Förresten...

Vi hade besök av en rysk författare idag. Hon var 26 år och skrev dikter. Hon hade gett ut ett antal böcker. Så som så många andra författare säger hon. "Jag hade inga drömmar eller planer på att bli författare. Jag ville bli musiker och spela dragspel. Men mina föräldrar tyckte jag skulle satsa på något annat som gick att försörja sej på, så jag fick uttrycka mej på annat sett."
Fy vad orättvist.
Det ska jag säga när jag tar emot mitt nobelpris för litteratur. Då ska jag säga: "Oj, vad oväntat, jag som aldrig hade tänkt bli författare, jag bara råkade skriva den här boken" Där har ni mitt tal.
Och så det klassiska: "Jag vill tacka mina föräldrar och familj som alltid trott på mej och stått vid min sida"