Jättestark

Min son kom fram till mej och säger:
-Känn vad starka muskler jag har mamma.
Jag klämmer på hans sjuårige arm med tummen och pekfingret och säger:
-Oj vad stark du är. Då klämmer han på mitt gäddhäng och säger:
-Oj vad stort, du är jättestark mamma.

Dyrt med hopprep

Hela familjen sover utom jag. Jag ryms inte i sängen så jag får göra något annat. Alla är vi dessutom förkylda, förutom min man som aldrig blir sjuk, så jag låter dom sova. I dag har dagis genensam städdag och det är mycket som ska göras. Buskar ska flyttas, gångar ska läggas, staket ska målas. Själv kan jag gömma mej i köket och ordna fikat då.

Kanske jag går ner i vardagsrummet och gör solhälsningen några gånger... Jag testade förresten mitt hopprep i går. Det var en ganska obehaglig upplevelse. Det kändes som om ALLT på hela kroppen, förutom skelettet, satt löst och studsade och flög okontrollerat runt omkring mej, till och med ansiktet åkte upp och ner vid varje hopp. Kanske jag är för gammal för hopprep? Nu måste jag köpa dämpade skor, stöd till vristerna, en supertight sportbh, eller om det finns en tight kroppsstrumpa att dra över hela mej skulle det kanske fungera bättre. Det där billiga hopprepet för 50 spänn kanske blir en dyr träning ändå. Jag ger inte upp än, min kropp behöver motion.

Moget

Vem är jag gift med egentligen? Jag vet inte om detta är kryddan i vårt äktenskap eller om det är den senaste sprickan. Idag var vi på Intersport för att inhandla diverse varor, bla. ett hopprep till mej. Då får min man ögonen på en Cruiser bike. Den är stor, jättestor och störst. Dessutom rosa. Han går loss och ställer tusen frågor till personalen och cyklar runt i affären och håller på.
-Vad tycker du, vad tycker du? frågar han ihärdigt. Jag vet inte riktigt vad jag ska svara så jag frågar: -Hur gammal tror du att du är egentligen? Han blir sur och tycker inte jag ger något stöd. Personalen har redan varit på lagret och plockat fram ännu en till. Min man cyklar runt och söker stöd hos våran sju årige son istället. -Vad tycker du? är den inte cool? -Jo, svarar han.
Egentligen tycker jag cyklarna är supersnygga, men... är dom inte till för yngre människor som vill cykla långsamt och visa upp sej för hela stan? Dessutom har han en cykel hemma som han aldrig använder...
-Vadå för gammal för en cruiser, börjar han, du har ju köpt ett hopprep hur moget är det? -Ja, men jag ska ju inte stå ute i två flätor och hoppa i knästrumpor och plisserad kjol. Jag har det ju i träningssyfte.
Sedan var det tryckt stämning i bilen hem.

Johan Rheborg har förstört min syn

Jag har läst att svenskar aldrig tar ansvar över sina egna handlingar utan skyller ifrån sej hela tiden. Det gör ju att jag, som svensk, kan skylla på Johan Rheborg. Det är nämligen så att jag har sjuka barn hemma (inte mitt fel) och då tyckte barnen att vi skulle se på film. Eftersom jag själv är lite trött tänkte jag att vi kan ju se något som även jag själv är intresserad av.
Vi hittade "En häxa i familjen" i skåpet och i den medverkar Johan Rheborg. Den ville jag SE.
Nu när jag tränar upp min syn får jag absolut inte använda mina glasögon då jag måste börja om på ruta ett med träningen igen.
Det är som att plötsligt trycka i sej en tårta mitt i bantningskuren. Det är inget bra alltså.
Jag satt där i soffan och såg en suddig figur i TV;n. Han lät som Johan Rheborg men det var inte riktigt den upplevelse jag var ute efter. Jag kunde inte se hans mun, ögon och mimik.
HAN FICK MEJ ATT STRÄCKA MEJ EFTER MINA GLASÖGON.
Nu är det kört. Jag kände mej helt blind när jag tog av mej dom igen.
-Blind, blind, BLIND!

Bearbetning

Jag har lånat en sagobok på dagis, den är full med prinsessor, drakar, fenixfåglar, väderkvinnor och allt möjligt mysigt som ska finnas i barnens värld. Så började jag läsa en mysig saga för barnen på kvällen. Sagan utvecklades till värsta skräckfilmen när den tröga huvudpersonen (som kanske hade samma IQ som Frankenstein) plötsligt befinner sej i Galjbacken där sju rövare hänger och dinglar (på en illutrerad bild i färg). Vår hjälte plockar ner liken då han tror de fryser och värmer dem vid sin brasa. Då råkar likens kläder börja brinna och pojken hänger tillbaka kropparna i repen.
Mina barn satt blickstilla och storögda. Det gjorde jag också... Var ska denna saga sluta? Vad mer kommer att hända? tänkte jag.
Är det här sagor för 4-7 år?
Jag vet inte, men barnen ville höra den igen idag. Kanske för att bearbeta upplevelsen från igår?
Vi har läst den igen nu.

Kampen går vidare

Jag har jobbat på dagis i dag, toppen för mej. Barnen på dagis undrade var mina glasögon var, jag svarade att de var hemma. Sedan fick jag förklara för mina arbetskompisar min plan om att träna upp synen. Alla var skeptiska och kanske tycker några att jag verkar lite tokig men det gör inget. Jag vet att jag är smart. Alla IQ tester jag gjort kan väl inte ljuga...
Experimentet fortsätter.
Jag har upptäckt att jag ser mycket sämre med vänster öga så för att träna det lite extra har jag en svart sjörövarlapp över högra ögat. Jag använder den inte på dagis, bara hemma.
Men det finns nackdelar med det här. Jag har inget djupseende vilket gjorde att det var ganska svårt att se när jag lagade maten. Jag har ingen aning om jag faktiskt träffade fisken när jag saltade och pepprade rödspettan? Det smakade ganska o-salt så antagligen missade jag hela stekpannan.
Snart ska jag titta lite på TV. Det gjorde jag i går (utan glasögon) då upptäckte jag att kroppen agerar säkert mer än mimiken på skådespelare. Det har jag inte tänkt på så mycket på tidigare då jag alltid tittat på deras ansikten istället. Igår såg jag inga ansikten, allt var väldigt suddigt, det såg ut som människor med helt blanka ansikten, det påminde faktiskt om som sådana där trädockor man har när man tecknar proportioner.
Nu ska jag kolla hur det ser ut idag.

Dag nummer ett

För länge, länge sedan i en stad kallad Stockholm bodde jag förut. Där levde jag lycklig i flera år. En dag fick jag för mej att jag skulle börja med yoga. Det gjorde jag också. Min yogalärare lärare var 50 år och hade en stor vit turban på huvudet och vitt långt skägg. På armarna hade han en massa hem pickade tatueringar. Han sa till mej:
-Jag ser att du har glasögon, kanske du vill sluta med det?
-Ja, jag har ju linser hemma, jag kan använda dom istället, svarade jag.
Han tittade på mej och skrattade, så sa han:
-Jag menar; du kanske vill sluta med glasögon överhuvudtaget.
-Ja, sa jag.
-Då har jag en bok du ska få, sa han.
Nästa gång vi sågs hade han kopierat en hel bok till mej. Där stod det att jag skulle lägga glasögonen åt sidan och aldrig använda dom mer igen. Det stod också att jag skulle börja göra ögongymnastik och äta viss typ av mat.
Det gjorde jag aldrig då, men jag har kvar boken och idag tycker jag att det är dags att pröva det. Så jag ska ge det tre dagar och se om min syn blir bättre, eller kanske en vecka...
Idag är dag nummer ett och jag har plikt troget gjort min gymnastik och jag ska undvika mejeriprodukter helt.
Spännande tycker jag.