Jag hittade några begagnade böcker i går när vi var på Myrorna. En samling av Tage Danielsson och två böcker av min favorit författare John Stenibeck "Buss på villovägar" och "Öster om eden".
Jag har börjat läsa "Buss på villovägar" och tycker redan den är fantastisk. Men det är ett problem. Den har några äckliga gul-bruna fläckar på sidorna. Jag vet inte vad det är.
Och eftersom jag tatuerar så har jag utvecklat blodsmittsfobi. Nu tror ju inte jag att det är blod. Det kan ju vara vad som helst; vin, te, julmust, kräk, diskvatten eller något annat i flytande form. Det kan dessutom vara jätte gammalt, över 40 år gammat ut frustat kaffe från en skrattattack, eller rester från en magsjuka från 70-talet. Jag vet inte, men fläckarna får lite av min uppmärksamhet när jag läser. Jag vill inte röra vid dem. Texten tar naturligtvis över, men varje gång jag vänder blad kommer tankarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
intressant fobi, har aldrig tänkt på det så där förut.
Jag har saliv fobi också. Vet inte varför...kanske det har med hundar att göra?
Fobier är tacksamma när det gäller fantasi.
På gott och ont.
jag vet vad det är... Det är snus.. snusskitiga fingrar.. Brrr..
När jag läste den där essän om Hemmingway i DN i helgen, kom jag att tänka på den berättelse som en köttig organisk sammansättning som lever. I varje fall om det är en bra berättelse.
Det kanske är köttsaft?
Men Anders, då är det ju blod. Bokblod! Jag tror du har rätt.
Skicka en kommentar