Nostalgi

I dag saknar jag Stockholm. Jag saknar till och med Kvarnen som jag hatade att jobba på. Det är tio år sedan. Fast idag kommer jag bara ihåg hur roligt det var där. Undrar vad sanningen är?
Kanske beror det på det där telefonsamtalet som dök upp i dag?
Kvarnen är över 100 år gammal och det har varit tre dödsfall där. Inget av dom hände när jag jobbade. Den mest kända är väl han som somnade med en pytt i panna köttbit i halsen och kvävdes till döds. Min arbetskompis hade märkt stolen han satt på med ett knivjack när hon jobbade, hon ville inte sitta på den.
Jag vill skriva en novell om det första dödsfallet som var på 70-talet någon gång. Det är mindre förutsebart men lika tragiskt.
Enligt Stephen King ska man aldrig berätta om det man skriver för någon för det dränerar energin. Så det är väl kört med den nu.
Jag saknar Stockholm eller det kanske bara den där gamla känslan?