Om jag säger det i morgon kan jag sova gott sedan.

Nu har jag bestämt mej. Jag måste sluta min skola. Jag måste vara kreativ, skapa något, annars mår jag inte bra.
Sluta skolan var ett lätt beslut. Det svåra är att berätta det för min lärare. Jag är rädd att hon börjar gråta. Ja, jag tror hon kommer göra det. Hon blir i alla fall väldigt besviken, om jag har tur blir hon arg. Men hon är mer en sådan som gråter.
Jag har inte sovit bra på två nätter nu bara för att jag måste berätta det för henne. Jag vill inte göra illa någon som jag tycker om, men ibland är det tydligen tvunget.
Om jag säger det i morgon kan jag sova gott sedan.

Min älskade skola har blivit tråkig

Gud vad alla människor sitter och bloggar. Alla utom jag! När får dom tid över till det? Smygbloggar dom på jobbet? På den där 15 minuter långa kafferasten? Eller är alla arbetslösa? Eller får dom betalt för det?
Jag får inte ihop någonting. På min skola finns ingen tid över till något. Vi blir dränkta i läxor på morgonen och sedan har vi den stressen över oss resten av dagen. Vi blir placerade i olika rum för att inte prata med varandra. Sekunden efter vi slagit ihop boken vi läst hör vi:
"Har du läst ut den nu?"
"Ja"
"Då kan du skriva bokrecensionen nu"
Vi får inte ens tid att smälta det vi nyss läst. Det är bara gå bort till de skitiga tangentborden till pc datorerna och börja. Vore kanske trevligt att samla tankarna och reflektera över vad det stod i den där boken. Vi hinner sällan bli klar med våra uppgifter och sedan börjar nästa pass och ett nytt ämne. Läxan hänger kvar i en form av stressklump då vi inte får avsluta det vi börjat. Det är en stressläxa tills imorgon eller tisdag, eller tors...
"och så glöm inte träna på de nya orden, diktamen i morgon"
"Okej" säger vi, och samlar ihop en trave böcker.
Hemma väntar en annan läxhög från universitetet. Jag känner att min kreativa tid är lika med noll.
Jag vill inte ha det så.

Två saker

Idag hände två saker. Jag fick besked på hur stor CSN skuld jag har, och jag hittade min försvunna bokningsbok (under en CD) bara några minuter senare.
Två timmar innan det, satt jag på ett fik och sa till min man att skolan jag går på inte tar mej åt rätt håll.

Saida, hjälp!

Det råder kaos då jag tappat bort min bokningskalender. Kaoset är inne i mitt huvud då jag inte vet när det kommer att plinga på dörren. Enda sättet att få tillbaka den är att köpa en ny. För det är väl så naturlagen fungerar?

Enda gången jag behöver Saida så är hon död.

Tisdag

Halva klassen var borta idag. Det blev ingen diskussion ang homobröllop i kyrkan. Det blev ganska menlöst och ointressant då vi bara gick igenom vilka som var för och vilka som var emot.
Vår lärare citerade den där filosofen som sa: Jag kanske inte tycker som dej, men jag skulle kunna dö för att du ska få ha rätten till din åsikt.
Vad finns det att tillägga efter det?

Jag ska sluta gå i skolan på tisdagar. Jag ska ju egentligen inte vara där (jag tycker bara det är kul och intressant). Jag ser inte hur tisdagarna ska ta mej närmare mitt mål. Jag vill skriva, inte sitta och diskutera nyheter.

Inte

Tid existerar inte.

Klotter på Max

-Mamma! vad står det här? säger min fyraåriga dotter och pekar på ordet kuk som är inristat på bordskanten.
Vad ska jag svara? Ska jag säga kuk? då kommer hon att fråga vad det betyder och då måste jag svara på det också. Jag testade ignorera hennes fråga ett litet tag. Det gick inte. Hon började tjata istället. Det var ett klassiskt klotter, tidlöst. Alla skolor fylls med samma klotter nu som för 20-30 år sedan. Vad är det man vill uttrycka med det ordet egentligen?
-Det står kuk, det är ett slang ord för snopp, sa jag tillslut.
Min dotter sa ingenting, verkade helt ointresserad. Pekade på andra bokstäver och frågade samma sak. Jag tror det var några ord finska, de hade mycket konsonanter. Hon verkade inte bry sej och det gjorde inte jag heller.