Jag följer ett tips

Nu är jag hemma igen. Det känns skönt. Efter jag packat upp all smutstvätt och övriga prylar satte jag mej ner framför datorn och kollade runt på olika bloggar. Massor av bloggar. Fler än jag någonsin kunde tänka mej. Hej och hå, vad folk skriver. Det är verkligen jätteroligt. Men när ska jag hinna med och läsa allt? Jag känner mej lite stressad av allt faktiskt.
Jag läser så sakta, mycket sakta, för att vara mer korrekt. Barnen badar (vilket är ledig tid för mej) men dom badar inte hela dagen. Jag hinner bara titta igenom de flesta. Det kommer ju att bli ett heltidsjobb att bara läsa andras bloggar. Jag har inte den tiden. Här gäller det att hitta de bästa och hålla sej till dom. Vilka ska jag välja?
Jag gick till kylskåpet och hällde upp lite Bailys, och lite till, och lite till. det var riktigt gott. Nu är jag lite lugnare. Egentligen är det totalt vansinnigt att bli stressad av bloggar. Nu skäms jag lite.
En gång läste jag i en bok (en psykologobok kanske jag ska tillägga) så stod det denna fråga; "Om du hade tre minuter i TV på bästa sändningstid, vad skulle du då säga?"
Ja, det är så jag ser på bloggandet.
Vad finns det att säga som jag tycker är viktigt? Vill man säga något offentligt så säg något bra. Dela med sej lite. En vanlig vardagshistoria kan jag bli lycklig av. Jag personligen, har inget att säga om mode, idol-juryn, eller vad som är inne eller ute. Det finns andra som brinner för det. Jag finner det intressant att vara på början av något nytt. Fast jag hatar det samtidigt, då det är skrämmande och jag inte hänger med. Känner mej lite dålig...men det gör inget. Det är väl den känslan som gör att jag vill bli bättre, och den tar mej framåt (så länge jag inte fastnar i det förståss)
"Det gör ont när knoppar brister..." Och det gör ont att utvecklas, det är sant.
Nu ska jag hitta mer inspiration, och jag vet var jag ska leta.