Idag frågade vår son om jag svimmat någon gång. Jag svarade ärligt att jag har aldrig svimmat men om jag ställer mej fort upp kan jag bli lite yr (headrush).
Sedan frågade han om jag kände någon som svimmat någon gång. Då berättade jag om en av mina kunder hade gjort det en gång, vilket fick mej att minnas en annan obehaglig incident.
För många år sedan tatuerade jag och min man i samma rum. Vi hade hade kunder samtidigt och då råkade min mans kund svimma. Kunden satt då upp i en gammal tandläkarstol, men den fälldes snabbt bakåt så han låg ner istället (man vill ju få tillbaka blodet till huvudet) Så kvicknade han till. Min kund som såg allting, var tydligen inte lagd åt det empatiska hållet utan säger högt:
-Du svimmade, det såg jätteäckligt ut. Ögonen rullade i huvudet på dej och blev alldeles vita. Och precis här avbröt jag hennes babblande. Det kanske inte är det man vill höra när man vaknar upp.
Inte jag i alla fall
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar