Trött

Oj, vilken dag. Huvudet är fullt av ord och jag måste sortera in dom i hjärnan. Vill bara sova, men jag måste läsa en text tills i morgon och kolla att mina lösenord och sånna grejer fungerar. Jag har legat i fosterställning med magknip och illamående i två timmar. Det var kanske inte så bra att hålla sej från att fisa hela dagen, men vad ska jag göra? Jag hinner nog inte med att blogga så mycket i morgon. Ska vara på skolan mellan klockan 9 till 16. Go natt!

Snart är det dags

Några minuter från start. Jag är nervös och laddad. Lätt illamående. Snart ska jag få sätta foten i en värld som egentligen är hemlig för mej. Vad har jag gett mej in på? Likt den magra mannen som fått för sej att börja med sumo brottning, ska jag nu sätta mej i skolbänken för att läsa och skriva. Tänk vad förvånade mina gamla lärare skulle bli om dom fick höra det här. Nu mår jag ännu mer illa.

Go Morgon! Har sovmorgon idag. Vaknade före klockan sex, men jag stiger aldrig upp före klockan sju. Det är ju så varmt och skönt i sängen. Dags att koka ägg och fixa frulle. Första dagen på Universitetet. Spännande. Jag börjar först vid tio så jag har god tid på mej. Ska få skjuts av min man. Jag skippar nog författar looken och satsar påden grå Svennsson stilen i stället. Kanske utan smink?! Inte en tatuering ska få synas. Har förresten bytt plats för min dator. Så nu blir det sovrumsbakgrund på bilderna. Svennssonaktigt va?

ingen motion för mej

Idag köpte jag lagnings grejer på Clas Olsson till min cykel. Jag kom ju på att det går ju och fusk laga punkteringar med nåt skumaktigt. Imorgon var det bestämt att jag skulle cykla in till Universitetet med min vän Marika. Nu blir det inte så. Det där skummet som skulle vara inne i däcket, pös ut överallt. Jag gav upp och ska lämna in den på verkstad istället. När jag får tillbaka cykeln kommer det att regna fem veckor i sträck, men så är ju livet. Förresten, jag gick ju hem i dag. Tog en timme och jag fick skavsår först fem minuter från hemmet, det var ju bra. Ibland har även jag flyt.

Jag, min syster och Veronica

Jag, min syster Annica och min bästa kompis Verinica gick på mellanstadiet. Veronica hälsade på oss efter skolan. Det var en grå och mulen dag, en sån där dag då allt känns tråkigt. Så fick vi en idé. Vi knöt ett rep mellan våra cyklar, och den som cyklade längst fram fick trampa hårdast. Vi cyklade på bron över älven, och fortsatte vidare, tills vi kom till ett industriområde. Repet mellan oss blev rakt och spänt i uppförsbackarna, och mjukt och slappt i nerförsbacken. Efter ett tag hittade vi en soptipp, eller soptipp var det nog inte. Det var berg av gamla tidningar. Hårt ihop buntade i stora tärningar. Vi klättrade upp på pappersbergets topp och tittade ut över vyn. Här såg man långt bort. Det hade regnat dagarna innan och tidningarna hade blivit buckliga och fuktiga av all vätan. Det luktade lite konstigt. Tidningarna som låg i mitten av buntarna hade klarat sej ganska bra. Vi rev och slet i buntbandet, allt vi orkade, det gick trögt, men till slut gick det upp. Vi hade hittat en riktig skatt. Gratis tidningar, vilken guldgruva. Så såg vi den. Våra ögon spärrades upp och vi satte oss tätt, tätt intill varanndra och bara stirrade. Porr. Vi hade hittat porrtidningar. Med ivriga händer och vidöppna blickar bälddrade vi bland de fuktiga sidorna med de nakna kropparna. Kroppar i olika ställningar. Kroppsdelar i plast och gummi som man kunde beställa. "tänk att våra föräldrar har gjort det här" sa Veronica. "det ska jag aaaldrig göra" svarade jag. "han ser ut som en tjej" sa Annica och pekade på en stor mörkbrun buske. Så hörde vi ljudet av en bil. Vi tittade upp bland alla tidningar. Det var en senaps gul Merca. Vi hade blivit upptäckta. Sedan fick vi skäll. Men vi hade bästa historien på skolgården dagenefter.

Bästa nyheten!

Min granne Karolina ringde ikväll. Hon hade bästa nyheten. Det senaste i träning är AruorobicsKareoke. Fatta, vilken lycka! Det är jag redan beroende av, utan att ha prövat det. Toppen!

Skola

Ringde min vän Marika. Hon sa att vår kurs på universitetet börjar nu på fredag. Jag får en klump i magen. Vi ska läsa väldigt mycket böcker på den kursen. Det är väl det den går ut på. Men jag kan inte läsa så fort. På min andra skola har jag precis fått alfabetet och vi får skriva det typ 100 gånger. Jag kan alfabetet. Men det känns konstigt nu.
Jag måste klä mej seriöst författaraktigt. Glasögon (vilken tur att jag har det) en vit blus, brun kavaj, och så får jag inte skratta så mycket. Le lagom, så jag inte verkar allt för lycklig. Hoppas jag inte är äldst i klassen. "Vem är den där gamla tanten?" tänker dom andra 20 åringarna. Är inte hon för gammal för att byta yrke? Och alla andra i klassen kommer att gå författarutbildningen i Malmö sedan. Förutom jag. För jag har barn och kan inte flytta. Eller så misstar dom mej för lärare. Det hände ju när jag gick konstskolan. En tattookund till mej tittade förbi på skolan när det var öppet hus. Han frågade "Jaha, är du lärare här?" Nej, svarade jag. Jag är elev. Ja, ja, men vad är det värsta som kan hända? Det är väl att jag inte hänger med antar jag. Men jag ska göra mitt bästa.

Titta!

Ny bild på Emmas arm. Se vad fin den blev. Jag är stolt tillverkare. Som ni kan se blir blommor bäst, det bara är så.

Min dator är knäpp

Fy vad tråkigt det är med datorer. Jag förstår dom inte. Helt plötsligt från ingenstans börjar dom bete sej konstigt och det kommer upp en trave fönster i rutan och jag vet inte vad den vill. Har den blivit sjuk? gör det ont någonstans? Varför fungerar inte mina bildprogram nu, när det gjorde det igår? Allt jag kan är maila, skriva den här bloggen och betala räkningar. Hur det går till när jag gör det förstår jag inte. Men det fungerar visst. Förutom bildinsamlingen då. Jag som tänkte visa min, eller Emmas nya tatuering som jag gjort idag. Jag får beskriva den i ord i stället. Den är blå. Fint va?!

Åka buss när det är sol ute?

Måste fixa cykeln idag. Det är ju toppen väder och jag måste åka buss. Hur jag ska hinna laga cykeln är ju en annan femma. Försökte förresten lägga in en nytt inlägg igår. Det var kanske uppe 15 sekunder, sedan hörde jag hur min man dundrade ner för trappen och säger "Ditt nya inlägg har jättemånga stavfel" Att jag hade stavfel förvånade mej inte, men att han brydde sej överraskade mej. Vi gick igenom texten och jag tyckte det var riktigt intressant att disskutera det. Jag tog bort den. Vad jag vill säga med det här är, att eftersom jag är ordblind, så blir ju stavningen därefter. Nu måste jag hämta barnen på dagis och därefter har jag en kund, men sen kanske jag har tid för cykeln.

Omöjligt

Idag fungerar det inte alls. Jag kan inte skriva något vettigt. Så då är det bättre att inte skriva något alls, därför ger jag upp för idag och hoppas att texten i amelias horoskop ska slå in, (för allt som står där är ju sant, eller hur?) Nu ska jag sitta i soffan och vänta, snart, snart, slår det in. Behöver bara lite tålamod...

Det här går inte

Jag måste se över vad jag äter, jag är ju supertrött och i huvudet står det helt still. Vad är det för dag idag? tisdag? onsdag? Vad ska jag göra imorgon? Har jag läxor? Jag somnar när jag läser, det är inget bra. Jag får börja äta rosenrot och ginseng och broccoli och apelsiner. Antagligen morötter också. Jag skickar barnen till dagis imorgon, nu är dom pigga och jag trött. Det blir bra. Har också lagt märke till att alla bilder jag tar till bloggen alltid är från samma vinkel, samma ställe. Jag ska variera mej lite tror jag. Nu måste jag hitta på något innan jag somnar. Jag ska kasta mej över tvätt, mat, och städa. Det blir jag pigg av.

Glad framtid

Idag fick jag tidningen Amelia i brevlådan. Anna Book var på omslaget, det såg ut som hon klonat sej för hennes dotter stod brevid. Tidningen innehöll faktiskt inget vettigt (?) men av någon anledning läste jag mitt horoskop. Där stod det att jag privat kommer att vara SUPERSOCIAL och helt OEMOTSTÅNDLIG. Det låter ju spännande. Speciellt då jag kommer ha svår pms samtidigt. (fast min pms nämndes inte i tidningen) Jag har redan börjat känna mej trött och hängig och kanske hösten börjar sätta sina spår. Förresten, jag skulle ju börja träna i veckan. Jag ska väl släpa mej bort i regnet och skaffa ett kort då. Ska bara vila lite först.

Jag är en häxa

Har fått reda på att jag är en hemsk person och en elak häxa. Bättre sent än aldrig. Jag måste bli snällare, så är det. Men hur gör jag? Efter att ha fått den insikten och gråtit i ett dygn känner jag mej trött, lugn och mosig. Men det gör inget, för nu börjar mitt nya liv som snäll förhoppningsvis. Min första dag som snäll. På okända vägar och på vingliga ben ska jag utforska samma värld som tidigare, fast med nya ögon. Skolan var sej lik idag. Några diskuterade (läs:bråkade) om ett ämne som ligger mej varmt om hjärtat. Istället för att säga vad jag tyckte (och kanske såra en av dom) så var jag tyst. Gud vad skönt! Jag är nöjd med det beslutet. Just nu i alla fall. Jag har en flummig sida jag också, se bevis på bilden brevid. Någon sa till mej att jag alltid blir bra på bild. Nu kan jag motbevisa det.

Söndag

Bästa dagen på veckan. Jag får visst ingen bakfylla på whiskey, det kom ju oväntat. Min man pratar oavbutet om nånting. Vet inte vad det är, men han verkar väldigt intresserad av det. Jag sållar bort hans babbel, jag har levt med han i snart tio år och jag har hört hans prat lika länge. Säger han samma saker nu som då? Jag kanske ska lyssna för att checka av. Hur som helst, Roligaste minnet från igår kväll är när jag sjöng Love me tender, med helium röst för en trave grannar. Hade vi haft en kareoke maskin hade min lycka varit oändlig. Känner mej snygg idag. Kåt, glad och tacksam, som Peter Dalle skulle sagt. Jag har förresten bråkat med honom i två intensiva timmar (när jag jobbade på Dramaten.) Vad som stör mej är att jag inte kommer ihåg vad vi bråkade om. Jag var jättefull då. Jag brukar sällan bråka med folk. Kanske vi gillade varann ändå, eftersom vi höll på så länge? Vad vet jag? Hoppas min känsla av "snygg" håller i sej idag, då vi ska hälsa på Magnus,Jenny och Matilda. Nu ska jag vara hemmafru och tvätta.

Party

..Är hemma från partyt. Mycket trevligt! Mycket whisky. Urk! Tänkte testa blogga på fullan, men dert är ju inge bra, kanmn inte stava ...Ses imorhon. Kyss!

Sommarens sista dag

Jag har färgat håret. Tänkte att det kan ju vara trevligt att torka det utomhus, nu när det är sommarens sista dag (enligt vädret på tv) Smita ut lite från barnen som jag dumpat framför tv:n. Jag tar min bok, mina solglasögon och sätter mej i solstolen. Först är det skönt, riktigt skönt. Det blåser i håret precis som jag tänkt mej. Stolen är varm av solen. Efter två minuter börjar det bli kallt. Svinkallt! Och jag tittar upp på himmlen och får se stora tjocka moln. Överallt. På trots sitter jag ute med knottrig hud och spända muskler. Efter tre minuter går jag in. Jag var i allafall ute på sommarens sista dag.

Nu har jag bestämt mej

Jag har funderat och funderat, precis som Baltazar. Och nu har jag kommit på det. Jag ska skaffa ett träningskort på Iksu spa. Jag var lite tveksam då jag hade ett förrut som jag aldrig använde, men skam den som ger sej. Det betyder att jag kan äta och dricka mer som vanligt. Och träna EXTREMT mycket mer förstås. Lätt som en plätt. Jag börjar i dag med surströmming och bubbelvin med grannarna ikväll. Toppen!

The Wizard fo Oz

Igår hade min son feber. Vi såg "the wizard of oz". Bästa filmen. Jag fick lära mej, att det jag behövde och ville ha, redan fanns inom mej. Men jag behövde upptäcka det alldelens själv. Nu ska jag upptäcka den smala Ingela inom mej. Tydligen har jag redan en smal kropp inom mej. Jag är ätit/druckit nutrilett i en vecka och cyklat varje dag (till och med så mycket att cykeln gick sönder) Har det hjäplt då? NEJ! Samma jävla siffror på vågen efter en hel vecka. Jag tycker man ska göra en ny version av filmen där Dorothy vill banta istället.

Porr vid middagsbordet

Jag och min man har upptäckt att vi kan faktiskt säga vad som helst till varandra fast barnen är med. Knepet är att man gör det på engelska. Det har vi gjort i många år, men idag testade vi något nytt. Vi hade porrfilms repliker vid middagsbordet! Det var jätteroligt! Till och med barnen skrattade. (?)

Jag har glömt bort Jesus

Min son är fixserad vid döden, han är sex år.
Min son: Mamma, varför dog Jesus på korset?
Jag: Han var anklagad för att vara tjuv, och på den tiden var det dödsstraff på det.
Min son: Men han var ju ingen tjuv, varför blev han fast spikad på korset?
Jag: Det fanns väl människor som inte gillade vad han sade. Men han sa en massa bra grejer.
Min son: Vad sa han för något?
Jag: Ja... vad var det han sa? Han sa väl nåt... Du skall icke...nånting. Han sa... du ska vara snäll... jag vet inte, du får fråga pappa

Inget vin ikväll

Medans andra sitter och dricker vin på uteterasser, sitter jag hemma och tröstäter räkor och avacado. Jag har lovat att titta på Sainfelt (ny dvd) med min man. Känns som om jag offrat dyrbar karriärtid, då jag hellre skulle vilja läsa, men jag har ju ett äktenskap att underhålla också. Har funderat lite på vad som saknas i mitt liv. Nu vet jag vad det är, det är en agent. Eller någon som inspererar mej och peppar, och tror på att jag har något att komma med. Var hittar jag sånna? Ska kanske kolla på krogen nästa vecka. Måste ringa Marika och boka en "date" med henne.

Min man är sur

Min man är sur. Han tror att jag sitter och bloggar hela dagarna. Men det gör jag inte. Jag läser andras bloggar. STOR skillnad. Nu vill han att jag ska städa för att han hämtar min trasiga cykel på stan. Sen ska vi äta middag. Jag menar frukost. Det är han som "lagar" maten, yoghurt och mackor alltså.

Komplimang

Idag fick jag en komplimang av en mamma på dagis. Hon tyckte jag hade snygg solhatt. Jag sög åt mej som en svamp. De bästa komplmangerna får man av andra mammor, då känns det äkta. Hade varit en man som sagt det hade jag tolkat det som "Schyst hatt, kan du ha på den om vi ska XXX" Jag vet att det är sjukt och inte sant. Men det är vad jag faktiskt tror. Kanske jag har dålig erfarenhet av män...

Ingen hjärna ikväll

Ikväll, just nu faktiskt, pågår det ett program om hjärnan. Mycket intressant! Bästa ämnet faktiskt. Jag har sett fram emot detta i flera dagar, men nu sitter jag här framför datorn istället. Varför? Jag tappade liksom lusten bara. Kanske man inte ska veta allt om hjärnan. Min hjärna är ett mysterium för mej, och jag vill nog ha det så. Det är nog bättre att satsa den lilla tid som finns kvar av dagen på min framtida karriär och läsa en god bok istället. Vi hörs imorgon, go`natt!

Dotter med penna

Vi sitter i bilen på väg hem efter att ha varit på bibblan. Jag har fått tag på nya Mio katalogen och sitter och tittar på omslaget. Det ser ut som en proprare version av en Marccolio-aktig person med tippex vita tänder, och en snygg fru med barn som brer ut sej i en gigantisk soffa. Vem får plats med en sådan soffa undrar jag? Det är tyst i bilen. FÖR tyst. Jag vänder på huvudet och ser min dotter sitta och rita på sina lår. "Det är blommor i en konst trädgård" säger hon. "Du får inte rita på dej" säger jag. "Bara vuxna får göra det" Eller vad säger man, när både jag och min man har massa skräp tatueringar på oss. Jag vill hellre vara den rika kvinnan på Mio omslaget. Jag vill ha den där jättesoffan. Och en man med tippexvita tänder. Jag har ju kanske 65 år till att leva. Allt är möjligt.

Emma

Emma är trevlig och söt också. Vissa människor har allt. Men något saknar hon, och det är tydligen en eller två tatueringar. Nu ska jag få bota henne från den längtan. Det ser jag fram emot. Bra, jag var rädd att få tattoo ångest men den kom aldrig. Nu kom min man hem. Han är sur. Som vanligt. En annan typ av ångest fick jag nu. Och bilden blev sned

Nya ord

Jag kommer hem efter skolan

Min man: Vad har du lärt dej i skolan idag?
Jag: Jag har fått lära mej massa nya ord.
Min man: Vad bra, vilka var det?
Jag: Det var nåt om nåt öga.. arg.. nånting öga. Det betydde iallafall att man tittar med ett vakande öga.
Min man: Jaha, vad lärde du dej mer då?
Jag: Öh, vänta, jag kommer snart ihåg... det var nåt på p...
Min man: Du verkar ju inte komma ihåg de nya orden
Jag: Det spelar väl ingen roll. Jag har ju lärt mej vad dom betyder iallafall.

Svullen

Varje morgon jag vaknar känner jag mej svullen i ansiktet. Det är jag också. Som om någon möblerat om mitt ansikte medans jag sov. Det tar ett tag, sen ser jag normal ut igen. Jag tror det har med ålder att göra. Jag är gammal nu. Jag vägde mej i morse och blev sur. Jag har knappt gått ner nånting i vikt. Det blir nutrilett till frulle.

Bad hair day

Kan tillägga att jag kommer att ha en bad hair day imorgon. Har tvättat håret idag. Kommer att ha fult hår i två, tre dagar innan det går att få någon ordning på det. Det gör i och för sej ingenting, jag använder en skitful cykelhjälm som plattar till mitt hår totalt. Jag har det plattaste håret i världen.

Hur ska det här hjälpa mej?

Jag bara undrar... Fick idag reda på att vi ska läsa utrikes nyheterna på skolan. Fy, vad tråkigt! Hur ska DET hjälpa mej att skriva bättre? Jag bara undrar...
Jag har knappt tid att skriva något i min blogg och börjar inse att den kanske är helt ointressant för ALLA. Även för mej, och det är ju ändå mitt liv. Nej, jag får planera en vin kväll av något slag. Få lite mer action. Köpte förövrigt en bok idag. Kajsa Ingemarsson "inte enklare än så här" Ville egentligen ha hennes nya, men jag ska vänta på pocket upplagan. Egentligen skulle jag köpa Hans Gunnarssons senaste bok, men den hade dom inte inne. Den kommer i pocket i slutet av november. Kanske jag kan vänta tills dess, vi får se.

Nu är jag trött

Hur ska jag få ihop allt? För mycket att göra. Enligt min skriva-böcker-lärare Stephen King, ska jag läsa/skriva 6-8 timmar om dagen. Det är ju lätt om man inte har två barn, skola, extra jobb, och en sur man i hemmet. Jag vet inte hur många böcker jag håller på att läsa nust nu. Min man har till och med tagit bort alla tv kanalerna förutom ettan, tvåan, fyran för att vi ska hinna med allt. Ändå ligger jag back på tid. Imorgon MÅSTE jag teckna den där tattoo-designen. Den här bloggen gör mej sinnes sjuk, änndå har jag blivit beroende på något konstigt sett. Sjukt, sjukt, sjukt

Min man hatar blogg människor (även mej?)

Min man hatar allt vad blogg är och står för. "Plötsligt ska alla vara komiker" säger han. "jag vill aldrig höra nåt om bloggar nåt mer nu. Vilka ytliga jävla människor" Är det mej han pratar om? Jag ska ju bli någon slags författaraktig person hade jag tänkt. . Jag måste ju skriva något och det här är väl bra övning även om det inte är så djupt och intressant. Eller är det bortkastad tid. Jag ska fråga min lärare på skolan imorgon

Första skoldagen

Idag fick jag stressa upp och klä på mej, röra ihop en nutrilett, koka gröt till barnen, fixa te vatten, sminka mej, stressa iväg på cykeln för att hinna till skolan 8.20.
Klockan 8.19 svichar jag förbi busshållplatsen brevid skolan. Framme. Av med hjälmen, låsa cykeln, springa upp och ner i trapperna för att möta ett tomt klass rum och två lärare som tisslar och tasslar med varanndra.
"Har jag kommit fel?" frågar jag. "Nej men Ingela (hur kan hon komma ihåg mitt namn?) har du inte tagit fel på dagen nu? frågar en av lärarna. "Nej, på inskrivningen sa dom att jag börjar nu på måndag kl 8.20" svarar jag. "Nej, 9.30 är det samling i aulan, men det är ju snart" svarar hon.
Jaha, plötsligt har jag massor med tid. Helt värdelöst att skolorna ska börja så tidigt. Ingenting är öppet nu. Jag cyklade ner till tågststionen där ett ica hade öppnat. En menlös tidning får jag völ kosta på mej. Jag köpte en expressen. Sexpressen och Analbladet som min man brukar säga. Vi har ju bojkottat dessa skräp tidningar i flera år nu. Till min förvåning var det inget sex i den. Inte ens en bröstvårta. Eller det kanske det var, vad vet jag, jag läste den inte så noga.
Efter en standard presentation av skolan och en liten rundvandring fick vi en macka. Sedan var det visst en föreläsning om hur man kan studera (?) Jag gick inte på den, den skulle hålla på i tre timmar och det kändes lite mastigt. Så nu har jag skolkat från min först skoldag. Känns lite konstigt. Men imorgon börjar det. Igen.

Nu mår jag bättre

Min man har kommit hem. Tack och lov. För då kan jag skrika på honom istället för på barnen. Det känns bättre så. Han kommer hem och är sur över att jag inte kastar mej runt hans hals, kysser honom i tio minuter och berättar hur tomt mitt liv är utan honom. Jag såg ju att han var hemma, jag sa ju "hej". Förövrigt satt jag och svor över lådbilen som jag försökte knåpa ihop. Jag var jätte arg för jag trodde att jag var tvugen att skruva, och borra om allt jag gjort ännu en gång. Men det behövde jag inte. Min man kom ut och påpekade att både plankorna jag skruvat ihop och boken med instruktioner låg upp och ner. Det löste allting. Anledningen till varför jag ser glad ut på bilden är att det är grannens barn som fotade. Jag vill ju inte vara otrevlig någon oskyldig.

Jag blev byggare Bob

Är jag dålig som mamma kan jag ju vara bra på annat kanske...
Nu är snart förrådet fixat. Sedan ska jag fortsätta med lådbilen, lätt som en plätt!

Huvudvärk och barn är ingen bra kombination

Idag har jag lärt mej tre saker

-Jag är ingen bra mamma

-Jag vill absolut inte ha fler barn

-Vara ensamstående med barn måste vara fruktansvärt

Där fick jag mej allt en läxa

Så får det bli

Jag drack inte alls nutrilett till frulle. Jag har ju kommit på att jag börjar ju skolan imorgon. Det betyder att jag kommer att cykla 20-25 minuter om dagen, två gånger om dagen. Toppen! Jag kommer att bli snygg helt gratis. Om fyra veckor kommer jag att ha uppnått mitt mål. Det MÅSTE ju fungera, så jag vågar redan nu visa en "före" bild på mina lår. Som just nu ser ut som två jäsande vetedegar. Det är bara en tidsfråga innan dom är två muslekpaket, vänta ni bara...

Hoppsan!

Vad var det som hände igår egentligen? Jag läste en saga "trollkarlen från Oz" för barnen, i min säng, (det är så tomt utan min man.) Plötsligt vaknade jag och tittade på klockan. 00.21 lyste den med röda siffror. Jag som skulle titta på en tjej film (gratis film från Tara) och äta godis. Fast godiset hann jag ju med direkt efter middagen. Det var bara stiga upp och släcka alla lamporna, låsa dörrarna och gå och lägga sej. Så blev min sista ensamma kväll då jag kan mysa och göra vad jag vill. Lyckades ändå sova till efter sju på morgonen, så nu har jag ont i huvudet. Inte många två barns föräldrar som lyckas sova för mycket.

Nu är det slut!

Nu har jag kastat godiset och ska bara dricka vatten och te resten av kvällen. Imorgon börjar jag med nutrilett till frukost. Vuxenvälling som jag kallar det (så barnen inte tycker jag är konstig) Kanske jag till och med orkar göra några situps ikväll, det blir jag väl glad av?

Dieten åt helvete!

Det går inget bra för mej. Här sitter jag och mumsar i mej både det ena och det andra. Mest choklad. Vad som stör mej är att jag är fullt medveten om min handlig. Varför äter jag upp barnens godis, när jag ska bli smal? Och inte nog med det. Jag är extremt sugen på ciggaretter. Fast jag slutade för sju år sedan.
Jag misstänker att min man just nu står i ö-vik med en folköl i ena handen och en cigg i andra, brevid en grill och tittar ut över vattnet. Själv blir jag tjock i köket, utan cigg. Livet är allt bra orättvist.

Alla har mys fredag utom jag

Själv har jag varit på middag hos grannarna, mycket trevligt, kanske till och med mysigt.
Nu har barnen somnat. Min man är bortrest så jag är hemma själv. Det är ju fredag.
Borde inte jag som gräsänka (heter det så?) lägga vigselringen åt sidan och mingla runt på krogen nu?
Jag borde tjuvröka och leva livet. Känna den gamla smaken av singellivet? Inga pengar har jag på mobilen heller så jag kan inte ens sms flirta med nån. Inte ens med min man. Men maten var iallafall god. Jättegod. Därmed sprack min diet än en gång. Men vadå, ny dag imorgon.

Mina grannar på bilden, (dom är faktiskt gladare i verkligheten!)

Faan!

Min ärke fiende Martina Haag är gravid. Med sitt fjärde barn. Måste hon få ALLT som jag vill ha?
Jag var och såg hennes film "Underbar och älskad..." Så fort filmen startade började jag leta efter dåliga saker som, töntiga repliker, taskit skådespeleri, nånting att klaga på. Men till min förtvivlan var den bra. Hela publiken gick glada, nöjda och skrattande ut ur biosalongen -utom jag. Faan! Måste hon lyckas med allt? Och nu ska hon ha barn också.
Jag som vill ha ett tredje. Fast det vill ju min man också så egentligen har jag väl inget att klaga på, förutom att jag är rädd att familjen splittras och min kropp kommer att explodera till oigenkännlighet vid förlossningen om vi skaffar ett. Jag är så mesig. Tro inte att jag inte gillar Martina nu bara för det här. Nej, jag älskar henne, hoppas allt går bra. Hon ska ju också föda barn...

Middagen räddad!

Hurra!
Vi är bjudna på middag. Mina trevliga grannar är tillbaka. Nu slppper jag middags problemet. Hoppas dom inte lagar något gott, jag är ju på diet.

Anais Nin dröm

Hade en så konstig dröm i morse.

Jag fick ett sms från drömmannen, han ville bjuda mej på middag kl 19. Jag åkte förbi hans hus, stort och vitt. Han stod lycklig utanför dörren och tittade på mej. Men saker och ting kom ivägen hela tiden och klockan bara gick. Jag missade middagen. Fast det var den jag längtade till hela tiden.

Kan jag lida av stress kanske?
Men jag hade samma lidelse och trånande som Anais Nin har i sina dagböcker,fast utan sex. Jag hann ju inte komma dit, så jag skyller allt på henne. Som om jag inte lider nog utan att behöva tråna. Känslan från drömmer hänger kvar i luften och jag blir inte av med den. Det kommer att bli en lång lidelsefull dag. Det är precis samma känsla som när man gick i skolan och var kär i någon som man aldrig pratade med. En skön plåga, fast ledsam.

Gnäll

Jag sa till mej själv att jag inte skulle gnälla på min blogg, världen behöver inte mer missnöje. Men regler är väl till för att brytas?
-Skit att det regnar! Jag som hade tänkt att laga vårt ute förråd. I vinter körde nämligen plogen in i hörnet, så brädan sprack och det blir ju naturligtvis jag som får fixa det. Jag kan ju tillägga här att jag faktiskt är gift (med en man) men det hjälps inte. Nu har jag varit på min gamla skola och lånat sånna där mojänger som man vrider på så plankdelarna kan hållas ihop. Men limma och måla fungerar inte om det regnar, det kan till och med jag lista ut. Jag ska väl inte klaga. Min vän har tillexempel lämnat in alla dörrar i lägenheten för sprutlackering, och måste bajsa utan toadörr i två veckor! -Med gäster dessutom! Nej, jag ska inte gnälla.

Vad har jag gjort?

Så ringde telefonen.
"ja hej, jag har hört att du brukar tatuera, stämmer det?"
Den här repliken får mej att kallsvettas. Jag är så less på att tatuera. Och jag vet i förväg att jag har svårt att säga nej till förfrågningar, speciellt till trevliga människor.
"ja det stämmer" säger jag. Sen kom den klassiska utläggingen om vad han vill ha. I åtta (eller är det nio) år har jag sagt samma saker till kunder. Dag ut och dag in. Samma sak. "tänk på det här, och ska det vara si och så måste vi göra så här..." Tänk själv att säga samma sak hela dagarna, flera gånger om dagen. Det är inte någon större personlig utvecklig där inte.
Egentligen slutade jag för snart tre år sedan. Det var ett bra val.
Säga vad man vill om tatuerare, men det verkar inte vara de med högskoleutbildning precis. Det roliga är att dom själva pratar om sej som om dom nyss utfört någonslags svår hjärnoperation. Men alla är ju inte gapiga och kräver bekräftelse...(eller?)
Nåja, så hemskt är det väl inte. Jag får säkert en trevlig stund med en trevlig kille. Och en klump ångest i magen.

Ny dag

Efter gårdagens bakslag har jag återhämtat mej lite. Jag fortsatte läsa Anais Nin boken fast jag inte ville, men någonting drog mej till den. Hon är som en oliv, lite äcklig men jag måste ändå ha den. Är det språket eller hennes liv som jag fastnat för? Kvinnan verkar ju väldigt intelligent och otroligt klarsynt. Jag ska pröva skriva som henne.

Nu kan jag lägga ner

Jaha, det var det. Varför ska jag fortsätta? Jag har dumt nog surfat runt bland olika bloggar för att se mej om lite. Nu kan jag ge upp och sluta. Jag hittade den bästa bloggen av dem alla. Anders Sparrings blogg dödade mej. Egentligen borde den inspirera mej, men det gjorde den inte. Jag dog istället. Av kärlek. Det var det bästa jag läst.

Nu vill jag ännu mindre läsa Anais Nin boken, bortkastad tid. Kunde lika gärna läsa den på finska, (fast då skulle den antagligen vara roligare.) Kris! Jag får väl ta med mej Dr Phil till sängen i kväll, kanske han kan trösta mej. Skit också, jag kan knappt andas. Varför har jag inga chips eller räkor, nåt som går att äta? Jag tror jag måste ligga och stirra i taket ett tag. Det var lite mycket att ta in. Måste smälta det. Min första blogg dag och jag har redan fallit i bitar...

Det går framåt

Det går framåt för mej. Nu är jag på rätt väg och en dag närmare min kommande framgång. Idag har jag nämligen skrivit in mej på Komvux. Nu ska jag lära mej svenska, det kan ju vara en fördel om jag ska skriva. Jag är nämligen dyslektiker (eller hur det nu stavas) vilket sätter käppar i hjulen för mej. Nu ska jag alltså gå Dyslexiksilinjen.

Samtidigt som jag tar ett steg framåt går det ett steg bakåt när det gäller min diet.
På den där eländiga skolan bjöd dom naturligtvis på kaffe och kakor. Småkakor är min svaga punkt. Efter en timmes väntan kunde jag inte stå emot längre. Jag åt tre kakor. Och en hamburgare till lunch. Jag får börja min diet imorgon istället.

Jag var på bibblan idag. Har fått en lista på ett antal böcker jag ska läsa (ska samtidigt plugga "skapande svenska" på universitet) Jag lånade Anais Nin dagbok. Trodde den skulle insperera mej till min blogg. Men än så länge gillar jag den inte.
Efter 34 sidor med pladder om fyra människor som hon tydligen hade sexuellrelation till och velade över vem hon var kär i, så jag lade jag boken åt sidan. Vilket jidder. Det stod ju samma sak på alla sidor, och vad är det för människa som har flera relationer sammtidigt? Kanske jag är litterärt omogen än för jag förstår inte det brilljanta i det. En kvinna som bara söker bekräftelse genom att andra ska dyrka henne borde kanske ta och läsa Mia Törnbloms bok "självkänsla nu" och sova på saken.
Okej då, jag är väl lite avundsjuk på henne som vågade ha sex med varenda person hon fann attraktiv, men ändå, fanns det ingen moral och klamydia på den tiden? Jag ska väl fortsätta läsa, jag kanske kommer till det senare...

Nu börjar det

Idag börjar det på allvar. Jag låg i gårkväll och försökte läsa min Dr Phil bok, men jag kunde inte koncentrera mej. Låg bara och tänkte på vad jag skulle skriva i min blogg. Det är ju ganska mycket att fixa med den nu. Måste fixa en bild, skriva lite fakta och sånt.

Jag började fundera på min bild. Jag vill se seriös författar-aktig ut på bilden. Hur gör jag då? En penna bakom örat kanske? Nej, det skulle se ut som en cigg. Ohälsosamt! Dessutom skriver folk inte längre med riktiga pennor utan på datorer. Ska jag ha min laptop bakom örat kanske? Det ser ju inte heller så seriöst ut, jag får hitta på något annat.

Min diet frukost gick bra. Ett löskokt ägg och en kopp te. Jag har upptäckt yogi teét. Har även upptäck de små meddelanden som kommer på den där lilla papperbiten man håller i när man tar upp te påsen. På min stod det "the art of happiness is to serve all" Med tanke på att jag har jobbat som servitris i nästan tio år kunde jag inte se på den mad samma djup och flummeri som det var tänkt. Men jag fick en ide´till en ny målning -helt gratis dessutom! (bortsett från att teét är svindyrt förståss)

Nu eller aldrig

Oj vad spännande. Mitt första blogg inlägg. Nu eller aldrig heter min sida. Och det är faktiskt Dr Phils fel. Jag läste idag i hans bok "livsstrategier" ett hemskt kapitel om att det är bara handling som räknas, inget annat. Det man gör alltså. Det spelar ingen roll om jag TÄNKER starta en blogg om jag inte gör det. Endast handlig ger konsekvenser. Så nu undrar jag genast "vad är det värsta som kan hända?" Och det skulle väl vara att jag tycker det är tråkigt och måste sluta, men än så länge är det bara kul.

Man blir väl inte mördad bara för att man har en blogg? Fast nu när jag sagt det kommer säkert en galning och få den ide´n också. Skit också!

Vad långa rader det blir... Värsta tegelstenen ju. Går det att ändra inställningarna någonstans? Nu måste jag maila min vän Ante och berätta att jag varit modig och startat en blogg.

Glömde föresten berätta vad den ska handla om. Min långa och kämpiga väg till nobelpriset i litteratur, eller åtmistone ett ord publiserat någonstans. Kommer även att ha en skugga av ångest från mina tidigare arbeten. Och att gå ner de obligatoriska fem kilorna förståss.

Nu har jag vägt mej, det är visst åtta kilo nu. Jag vill ju inte börja med att ljuga. Dr Phil säger att man mår dåligt av det. från och med nu ska jag bara säga sanningen.