Dagisdag

Oj vilken dag! Jag har jobbat på dagis hela dagen idag. (mina barns dagis) Det roar mej enormt. Barn är så finurliga och vid matbordet hittade de på en saga som alla barn vad med och bidrog till. Det var så kul att höra hur sagan tog form och att alla fick vara med och skapa. Jag satt vid bordet och tänkte; här kommer det gratis sagor, jag borde anteckna vad som sägs och skriva ner den.

En gång gjorde jag en fin pekbok med tattoo motiv. Kanske jag ska arbeta lite mer på den och försöka gör något av den ändå?
Jag vet inte.

Jag har även varit på ett föräldramöte på dagis i två timmar i kväll så nu ska jag vila i soffan resten av kvällen. Jag har gjort mej förtjänt av att slöa i kväll.

Vilken pärs!

Jaha, så var det gjort!
Novellen är klar och det var inte alls så lätt. Jag tycker inte ens den blev särskilt intressant, mer förutsebar och menlös. Jag är inte alls nöjd. Det dumma är att jag inte kan låta den ligga och falla i glömska, så jag senare kan plocka upp den och skriva den så den går att läsa. Och inte heller fick jag någon närkontakt med min huvudperson. Vem var han egentligen? Tydligen en patolog jag inte känner. Men jag tror han heter Hans, men det skrev jag visst inte ens i texten.
Läxan är i alla fall gjord och det är bra.

Jag kunde naturligtvis inte hålla mej från att läsa lite bloggar under mitt arbete. Och då hittade jag en rolig skrivtävling som månpocket har. Den vill jag naturligtvis vara med i. Jag har ju aldrig lyckats vara med och tävla i något så det verkar ju vara kul. Men när ska jag ha tid med det? Deadline om 8-9 dagar. Kanske jag hinner...om jag stressar...för då går väl allt fortare?...

Panikskriver en novell

I dag är det måndag, barnen är på dagis och jag borde kunna luta mej bakåt i soffan och läsa min bok. Men det går inte. Jag fick reda på att det var deadline nu (fredagen som varit) på vår läxa i Skapande svenska. Så istället för att känna lugn och ro måste jag panikskriva en novell på två sidor. Det känns annorlunda...nästan lite spännande och kreativt.
Vad som är bra med att få en sådan utmaning är att jag har inga krav på mej själv att den måste vara så bra. Det enda krav jag har är att den måste bli färdig. Det är enligt mej ganska bra förutsättningar.

Annat är det om jag ska teckna. Då tar det tvärstopp. Där har jag så mycket prestationsångest att det inte går att arbeta alls. Där vet jag hur en blockering känns. Men skrivandet går bra, för jag vet ju redan att jag inte kan stava och läsa så bra så jag kan alltid skylla på dyslexin vilket ger mej total frihet och ingen prestationsångest. Tur att jag är sådan.
En lärare jag hade på konstskolan sa att det fanns en hel del konstnärer som var färgblinda (som han själv) och och hade andra handikapp vilket gjorde att dom målade helt på känsla (typ naivistsikt) istället. Själv är jag bra på teckna realistiskt men det intresserar mej inte. Jag gillar barnteckningar. Dom är bäst!
Oj, nu bytte jag ämne helt, jag har inte tid med det här. Jag måste börja skriva den där novellen nu.

Tankarna kommer

Jag hittade några begagnade böcker i går när vi var på Myrorna. En samling av Tage Danielsson och två böcker av min favorit författare John Stenibeck "Buss på villovägar" och "Öster om eden".
Jag har börjat läsa "Buss på villovägar" och tycker redan den är fantastisk. Men det är ett problem. Den har några äckliga gul-bruna fläckar på sidorna. Jag vet inte vad det är.
Och eftersom jag tatuerar så har jag utvecklat blodsmittsfobi. Nu tror ju inte jag att det är blod. Det kan ju vara vad som helst; vin, te, julmust, kräk, diskvatten eller något annat i flytande form. Det kan dessutom vara jätte gammalt, över 40 år gammat ut frustat kaffe från en skrattattack, eller rester från en magsjuka från 70-talet. Jag vet inte, men fläckarna får lite av min uppmärksamhet när jag läser. Jag vill inte röra vid dem. Texten tar naturligtvis över, men varje gång jag vänder blad kommer tankarna.

Men vad?

De senaste hundra gångerna jag har varit ute på krogen har jag insett att jag vuxit ifrån det. Även om det för det mesta är trevligt så finns det en nyans av menlöshet över det. Jag är bara så van att det är det man gör...Jag borde byta ut det mot något annat, men vad?

En kväll i Luleå

Vi har barnvakt. I kväll blir det lite vin och kanske en öl på en pub.
Vad har Luleå att erbjuda i februari?

Samtal med min bror

Jag har fått information på universitetet att de som läser litteraturvetenskap ofta talar om bibeln. Inte som en religiös bok utan som en litterär bok. Då den först är muntligt berättad i många år, gör att den är väldigt bra uppbyggd för annars skulle inte folk komma ihåg berättelserna. Samma sak med Oddysséen. Nu undrar jag om jag faktiskt ska ta och läsa den i rent berättande-uppbyggande syfte. Problemet är att jag inte äger någon bibel och jag har ingen lust att köpa en så jag frågade min bror.
-Har du någon bibel? jag tror jag slängt min.
Efter en stunds tystnad säger han:
-Nej, jag tror jag också slängt min.
Av någon anledning låter det lite hårt att slänga bort sin bibel. Man slänger ju inte bara en bok utan kanske något annat också.

Jag bläddrade i en bibel för några veckor sedan bara för att kolla hur det verkade vara. Jag tyckte inte alls den verkar särskilt bra skriven. Kanske barnens bibel är bättre?