Ringde min vän Marika. Hon sa att vår kurs på universitetet börjar nu på fredag. Jag får en klump i magen. Vi ska läsa väldigt mycket böcker på den kursen. Det är väl det den går ut på. Men jag kan inte läsa så fort. På min andra skola har jag precis fått alfabetet och vi får skriva det typ 100 gånger. Jag kan alfabetet. Men det känns konstigt nu.
Jag måste klä mej seriöst författaraktigt. Glasögon (vilken tur att jag har det) en vit blus, brun kavaj, och så får jag inte skratta så mycket. Le lagom, så jag inte verkar allt för lycklig. Hoppas jag inte är äldst i klassen. "Vem är den där gamla tanten?" tänker dom andra 20 åringarna. Är inte hon för gammal för att byta yrke? Och alla andra i klassen kommer att gå författarutbildningen i Malmö sedan. Förutom jag. För jag har barn och kan inte flytta. Eller så misstar dom mej för lärare. Det hände ju när jag gick konstskolan. En tattookund till mej tittade förbi på skolan när det var öppet hus. Han frågade "Jaha, är du lärare här?" Nej, svarade jag. Jag är elev. Ja, ja, men vad är det värsta som kan hända? Det är väl att jag inte hänger med antar jag. Men jag ska göra mitt bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar