Ja/Nej?

Ibland är det svårt att hitta sina gränser. När ska jag stå på mej och få min vilja igenom, och när ska jag ge vika och låta någon annan ta över? När är det superviktigt och när spelar det inte så stor roll?
Idag hade jag och min man (som vanligt) samma vilja om något, men vi ville gå tillväga på olika sätt. Det blev krångligt.
Är det inte bland det viktigaste i en relation att lära sej kompromissa?
Men efter tio år är det kanske inte så roligt att ge efter för att göra den andra glad längre... Eller är det för att man känner sej lite överkörd att man inte skulle stå ut med att låta sin partner bestämma något än en gång?

I vår förra lägenhet, en etagevåning i Stockholm, sa vi att vi skulle inreda en våning var. Är inte det lite vansinnigt? Vi gjorde nog inte det ändå, båda frågade vi efter tips hos varandra i alla fall men man slapp det där värsta "jag bestämmer" situationerna.
Jag och min man är båda väldigt beroende av varandra. Det tycker jag är bra. Han är bra på allt jag är dålig på och vice versa.
I dag verkar den självständige människan hyllas, men jag undrar, om alla nu är så bra på allt och vi inte har något behov av varandra är inte det lite tråkigt och ensamt? Är det inte lite modigt att våga göra sej sårbar och är det inte lite skönt att känna att man behövs i någons liv?

Jag får helt enkelt klura på mina ja/nej ett tag till. Kanske jag kommer fram till vad som är viktigt och oviktigt om en stund.