alla fall en hand full med dagar.
Bäst att vara mer uppskattande och vaksam så jag inte missar dom. The best i yet to come...hoppas jag.

Jag gillar december

Nedräkningen har börjat. 21 dagar kvar till julafton. Jag gillar det. Det är tillräckligt med tid till att köpa julklappar och kanske jag hinner jobba lite mer innan ledigheten. Min man och jag diskuterade vilken månad som är sämst på året. Jag vet inte vilken det är. Kanske januari eller februari?
Han sa att det var november, men det kan ju inte stämma. Jag fyller år i november så jag gillar ju den. Januari är ju lite av hoppets månad också. Det är ju då ett nytt år börjat och allt ska bli så bra och annorlunda. Alla nyårslöften håller i sej (i alla fall till en början) och spänningen över att det ska bli ett fantastiskt år finns kvar.
Februari däremot, då har man tappat hoppet om att det nya året kommer att bli bra. Nyårslöfterna är brutna och det är fortfarande mörkt och kallt ute. Det är då man inser att detta år kommer vara likadant som det förra. Det kommer inga nya arbetsöppningar och trisslotterna är fortfarande bara nitlotter. Nej, jag vet inte vilken månad som är värst. Alla har väl sina för- och nackdelar.
Men än så länge är det underbara december och jag ska börja baka saffransbullar och pepparkakor, ännu en fördel med denna mysiga månad.

Hej mitt vinterland

Idag fyller min man 39 år och vi ska fira det med en klassisk thanksgiving middag. Det blir alltså: kalkon, potatismos, gravy, kokta morötter och böner och ett försök till tranbärssås (påminner om lingonsylt) Vi har bjudit över hans vänner och jag har redan huvudvärk. Inte över det som ska göras utan för att jag legat vaken halva natten helt utan anledning.

Det har snöat i natt, säkert en halvmeter och barnen tycker det ser ut som julafton ute och det snöar fortfarande. Det ser faktiskt ut som ett Julkort. Igår var vi på Waldorfskolans julbazar och fikade tårta och barnen fick testa fiskdammen. Det var så vackert ute med alla marshallerna som lyste upp vägen mellan husen. Min dotter tyckte det såg ut som om stjärnorna fallit ner på marken.
Vi såg oss runt i lokalerna och jag insåg att skolan är mycket snyggare än vårt hem. Det fanns kuddrum med mjuka soffor, öppenspis och en träbokhylla fyllda med barnböcker. Vem skulle inte vilja sitta där?
Jag har tre saker att göra idag:

-Skotta snö
-Laga mat
-Städa

Och idag passar det perfekt. Precis vad jag vill göra.

Tage Danielsson och Viktoria Principal

Igår drack jag och min man starkvinsglögg. Det var riktigt trevligt.
Jag har en ny idol. Tage Danielsson. Jag googlade på honom igår och läste lite av hans texter och råkade då skratta ut glögg över min laptop. Min man kom ner från trappen och vi satte oss och pratade om allt möjligt. Han påpekade att han läst att jag var kär i Mike Patton och jag frågade vem han var kär i. Efter ett tag berättade han att han som barn var kär i Viktoria Principal och att hon hade tydligen vikt ut sej någon gång på 80-talet. Det hade varit en stor gjej för honom. Jag sa att jag genast skulle googla på bilder på Viktoria. Men det gjorde jag inte. Jag somnade och innan jag gjorde det tänkte jag: Jag ska bara vila ett tag sedan ska jag gå och blogga. Jag var på ypperligt humör igår och kanske var det glöggen eller var det Tage Danielsson? Jag vet inte.
Kloka ord av Tage: "Det är något fult över det sexuella. Jag vet inte vad det är, men något är det"