Jag mår illa nu. Men det gör ingenting. Jag har nämligen kommit på hur jag ska göra för att få lite vänner.
Knepet är att jag kan faktiskt ringa någon. Jag är otroligt dålig på att höra av mej. Jag ringer ALDRIG någon, förutom min bror.
Vänskap kommer sällan från ett håll.
Min granne ringde. Hon hade cigg så jag bjöd över henne.
Då kom jag att tänka att jag kan faktiskt också ringa någon gång. Inte bara när jag behöver ägg eller lingonsylt. Det ska jag börja med. Ringa.
Då blir min man glad också för han gnäller över att jag har telefonskräck.
Jag kommer ihåg gamla trevliga samtal i timmar med mina vänner. Mitt personliga rekord tror jag är åtta timmar.
Då bodde jag på 18 kvm (vid Odenplan) och hade inte trådlöstelefon. Men det gjorde ju inget, den räckte överallt, till och med till toaletten. Vi tittade på tv ihop (Oprah) skrattade och kommenterade, vi lagade mat, läste tidningar, rökte, ritade.
Det var naturligtvis innan barnen kom. Det var på den tiden då tid faktiskt existerade och man hade inget att göra.
Nu är tiden borta.
Undrar när jag ska ha tid att ringa någon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar