Gapa stort

Jag har ont i munnen. Det ömmar och bultar vid varenda tand. Jag har varit hos tandläkaren och normalt har jag inget emot det. Men nu känns det en aning obekvämt. Jag fick information om att jag borde ta bort mina visdomständer.
Inget akut, men ändå...
Som barn ville jag bli tandläkare, trots att jag fick dra ut tre tänder då. Men jag insåg att det kunde jag aldrig bli för jag var dyslektiker. Fast det visste jag inte då. Men jag visste att all utbildning som involverar läsa och skriva skulle jag aldrig klara av. Efter den tidiga insikten hade jag inte så många karriärer att välja på.
Jag tror ändå jag skulle blivit en bra tandläkare (trots min saliv fobi) Jag tittar alltid på folks tänder, tandkött och allt annat mina ögon kommer åt. Jag tycker det är spännande. Jag tror inte jag har haft en pojkvän som jag inte tvingat att gapa stort för mina nyfikna ögon.
Nu när jag är äldre förstår jag ju att jag kan bli vad som helst (om jag utbildar mej) det finns inga hinder förutom dom jag skapar själv. Känns ganska bra faktiskt! Jag får liksom en andra chans.
När jag satt där i tandläkarstolen och fick mitt tandkött sönder petat och tänderna putsade tänkte jag flera gånger "undrar vad dom tjänar?" jag frågade naturligtvis inte, det vore opassande, men jag undrar fortfarande.

När jag efter nästan en timmes behandling kommer ut till min man som väntat på mej med barn (jag sa till honom att det skulle ta 15 minuter, vilket jag ärligt trodde) var han inte så glad. Jag väntade tyst på en utskällning, men den kom aldrig. Inte när vi satt i bilen heller. Jag är så van att han gnäller på mej i sånna här situationer att jag bara väntade på bomben.
Den kom inte i bilen heller. Nu är det obekvämt mellan oss. Vad ska jag göra? Jag borde be om ursäkt. Ja, jag ska be om ursäkt om en stund, hoppas han blir glad och inte arg.
Efter det ska vi diskutera min framtid som tandläkare. Eller någonting annat kanske...