Försmak på mitt nya liv?

Jodå! Jag somnade visst när jag nattade barnen. Det har jag inte gjort på flera år. Har sovit i drygt två och en halv timme och är nu lite utsövd och vaken. klockan är 22.34 nu och vad ska jag göra? Ska jag somna om eller stiga upp?
I min längtan till nytt hår somnade jag med rullar i håret så dom ska jag ju plocka ut.
Talade tidigare med min man om hur kul det vore att skriva men hur det alltid krockar med skolans tider då jag skriver bäst på morgonen. Jag själv kom på den strålande idén att skaffa mej ett vanligt jobb på dagarna och sedan stiga upp extremt tidigt och skriva på morgonen istället. Allt jag behöver är diciplin och att gå och lägga mej vid åtta på kvällen. Sedan att jag missar allt på TV och aldrig skulle orka hålla mej vaken till tolvslaget på nyårsafton är ju mindre viktigt.
Då skulle jag skriva noveller på morgonen, vilken lycka! Drömmar är nästan lika bra som verklighet försöker jag trösta mej med.
Kanske bättre?
Att jag somnade så här tidigt var ett tecken på mina kommande nätter, en liten pre-view kanske? Jag som inte ens orkar stiga upp halv sju på morgonen hur ska det gå? Hur ska jag klara av att stiga upp klockan fyra eller fem för att skriva? Jag som ojat mej i snart sju år över att min äldsta son snart börjar skolan och då är det slut med sovmorgon. Som sagt det är en dröm, kanske är det verklighet om jag har diciplin, det hänger på mej. Nu är rullarna uttagna ur håret och jag tror jag ska gå och sova nu.
Go' natt!

Jag vill vara ytlig

Självklart har jag en ytlig sida också. Om jag ska vara helt ärlig är jag ganska less på att inte ha pengar. Jag köper sällan kläder, sällan för mej är två gånger om året (en gång på sommaren och en gång på vintern). Skor köper jag nästan aldrig (skor är dyrt)
Nu är jag alltså less på detta. Är det för mycket begärt att ha råd med en ny frisyr en gång om året? Tydligen är det så i mitt fall!
Ju mer jag tänker på detta börjar jag naturligtvis ställa mej frågor om detta också.
Vad ska jag ha mina nya kläder till EGENTLIGEN? Vad ska jag ha min nya frisyr till EGENTLIGEN?
Svaret är att jag inte vet.
Jag sitter ju ändå bara i samma klassrum (vi är ca: 8 pers) sedan tar jag bussen hem för att sitta hemma i två, tre timmar. Sen hämtar jag barnen och är hemma resten av kvällen. Helgerna är likadana. Jag är hemma hela tiden. Ibland åker vi in till stan för att gå på biblioteket. Roligare än så är inte mitt liv. Lite tråkigt och onödigt bekvämt. Det kräver inga fina kläder, kanske mer praktiska kläder.
Fast om min man skaffade sej en fin frisyr och fina kläder skulle jag bli glad.
Så är det! Jag ska genast boka tid hos frisören och shoppa lite nya kläder. Toppen, vad roligt!

Ojdå! Jag glömde ju bort att jag inte hade några pengar till det. Vilken tur att jag inte har någon större användning för det då.

Tidningar

Jag har ett dilemma. Idag fick jag Amelia i brevlådan. Jag misstänker att jag vuxit ifrån den tidningen. Jag bläddrade och bläddrade. Visst fanns det säkert något som var intressant i den men ingenting som engagerade mej.
Nu har jag funderat ett tag på att byta ut Amelia till DN eller Svd istället. Varje gång jag ser DN eller Svd står det alltid något som jag vill läsa i dom.
Kanske jag ska ta och pröva på en månad eller tre? Nackdelen är att det blir så otroligt mycket sopor av de tidningarna. Men om jag sätter upp "ingen reklam tack" på postlådan så kanske det blir plus minus noll ändå.
Något annat jag funderar över är hur påverkad jag känslomässigt blir av alla dåliga nyheter som sprids. Läste i Metro idag att svensken handlar julklappar för en mindre summa pengar än vad dansken och norrmänen gör. Det stod att vi svenskar var snålare. Snålare? Jag tycker det visar på att vi är mer utbildade och inte faller för köptrycket lika hårt. Dessutom är det miljövänligare att inte handla prylar hela tiden. Kanske våra grannar tror att de blir lyckigare av många julklappar? Jag bara undrar...
Jag kände mej snarare stolt över att vara svensk i det sammanhanget och inte snål.
Nu ska jag göra en "Ingen reklam tack" skylt och sätta upp. Omgående!

Var är min lyckligaste dag?

Jag tror jag vet vem den lyckligaste mannen i Sverige är. Det är Jonas Gardell.
Jag har precis läst lite i hans blogg där han beskriver en toppen dag med dåliga utsikter. Det började med att hans plan var inställt. Men alla hade varit trevliga och hjälpt honom. Han hade lyckades i sista sekund komma med ett annat plan utan biljett (för att personalen var så trevlig). Han hade blivit kär i sin publik och efter föreställningen hade han fått fantastiska bögblömmor. Jag förstår om han är lycklig. Så vill jag också leva. Fast som tjej då istället.
Jag har försökt tänka ut om jag har haft någon liknande dag i mitt liv. Inte i händelser, men i lyckokänsla.
Jag vet inte om det har hänt mej. Kanske när jag varit full någon gång att jag varit så där lycklig? Men inget jag kommer ihåg. När barnen föddes förståss, men det är kanske för lätt?
Jag kommer inte ens ihåg att jag tänkt tanken "att detta är nog en av mina bästa dagar i mitt liv" Det är ju dumt. Har jag levt i 35 år borde det finnas i alla fall en hand full med dagar.
Bäst att vara mer uppskattande och vaksam så jag inte missar dom. The best i yet to come...hoppas jag.

Jag gillar december

Nedräkningen har börjat. 21 dagar kvar till julafton. Jag gillar det. Det är tillräckligt med tid till att köpa julklappar och kanske jag hinner jobba lite mer innan ledigheten. Min man och jag diskuterade vilken månad som är sämst på året. Jag vet inte vilken det är. Kanske januari eller februari?
Han sa att det var november, men det kan ju inte stämma. Jag fyller år i november så jag gillar ju den. Januari är ju lite av hoppets månad också. Det är ju då ett nytt år börjat och allt ska bli så bra och annorlunda. Alla nyårslöften håller i sej (i alla fall till en början) och spänningen över att det ska bli ett fantastiskt år finns kvar.
Februari däremot, då har man tappat hoppet om att det nya året kommer att bli bra. Nyårslöfterna är brutna och det är fortfarande mörkt och kallt ute. Det är då man inser att detta år kommer vara likadant som det förra. Det kommer inga nya arbetsöppningar och trisslotterna är fortfarande bara nitlotter. Nej, jag vet inte vilken månad som är värst. Alla har väl sina för- och nackdelar.
Men än så länge är det underbara december och jag ska börja baka saffransbullar och pepparkakor, ännu en fördel med denna mysiga månad.

Hej mitt vinterland

Idag fyller min man 39 år och vi ska fira det med en klassisk thanksgiving middag. Det blir alltså: kalkon, potatismos, gravy, kokta morötter och böner och ett försök till tranbärssås (påminner om lingonsylt) Vi har bjudit över hans vänner och jag har redan huvudvärk. Inte över det som ska göras utan för att jag legat vaken halva natten helt utan anledning.

Det har snöat i natt, säkert en halvmeter och barnen tycker det ser ut som julafton ute och det snöar fortfarande. Det ser faktiskt ut som ett Julkort. Igår var vi på Waldorfskolans julbazar och fikade tårta och barnen fick testa fiskdammen. Det var så vackert ute med alla marshallerna som lyste upp vägen mellan husen. Min dotter tyckte det såg ut som om stjärnorna fallit ner på marken.
Vi såg oss runt i lokalerna och jag insåg att skolan är mycket snyggare än vårt hem. Det fanns kuddrum med mjuka soffor, öppenspis och en träbokhylla fyllda med barnböcker. Vem skulle inte vilja sitta där?
Jag har tre saker att göra idag:

-Skotta snö
-Laga mat
-Städa

Och idag passar det perfekt. Precis vad jag vill göra.

Tage Danielsson och Viktoria Principal

Igår drack jag och min man starkvinsglögg. Det var riktigt trevligt.
Jag har en ny idol. Tage Danielsson. Jag googlade på honom igår och läste lite av hans texter och råkade då skratta ut glögg över min laptop. Min man kom ner från trappen och vi satte oss och pratade om allt möjligt. Han påpekade att han läst att jag var kär i Mike Patton och jag frågade vem han var kär i. Efter ett tag berättade han att han som barn var kär i Viktoria Principal och att hon hade tydligen vikt ut sej någon gång på 80-talet. Det hade varit en stor gjej för honom. Jag sa att jag genast skulle googla på bilder på Viktoria. Men det gjorde jag inte. Jag somnade och innan jag gjorde det tänkte jag: Jag ska bara vila ett tag sedan ska jag gå och blogga. Jag var på ypperligt humör igår och kanske var det glöggen eller var det Tage Danielsson? Jag vet inte.
Kloka ord av Tage: "Det är något fult över det sexuella. Jag vet inte vad det är, men något är det"