Bra start på dagen

Mitt nya liv har börjat ännu en gång...
Uppe med tuppen, jag vet inte om jag är trött än. Jag vaknade flera gånger i natt och kollade klockan, jag vill ju inte missa träningen. Men nu är allt på gång. Ska jag ha med mej gympaskor? Vad är bodybalance egentligen? på yoga använder man ju inte skor. Jag tror inte man behöver det men jag tar med dom ändå. Jag mår lite illa och har ont i huvudet. Bra start på dagen!

Trotsig

Detta kroniska försök till förändring. I morgon ska jag träna klockan sju på morgon. För mej är det lika konstigt som att träna klockan två på natten. När jag bodde på observatiriegatan (vid Odenplan) så brukade jag gå hem från jobbet (Dramaten) mitt i natten. Då brukade jag ibland gå via sveavägen hem. Där fanns det ett nattöppet gym. Det var alltid folk som tränade där. Stora, breda broiler killar som lyfte tungt. Inte en enda gång blev jag sugen på att gå in och träna, och jag undrar fortfarande vad det är för människor som tränar mitt i natten. Och varför?

I morgon efter jag har gjort min morgon gymnastik ska jag jobba på dagis. Jag är mest fascinerad av de trotsigaste barnen. Deras min-spel och hur dom kämpar emot med hela kroppen för att inte få på sej ytterkläderna är mycket intressant. Deras standard replik "Jag vill inte" som skriks ut två centimeter från ens öra, har kanske orsakat endel tinitus vid det här laget.
De flesta vuxna människor har ju lärt sej att behärska sina känslor men treåringarna kör på, allt dom bara kan. Trotsen börjar visst vid åtta månaders ålder och fortsätter sedan resten av livet, men det klingar visst av lite efter 27 års ålder. Tack och lov att jag blir äldre för var dag. Kanske det är därför livet blir bättre och bättre med tiden, trots att kroppen förfaller?
Min mamma säger att äktenskapet blir bara bättre och bättre med åren och så är det nog med livet också. De som är mest nöjda med sitt liv och kropp är faktiskt folk över 65 år.
Kanske det tar nästan ett helt liv att inse att allt är ganska bra ändå?!

Skrap, skrap

Av någon anledning var det två män i mitt radhus idag. Dom kom från Lycksele. Jag frågade genast hur lång tid det tog att köra mellan Umeå och Lycksele.
"Om du kör lagligt tar det en och en halv-två timmar" sa den ene.
Det är inte så farligt tänkte jag, det kanske är värt att köra den biten till en sommarstuga?

Nu ska jag skrapa trisslotter och kolla om det plötsligt händer något.

Jag vet inte

Jag satt på ett möte i kväll. Det var ett tråkigt möte och vid den nionde punkten som var ekonomi orkade jag inte längre. Jag satt istället och undrade vad jag gjorde där, och vad min totalt tysta närvaro bidrog med egentligen. Jag undrade varför vissa människor alltid pratar i alla sammanhang. Har dom verkligen åsikter i alla ämnen. Är allt intressant för dom eller är det behovet att synas som tar över? På förra årsmötet fick vi starköl efter åt. Jag satt och tänkte på den. i år var det te eller kaffe.
Jag längtar efter något. Jag undrar vad det är egentligen? Kanske det är något jag redan har... men antagligen inte.
Kanske det är musik.

Februari

Väntar på ett samtal som inte verkar komma...än. Kanske jag ska jobba på dagis i morgon. Jag vill, jag vill, jag vill. Hoppas, hoppas, hoppas.

När jag flyttade hit för några år sedan började jag gå en målarkurs. Det var trevligt och jag hoppades att kanske lära känna några vänner eller något åt det hållet. Jag kommer ihåg att jag frågade den äldsta i gruppen (nybliven pensionär) om vilken månad snön var helt borta här uppe i Umeå. Hon tittade granskande på mej och så svarade hon "Det är svårt att säga, snöhögar kan ju ligga kvar ganska länge...Jag kommer ihåg att en gång började det snöa i juni och morgonen efter låg alla små pippifåglar döda på marken. Det var länge sedan man jag kommer ihåg att jag och min dotter såg dom överallt"
Jag själv tänkte instinktivt "här vill inte jag bo".
Nu är det slutet på februari, alla barn på dagis har vinteroveraller och vinterskor. De stora barnen åkte skidor och de mindre stjärtlapp och de allra minsta sög på isbitar. Det roar mej enormt att se hur barn fungerar och tänker. I morgon kanske jag får jobba igen om någon i personalen är sjuk.

Jag hoppas, hoppas, hoppas.

Tillbaka?

Igår var det vår, solen lyste och det droppade från taken. Jag ställde mej på vågen för att se vad vintern gjort med mej. Det var lite värre än jag väntar mej. Jag började fantisera om att ta fram cykeln snart, kanske färga håret och bjuda över grannar på middag och vakna upp ur vinter dvalan.

I morse när jag vaknade var det mulet. Snön vräker ner och jag kände hur energin som försiktigt hade vågat sej fram igår genast sprang och gömde sej. Vad är det för mening med att stiga upp ur den varma sängen idag? Det finns ingen större anledning att göra något alls.

Igår vårstädade jag barnens rum. Alla prylar dammtorkades, alla mjukisdjur tvättades (och hängdes på tork i solen) Jag dammsög och sorterade även bort allt dom vuxit ur, kläder, böcker och leksaker.

Idag är det bara kallt, kallt, kallt. Och snö överallt.
Eller så kanske det bara är min pms som är tillbaka.

Bara så ni vet

Jag fick massor vettiga saker gjort när jag inte använt datorn. Därför har jag beslutat att ha blogg uppehåll ett tag.
Bara så ni vet.

I morgon blir det teater.