Har pratat med min man i telefon. Han berättar om allt fantastiskt han varit med om. Om gubbar med kul-implantat i dingelidongen och elchocker och gud vet allt. Efter vi lagt på, känner jag att jag har ingenting att berätta. I mitt liv händer ingenting om jag jämför med hans.
Det blir svårt att skriva något idag tror jag.
Håller på att se andra akten på "Hur tänker hon?" Det är ingen höjdare, fast det handlar om hjärnhalvor, manligt, kvinnligt, själva temat är intressant, men rollfigurerna är tråkiga schablonbilder utan större charm. OJ, det känns som om jag sågade Johans monolog precis där. Vad elak jag är...
Men Johan är fantastisk när han rör på sej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar