Timeslip

Stressade till skolan idag. Jag trodde jag skulle bli sen, så jag vred upp till högsta växeln och cyklade så fort jag kunde. I alla fall till solen slog mej rakt i ansiktet. Jag kunde lika gärna varit blind och cyklat. Allt jag kunde se var mitt främre cykelhjul. Fortsatte igenom skogen där det var lite skugga. Randiga skuggor, och jag i full gallopp. Jag kunde lika gärna varit på ett disco. Jag trodde jag skulle få ett epelepsianfall. Men när jag med halvslutna, tårfyllda ögon äntligen kom fram till skolan var jag 13 minuter tidig. Kanske jag lyckades ta mej igenom tiden fortare än andra eller så hade jag en nära döden upplevelse. En ljus tunnel som man färdas igenom, utan tid och rum. Tyvärr måste jag väl gå igenom detta varje skolmorgon ett tag framöver. Ganska obehagligt faktiskt.