Dilemma, miljö eller hälsa?

Ja, vad ska jag välja nu då? ska jag vara miljövänlig och spara energi genom att släcka alla lampor i huset eller ska jag bry mej om min hälsa och tända alla lampor?
Det är mycket mörkt ute idag. Jag har läst att man kan kompensera upp det med att sitta i väldigt ljusa rum med mycket lampor så blir man inte lika trött och hängig.

Idag väljer jag tyvärr hälsan. Lamporna tänds och miljön blir lite sämre.

-Det var Caroline som gjorde det!

-Vad dumt, jag glömde ju säga var jag fixade håret. Det var på Headline (på Strömpilen) hos Caroline.
Satan vad bra hon var. Jag har aldrig gått hos henne förr men det var verkligen värt att ta sej dit. Till skillnad från de andra salongerna jag varit på hade hon MASSOR med olika permanentspolar i alla möjliga former och storlekar.
Dessutom smög min gamla klasskompis Annica omkring i bakgrunden och förgyllde tillvaron. Jag har sällan träffat på så unga människor som arbetar så proffessionellt och självsäkert.
Jag är en lyckligare människa nu.

Nytt hår.

I dag har jag skaffat mej en ny image. Jag har permanentat håret. Det är mest 60-åriga tanter, och jag som gör gör det. Fast först klippte vi av mej håret. Jag hade ju långt hår för en gångs skull. Det har jag inte sett då det mest varit på ryggen eller uppsatt i en "boll" liknande grej i nacken. Men när hon kammade i det och visade, var håret faktiskt en bit ner på ryggen. I en sekund ville jag säga: "klipp bara topparna" men sekunden senare kom jag ihåg hur menlöst mitt hår är där bak.
Det bästa med att inte ha en frisyr är att det kan inte bli sämre när man klipper det, därför var jag aldrig orolig över resultatet.
Jag var nöjd men det kommande resultatet redan innan hon satte saxen i håret.
Min nya "vuxen" image innebär också jag ska satsa mer seriöst på universitetet vilket innebär att jag måste läsa den där boken NU.

Ny vecka med dagis

Gud vad det är mörkt ute. Den här tiden på morgonen brukar jag ligga och sova, eller...i alla fall ligga kvar i sängen. Men denna morgon kl 8.26 har jag redan ätit frukost och satt på make upen. Snart ska vi ta barnen till dagis och jag ska få skjuts till frisören för att få en ny seriös image. Bäst att ta med sej läxan också.
Jag har en känsla av att denna vecka kommer att gå till annat än att läsa läxor...deadline på fredag.

Finns det tur?

Idag blev min man med familj bjudna på nybakat bröd hos filmmakaren. Han som följde med min man till Japan för att filma en dokumentär. Det var jätteroligt att se hur filmer blev/blir, (den inte är helt färdig redigerad än.)
Jag har inte sett några rörliga bilder alls från när dom var i Japan. Jag tyckte han hade fångat min mans funderingar och hans sökande väldigt bra.
Jag själv gillar inte att resa så mycket, det är nästan mer jobbigt än kul faktiskt. Min bästa resa var nog en av gångerna när vi var i Las Vegas, kanske andra gången? eller tredje gången...definitivt inte fjärde gången i alla fall (då var vi fattiga) Det var ju lite speciellt och sitta och spela ihop till matpengar i nickel-town mitt i natten. Kanske man kan skratta åt det så här efteråt ändå...ha ha ha. Nej det kan jag inte! Såren och förnedringen sitter för djupt.
Undrar om det är kul att spela på kasino i Japan? Antagligen roligare än i Sundsvall. Det är inte samma sak att spela med svenska pengar. Det är ju liksom RIKTIGA pengar.
Nej, imorgon ska jag köpa två trisslotter och kanske jag ska testa spela på Lotto ändå, det var ju kanske 20 år sedan jag gjorde det sist. Undrar hur det fungerar nuförtiden?

Jag har en ny pojkvän

Jag har glömt att köpa biljetter till Henrik Schyfferts försvarstal till 90-talet. Måste göra det omgående. Undrar om jag ska köpa en eller två biljetter? Det är ju alltid roligare att gå tillsammans med någon, men jag har ingen att gå med.
Jag köper en. Då har jag något att se fram emot.
Min man tycker att vi (han och jag) umgås för mycket (män har större behov av att vara själva) så jag måste hitta på saker som tar mej från hemmet. Synd att saker och ting kostar. Jag saknar sommaren för då kunde jag cykla in till stan helt gratis. Vad jag senare skulle göra där vet jag inte. Biblioteket kanske...
Undrar om Johan Rheborg kommer något till Umeå? Min man kallar honom för min pojkvän! Det roar mej lite.
Vad kan jag säga? Jag gillar min nya pojkvän.

Ja/Nej?

Ibland är det svårt att hitta sina gränser. När ska jag stå på mej och få min vilja igenom, och när ska jag ge vika och låta någon annan ta över? När är det superviktigt och när spelar det inte så stor roll?
Idag hade jag och min man (som vanligt) samma vilja om något, men vi ville gå tillväga på olika sätt. Det blev krångligt.
Är det inte bland det viktigaste i en relation att lära sej kompromissa?
Men efter tio år är det kanske inte så roligt att ge efter för att göra den andra glad längre... Eller är det för att man känner sej lite överkörd att man inte skulle stå ut med att låta sin partner bestämma något än en gång?

I vår förra lägenhet, en etagevåning i Stockholm, sa vi att vi skulle inreda en våning var. Är inte det lite vansinnigt? Vi gjorde nog inte det ändå, båda frågade vi efter tips hos varandra i alla fall men man slapp det där värsta "jag bestämmer" situationerna.
Jag och min man är båda väldigt beroende av varandra. Det tycker jag är bra. Han är bra på allt jag är dålig på och vice versa.
I dag verkar den självständige människan hyllas, men jag undrar, om alla nu är så bra på allt och vi inte har något behov av varandra är inte det lite tråkigt och ensamt? Är det inte lite modigt att våga göra sej sårbar och är det inte lite skönt att känna att man behövs i någons liv?

Jag får helt enkelt klura på mina ja/nej ett tag till. Kanske jag kommer fram till vad som är viktigt och oviktigt om en stund.