Jag har en ny idol! Han heter Ingmar Bergman och är död. Jag har ju alltid vetat att han varit stor och fantastisk. Men att veta och förstå är inte samma sak. Idag förstod jag.
Vi fick se "Fanny och Alexander" idag på skolan. Den var mycket bättre än jag kommer ihåg. Vilket manus, vilka ord. Jag önskar att jag skrivit den. Jag får väl skriva en egen då...
Bergman var på Dramaten ibland, jag jobbade på restaurangerna där och en gång åkte vi samma hiss tillsammans. Vi sa inget till varandra. Kanske vi nickade mot varann som en hälsning. Jag brydde mej inte så mycket om det. Jag åkte ju i de där hissarna flera gånger om dagen och de var sällan hissen var tom.
Nu ska jag kolla upp om han gjort någon annan film som jag gillar. Jag kommer ihåg att jag såg Backanterna och Misantropeln som han regisserat (på Dramaten) men då var jag lagom imponerad. Kanske jag var för ung då. Jag hade nog för lite livserfarenhet för att kunna ta till mej det. Då ville jag bara dricka öl och ha roligt, inte tänka på hur komplicerat livet är. Komplikationerna kommer med livet. Eller egnetligen är livet inte ens komplicerat utan mer naturligt och självklart, men det är svårt att se det, när man själv sällan ser på sitt liv från ett annat perspektiv än från sin egen näsa.
Men det är ju bra att jag kan uppskatta "Fanny och Alexander" nu istället. Bättre sent än aldrig.
2 kommentarer:
Visst är Fanny och Alexander en underbar film, måste köpa den på DVD nästa gång jag är hemma i Sverige.
Du skriver väldigt bra Ingela!!
Kram från Dublin
Vad roligt att höra från dej. Jag tänker på dej ibland och undrar hur det gick med allt. Hoppas ni blev nöjda. God jul och kram!
Skicka en kommentar