Ensam

Nu är jag ensam. Min man har åkt på kendoläger och väntas hem först till kvällen. Barnen är sjuka (förkylda) så jag kommer att stanna inne några dagar. Det känns inte så roligt. Jag har stort behov av dagsljus och vill, trots kylan, vara ute. Men vad gör man ute? Det finns ingen snö att skotta, det går inte att åka pulka eller skridskor. Här gäller det att vara uppfinningsrik.
Jag kommer antagligen läsa en Kajsa Ingermanssons bok. Jag fastnar i hennes böcker fast handlingarna alltid är förutsägbara och innehållet banalt. Egentligen vill jag läsa Hans Gunnarsson så det är bäst jag skyndar mej med den där boken.

Jag känner mej ensam. Som vanligt. Undrar om jag är det eller om det bara känns så?
Nåja, nu har jag läst mitt årshoroskop (i damernas värld) det verkade bra, så det nya året får gärna komma NU, till skillnad från min mans. Tur att jag inte är skytte (tror han är det) det verkade förfärligt. Nåja, livet är inte rättvist och det upptäckte jag redan som barn.