Tattoo mässa

För hundra år sedan var jag på en tattoo-mässa i Malmö. Jag gillar inte Malmö. Jag har ärligt talat svårt för att förstå vad dom säger.
Jag sitter där i mitt bås och tittar på folk. Människor som klippt hål i kläderna för att visa upp sina solblekta vargar som ylar mot månen, eller indianfjädrar i alla regnbågensfärger. En kvinna var ner pressad i en brynjeliknande top, som en levande kassler skinka.
Så kommer det fram en stor skäggig farbror till mej, och mullrar fram nåt ohörbart.
"Förlåt, vad sa du?" säger jag. Han fortsätter brumma. Jag hör ingenting. Fattar inte vilket språk det är.
Jag frågar obekvämt en gång till vad det är han säger. Han mullrar på och klappar sej själv på armen. Jag känner mej som om jag har ett IQ på 85, vad ska jag göra? vad ska jag svara? "Do you speak english?" fick jag fram.
Jag tror min man tog över samtalet där. Sedan när han gått frågar min man varför jag började prata engelska med honom. Jag svarade att jag inte visste och sedan gick jag och köpte öl. Det blev en lååång mässa med mååånga öl.