Sanningen

Så har min värld fallit samman litegrann. Men det gör inget. Jag får bara en ny dimmention av allt.
Jag är lite svag (precis som Woody Allan) för psykoterapeauter. Jag tror dom vet livets hemligheter, till skillnad från oss obildade. Dom har svaren på de stora livsfrågorna.
Jag råkade läsa i tidningen Tara en intervju med en psykoterapeut. Hon fick frågan om kärleken var störst av allt. Hon trodde inte det. Hon säger att det alltid är en känsla som vinner. Det är så bra och sant i mina öron. Hör på det här:
-Är din skam större än din kärlek så kanske du skjuter din dotter som du anser har dragit vanära över familjen. Är rädslan större än nyfikenheten så vågar du inte ta ett nytt steg. Hon önskade att kärleken var störst men hon tror den ofta förlorar mot andra känslor.
Så sant, så sant, säger jag. Jag köper allt hon säger. Hon har tydligen skrivit en bok om kärlek "Kärlekens olika ansikten" heter den. Nu vill jag ha den.
Samtidigt blir jag ju lite besviken på insikten, men livet är inte alltid som man vill ha det. Eller så kanske det är det fast jag inte vet om det än.