Något som stör

Ingenting blir gjort! Jag vet inte varför men så är det. Jag har försökt blogga flera gånger nu, skrivit flera inlägg men av någon anledning inte lagt upp något av dom.
En sak som fortfarande hänger kvar i mitt huvud är en grej min lärare på universitetet sa. Hon flyttade till Sverige som femtonåring. När hon skulle presentera sej för sin nya svenska klass sa hon:
-Hej jag heter Solja och jag är bra på att skriva och rita.
Efter det hade hennes lärare tagit henne åt sidan och sagt:
-Här i Sverige säger vi inte att vi är bra på något, vi säger att vi TYCKER OM att skriva och rita.
Jag kan inte sluta tänka på det. Varför skulle vi svenskar inte få tycka att vi är bra på något?
Ingen får tro att vi tror att vi är något...
Det stör mej och mitt bloggande.

I väntans tider

December är en konstig månad ändå.
Jag går och väntar ut den. Det är lite som när man har sagt upp sej från arbetet och man måste jobba uppsägningstiden. Man har tappat lusten och vet att det ändå ska ta slut snart så varför ens anstränga sej?
Någonstans i huvudet har man redan slutat. Gett upp. Jag väntar på FRAMTIDEN som finns runt hörnet.
Eller kanske det är som när man insett att ens relation är över, man går vidare och gör slut. Väntar på att personen ska flytta ut och för att slippa se varandra flyr man till krogen och närmsta lovliga kille. Sedan väntar man på tiden som ska gå.
Om man inte blir dumpad förstås.
Då står man där och vägrar tro att det är sant. Man får hjärtat utslitet och stampat på, för att han sedan ska plocka upp det och kasta det så långt bort i den mörka skogen som bara han kan. Kanske man aldrig hittar det igen?
Så står man kvar där som ett utblåst ägg som kommer att kollapsa vid minsta beröring.
Man blir en annan människa, tilltufsad och lite skev, en ny version av vem du är, eller är du bara mer erfaren och mogen? Kanske fått en fin patina? Vad vet jag?
Så småningom hamnar man i december igen för att än en gång vänta ut tiden till en ny framtid.
Och som jag väntar...

Borde meditera mera

Livet kanske inte förändras så mycket ändå.
Jag försöker återuppta en gammal hobby som jag haft som ung. Jag har funderat i veckor över det... om jag ska anstränga mej eller inte för att starta upp. Sedan verkar det som att prylarna jag behöver bara kommer helt gratis från ingenstans in till mitt hem. Nu har jag snart allt jag behöver.
En analog kamera, ett mörkrum, och nu saknas bara några prylar så är det bara att dra igång skapelse processen. Det känns ganska roligt. Denna gång är jag äldre, vet bättre och ska till en början aldrig använda blixt.
Min man går en fotoskola och jag skapande svenska.
Min man har börjat blogga och jag börjat fota (igen). Så konstigt det kan bli.
Just nu känns livet lite rörigt och jag borde väl egentligen bara sitta och meditera fram lite lugn och ro och få mer fokus på mitt liv, men det är så fruktansvärt tråkigt att meditera. Jag tror det är det tråkigast jag vet. Bara sitta där och göra ingenting (när jag kan läsa en bok istället).
Men att öva och försöka har väl ingen dött av.

Fick mycket hopp i dag

Vilken dag det har varit! Började med en två timmars föreläsning om mat och hjärnans kemi. Mycket intressant! Det var det bästa med hela dagen. Jag känner stort hopp om att få ordning på livet med hjälp av rätt kost.
Kanske jag kan bli av med min pms bara genom att äta annorlunda? Tydligen har alla människor mer eller mindre obalans på kemin i hjärnan och det kan man visst justera ganska lätt med rätt diet och mineraltillskott. Jag ska göra ett test och kolla. Spännande!
Tog sedan bussen till universitetet och hade en väldigt bra lärare där också. Vi pratade bland annat om kärleksdikter och klyschor. Det var mycket intressant. Jag är glad att jag inte skrev någon kärleksdikt i alla fall.
Vår lärare var väldigt bra, hon inspirerade mej mycket. Nu vill jag skriva mer och mer och mer.
Kanske hon har knep på hur man kan få tag på lite extra tid också?

Gapa stort

Jag har ont i munnen. Det ömmar och bultar vid varenda tand. Jag har varit hos tandläkaren och normalt har jag inget emot det. Men nu känns det en aning obekvämt. Jag fick information om att jag borde ta bort mina visdomständer.
Inget akut, men ändå...
Som barn ville jag bli tandläkare, trots att jag fick dra ut tre tänder då. Men jag insåg att det kunde jag aldrig bli för jag var dyslektiker. Fast det visste jag inte då. Men jag visste att all utbildning som involverar läsa och skriva skulle jag aldrig klara av. Efter den tidiga insikten hade jag inte så många karriärer att välja på.
Jag tror ändå jag skulle blivit en bra tandläkare (trots min saliv fobi) Jag tittar alltid på folks tänder, tandkött och allt annat mina ögon kommer åt. Jag tycker det är spännande. Jag tror inte jag har haft en pojkvän som jag inte tvingat att gapa stort för mina nyfikna ögon.
Nu när jag är äldre förstår jag ju att jag kan bli vad som helst (om jag utbildar mej) det finns inga hinder förutom dom jag skapar själv. Känns ganska bra faktiskt! Jag får liksom en andra chans.
När jag satt där i tandläkarstolen och fick mitt tandkött sönder petat och tänderna putsade tänkte jag flera gånger "undrar vad dom tjänar?" jag frågade naturligtvis inte, det vore opassande, men jag undrar fortfarande.

När jag efter nästan en timmes behandling kommer ut till min man som väntat på mej med barn (jag sa till honom att det skulle ta 15 minuter, vilket jag ärligt trodde) var han inte så glad. Jag väntade tyst på en utskällning, men den kom aldrig. Inte när vi satt i bilen heller. Jag är så van att han gnäller på mej i sånna här situationer att jag bara väntade på bomben.
Den kom inte i bilen heller. Nu är det obekvämt mellan oss. Vad ska jag göra? Jag borde be om ursäkt. Ja, jag ska be om ursäkt om en stund, hoppas han blir glad och inte arg.
Efter det ska vi diskutera min framtid som tandläkare. Eller någonting annat kanske...

PMS chockar mej varje gång

Bara när jag har PMS händer det tråkiga saker, aldrig annars.
Eller kanske det är att jag inte klarar av motgångar och bryter ihop vid minsta hinder? Hur som helst...Jag hade deadline i fredags (universitets läxsan) och allt gick ganska smidigt. Jag mailade över mina uppgifter i tid (förutom kärleksdikten som inte existerar i min kropp). Klappat och klart, skönt att ha det gjort!
Så i måndags fick jag ett mail av min lärare som undrade om texten jag skickat var ett exempel på en "ful" text. Hon tolkade den så och lade till den i dokumentet "fula texter". Jag fattade inte vad hon menade och för att göra en lång historia kort: jag skickat hennes text som exempel på ful text. Det var ju självklart inte meningen. Skulle jag förolämpa min egen lärare och använda hennes texter som ett exempel?
Vi ordnade upp det och jag skämdes. Idag när jag ska läsa mina klasskompisars texter så är inte min med. Vart tog den vägen?
Fick göra om allt med hjälp av en klasskompis och nu är den för sent inne. Deadline för länge sedan. Hade jag inte haft PMS hade jag inte brytt mej alls, men nu känns det hemskt.
Och min DN beställning igår gick inte igenom (för jag var inte registrerad som student) och mitt hår är rakt och fult, och jag är trött fast allt jag gjorde igår kväll var att sova och jag är snart 40 år gammal...och tjock.

Dagens plan

I morse vaknade jag 6.30 med spikrakt hår (?) och var jättetrött. Jag orkade inte alls stiga upp klockan fem och skriva. Jag orkade inte ens stiga upp 6.30. Jag orkade inte ens gå till skolan och inte ta barnen till dagis heller. Min dotter sa att hon hade ont i huvudet och det tog jag som ett tydligt tecken på att jag måste vara hemma med sjuka barn.
För att inte känna mej helt värdelös idag tog jag en tablett rosenrot och snart ska jag sätta igång med universitetsstudierna. Jag ska vara där nu på fredag och lördag och jag vill vara bättre förberedd än vad jag var sist. Det är en del att läsa tills fredag nu. Vi har gjort fulskrivningar. Det var både svårt och roligt samtidigt. Vi har analyserat vad som gör en text ful. Det var riktigt intressant.

Idag ska jag förhoppningsvis ta mej i kragen och göra några andra viktiga saker som jag skjutit på i flera dagar, eller är det veckor? Fast av någon konstig anledning glömmer jag alltid bort vad det är jag ska göra när jag har tid till det. Är jag stressad och har fullt upp då kommer jag ihåg alla grejer jag inte hinner med, så jag ska kanske försätta mej i en sådan situation nu.