Kampen går vidare

Jag har jobbat på dagis i dag, toppen för mej. Barnen på dagis undrade var mina glasögon var, jag svarade att de var hemma. Sedan fick jag förklara för mina arbetskompisar min plan om att träna upp synen. Alla var skeptiska och kanske tycker några att jag verkar lite tokig men det gör inget. Jag vet att jag är smart. Alla IQ tester jag gjort kan väl inte ljuga...
Experimentet fortsätter.
Jag har upptäckt att jag ser mycket sämre med vänster öga så för att träna det lite extra har jag en svart sjörövarlapp över högra ögat. Jag använder den inte på dagis, bara hemma.
Men det finns nackdelar med det här. Jag har inget djupseende vilket gjorde att det var ganska svårt att se när jag lagade maten. Jag har ingen aning om jag faktiskt träffade fisken när jag saltade och pepprade rödspettan? Det smakade ganska o-salt så antagligen missade jag hela stekpannan.
Snart ska jag titta lite på TV. Det gjorde jag i går (utan glasögon) då upptäckte jag att kroppen agerar säkert mer än mimiken på skådespelare. Det har jag inte tänkt på så mycket på tidigare då jag alltid tittat på deras ansikten istället. Igår såg jag inga ansikten, allt var väldigt suddigt, det såg ut som människor med helt blanka ansikten, det påminde faktiskt om som sådana där trädockor man har när man tecknar proportioner.
Nu ska jag kolla hur det ser ut idag.

Dag nummer ett

För länge, länge sedan i en stad kallad Stockholm bodde jag förut. Där levde jag lycklig i flera år. En dag fick jag för mej att jag skulle börja med yoga. Det gjorde jag också. Min yogalärare lärare var 50 år och hade en stor vit turban på huvudet och vitt långt skägg. På armarna hade han en massa hem pickade tatueringar. Han sa till mej:
-Jag ser att du har glasögon, kanske du vill sluta med det?
-Ja, jag har ju linser hemma, jag kan använda dom istället, svarade jag.
Han tittade på mej och skrattade, så sa han:
-Jag menar; du kanske vill sluta med glasögon överhuvudtaget.
-Ja, sa jag.
-Då har jag en bok du ska få, sa han.
Nästa gång vi sågs hade han kopierat en hel bok till mej. Där stod det att jag skulle lägga glasögonen åt sidan och aldrig använda dom mer igen. Det stod också att jag skulle börja göra ögongymnastik och äta viss typ av mat.
Det gjorde jag aldrig då, men jag har kvar boken och idag tycker jag att det är dags att pröva det. Så jag ska ge det tre dagar och se om min syn blir bättre, eller kanske en vecka...
Idag är dag nummer ett och jag har plikt troget gjort min gymnastik och jag ska undvika mejeriprodukter helt.
Spännande tycker jag.

Vad var det?

Vips, blev jag 80 år gammal. Jag råkade flippa förbi den där gamla TV-kanalen MTV igår kväll. Egentligen har jag inte tittat på den kanalen det senaste decenniet, men jag måste säga: Vad är det för framtid vi kommer att få? vilken hemsk musik och vilka vidriga videos det blivit nu förtiden.
Jag råkade se en video med fyra flickor i bikiniliknande klädsel spy färg på varandra och överallt. Inte som en kort scen utan genom hela videon. Jag tror de hade några demon liknande masker för ansiktet också. Jag måste säga att bilden tog över hela låten. Jag har ingen aning om vad det var för musik genre det var, vilka finns det nu förtiden egentligen?
Men undertiden jag bevittnade framtidens musikvideos så undrade jag vad de ville säga med det där? vad var det för budskap? vad sjöng dom om? Var det anorexia? eller var det politiskt rött vs blått? Jag missade det totalt fast jag undrade hela tiden och hade antagligen texten i öronen.
En reklamfilm där man inte kommer ihåg vilken vara de säljer när filmen är slut kanske inte är så bra?

Så blir jag glad igen

Vår bil är död. Han klarade inte operationen. Hans nya motor var tydligen också död (efter nästan 20 timmars arbete) så vi måste sluta upplivningsförsöken. Min man sörjer genom att kolla på "blocket" och jag tar ut det genom arbete. Jag jobbar hela tiden nu, det gör mej lycklig. Jag tackar ja till alla jobb jag får som inte har med tatuering att göra och de gör mej glad.
I morgon ska jag jobba i köket igen, jag har ingen aning om vad jag ska laga, men jag är helt övertygad om att det blir bra och vegetariskt.

En klen tröst

I dag efter dagis var min dotter gnällig, väldigt gnällig då hon inte hade någon att leka med (min son hade en kompis med sej hem och var upptagen med honom) i min desperation efter lite lugn och ro tog jag fram en gammal Barbiehäst.
-Här, den kan du leka med.
Hon blev överlycklig och försvann in på sitt rum. Toppen, tänkte jag. Så kommer hon ner för trappan efter någon minut och är mycket missnöjd och säger med sin gnälligaste röst som är på gränsen till att bryta ut i gråt:
-Det går inte. Mina Barbies kan inte rida.
-Varför då?
-Dom har inga ridhjälmar, buhu buhuuuu
Vad ska jag svara på det? På dagis har vi sagt: Om ni inte vill ha hjälm får ni inte åka pulka/scrana/snowracer i backen. Ni måste ha hjälm när ni åker skridskor, eller denna gamla klassiker: Ni måste använda cykelhjälm!
Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag försökte med att: Du kan ju göra egna hjälmar av papper (!?) eller tejpa på de där små plast skålarna på huvudet de kan ju fungera som hjälm.
-Nej, det går ju inte, de är ju förstora.
Där insåg jag att min minut av lugn och ro var över. Men hennes Barbies har sina hjärnor i behåll, alltid en tröst.

Dagens arbete

I dag har jag jobbat i köket på dagis. Jag har lagat mat som är helt ekologisk, vegetarisk, (och lite vegan mat). Det gick jättebra! Jag är inte van att jobba helt ensam i kök men det var inga problem alls. Tydligen kan jag det där eller så är det bara väldigt lätt jobb???! Hur som helst är det bra att jag får det att fungera då jag även ska vara där i morgon.
I kväll ska jag gå på en föreläsning om något, jag kommer inte ihåg vad det handlar om då mitt minne är mycket begränsat, men jag tror det handlar om hur man får livet att fungera?!!.
Som om det skulle gå i verkligheten?

Önskar jag bodde i Finland

Mitt smink är slut. Jag var inne i stan och skulle köpa nytt. Jag bad om hjälp eftersom det jag brukar använda (HR) hade utgått. Oj vad vi provade. Lite för rosa, lite för gult, för grått. Ingen nyans passde av ALLA märken. Jag är för vit helt enkelt. Jag är vitare än allt smink i Sverige. Då jag är halvfinne (=vit) undrade jag vad alla finska människor sminkar sej med. Det visar sej att i Finland har dom helt annan färgskala på sminket. Men i Sverige är de flesta rosa så då köper man in det. Toppen, nu måste jag åka utomlands för att köpa smink.