Jag måste städa. Mamma och pappa kommer imorgon och jag vill ju inte låta dom tro att jag lever i ett stökigt hem.
Det spelar i och för sej ingen roll om jag städar. Mamma städar ändå när hon kommer.
Varför gör föräldrar det?
Jag gillar och ha ordning omkring mej (min man tror mej inte nu) men inte FÖR mycket ordning.
Jag måste ju kunna leva och röra mej i mitt hem. Jag måste ju kunna nyttja det på ett notmalt sätt.
När jag var barn och kom hem till folk som hade SUPER STÄDAT så känns det lite obekvämt. Jag trodde jag smutsade ner deras soffa genom att bara sitta i den (det kunde ju bli en skrynklig grop eller nåt när jag reste på mej) och det kändes som om jag skulle slå sönder saker omkring mej av misstag. Nu gjorde jag ju inte det som barn (det var först när jag blev vuxen som jag började förstöra soffor av misstag)
Som barn är det roligt att kunna leka utan att vara rädd för andras föräldrar (det var man ju ändå om dom var skäggiga)
Vänta nu, vad brukar man säga om folk som har det extremt propert omkring sej?
Jo, "yttre ordning, inre kaos" det är mitt försvarstal när min man vill att jag ska städa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar