Middagsbestyr

Så har vi ätit middag, färsk pasta med färska tomater och oliver. Jag vill gå upp och ducsha så jag försöker smita från att plocka bort disken från middagsbordet. Men det gick inte.
-Kan inte du hjälpa mej att duka bort, säger min man
-Åh, kan inte du göra det? Jag lagade ju maten och dukade fram, säger jag
-Men jag orkar inte...Jag har ju kört dej hit och dit och gjort massor av ärenden åt dej.
-Ja, men du har ju bilen så det är ju din uppgift. Jag har dessutom fött dina två barn.
-Ja, men jag var ju tvugen att SE det, jag vet inte vad som var värst där.

1-0 till min man.

Jag gillar ju att föda barn. Det är spännande, dessutom känns det som man klarar av precis vad som helst efter det. Självkänslan och självförtroendet är på topp. Det är ju efter barnet kommit ut det blir tråkigt. I ett år frammåt. Eller är det två år? Jag har knappt något minne av det. Men att föda, det är inget man glömmer. Planerad hemförlossning. Skulle bara ta en dusch för att det gjorde så ont (hett vatten skulle hjälpa sas det) Ska precis gå in i duschen då det trycker lite mer än tidigare. Då kännde jag att halva huvudet var ute. Jag ropade på min man som kom och tog emot vår dotter (och då gnällde han minsann inte).
Så var det klart.

1-0 till mej.