Nu eller aldrig?

Jag är 100 år och inget händer

2009-09-28T21:48:00.003+02:00

Livet är som vanligt, mitt liv består av gnäll och frustration.
Ännu en dag av menlöshet, inget jobb gjort, bara lite ont i fötterna av alla promenader. Menlösa barnsdag det är min dag det, den uppfanns pga mej.

Snart ska jag fylla femtio år och efter det är det bara ett stenkast till pensionen och då är arbetslivet över. Tänk att hela livet går så fort och jag lyckas inte göra någonting vettigt. Ingenting har jag gjort, inte en bok har jag skrivit, inte en sång, inte en tavla har jag målat. Jag har inte gjort en enda grej som går att hålla i händerna. Helt bortkastat med tid.

Tänk om jag hade sparat alla pengar jag gett bort i dricks? eller jobbat alla kvällar jag varit full? Det är väl flera år sedan jag blev full, men ändå, vad mycket tid jag slängt bort. Fast så ska man nog inte tänka så, då kan man ju bli lite ledsen.
Dessutom är det inte så roligt att sitta i 65 år och undra vad man ska bli när man blir stor, då är det lika bra att dricka lite vin ibland.

I morgon ska jag jobba på de där förbannade stolarna igen. Det är väl också bortkastad tid men jag gör det ändå annars går tiden så sakta. Jag älskar min slipmaskin. Jag önskar att jag uppfunnit den och byggt den själv. Och att jag massproducerat slipmaskiner så att alla människor kunde köpa dem och att jag blev miljonär så jag kan pyssla med mitt pyssel utan dåligt samvete för att jag inte tjänar några pengar på det.

Det är bara att inse... hösten kommer!

Död åt spargrisen

2009-09-25T09:57:00.004+02:00

Jag har ammninghjärna. Det är när jag går hela vägen bort till Ica i 20 minuter och kommer fram och inser att pengar och paketavi är hemma på köksbordet. Igår gjorde det ju ingenting för då var det sol och fint väder, men idag regnar det.
Idag törs jag inte gå dit. Kassapersonalen brukar ropa efter mej "Glöm inte varorna" men idag ska de inte få det nöjet.

Jag har ju tidigare gnällt över mina lår som inte går att träna och som kroniskt växer, men idag har jag faktiskt lite träningsvärk i dom. Min kroppshållning har ju varit en katastrof sedan jag var barn och jag tror det är just kroppshållningen som gör att mina lår inte tränas av mina promenader. Jag går fel helt enkelt. Jag belastar bara vader och delar av foten istället för resten av kroppen. Överkroppen har gått en halvmeter framför mina ben, som sagt, ful hållning, men nu är det problemet löst. Lösningen var MBT skor. De är helt fantastiska. Jag blev längre, rakare, och kände att hela kroppen blev annorlunda.
Nu återstår bara ett problem och det är priset. De är ju svindyra! Jag har lånat ett par av min granne.
Eller förresten, jag går och dödar spargrisen...

Lyckan kommer, lyckan går...

2009-09-23T20:55:00.008+02:00

Så tycker jag att jag har värdens bästa idé... Jag googlar på den och inser att ALLA ANDRA har typ samma tanke. Inte för att jag förväntade mej vara originell eller ensam om den, men att hela världen tänker likadant? Det får mej att känna mej som en vanlig Svensson. Vilket jag är, och kanske inte vill vara... eller? Jo, lite vill jag vara det, men jag vill ju ha en personlighet, fast vem har inte det? ALLA människor är ju konstiga om man börjar tänka efter. Förutom dom som har hundar, dom är ju inte så spännande.

Jag låg och tänkte på en grej i går kväll. Jag har nämligen gjort ett IQ test.
Jag gillar att göra sådana tester men det får mej att undra om de som har högt IQ är lyckligast eller om det är de med lägst.
De med högre IQ har tydligen generellt mer pengar än de med lägre. Men vilka är lyckligast? De fattiga länderna med bondsamhället kvar är ju tydligen lyckligast.
Jag ska maila mensa och fråga om dom har kartlagt det än. Annars måste dom göra det för jag vill veta. Vad jag förstått har många av mensa medlemmarna bokstavsdiagnoser, kanske högt IQ bara är en förbannelse. Hur väger vågskålarna?
Varför ska vi sträva efter att vara så lyckliga egentligen? Är det så himla viktigt? Enligt media verkar det så. Alla tidningar har ju en lösning på har jag ska bli lyckligare.
Nu har jag tröttnat på det. Jag tänker minsann inte gå omkring och vara lycklig, nu får det vara nog. Jag ska bara ha neutrala vardagar. En vanlig Svensson är nog inte så lycklig fast de flesta har barn, jobb, pengar, hus, vänner, mat, vad mer kan man begära av livet egentligen? Lite omväxling kanske?

Arbetsdag ett

2009-09-22T20:51:00.002+02:00

Jaha, då är den över, min första arbetsdag. Till en början gick det bra, jag tecknade klart en design ganska fort och blev riktigt nöjd. Så jag fortsatte teckna när jag ändå hade lite flyt, jag började med en orm. Den ringlade sej lite huller om buller och jag förstod inte riktigt vad den gjorde, men böjd var den. Då kommer min man förbi med vår sex månaders baby på armen och slänger ett öga och en kommentar.
-DEN SER LITE STEL UT. sa han.
STEL?!!!!! När jag hör ordet stel-orm, tänker jag på en rak, död orm, typ en pinne. Jag tittade ner på min skiss. Den var plötsligt jätteful och såg numera ut som ett böjt järnrör och kanske den var en aning stel.
Så blev det jättetråkigt att teckna och jag kom på att jag behövde större papper och andra pennor så vi åkte och shoppade lite istället. Jag vill inte teckna ormar nu. Vissa designer tycker jag inte om. Det jag hatar mest och som jag aldrig kommer att tycka om är döskallar, sjöhästar och numera ormar.

Nä nu jävlar!

2009-09-21T20:22:00.004+02:00

Nu är det dags att göra något vettigt. Jag kan ju inte sitta och gulla med bäbisar hela dagarna. Dags att skrida till verket, dags att rulla upp ärmarna och ta i med hårdhandskarna.
Nu jävlar ska jag jobba som en häst.
Från och med i morgon är min man pappaledig en dag i veckan vilket betyder att jag har en hel dag på mej att klämma in 40 timmars arbete på.
Hur ska det gå kanske någon annan undrar, men jag vet, jag har en plan. Det gäller bara att vara dubbelt så effektiv och dubbelt så snabb så hinner jag det på 20 timmar! Lätt som en plätt! Jag har tänkt igenom och förberett allt.
I morgon börjar jag, tjoho!

Förresten, idag på Ica frågade kassörskan mej hur många mil jag går på en dag. Hon ser tydligen mej och min vita barnvagn ÖVERALLT. Jag vet inte hur mycket jag promenerar men jag kan uppskatta det till 2-5 timmar per dag. Jag har ju inget körkort så jag måste ju gå överallt, skolan, Ica, och K-rauta.
Men trots det får jag inte vältränade ben, bara stenhårda vader och ömmande fötter. Mina lår verkar inte röra sej alls trots alla steg jag tar. Låren är fortfarande som två mjuka vetedegar. Det är omöjligt att träna dom. Jag funderar på att donera lårhud till brännskadade istället. Förhoppningsvis lider sjukvården av hudbrist.

Nej, det gäller att spara på energin nu tills imorgon, MIN FÖRSTA EFTERLÄNGTADE ARBETSDAG.

Fridens lilja

2009-04-06T14:43:00.004+02:00

Allt är fortfarande frid och fröjd. Vi har det så lugnt i hemmets lilla vrå. Nästan lite för lugnt. Min baby bara sover och sover och jag gör ingenting och allting samtidigt. Jag menar att jag gör inget speciellt alltså.
Jag diskar, tvättar kräk-, kiss- och bajs- babykläder-sängkläder-filtar och mina egna kladdiga kläder förstås. Annars gör jag mest samma sak som min nu 17 dagars gamla baby, äter och sover, fast jag kräks inte som han gör.
Jag som såg fram emot promenader, babybad, babymassage och sådant men det kommer väl senare då, när han inte sover hela dagarna.
Trots att han bara sover så är det ändå jätteroligt med en baby. Till och med min man tycker det. Både han och jag tycker att det är lättare och roligare med tre barn än med två!!!!!! Konstigt, det tyckte vi också när tvåan kom, att det var lättare med två barn än med ett. Och det stämmer nog i vårt fall, vi skiftar fokus lite till det nya barnet så de andra överbeskyddade kan få växa och känna sej självständigare och än verkar de bara gilla det.

Annars har min man förstått nu att vintern här uppe är över ett halvt år långt och att det snöade hela natten och var minusgrader och mulet när vi vaknade fick honom äntligen att inse det. Till och med han är less på vintern nu. Här uppe blir det varmt (ljummet) i slutet av juni (bekanta till mej har fortfarande långkalsonger då) och det håller kanske i sej hela juli (om det inte regnar) för att sedan bli kyligare i början på augusti. Det betyder att vi har endast fem veckor sommar!!!!!!! Jag har nu insett att jag måste kanske falla in i Svenssonlivet lite mer och börja planera för utlandssemestrar.
Du milde tid att jag ska bli en sådan människa. Jag som tidigare tyckte att det var vansinne att åka utomlands på sommaren, den enda tiden på året då det faktiskt var trevligt väder i Sverige men nu får jag omprioritera lite.
Är det ett ålders tecken kanske? Ett av de där sju tecknen det talas om i antirynk reklamen på TV. Jag och min man har alltid undrat vilka sju tecken det är...

Nä nu ska jag fly in i min babybubbla igen, min egen lilla värld där bara jag och minsta bor i än så länge. Skönt!

Baby vardag

2009-03-26T08:22:00.006+01:00

Idag är första dagen då min man sticker och jobbar. Jag är hemma själv med babyn och min dotter. Vår nya kille är nu snart en vecka och han växer så det knakar. Eftersom han var lite överburen så äter han nu mer än någonsin. Han måste växa i sin "kostym", hans hud var väldigt torr och stor. Händerna var jätterynkiga och torra som ett silkespapper. Det sprack och blödde så jag får smörja in honom med olja flera gånger om dagen så nu ser det bättre ut.
Till skillnad från tidigare så äter han nu konstant, kroniskt, hela tiden, förutom på nätterna då han bara sover och sover medans mina bröst växer och växer, blir stenhårda, ömma och heta. Jag kan inte sova för det gör sååå ont och jag lyckas inte riktigt pumpa ur lite heller. Antigen fungerar inte pumpen som jag är van eller så förstår inte brösten vad jag håller på med.
Det lustiga är att trots att han äter kroniskt så bajsar han inte så mycket. Jag vet inte var maten tar vägen faktiskt, men den försvinner i alla fall.

Jag sitter numera i soffan hela dagarna och ammar, bläddrar i tidningar och kollar på TV. Någon utepromenad har inte heller blivit av än eftersom han bara vill ligga vid bröstet. Idag var det ändå 16 minusgrader när vi vaknade så vi ska vara inne hur som helst.

Annars kunde livet inte vara bättre. Vår nya baby är det bästa som hänt mej/oss på länge. Min mage är snart som den brukar, halsbrännan är borta och jag har bara lite ont i bäckenet, men det låtsas jag inte om.

Titta!

2009-03-23T09:30:00.003+01:00

Vår nya baby är fantastisk. Dessutom verkar han vara en sådan där baby jag bara läst om tidigare; "som bara sover och äter" (var 3-4 timme dessutom) och bara EN gång på natten!!!!! Självklart kommer det inte hålla i sej i all evighet men jag njuter verkligen av det lugn vi får nu.
Våra tidigare barn (speciellt ett av dem) sov aldrig och åt konstant när det var litet (+ några år till), det avskräckte oss från att skaffa fler, men nu sex år senare efter att ha återhämtat sej av den chocken ser jag bara fram emot att vara med vår "snälla" lilla nya baby.
Att ha ett väldigt krävande barn när man är en familj utan tillgång till avlastning tär på krafterna och vi båda var nog båda ganska oroliga om vi skulle orka med ett till sådant barn (man vet ju aldrig vad det blir) så jag är nu sååå lycklig att han verkar vara som han var i magen: lugn!
Att ha ett väldigt krävande barn är som att ta hand om femlingar själv, men att ha ett lugnt barn kan man ju njuta av!! Hoppas jag slipper gå på promenad i 6-8 timmar om dagen för det var så jobbigt, speciellt för att jag aldrig fick sova, varken på dagen eller natten. Men nu är den tiden förbi, nu ska jag ha en normal mammaledighet, hoppas jag kommer att njuta av den denna gång.
Jag känner mej LYCKLIG, LYCKLIG, LYCKLIG och tio år yngre!!!!

Kan det bli bättre?!

Fortsättning följer

2009-03-20T07:18:00.003+01:00

Så hände det jag inte ville skulle hända. Jag fick värkar i natt. På natten, skit också!
Jag väckte min man och berättade. Han packade väskan bums och ville väcka barnen och åka in på en gång. Det ville inte jag. Jag ville sova och låta barnen sova så mycket som möjligt. Av tidigare erfarenhet vet jag att värkarna/sammandragningarna avtar lite om jag ligger ner.
Jag och min man kom inte överens alls. Vi började bråka för han ville åka in omgående och jag ville stanna hemma. Jag "vann" bråket efter två timmar och vi är fortfarande hemma.
Barnen väcktes tyvärr och nu har min dotter varit vaken sedan kl 01.30 i natt. Min son lyckades däremot somna om. Nu är vi uttråkade och har inget att göra. Jag vill inte röra på mej för att stimulera värkarbetet (för det gör ont), jag vill bara sova, men det går inte.
Jag har ingen lust att ha ont och föda nu när jag är så trött så jag är väldigt lockad av all slags smärtlindring man kan få. Bara jag inte mår illa av den för illamående tar mer kraft ur mej än värkar.
Vi får se hur det går.

Fortsättning följer...

Misstag

2009-03-19T12:33:00.004+01:00

Jag gjorde ett misstag. Jag googlade på "överburen" och råkade läsa om massor med kvinnor som gått flera, flera, flera dagar över tiden.
Många, många mer dagar än vad jag gjort.
Det var så jätte, jätte, jätte många dagar övertiden, jag är ju inte ens överburen om man jämför med dom.
Det fick mej att tappa hoppet lite om de där "70% föder inom tre dagar" orden jag fick höra.
Jag har ingen lust att packa någon väska till förlossningen nu. Och ärligt talat, hur lång tid tar det att lägga ner en mapp papper och kläder till bäbisen i en väska? Det lär ju knappast bli så att jag får en värk och fem minuter senare är han ute... och vi hann aldrig packa.
Nej jag skiter i den där väskan.
Men tydligen finns det ingen mat på förlossningen så jag ska be min man köpa risifrutti eller youghrt eller något annat att ta med till barnen, det kan vi ha i kylen och går också snabbt att packa ned.
Sedan kan man ju faktiskt åka hem och hämta saken om man nu skulle missat något.

Suck, tänk om det är tio dagar kvar... eller tjugo?

Gravid i vecka 42+1. -Överburen!

2009-03-19T08:20:00.011+01:00

Idag passerar jag sträcket för normal graviditet och kallas numera för överburen. Jag kan tydligen få gå omkring så här i sex dagar till. De sätter inte igång en tidigare än så. Det gör inget för jag vill inte bli igångsatt det är ju bäst om det startar av sej självt.
Läkaren sa i alla fall att 70% av dem som går 14 dagar över tiden efter beräknad förlossning föder inom tre dagar. Undrar om jag hör till dom 70%? Jag har hur som helst inga tecken alls på att något är på gång.
-INGA TECKEN ALLS! Tiden står stilla i min kropp.

Idag ska jag nog packa en väska ändå ifall något händer de närmsta tre dagarna. Jag har aldrig packat någon sådan väska förut (trots två tidigare barn) och jag tycker det är lite onödigt. Jag är ju redan färdigpackad, proppfull och sprickfärdig, det är jag och min mage, förutom papper och kläder till babyn då.
Det enda som stör mej nu en aning är att vi inte vet vad vi ska göra av de stora barnen när vi åker in. Vi har ju lovat dom att de ska få vara med (där av hemförlossningen som inte blev av) fast inte just exakt när han kommer ut, för det kan ju vara äckligt. Men före och efter. Dom skulle bli jättebesvikna om de inte fick komma med. Och min son vill ju fota moderkakan (urk!) och visa på skolan (?!!!), det har han prata ganska mycket om.
Jag frågade barnmorskorna var vi kunde göra av barnen (då vi inte har tillgång till barnvakt) under förlossningen och hon tyckte dom kunde sitta i korridoren utanför. Min mamma tyckte det var en dålig ide. Ska de sitta där ensamma och lyssna på kvinnor som skriker undrade hon.
Och det låter ju inte så bra. De kanske blir jätterädda och tror att jag ska dö eller något. Själv skriker jag inte när jag föder barn, jag andas, men andra kanske får kraft av att skrika. (själv sparar jag min kraft genom att vila mellan värkarna)
Ja vi får väl se hur det blir, det går ju inte att planera alls ändå och det är väl det som gör det så bökigt.
Min önskan är i alla fall att jag föder på dagen och inte på natten men inte ens det kan man välja.
Och det värsta som kan hända är att babyn fastnar i utgången och inte kan komma ut och barnmorskor måste ligga med sina överkroppar på mej och trycka på min mage och att de använder sugklockor och klipper i mej och sedan förblöder jag och dör. Misshandlad till döds på sjukhuset.
Fast så kanske det inte går till.
Men man vet ju aldrig...

Så kan kan det också upplevas

2009-03-18T08:40:00.005+01:00

Tack och lov skiner solen idag så jag ska sätta mej utomhus och läsa DN senare i dag. Annars är jag ganska pigg faktiskt.

Igår ringde jag förlossningen och ställde några frågor tex hur vet jag att bäbisen mår bra där inne egentligen? Tänk om den har bajsat i vattnet? Hur vet jag att inte moderkakan har blivit gammal och inte kan transportera tillräckligt med syre nu?
Jag har fått en tid för ultraljud och CTG först på fredag och det tycker jag är ganska lång väntan för en som är 36 år och gått över tiden (över två veckor då). I Stockholm fick jag ju ultraljud redan efter en vecka efter BF.
Hur som helst tyckte hon jag pratade med att jag kunde komma in och kolla upp hur bäbisen mår eftersom det gått så lång tid. Så det gjorde vi. Bäbisen mår jättebra och huvudet var fortfarande rörligt (inte fixerat) så det tar nog några dagar till innan den kommer ut (enligt mej) tydligen kan den ändå komma när som helst men jag personligen tvivlar.

Då har vi snart tre barn som alla fyller år inom en månad. Jag hade hoppats på att denna lilla gosse skulle komma i början på mars så man fick ett födelsedagskalasuppehåll på några veckor innan de andra två kalasen kommer men så blir det ju inte. Vi kanske ska strunta i att ha barnkalas för den minsta och säga till den älsta att han börjar bli för stor för kalas... eller blir det väldigt orättvist?

Nu känns det ju lite roligare att föda ett barn då det med stor sannolikhet är friskt. Eller roligt och roligt... är det roligt att föda? Jag vet inte, det är väl lite både och. Det är kul att det är dramatiskt och att en bäbis kan komma ut och att man överlever, men det är inget roligt att ha ont. Det känns ju som att kroppen slits i bitar.

Min förlossningsupplevelse:

Någon håller i vänstra höften och någon håller i högra och så drar dom åt var sitt håll så det knakar och man slits sakta eller fort i två delar (öppningsfasen) det gör faktiskt väldigt ont och det känns precis som det låter (jag tror jag kan höra knakningar i kroppen också).
Sedan är det bara att klämma ut en ca 35 cm (i omkrets) stor "korv" (bäbisen alltså) genom ett inte lika stort hål genom huden. Det känns som om man tar tag i munnens läppar och drar i dom tills det spricker upp (i en eller båda mungiporna) så man får ett jättestort leende (prova dra i era läppar så får ni känna hur det känns)
Även om det sägs att det inte känns att spricka så är det bara en lögn, det känns precis som vad det är. Det är samma lögn som vissa föräldrar drar för sina barn: att sprutan inte känns, eller att det är som ett litet litet stick, fast ett sprutstick är ingenting i jämförelse med att spricka. Det är ju som att säga att Mount Everest är stort som en böna (och det är inte heller sant). Sedan när man spruckit utan bedövning kan bäbis komma ut. Och efter att bäbisen kommit ut kommer esnare senare en stor pizza ut (som heter moderkaka) genom samma ömma, trasiga väg. Visst är det fantastiskt!!! Att man överlever alltså.
Efter det här kan man ju tro att allt är frid och fröjd, men det är det inte... för då ska man sys (svullen och överkänslig och det gör ondare att sys än att spricka).
Efter det masserar dom magen (så att livmodern ska dra ihop sej och sluta blöda eftersom såret där moderkakan satt är lika stort som moderkakan). Det är ingen skön massage. Alla organ som tidigare trycks år sidorna har nu värsta platsen att rumla runt i, men det är inte det som gör ont. Det som gör ont är alla EFTERVÄRKAR som kommer då livmodern drar ihop sej av massagen. Eftervärkarna känns lika mycket som förlossningsvärkarna fast de kan pågå i flera dagar/veckor till livmodern dragit ihop sej. Fast man kan visst ta alvedon mot dom (fast alvedom hjäper inte ett dugg) men man kan ju starkt hoppas på placeboeffekten.

Kvinnor som fött barn får bättre självkänsla och självförtroende. Tror jag det, att överleva en sådan process är ju ganska imponerande. Andra blir deprimerade och varför skulle dom inte bli det med tanke på vad de gått igenom?
Fast det mest fascinerande är att man kan tillverka en människa helt gratis (i bästa fall) och att utvecklingsprocessen sköter sej helt självt. Till skillnad från att göra en Frankenstain.

Böcker och kakor

2009-03-17T08:33:00.007+01:00

Hurra! Min favorit författare HANS GUNNARSSON ska ge ut en ny bok. Äntligen något att se fram emot.
Eftersom jag gett upp hoppet om att föda så beställde jag några böcker från Bokus idag. Jag är lite less på de böcker jag har läst om och om igen här hemma. Om några dagar kommer mina nya.

Igår kom min man hem med en låda kakor från ett konditori. Gud vad gulligt, jag blev riktigt glad och tryckte i mej några hallongömmor och vaniljdrömmar och mådde mycket bättre. Jag har ändå vuxit ur alla mina underkläder så nu traskar jag runt i min mans kalsonger istället. Det är faktiskt inget skönt med byxor och tröja nu när jag är så tjock, så jag vill skaffa mej ett sådant där tält som feta människor i USA har.
Det som är mest irriterande nu är att jag inte kan sitta så nära bordet när jag äter och eftersom magen är en halvmeter framför mej så jag når knappt min tallrik med armarna och dessutom kommer allt från gaffeln eller skeden ner på mej istället för i min mun. Det gör att jag alltid har smutsiga kläder, men vem bryr sej, ska ändå förfallet komma ska man väl inte vara pimpinett.

Sverige

2009-03-15T10:59:00.006+01:00

Sista dagen för hemförlossning idag.
Jag tycker det är väldigt dålig service att bara kunna få det i 14 dagar. Tänk om kvinnor med förlossningsskräck fick välja ut 14 dagar och bara under de dagarna kunde de få bedövning och hjälp, annars skulle det vara kört för dom? Skulle det vara acceptabelt?
Dom får psykologhjälp, stöd och blir garanterade smärtstillande medel, kanske en speciell barnmorska, doulor, och kejsarnitt.
Varför får vi som vill föda hemma och naturligt inte samma stöd och hjälp?
Vi har väl också rätt till en trygg förlossning? Det känns inte så. Vi som vill föda hemma är jobbiga, konstiga och omständiga. Vi får 14 sura dagar och sedan får vi faktiskt anpassa oss till den vanliga vården.
Sjukvårdserfarenheten jag har från denna stad är inte trevlig och inte blir den bättre av det här. Jag önskar det var privat så jag åtminstone kan köpa mej till den vård jag vill ha och behöver, men inte ens det går.
I detta land måste vi alla vara stöpta i samma form och ha samma politiskt korrekta åsikter, och prata om vädret annars hamnar man utanför den ytliga sociala gemenskapen. Men ärligt talat, vad ska vi ha den till när folk bara pratar klyschor och utan att känna efter vad de själva verkligen tycker?

"Hej, hur mår du?"
"Jag mår bra! själv då?"
"Ja man ska väl inte klaga..."

?????

Fredag den 13:de

2009-03-13T10:27:00.004+01:00

Idag har jag ingen lust att göra någonting. Mitt humör är värre än värst och allt går emot mej. Jag ska titta på TV hela dagen och min dotter är nu lika missnöjd och gnällig som jag.

Och min man ska ge f-n i att peta på min dator.

Rörligt

2009-03-12T20:50:00.003+01:00

"Huvudet är fortfarande rörligt" säger min barnmorska när hon har händerna körda långt ner i ljumskarna på mej.
Jaha, Big surprise! Det visste jag instinktivt innan, men det var ändå inget roligt att höra.
"Är du säker på att det är huvudet och inte rumpan?" frågade jag, eftersom det ändå inte är fixerat så kan ju barnet rulla runt hur mycket som helst där inne.
Hon gav mej en konstig blick och klämde ännu mer men sa ingenting. Då svarade jag själv på min egen fråga och sa att allt var nog som det skulle.
Jag och min man fick också känna på "huvudet". Jag tror jag kände ett par små horn på den där runda bollen, men jag bad ändå min man vara försiktig när kan kände så han inte skulle klämma sönder ett öga eller något.
Om barnet inte kommer ut i helgen kommer jag att få tid för ultraljud nästa vecka.

Det ligger en tyst underlig stämning i hemmet nu. Barnen är lugna och ingen säger eller gör något speciellt. Lugnet före stormen. Min dotter är extremt mammig och vill vara med mej dygnet runt, även när jag badar eller är tråkig och vilar. Då sitter hon vid min sida och bläddrar i Prinsesstidninger. Det får mej att inse hur viktig jag är för henne just nu. Hoppas jag inte dör under förlossningen, men det gör man väl bara om något extremt händer?
Förlossningsvärkar är ju inte dödliga, själva värkarna är väl riskfria? Det bara känns som om man ska dö.
Jag tror jag är mer känslig för smärta nu när jag är äldre än vad jag var tidigare. Förr kunde jag väl ta att bli överkörd av en lastbil i slowmotion i två dagar i sträck, inget problem.
Men idag...
Jag vägrar ta en sån där epidural bedövning för jag vill inte ha en tjock nål grävandes i min ryggrad. Urk, vad äckligt! för det måste ju göra skitont, och lustgas får mej att må illa, all typ av morfin och bedövning får mej att må illa faktiskt, så att andas är det enda som hjälper.
Tankar på kejsarsnitt dyker upp allt oftare i mitt huvud och känns mer och mer lockande faktiskt. Fast där är ju dödligheten ännu vanligare då.
Nä, nu måste jag pigga upp mej lite. Det är säkert jättebra att hans huvud inte är fixerat än, det betyder säkert att:

-Jag har jättestort bäcken så han kan glida ut utan att bli så ihop klämd.
-Att han huvud är litet, smalt och coonhead format.
-Att... nej, det finns nog inga mer fördelar.

Nu ska jag sova hela natten utan att bry mej om värkar eller något annat obehagligt. Förhoppningsvis hittar jag på något ROLIGT i morgon som jag kan göra.

Gravid i vecka 41+1

2009-03-12T09:16:00.004+01:00

Varför har babyn i "the baby ticker countdown" till vänster i bild försvunnit när min ligger kvar i magen? Mycket irriterande.

Vaknade i morse och var gravid. Det gjorde inte så mycket för jag vill helst inte föda på natten, jag vill vara utvilad och pigg, Jag tror det underlättar förlossningen lite.

Min dotter är hemma idag då hon nyser och har ont i huvudet. Det betyder att jag måste laga lunch idag, det går inte fuska till någon sej glass-lunch. Jag är faktiskt riktigt hungrig redan nu. Igår kväll blev jag också vrålhungrig och kl 23.30 var jag tvungen att gå och trycka i mej yoghurt och musli. Kanske det beror på de missade luncherna? Men jag har ju massor med extra energi i låren och rumpan, kan inte kroppen använda det först innan jag måste äta ny?

Hur som helst, idag har jag tid på MVC och där kommer jag väl få reda på att huvudet fortfarande är ruckbart, sedan kommer jag att gråta lite. Jag vill inte mäta eller väga mej längre det är liksom ingen spänning i det längre, det känns mer förnedrande och hopplöst.
Kanske hon bokar in mej för ultraljud och i värsta fall igångsättning. Jag vill inte bli igångsatt.
Jag har faktiskt tappat lusten lite för att få barn nu. Jag vill hellre ha en kattunge. Eller inte en unge, en katt 5 år gammal som aldrig hårar och aldrig kissar och bajsar. Det vill jag ha. Då kan den kurra och mysa med mej i soffan.

Nu är det bara idag, fredag, lördag och kanske söndag, (tre-fyra dagar alltså), har jag på mej att föda hemma, sedan har mina 14 dagar av beredskap passerat. Då måste jag åka in till förlossningen. Det känns inget roligt alls.
Jag förstår inte varför jag inte kan vara genomsnittlig Svensson nu. Jag är ju det i allt annat; i längd, vikt, ögonfärg, 2,5 barn, Vi har i och för sig Saab och inte Volvo, men ändå...

"95% föder inom tio dagar efter utsatt datum" läste jag någonstans när jag gick över tiden med min första son. Han kom ut efter 11 dagar. Jag tillhör tydligen de där freakshowaktiga 5 % som föder efter det.

Nej nu ger jag upp för hungern, jag måste äta något bums!.

Mac eller PC?

2009-03-11T20:17:00.003+01:00

Bäbisen rör sej mer nu än förra veckan. Han sparkar och slåss med sina armbågar, knän, fötter och händer överallt nu, det trycks och bökar runt i min mage åt alla håll förutom mot "exit"-utgången.
-Han kanske är blind och inte hittar, säger min son.
Kanske han har rätt...
Jag har förresten gett upp hoppet om att föda på vår bröllopsdag nu.

Vi satt och pratade namn vid middagen. Min man kom med förslaget Mac, jag svarade Apple eller varför inte PC? Då bestämde vi att om han var cp skadad skulle han få namnet C-P eller PC.
Hoppas han är frisk.

För två veckor sedan ringde jag förlossningen och frågade om man kunde spara navelsträngsblodet (stamcellerna) och om det gick att förvara det i blodbanken.
De visste inte alls vad jag pratade om, ingen hade ställt den frågan tidigare. Jag fick ringa tillbaka några gånger för det skulle kollas upp och det slutade med att jag skulle kontakta någon biobank om det hela. Det gjorde jag naturligtvis. Det var för snart två veckor sedan och ingen har svarat på mitt mail.
Det är nackdelen med den offentliga sektorn att man kan inte få göra något som man vill. Stamcellerna är jätteviktiga om det sker en olycka eller och det skulle vara fel på barnet på något vis. Hur som helst skulle jag antagligen inte få använda dom vid behov då socialstyrelsen tydligen är de som bestämmer. Jag som alltid har förespråkat det statliga och offentliga, men efter år av erfarenhet är jag helt inne på det privata.
Om jag vill göra en 3D scaning på min kropp får inte jag göra det. Inte ens om jag betalar... Och det är väl inte så att man gör det för skojs skull, man gör det väl för att man bryr sej om sig själv, men det är oväsentligt.

Jag skulle utbildat mej till läkare, eller hjärnforskare... men det är nog försent nu. Jag får prenumerera på "illustread vetenskap" och någon facktidning för läkare istället.
Kanske jag kan skaffa vänner som är läkare då får jag ju massor med svar på mina frågor, fast vi verkar inte umgås i samma kretsar. Vad är min vän-krets egentligen? Den består visst mest av kottar i skogen och dammråttor under sängen. Men dom är väl fina... på sitt sätt.

Nej, jag vet inte. Nu ska jag umgås med min man och se något ytligt på TV, det är också OK.

Jag är en gravid pensionär

2009-03-11T09:03:00.008+01:00

Alla är glada förutom jag. Det är jätteirriterande. Vad har dom att vara glada över? Ser dom inte att det är minusgrader ute, mulet, snöar och disken som står och ruttnar i slasken? Märker dom inte att havregrynsgröten växer i munnen och att mjölken smakar misstänksamt?
Tydligen inte.
Min son skarattar och pratar om allt möjligt vid frukost bordet. Mest om sin kompis och alla hans alla legobitar. Var enda en beskriver han med färg, form och glädje.
Min dotter skrattar och hoppar upp och ner från stolen och börjar dansa mitt i frukosten, hon vickar lite på sin lösa tand och lyssnar med full uppmärksamhet på legobitshistorierna.
Själv tittar jag ut mot köksförnstret och ser att mina blommor håller på att dö.

Ännu en dag som känns som 500 timmar lång. Vad ska jag hitta på... Sova törs jag inte göra, jag har sovit för mycket nu vilket har gjort att jag vaknat med huvudvärk på morgonen.
Ändå är jag för trött för att starta upp något projekt av något slag.
Jag har hamnat i den där fasen då jag inte gör av med någon energi och inte behöver sova så mycket.
Jag tror det är så pensionärer känner sej. Dom sitter stilla hela dagarna och tittar ut genom köksfönstret och sedan kan dom inte sova för kroppen och hjärnan inte är trött. Bara väldigt sliten.
Så är det, jag är en gravid pensionär.
Jag är aldrig hungrig och har inte behövt äta lunch på några dagar. Då har jag ätit glass istället. Barnens glass dessutom.

Nä, det här går inte. Jag måste hitta på något, någon gång kanske jag kommer att föda barn ändå och då måste jag ju ha lite krafter och energi till det.
Jag ska släpa ner den där stor tvättkorgen till tvättstugan, det blir bra.

Bajs och tårtor

2009-03-11T08:15:00.009+01:00

Igår kväll ringde min hembarnmorska. Hon undrade hur det gick. Jag sa att tiden står stilla och att det inte fanns ett enda tecken på att jag kommer närmare något slut på denna evighetsgraviditet. Hon bara undrade för det var hon som hade jour, men hon skulle tydligen gå och titta på några japaner som slog på jättestora trummor i två timmar. Jag sa att det kunde hon göra för här hände det ändå inget.
Sedan frågade hon om jag känt några förändringar, tex om jag hade lättare för att bajsa. Jag blev en aning obekväm över frågan. Ska jag sitta och berätta hur mitt bajs är? Jag visste inte vad jag skulle säga så jag sa att det var som vanligt. Jag tyckte det lät neutralt och utan detaljer.
Hon nämnde något om att hormonerna ändras på slutet vilket påverkade tarmen, själv tycker jag det påverkar humöret mycket mer.
Hur som helst, det kom varken bajs eller barn igår kväll.

Idag är det vår bröllopsdag. Min man vaknade och sa "Grattis på bröllopsdagen!" Jag svarade samma sak tillbaka. "Ja nu har vi varit gifta i tusen år" fortsatte han. Och det har han ju rätt i, det känns ju faktiskt så. Jag frågade om vi skulle ta in på hotell och dricka champagne i kväll men han var inte så intresserad, han tyckte jag kunde föda istället.
Själv vet jag inte... jag tycker champagne låter roligare.

Annars var jag på museum igår. Jag trodde det skulle vara roligt att komma ut ur fängelset ett tag men jag ångrade mej ganska snart. Jag fick inte igen byxorna, koftan eller jackan när vi skulle gå. Jag såg ut som Mount Everest fast med mitt huvud högst upp (istället för en flagga). Dessutom hade min man med sej kameran och tog bilder i tid och otid. Jag höll på att bli galen. Det sista jag ville var att bli fotad, jag ville bara hem (och äta tårta).

Jag ska ringa min man idag och be han köpa hem en prinsess tårta. Det får bli våran middag idag, inte en chans att jag orkar laga någon mat. Efter den kanske det är lättare att bajsa också...

Det blev inte som jag tänkt mej

2009-03-10T09:44:00.006+01:00

När jag blev gravid den här gången tänkte jag,- Gud vad roligt!
Vilken bra chans att börja om på nytt. Denna gång ska jag vara snygg när jag är gravid. Jag kan ta ett extra jobb och för en gångs skull köpa snygga gravid kläder som jag kan glänsa runt i. Tjäna lite extra pengar och höja mammapenningen.
Gå på de där mötena med andra gravida mammor (som är säkert super trevliga) och få visa upp mej i snygga kläder.
Folk skulle säga kommentarer som:
"Är du gravid, det såg jag inte, det är nog därför du strålar så"
Jag skulle skratta och säga;
"Ja, jag är i nionde månaden men jag blev visst inte så stor denna gång, fast jag väntar tvillningflickor, ha ha ha"
Och så kunde jag sitta på glammiga fik och dricka dyra gravidvänliga kaffesorter och äta nyttiga sallader.

Det blev inte riktigt som jag tänkt mej.
Att det inte blev så beror inte på att det var något orealistiskt över det (kanske tvillinggraviditeten då) men annars...
Jag hade ett extra jobb, men jag mådde så illa i tre månader att jag inte kunde jobba.
Efter det fick jag foglossning och kunde knappt gå en kort promenad.
Och fast vi inte hade några pengar tyckte min man att vi skulle kosta på mej ett par svindyra mammabyxor (för flera, flera 100 lappar, kanske 1000, vilket jag aldrig annars skulle betala) men jag provade alla som fanns i hela stan i alla storlekar och kunde inte få på mej ett enda par.
Jag missade alla mammaträffarna då jag fick extra jobb, tandläkarbesök, optikertider, läkartider och andra tider precis samtidigt som träffarna var.
Nu sitter jag ensam och isolerad i soffan med mjukisbyxor och min mans gamla skjorta. Fulare och mer ensam än någonsin.
Andra gravida man läser om har snygga klänningar och tusen släktingar och vänner som alla får barn samtidigt och har dessutom mor- och far- föräldrar som slåss om att få sitta barnvakt så man kan gå på bio eller mysmiddag med sin kära.

Undrar vad Dr Phil skulle säga? Antagligen:
-Skyll dej själv, du har själv satt dej i situationen, sitt inte och gnäll, väx upp, livet är inte alltid guld och gröna skogar. Ha inga förväntningar för då kan du bli besviken.
Skulle jag bli uppiggad av att höra det? Skulle jag reagera med att, "Nu jävlar ska jag visa Phil-jäveln att jag kan själv, jag är inget offer och allt han säger är faktiskt sant"

Jag vet inte.
Efter att varit instängd i "fängelsehemmet" en tid nu har min man lovat att ta mej till museet med vår dotter idag. Jag gillar inte museet men det gör min man och där kan jag kanske fika torra delicato kakor i alla fall.

Nu ska jag färga håret och glänsa på det folktomma museet. Och kanske det finns någon pensionär där som kan se mitt nya hår glänsa genom sina tjocka starrglasögon?

Min nya vardag

2009-03-09T18:09:00.005+01:00

Min son hade med sej en kompis hem idag. När han blev hämtad frågade mamman när det var dags för mej att föda.
"Förra onsdagen" sa jag.
"Jaha, då kommer den nog när som helst" svarade hon.
"Jag tror inte det"
"Nähä, brukar du gå över tiden?"
"Jag vet inte, men med min son gick jag 11 dagar över tiden" svarade jag.
Då säger hon att hon gick 14 dagar över tiden med sin son (1-0 till henne) vilket påminde mej om att alla gravida på dagis (alla har fått pojkar) också gick över tiden 14-17 dagar.
Är det ett nytt medelvärde på att en graviditet varar i snitt 42 veckor? Det verkar ju så...

Hur som helst, när man går övertiden och är fet, ful och otymplig har man i alla fall rätt att vara sur och bete sej som en benägen självmordskandidat och det är ju skönt, fast bara om omgivningen förstår det (läs=min man).
Nu är jag sugen på att dricka vin, permanenta håret jättestort, testa botox, och hoppa studsmatta och sova på mage. Jag vill till och med resa bort, jag vill inte alls boa mej och städa huset och fixa för babyns ankomst. Den fasen har jag redan gått igenom, jag är inne i den totalförnekande fasen "Jag är inte gravid, möjligtvis skengravid" och "jag blev bara fet och lurad" och det kommer att pågå till ungen är född. Stackars min man, som om jag inte var tillräckligt arg och bitter innan. Jag förstår om han vill jobba dygnet runt nu. Inget han gör passar ändå. Stackarn. Jo, han är på Ica och köper hårfärg till mej. I morgon ska jag färga håret och sedan vara sur resten av veckan.
-Toppen!

Inne hela dagen (som vanligt)

2009-03-09T12:32:00.003+01:00

Efter att ha duschat, tvättat håret och legat på spikmattan i 30 minuter gick jag ner för att kolla schemat för barnmorskorna. Det är ju inte så många dagar kvar nu som jag kan ha en hemförlossning. Idag kan jag föda fram till klockan 17 (inte så troligt) annars har jag i morgon på mej, men bara mellan kl 17-22. Sedan var det ett glapp igen. Kanske jag blir lite stressad av det här?
Stress kan ju framkalla tidig förlossning... fast det verkar ju inte aktuellt i mitt fall. Det enda som händer om jag blir stressad är att jag inte kan sova och det hjälper ju inte.

Inte kommer jag att vara ute idag som jag planerat. Det har börjat snöa och jag tänker inte ens gå ut till postlådan. Jag som var sugen på att cykla, men det är nog månader bort innan det går.

Annars firar jag och min man vår elfte bröllopsdag på onsdag. Hummmm... vad kan vi hitta på då? En lunch ihop kanske? Innan vi fick barn firade vi alltid bröllpsdagen i Las Vegas eftersom vi gifte oss där. Jag har sagt att om vi någonsin ska skilja oss ska vi åka dit tillsammans för de har även de snabbaste skilsmässorna. Det tar "bara" sex veckor att skiljas där. Men tanken bakom mitt förslag är att om man kommer tillbaka dit man gifte sej och har lite semester och roliga minnen ihop kanske man tänker om och kanske man gör något annat än skiljer sej? Vad vet jag? man kanske hittar på något annat spännande som att... käka crablegs (vår bröllops meny), eller vinna en miljon... eller bara vara lite små full i solskenet hela dagarna.
Jag vet faktiskt inte vad jag ska hitta på höggravid i kalla Sverige på min bröllopsdag. Undrar om min man ens kommer ihåg den? För något år sedan glömde vi båda bort den. Jag kom på den två dagar senare och skulle överraska honom med sushi, vilket jag gjorde, fast han fick betala då jag inte hade några pengar.

Nä nu måste jag göra något viktigt... tvätta kanske.

Vecka 40+5

2009-03-09T08:14:00.004+01:00

Vaknar till en mulen morgon med två trötta barn och en ännu tröttare man. Det är måndag. Sportlovet är över och eftersom bäbisen ändå inte kommit ut så kan vi ju vara efterkloka och tycka att "vi kunde ju rest bort under sportlovet". Men det är för sent nu.
Nu har alla äntligen gett sej av till jobb och skola och huset är helt tyst förutom den surrande fläkten ovanför spisen som låter som en kronisk dammsugare, och den där låten "Tingeling" från melodifestivalen som går som en konstant slinga i mitt huvud. Vad ska jag hitta på idag?

"På slutet av graviditeten kan vissa till och med gå ner lite i vikt..." läste jag någonstans. Jo kanske det stämmer... Men varför skriver de det? Hur kul känns det för oss som går över tiden och bara fortsätter att växa. För varje dag som går blir min bäbis bara större, större och större, och till slut är han jätte, jätte stor och vill komma ut.
Kan man kräva ett ultraljud och mäta lårbenet för att få en mer exakt storleks uppfattning än "någonstans mellan 3200-4500 gr"? Antagligen inte.
Jag vill inte föda en JÄTTEBÄBIS. Men jag har väl inget val nu, han är ju den storlek han är och jag kan ju inte krympa honom.
Nej fy, jag blir ju deprimerad av mina egna ord och text bäst att göra något annat nu.
Läsa en rolig bok kanske eller lyssna på musik.

Menlös söndag

2009-03-08T18:49:00.006+01:00

Idag har jag sovit, dammsugit, lagat mat och tvättat ett enormt mjukdjur som min son sover med. Det är allt. Det har varit en mulen tråkig dag. I morgon börjar skolan och dagis igen. Då får jag vara hemma själv i några timmar. Det är snart en månad sedan jag var ensam eftersom barnen varit sjuka.
Idag är jag frisk! Min första dag utan täppt näsa, det är underbart.

Idag sa min man att han tyckte bäbisen kunde komma ut nu. Han har tidigare inte sagt så mycket om den överhuvudtaget, knappt känt på magen. Jag trodde inte han brydde sej så mycket faktiskt. Vi har ju två barn sedan tidigare, kanske det inte är lika spännande nu. Namnproblemet verkar vara kroniskt. Jag hittar ingenting som låter bra.
Jag är bara trött denna gång.
Mina tidigare graviditeter var jag jättepigg och hade mer energi än vanligt. Då jobbade jag fram till beräknad förlossning och det var inga problem alls. Denna gång vill jag bara sova... och sova lite till. Tyvärr verkar jag inte bli piggare av all sömn. Allt jag blir pigg av är frisk luft, dagsljus, och motion och jag ligger kort på allt det.
Min mage är förresten klotrund. Det ser ut som om jag svalt en jordglob, utan att tugga den förstås. Jag skulle föredra den mer droppformad, jag tror inte den sjunkit ner något än. Min man säger att magen har sjunkit ner lite, men det är nog bara för att trösta mej. Jag ser ingen skillnad och det känns inte någon skillnad heller. Jag har lika mycket halsbränna nu som för en månad sedan.
Min son frågade om han fick skära ut bäbisen med en kniv. Jag sa nej till det erbjudandet (fast lite lockande var det, bortsett från att jag antagligen skulle dö av det).

Hoppas det blir sol i morgon, då ska jag sitta ute på en stol i mjukisbyxor med min mans gamla gigantiska vinterjacka och andas uteluft. Hppas att jag piggnar till då.

Ta-daaaa!

2009-03-07T17:28:00.007+01:00

Nu får faktiskt dockhuset vara färdigt. Det saknas fönster, gardiner, dörrar och annat men nu ger jag upp för ett tag. Taket blev lite för mörkt, jag ville ha mörkgrå (vilket det är) men det ser mer svart ut. Men nu orkar jag inget mer, nu får det vara klart.

Annars misstänker jag att min dotter är känslig mot damm då hon kliar sig i ögonen hela tiden och så svullnar det upp under ögonen. Därför har jag städat hennes rum, som är super litet, och nu vill jag plocka bort hälften av hennes leksaker och mjukdjur. Det konstiga är att jag har för mej att jag gjort det tidigare, för mågra månader sedan (kanske före jul?) jag förstår inte var alla prylar kommer ifrån. Jag tycker hon har för mycket leksaker och dessutom fyller hon år om en månad... jag undrar vad vi ska hitta på då? En cykel kanske... något som inte ska vara på hennes rum vore ju bra.

Graviditeten och halsbrännan verkar inte ge med sig... inga tecken på några framsteg där. Min son ska ha en kompis här i morgon och det är säkert inga problem. Vi har ingen beredskap för hemförlossning i morgon eller på måndag så jag hoppas det tar ett tag till, jag är inte sugen på att föda än.
Varje morgon vaknar jag och har glömt bort att jag är gravid, om jag inte har ont i bäckenet förstås. Det är först när jag ska vända mej eller stiga upp jag kommer ihåg att magen är i vägen.
Min största önskan nu är att komma i några kläder och kunna gå ut på promenad utan att det gör ont... Det längtar jag efter.
Må jag aldrig bli gammal och sängbunden. Enda gången man kommer ut då är när man blir hämtad av ambulansen... Vilken framtid...

Men snart... om några dagar eller i värsta fall två veckor så borde jag kunna vara ute på en promenad. -Jippi!

Vecka 40+2 -Uttråkad!

2009-03-06T09:58:00.004+01:00

Ja vad ska man göra? Jag har suttit med papper från försäkringskassan och fyllt i alla fel så jag måste göra om det. Det är något som inte stämmer... Jag hatar det verkligen. Jag och blanketter är inte kompisar. Försökte fylla i ett annat papper ang. dagisplats för vår femåring men det var inte heller kul. Jag har svårt att fylla i oföddabarns personsnummer och ändå posta dom före barnets födelse. Jag får inte ihop det. Att det sedan bara finns adress och faxnr om man vill fråga något gör inte saken lättare. Jag chansade på allt och kommer nu att hamna i den där högen med fel-i-fyllda papper som ingen vill röra. Kanske jag får svar om några månader...

Jag råkade kolla Pernilla Whalgrens blogg igår. Hon hade något gammalt klipp när hon handlade gravidkläder som inte var gravidkläder utan vanliga så hon kunde ha dom senare också. Det var ju kul att det fungerar för henne men det gör det inte för mej. Finns inte en chans att mina lår går i mina gamla byxor längre. Min son frågade igår varför mina lår var så tjocka. Jag sa inget, jag bara suckade till svar. Egentligen stör jag mej inte på att vara gravid (och dessutom sprickfärdig), det som stör mej är att jag inte kan ha några kläder, varken innomhus eller utom hus. Jag har gått runt i mjukisbyxor nu i två-tre månader och jag är ganska sugen på något annat. Dessutom har de börjat gå sönder i grenen nu. Helt utnötta är dom.

Vet inte vad jag ska hitta på idag... kanske renovera klart det där dockskåpet jag började med innan vi alla blev så sjuka? Jag har ju bara taket kvar nu... Det blev riktigt bra annars. Jag har inte ens varit superengagerad utan låtit min man välja ut "Tapeter" (scrapbookpapper) utan att jag varit med. Ingenting har blivit som jag tänkt (jag har ju haft önskemål om färg och dyl) men det blev ganska bra ändå. Hittills har renoverningen bara kostat ca 200 kr (tapeterna) jag tycker det är billigt och min man tyckte det var superdyrt. Jag vet inte, kanske han har rätt?

Onyttig gravidnoja

2009-03-05T18:42:00.010+01:00

Jag har skickat iväg min man för att köpa Chokladbiskvier, jag fick gravidnojja på det. Normalt gillar jag inte det, det är för sött, för fett och dessutom choklad. Men idag är det tydligen väldigt poppis i min mun.

Jag städade, dammsöd och vädrade övervåningen idag. Sedan flyttade jag alla grejer och kartonger som ska upp på vinden till en annan plats vilket inte var uppskattat av min man, kanske jag släpar upp dom själv i morgon. De har stått som ett dåligt dammigt samvete i vårt dressingroom (det är ett rum och inte en klädgarderob) i flera veckor nu och jag är less på det.

Annars fick jag Damernas värld i brevlådan idag. Där stor det om det nya vårmodet, kappor klänningar och blusar. Jag tittade ut genom fönstret och såg en och en halv meter snö. Här finns inte våren. När det är vår här är det fortfarande vinter fast det droppar lite från taken. Vårblommor syns inte under en meter snö.
När jag tänker efter så är nog vinterkläder man borde lägga ner pengarna på. Det är ju det man har på sej sju månader om året och efter den tiden är man sååå less på dom.
Nackdelen är att jag inte vill gå ut på vintern då det är för kallt. Det finns ingen anledning att fixa håret då mössan förstör frisyren och att sminka sej är onödigt då det enda som tittar fram under halsduk och mössa är en röd rinnande näsa.
Men sedan finns det ju folk som gillar vintern... jag förstår mej inte på dom.
Jag kan förstå att man gillar skridskoåkning men det tar lite av glädjen när man är vadderad och klumpig av alla kläder. Skidor kanske... fast samma grej där.
Dessutom stramar min hur extremt mycket i kallt väder, så det gör ont... och det kan ju inte vara bra.
Nä, jag längtar efter sommaren.

Nu ska jag äta mitt chokladbiskvi med alla onyttigheter och tillsatser och kolla på "Du är vad du äter".

Skadade pipifåglar i vecka 40+1

2009-03-05T08:50:00.005+01:00

Efter en hel natts sömn vaknar jag av att min man säger att det ligger en skadad fågel utanför vårt fönster. Barnen vill genast ta in den så den kan piggna till. Jag var lite skeptiskt.
Samtidigt är det ju spännande och gulligt med en fågel.
Saken är den att samma sak hände förra veckan. Då låg en halvdöd fågel utanför vår ytterdörr och flämtade i snön. Då tog vi in den och den dog nog i samma ögonblick som min man lyfte upp den. Detta har aldrig hänt oss tidigare, att fåglar ligger och dör utanför vårt hus. Har de flugit in i fönsterrutorna? Råkar de bara var gamla och landa hos oss? Är det gift i talgbollen som hänger utanför? Eller har se någon dödlig sjukdom som går just nu?
Jag har inte sett att grannarna har några döda fåglar på sina tomter. Kanske det bara är en slump att det blivit så här... Antagligen är det så.
Min man var på väg ut för att hämta in den stackars fågeln då jag kläcker ur mej något om smittor och fågelinfluensan. Då vill inte han hämta in den längre.
Jag ångrar att jag sa det för nu kanske fågeln kommer att dö medan vi sitter inne i värmen och tittar på. Det känns ju inte heller så bra.
Men efter bara några minuter reser sej fågeln och hoppar lite vingligt och försiktigt. Efter ett tag tar den sej in mot skogen. Jag blir glad att den piggnat till och om den ska dö får den gärna göra det i skogen istället för på vår tomt.
Annars har det varit mindre fåglar än vanligt utanför vårt fönster i år och vi har skyllt det på att grannarna har mycket godare fågelmat (solrosfrön, men de skräpar så mycket att jag vägrar använda det) nu kanske det är något annat som ligger bakom? vad vet jag?

Annars händer det inte så mycket med babyn i magen och jag har hamnat på andra sidan av vecka 40. Tur nog kom han inte ut igår och om jag har tur stannar han inne idag också. Vi hade nämligen ingen barnmorska tillgänglig igår, och ingen idag heller förrän efter kl 17.
Annars är jag uttråkad och vet inte vad jag ska göra. Egentligen borde jag städa lite... jag är inte så sugen på att släpa dammsugaren upp och ner för trappan men det borde jag kanske göra. Kanske det blir lite roligare om jag sätter på musik... Ja, så får det bli.

Vad jag önskar mej i bröllopspresent

2009-03-04T08:49:00.004+01:00

Fantastiskt! Jag har fått sova!!!!!!! Nästan halva dagen igår och hela natten som var sov jag. Jag känner mej som en helt ny människa fast täppt i näsan. Min man gjorde sej ledig från jobbet igår och tog hand om barnen. Idag har han åkt till jobbet och jag tror faktiskt att jag ska sätta barnen framför TV:n så jag kan vila en stund till.

Annars hände inget speciellt igår, på mvc sa hon att babyns huvud inte var fixerat och mer "ruckbart" än för två veckor sedan. Han har alltså inte sjunkit ner ordentligt än och om vattnat skulle gå ska jag ligga ner så inte navelsträngen blir klämd vid hans huvud. Jag är inte orolig, det tar säkert en vecka till innan han kommer ut. Jag måste vila upp mej först. Jag fick en ny tid på mvc till nästa vecka och hon nämnde något om överburenhet, men det är ju först om fjorton dagar det blir aktuellt så jag bryr mej inte om det än.

Han är ju planerad tills idag men det tror jag inte blir aktuellt för mej. Som jag minns det ska jag vara så superless på att vara gravid och jag ska bli riktigt arg för att graviditeten aldrig tar slut, och då menar jag så arg och less på det att man överväger alla möjliga konstiga metoder för att bli av med magen. Först då är jag redo. Då är jag redo att stå ut med alla värkar och all smärta för att slippa gå omkring med magen. Jag har inte kommit till den fasen än... en vecka till får det gärna gå. Jag hoppas han kommer den 11 mars för då har jag och min man bröllopsdag. Det vore ju en mysig bröllopspresent!

MVC

2009-03-03T10:19:00.004+01:00

Vi är på väg till MVC för en kontroll. Jag missade den förra veckan då jag var ännu sjukare men Nezeril gör underverk nu. Sedan åker vi, hela familjen och äter lunch på Sagami (japansk restaurang). Jag har inga kläder som passar nu. Varken ytterkläder eller vanliga. Jag använder min mans tröjor och jag har vuxit ur "fettis"byxorna (inga gravidbyxor passar mej tydligen).
Min man tycker jag är gigantisk. Igår sa han "Så där stor mage har du nog aldrig haft" Kanske han har rätt, jag vet inte. Jag ser mina tår och fötter i alla fall. Jag börjar ångra ångra att jag ätit nyttigt och tagit vitaminer under hela graviditeten. Kanske det är en jättebäbis som ska komma ut nu... Jag skulle ha rökt ciggaretter under graviditeten istället, rökare får tydligen mindre barn och det kan ju vara lämpligt när man ska föda. Om jag har tur är det en smal bäbis och mycket fostervatten.

Annars är jag trött då jag ligger vaken natt efter natt mellan klockan 2.30-5.30, sedan somnar jag om och vaknar en timme senare då det är dags att gå upp. Inget har jag att att göra på natten det är pisstråkigt.

Nu ska vi i väg.

Förberett för barn

2009-03-02T09:20:00.004+01:00

Så är nästan allt klart och förberett för babyn. Igår åkte vi och hämtade utrustningen för att föda hemma på förlossningen. Tre plastlådor och en tung våg (som ser ut som en resväska) var det. Fick även schemat över vem jag ska ringa när det kommer igång och det schemat såg ju riktigt bra ut. Jag är hoppfull igen.

Annars har jag och min man bråkat om var jag ska föda. Han vill åka in till sjukhuset och jag vill vara hemma så länge som möjligt (ifall ingen barnmorska kan komma). Jag vill inte ha hela min familj som åskådare i samma rum när jag har värkar. Jag vill vara själv så jag kan koncentrera mej. Med hela min familj menar jag min man och våra två barn, då vi inte har någon barnvakt att få hjälp av. Vi har ingen släkt och inga nära vänner att ringa dygnet runt för barnvaktshjälp. Dessutom har jag varit ensam på mina tidigare förlossningar. Min man kom in precis när vår dotter kom ut då jag ropade på honom. Han var ju tvungen att ta emot henne så hon inte skulle ramla ner i golvet. Jag stod inne på toaletten och skulle ta en varm dusch (för att det gjorde så ont) då jag kände något stort tryckande mellan benen och det var hennes huvud. Plopp, så låg hela hon i sin fars armar. Hembarnmorskorna kom 20 minuter senare och tog hand om "resterna" och sköljde av golvet. Så smidigt så, jag behövde inte sys och var inte ens svullen, det kändes inte som jag hade fött barn alls till skillnad från första gången med min son.
Då var jag på sjukhus och var tvingad att ligga på rygg och det var inte så kul. Två barnmorskor satt på var sin stol och stirrade rakt in mellan benen på mej i en timme. Det kändes INTE trevligt. Efter han kom ut fick jag sys (med bedövning, tre olika, ingen av dem tog) och jag var så svullen att det kändes som om barnet fortfarade dinglade mellan benen på mej i en-två veckor efteråt.
Aldrig att jag ligger på rygg och föder igen, det gör jag bara om jag behöver kejsarsnitt.

Nu har vi i alla fall beredskap i 14 dagar och det känns bra. Annars känns det inte som om han kommer att komma ut på ett bra tag. Inte ett enda tecken på att det närmar sej, fast man vet ju aldrig. Jag är ju fortfarande sjuk, helt täppt i näsan och har fortfarande ont i örat och halsen så jag blir ju gärna frisk nu. Mina barn har blivit förkylda igen så det är väl bara att inse... vi är och kommer förbli sjuka ett tag till.

Sådan är jag

2009-02-28T18:41:00.006+01:00

Min förkylning verkar inte gå över, det blir bara värre i örat och halsen, jag låter det vara och hoppas på att det går över av sej självt. Jag provade ringa sjukvårdsupplysningen för att höra om de tyckte jag borde söka hjälp men det var så mycket folk som ringde att jag inte ens fick stå i telefonkö. -Pröva senare! sa en röst i mitt öra. Det gjorde jag naturligtvis inte.

Idag hände något trevligt. Min granne ringde och frågade om jag behövde några bäbisgrejer, hon höll nämligen att städa på vinden.
-Ja, sa jag, vi har fortfarande inget skötbord och ingen bröstpump.
-Det har jag, jag kommer över med dom, sa hon.
20 minuter senare har jag tre olika bröstpumpar och ett skötbord. Helt magiskt! Exakt det jag behövde och exakt de "märken" jag ville ha dessutom. Det var som en scen ur "the secret" filmen/boken och det ska ju bara fugera om man tror på det, och det gör nog inte jag... eller gör jag det omedvetet? Gud vad min man skulle mobba mej över det då.
Hur som helst är det två saker att stryka från min inköpslista, saker jag ville ha men inte hade råd med. Eller råd och råd, erfarenheten är ju att jag överlever utan... förhoppningsvis (förutom bröstpumpen). Nu har jag ju dom och är faktiskt mycket lyckligare!

Annars är det melodifestivalen ikväll. Verkar vara det tråkigaste av alla omgångar just i kväll. Av någon anledning har vi sett melodifestivalen i några år nu. Barnen måste ju se den eftersom ALLA i klassen ser den och det kan ju vara kul att veta vad de andra pratar om och känna gemenskapen.
Av någon anledning tycker jag det är ganska dåligt när jag tittar på det och varje år säger vi att vi inte ska följa den nästa år. Ändå blir det samma sak varje år. Man sitter och glor framför TV:n. Men det konstigaste är att när man tänker tillbaka på förra årets och året innan det så känns det som att det var kul och trevligt att följa den. Jag ser det som ett säkert tecken på att man uppskattar dåtid och framtid mer än "nuet". Än så länge är man ingen Buddhist.
Samma sak med magen och bäbisen. "Det blir mycket roligare när han kommer ut" tänker man. Och så fort han kommit ut tänker man "Fy vad jobbigt, hur kan jag velat ha det så här, det var mycket bättre när han låg i magen"
Så tänker jag ialla fall... För sådan är jag.

Jag bor ett ett bajshål

2009-02-26T19:39:00.003+01:00

Jag är ännu sjukare idag (förkyld) än igår men det hindrar inte att jag får dåliga nyheter från hembarnmorskorna. Nog för att intresset från dom har varit minst sagt svalt så borde det inte komma som någon större nyhet för mej när hon idag ringde och sa att schemat (där intresserade barnmorskor har fyllt i) var väldigt glest. Hon påpekade också att vi kan ändra oss nu också om vi ville det. Inte ett dugg förvånande egentligen men jag blir ändå väldigt besviken över det. Jag känner mej lurad och tycker att de ska inte erbjuda hemförlossning i den här jävla staden när det faktiskt inte är något dom kan erbjuda eller är intresserade av. Det hade ju varit lättare att acceptera det i början av graviditeten istället för sex dagar innan beräknad förlossning.
Vad dom erbjuder mej är: Ja du kan få hemförlossning om du föder på den här dagen mellan dessa timmar (-fast packa en väska i alla fall för det går nog åt helvete ändå, var beredd på det).
Min man vill inte ha hemförlossing nu och jag själv vill inte föda alls. På förlossningen jobbar ju de där morska oengagerade barnmorskorna så dom vill jag ju inte träffa och hemma blir jag helt ensam. Toppen förutsättning för att få en taskig förlossningsupplevelse. Efter det kommer förlossningsdepprissionen som ett brev på posten.

Jag hoppas verkligen ingen annan gravid behöver hamna i denna situation för det suger precis som allt annat kommunalt i denna by. Jag har full förståelse för alla som blir alkoholister eller knarkare i denna stad den är ju fan omöjlig att trivas i.

Piggare eller mer vilja

2009-02-25T15:25:00.003+01:00

Vilade framför Tv:n i 30 minuter och nu har jag mer energi, vet inte var den kommer ifrån, eller egentligen har jag mycket mer vilja än energi. Nu ska jag byta ut febriga lakan och täcken, vädra i sovrummet och KANSKE dammsuga. Tyvärr får jag alltid super ont i ryggen dagen efter jag gjort det så jag ska känna efter innan jag gör det. Tyvärr jobbar min man mer än heltid så ärligt talat känns det som jag är ensamstående höggravid mamma då han inte kan vara hemma och hjälpa till. Jag är inte sur på honom för det, jag är bara trött.

Sedan ska jag skölja bihålorna med en sådan där konstig kanna som ser snuskig ut (jag tänker hundpitt). Tydligen kan den lindra symtomen och göra förkylningen kortare (enligt The Doktors på TV4)

Jag är inte redo än

2009-02-25T10:50:00.004+01:00

Jag är sjuk. Har fått väldigt ont i halsen, näsan och i ena örat. Jag vill bara sova nu. Ett av mina barn har blivit friskt och är i skolan idag, så kanske det blir lite lugnare här hemma. Min dotter har fortfarande feber och till hennes stora lycka tappade hon sin första tand i natt. Hon väckte mej klockan fem i natt/morgon för att berätta den stora nyheten. Jätteroligt!

Hoppas inte bäbisen har några planer på att komma ut än då vi inte har hunnit göra i ordning allt än. Just nu är lägenheten skitigare än vanligt då vi är sjuka och jag inte orkar städa, men bortsett från det är luften extremt dålig sedan vi fått in en ny fläkt ovanför spisen som inte fugerar som den ska. Luftcirkulationen fungerar inte i huset och vi har damm precis överallt, även på väggarna. Snart får vi alla allergier och astma också...

Vi saknar en hel del prylar till babyn nu när jag tänker efter. Kanske en vinteroverall behövs ändå om vi måste åka bil med han (tänkte bara på att babyn ska ligga i vagnen och då räcker kanske åkpåse och filt) men fungerar ju inte i en bilbarnstol. Här uppe kan det ju vara minusgrader i April också. När jag flyttade upp berättade någon att det en gång hade snöat i juni och att massor med små pippifåglar låg döda på marken då.

Inga blöjor har vi, eller amnings prylar (inlägg, mjölkuppsamlare, bröstpump, osv.) amningen är en grej för sig. När jag fick första barnet hade jag ingen aning om att det kom mjölk från båda brösten i början när man ammade. Inte heller att det skulle göra så ont att man bara vill skrika rakt ut. Jag visste inte att amningsinlägg, amningsnappar, och all annan specialprylar till amningen existerade. Jag trodde bara man lade bäbisen vid bröstet så fungerade allt av sej självt, men det gjorde det inte.
Hoppas han inte kommer ut än, jag måste vila, bli frisk och införskaffa lite prylar först.

Årets viktigaste dag och Viktoria och Daniel snor uppmärksamheten!

2009-02-24T11:11:00.005+01:00

Vem bryr sej att Viktoria och den där Daniel förlovar sej idag när det är FETTISDAG! Semlan är viktigare, Sveriges godaste bakelse kommer i skymundan för en menlös förlovning. Förlovningar är ju ingenting... bara en menlös väntetid. Bröllop däremot, det är ju i alla fall någonting! Förlovning är lika spännande som en lyxfika på stan, fast man inte är ensam.
Själv känner jag för att ansöka om skilsmässa då jag tydligen inte är värd besväret att köpa en lyxig semla till då jobbet är viktigare fast jag varit hemma (och inomhus) i två veckor med sjuka barn. Ingen hjälp att räkna med från den sidan.
Baren bråkar konstant om ALLT så nu har jag delat upp dom på varsin våning framför var sin TV. Jag hittade ingen annan lösning. Våra barn som inte ens få se på TV varje dag får plötsligt se TV helatiden, hela dagarna, men vad ska man göra?

Jag ska laga lunch och sedan gå igenom något gott bakrecept. Bara för mej och barnen naturligtvis!
Cheesecake kanske?

Problemlösning

2009-02-24T08:50:00.004+01:00

Igår såg jag på Oprah. Det har jag intre gjort på flera månader, just nu föredrar jag The Doktors på kanal 4, men På Oprah handlade om kvinnor som förfallit utseendemässigt. Det var lite intressant att allt skulle vara sexigt. Håret, skorna, väskor, kläderna, sminket...ALLT ska vara sexigt.
Sedan blev alla uppklädda som om dom skulle gå på Oscarsgalan med blanka klänningar och gigantiskt stora frisyrer. Jag med mitt tråkiga praktiska tänkande undrar naturligtvis, när ska man använda de där kläderna om man är hemmafru och aldrig går ut någonstans förutom till soprummet? Vad ska hemmafruarna ha på sej? At stå och sminka sej och fixa håret på morgonen och sedan dra på sej svindyra jeans och en trendig topp för att sedan sitta i en sandlåda eller stå vid spisen och steka pannkakor med endast barnen som sällskap känns lite konstigt... för mej i alla fall.
Men jag blev inspirerad till att städa i min garderob. Slänga kläder jag aldrig kommer att använda igen. Vad jag är mest rädd för är att jag inte kommer att ha några kläder kvar efter jag gått igenom den. Jag äger ju bara typ fem tröjor och ett par byxor (förutom gravidkläderna som jag aldrig mer vill använda och dom är jag mest sugen på att skänka bort).
Jag måste dessutom köpa några amningsvänliga tröjor, dvs. ingenting taight och inget med knappar. Fy vad tråkigt! När jag köper kläder vill man ju köpa fina, men eftersom jag aldrig går ut måste jag hålla mej till Causual wear.
Men vänta nu... jag har ju inga pengar. Inte ens 100 kr till ett par nya trosor, då var det problemet löst!

Husdrömmar och förlossningsfunderingar

2009-02-23T16:21:00.009+01:00

Jag har kollat runt på hus på hemnet. Det är sådant som vi gravida gör... vi vill bygga bo och ha ett fint hem till våra små. Nackdelen var att jag inte hittade ett enda hus som jag gillade (oavsett prisgrupp) och fördelen var att med tanke på vad som erbjuds kanske vi inte bor så dåligt ändå... Min man vill bygga ett eget hus så han kan få det exakt som han vill ha det.
Själv kan jag tänka mej köpa grannens radhus och slå ut väggen till det så får vi dubbelt så stort, och fixa en bastu och kakelugn så skulle jag vara ganska nöjd.
Annars drömmer jag om en sommarstuga, det tror jag är det bästa för mej. Jag kan bo i en stor enplanslägenhet med öppenspis på vintarana och gömma mej i stugan på sommrarna, för vem vill bo på landet på vintern? Det går emot människans natur (i alla fall min).

Hemförlossning?

Kanske det inte blir någon vanlig hemförlossning... Allt är förberett för det men jag vet inte om det känns rätt här. Förra gången, i Stockholm berättade barnmorskorna om alla fördelar om att föda hemma: det blir kortare förlossning, mindre smärta, lättare att komma igång med amningen, barnen går inte ner lika mycket i vikt i början, mindre bristningar, lättare att knyta an till barnet, mindre svartsjuka mellan syskonen om de får vara "med", bättre för barnet att bara få hemmets bakerieflora (än sjukhusets). Det hade aldrig hänt att de måste åka in till sjukhuset för att något gått snett. Hembarnmorskona jobbade jour och hade rätt att gå från jobbet när än mina värkarna satte i gång.

Här uppe är det helt annorlunda. Här har jag ingen aning om vilken barnmorska det blir (om det ens blir någon) då "tanterna" gör det på sin fritid så kan de inte komma om dom är på jobbet. Risken att jag ändå måste åka in finns där ändå eftersom kanske ingen finns tillgänglig. Jag har fått höra om alla risker men inte en enda fördel. Det känns som jag är till besvär. Jag får visst ingen eftervård hemma utan måste ändå åka in några dagar senare. I Stockholm kom dom varje dag och tittade till en. Till och med läkaren skulle göra hembesök.
Just nu känns det som jag helst föder själv utan barnmorskor omkring mej, kanske det blir så ändå?!!! Vi får väl se...
Annars känns huden på magen helt sprickfärdig så det skulle inte förvåna mej om det blir ett "naturligt kejsarsnitt" då barnet exploderar ut ur magen via naveln. Nu är det några dagar kvar, kanske 20 dagar? Jag gick ju över tiden med min första son 11 dagar så än finns det tid kvar att oroa sej över förlossningen.

Det händer ingenting

2009-02-23T09:39:00.004+01:00

Tiden går tydligen framåt fast det känns inte riktigt så. Förra veckan hostade min dotter så mycket att jag hade henne hemma. Samtidigt var det -24°c ute och jag vet ju att dagispersonalen tar ut barnen "en liten stund" i alla fall. Att andas in minusgrader är väldigt ansträngande för luftvägarna och knappast bra om man är hostig. På torsdag blev min son sjuk, hosta, och på fredag fick han feber. Så igår, söndag fick min dotter feber... Jag blir nog hemma med sjuka barn en vecka till.

Jag måste säga att jag är liiiiite less på hur tidningar och andra baby bloggare bara berättar hur mysigt och roligt det är att få en ny baby (för det vet jag ju redan). Men livet är inte alltid som tidningarna och de gamla klyschorna berättar. Ingen säger att eftervärkarna gör ondare än förlossningen (det tycker jag), ingen har problem med amningen och såriga bröstvårtor, eller att resten av familjen är sjuk och gnällig. Möjligtvis säger någon att de får för lite sömn men annars är allt bara guld och gröna skogar.
Alla kan få barnvakt och massor av presenter och vänner och släktingar kommer och gratulerar, lagar mat och pysslar om dom. Så kommer det inte vara för mej i alla fall. Kanske det är därför jag inte kan relatera till det gulliga och mysiga som alla de andra upplever...

Sak samma, snart kanske jag kan vara ute och promenera... Jag har varit inomhus i snart två månader. Jag längtar uuuut. Nu idag när det inte är över 20 minusgrader så har jag febriga barn istället. Det gör väl inget, någon dag borde de väl bli friska... jag har ändå foglossning och kan inte ta någon promenad, men ändå. Jag sitter fängslad i mitt eget hus men snart blir det väl ändå förändringar... snart är det vår, snart ska jag föda barn, snart blir barnen friska, snart får jag energi av alla utomhuspromenader jag kommer att göra. Så fort jag fått energi ska jag renovera huset lite, medan min baby bara sover och sover för det har jag läst att små bäbisar gör (fast mina babys sov bara 20 minuter åt gången) men denna gång ska allt bli annorlunda... eller?

Förresten, jag lyckades få upp en blid på min jättemage!

Läxa

2009-02-18T20:12:00.004+01:00

Min son hade läxa i skolan. Hans uppgift var att rita sju grejer eller djur och skriva vad det föreställer.
Efter någon dinosar och pokémon ritar han en naken kvinna i duschen med klassiska hängbröst fast med en jätteboll -ägg- liknande underkropp. Jag frågar vad det är, kanske en kjol? Nej, det är en jätte "snippa" som är jätte kissnödig, så ritar han dit två spinkiga ben på varsin sida om den. Jag har aldrig sett något liknande, inte ens tänkt tanken.
Undrar om fröken är van med sådana bilder?!

Kanske jag blir väckt mitt i natten

2009-02-18T20:09:00.003+01:00

Min dotter 5 år:

-Mamma, om jag vaknar på natten och ser en stor bula under ditt täcke så väcker jag dej, för då är det nog bäbisen som kommit ut.
-Ja vad bra, då får du väcka mej.

Ny hobby

2009-02-13T11:44:00.003+01:00

Jag har en ny hobby. Eller så har jag väldigt mycket tid över helt plötsligt...
Min dotter har länge pratat om ett dockhus, och hon har ett med gamla möbler som vi köpte från blocket för 50 kronor. Nu är ju detta hus väldigt fult. Ett barn har målat det själv med tjock fårig färg som är kladdat på både tak, golv, väggar, lister och det är fläckar precis överallt.
Nu är det så att vi råkade vara på Barnens hus och där såg hon ett dockskåp som inte kunde slita sej från. I två, tre år har hon sagt att hon vill ha ett dockskåp och vi har svarat: Du har ju redan ett!
Nu har hennes dockskåp stått på vinden för det mesta då möblerna till det alltid låg på golvet och blev sönder trampade. Men nu kommer vårkänslorna fram med solen. Mina vårkänslor består mest av att renovera och är inte det perfekt när man bara går hemma hela dagarna?!!! Att jag dessutom kan renovera ett dockhus istället för mitt eget är ju mycket bättre. Min dotter blir glad, det är billigare och kommer förhoppningsvis att bli klart någon gång.

Nackdelen är att hon vill ha vissa färger som inte gör det direkt finare, nu måste jag sätta ner foten och säga att JAG ska bestämma också och kanske utföra själva jobbet då det är extremt pilligt. Hon får välja gardiner och färg på sängkläder och så, men det är nog bättre om jag gör det andra...

Nu har jag skrapat lilafärg från listerna hela morgonen och är redan trött men det kanske kommer att vara värt det framöver. Nästa steg är att måla det vitt.

Sämsta lunchen i år

2009-02-12T11:31:00.005+01:00

Jag har precis ätit lunch, vi hade ingen mat hemma så jag åt chips, dip och ostbågar till lunch. Nu mår jag lite dåligt och undrar, vad hände? Jag brukar inte äta sådant. Förutom chipsen hittade jag ett gammalt nudelpaket, men det hade gått ut 2007 så jag slängde det. Kanske det ändå hade varit "nyttigare" än chipsen?
Enda anledningen till att vi har chips hemma är att det var melodifestivalen förra lördagen (som dessutom var dålig, men barnen ville se den) och vi lovade att barnen skulle få en liten, liten skål med chips (och kanske den där jättepåsen skulle räcka till flera lördagar framöver). Jag åt bara några nävar chips men jag mår ändå dåligt. Jag vet inte hur jag ska återställa kroppen nu. Det är olivolja och fiskleverolja som är bra mot det härdade fettet men jag är inte så sugen på att dricka det just nu. Kanske lite te blir bra, då får jag ju i mej något varmt också.

Annars händer ingenting i mitt händelse lösa liv. Jag går runt i en tyst lägenhet och kan varken städa, tvätta eller diska då jag har foglossning och får ont om jag böjer mej eller går. Kanske jag ska ligga i soffan och kolla vad Tv shoppen har att erbjuda. Kanske det inte heter TV shop nu, jag har inte sett det på flera år och blev förvånad att det fortfarande finns kvar. Såg att man kunde köpa något konstigt vibrationsbälte... hi hi hi.
Jag vet inte varför jag blev glad när jag såg det, kanske för gamla minnen från förr (years away, chrystal earth, och den där fula kroppsstrumpan man blev fem kilo smalare bara man tog på sej den). Kanske för att folk köper sådant... Kanske för att folk äter chips till lunch och sedan köper ett vibrationsbälte för att bli smala. Jag vet inte... men något komiskt ligger det i det.

Eller så är det tragiskt...

Same, same, -But different!

2009-02-11T20:59:00.004+01:00

Jag som kämpat länge i omgångar för att lyckas ta en bild på min mage, en bild som inte är fotad i spegeln och inte har en jävla blixt på. Det visade sej ganska omöjligt.
Min arm är ju inte så där jättelång så jag kommer ju inte så långt bort med kameran från magen. Bilderna blir suddiga och vita med en stor navel (som inte ser ut som en navel, ser mer som en sjukdom) på bilden. Det ser äckligt ut. Jag förstår om män tappar lusten till sex med sina gravida fruar om dom ser ut så här.
Men så kom solljuset och hjälpte mej aldelens gratis, till ingen nytta då jag inte kommer ihåg hur jag tankar över bildjävlarna till datorn. Jag har förnedrat mej med att ta bilder på mej själv med min gamla hat-kamera helt i onödan.

Barnen sover nu, min man är kvar på jobbet och det är inget på TV att se. Jag har halsbränna och är sugen på en semla. Jag ska ändå sätta mej framför TV:n och glo med te och gojibär.

Livet kunde ju ändå vara värre än det är... Det kunde ju vara stömavbrott och inget varmvatten samtidigt som man har magsjuka och inget toapapper... Kanske det skulle vara värre... eller same, same but different.

Detta har hänt

2009-02-11T08:19:00.003+01:00

Allt börjar bli mer normalt och kanske vardagen hittar tillbaka nu efter sjuka barn och olika behandlingar som har tagit upp all min tid. Nu är min ljudbehandling klar och jag har skickat tillbaks apparaturen. Även om det var skönt att göra den så är det ändå skönare att den är över. Nu hoppas jag på bra resultat.

Jag har gjort en ljudbehandling för gravida, och vad jag och babyn får ut av det är:
-Jag får snabbare och lindrigare värkarbete.
-Babyn återhämtar sej fortare från förlossningen och är tryggare och har tydligen lättare med anknytningen.
-Babyns synapser (i hjärnan) kopplar fortare och förhoppningsvis lyssnar med högeröra så småningom.

Ni kan kolla här vad det är.

Jag lånade en bok av Agneta som förklarade mer ingående hur det fungerar och vad forskningen visar, det var mycket intressant och jag förvånas över att detta inte är mer känt och tillgängligt inom all möjlig vård. Denna behandling har tydligen bara funnits i Sverige i 10 år än.

Igår var jag hos tant Doktor och fick bekräftat att jag var frisk och kan föda hemma. Hon gjorde ett snabbt ultraljud också då hon inte kunde höra några hjärtljud med sin trätratt. Allt såg bra ut. Nu hoppas jag på att det inte är ett jättebarn, jag tyckte det såg så stort ut på skärmen. Människor säger att nyfödda är små, men det är dom inte. Det vet alla kvinnor som har fött barn att Barbie dockor är små, men bäbisar är stora som jukskinkor och exit utgången är mycket mindre. Och det är ärligt talat; ett under! varje gång en ny människa kommer ut.

Angående min mage har jag nu passerat en normal gravidmage. Jag har nu gått in i fasen GIGANTISK och känner att min kropp är alldeles för liten för jätte babyn inuti. Kanske är jag för fåfäng nu att visa upp den? Det känns obekvämt att vara så här stor. Men rädslor och nojjor är väl till för att besegras?
Jag sprang nyss och mätte den, ca 102 cm. Undrar om min mans har krympt något på sistone? han har börjat motionscykla. Annars ligger han på 103 cm.

Ska bara ladda kameran så ska jag lägga upp en bild senare idag när min son kommer hem och kan fota mej.

Hembarnmorskorna var trevliga

2009-02-03T21:00:00.004+01:00

Dagarna bara går och går och jag hänger inte med, tiden går fortare när man blir äldre... det betyder att jag borde vara jättegammal nu... eller jättestressad. Jag hoppas ändå på det första.
Jag var hos barnmorskan och mätte magen idag. Allt såg bra ut och jag följer den där gröna tillväxtkurvan exakt. Jag ligger till och med på den feta genomsnittslinjen med en jämn kurva. Det känns som att det blir ett klassiskt standard stort barn, typ 51 cm lång och väger 3650 gr eller något sådant. Det är vad jag tror, vi får väl se om jag har rätt.

Vi har också träffat hembarnborskorna, de var trevliga så det känns skönt att förhoppningsvis kunna föda hemma. Nackdelen var att vi får välja 14 dagar då de ska vara beredda att komma, så det gäller ju att pricka in födseln på de dagarna. Tydligen fanns det luckor de 14 dagarna ändå, så jag är ändå inte garanterad att få hem en barnmorska.
Jag kommer nog ändå inte att vilja flytta på mej när värkarbetet går igång, oavsett om någon kan komma eller inte. För då är jag ju fullt upptagen med att vara fokuserad och att andas. Finns inte en chans att jag avbryter min koncentration och börjar klä på mej och barnen och åka bil och orientera mej bland förlossningssalarna för att sedan hitta min tillbaka till min fokus på värkarbetet, det har ju liksom blivit avbrutet och förstört då.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: imorgon hoppas jag att jag kan lära mej min kamera så jag får upp någon bild på bloggen också. Magen är gigantisk nu, jag ska kolla midjemåttet imorgon, kanske jag har gått om min man nu?

Högsta önskan: Bara två minuter med egen tid för då hinner jag sortera smutstvätten.

2009-01-28T14:31:00.005+01:00

Jag får inte riktigt ihop det idag. Ett barn med schalakansfeber och halsfluss och det andra barnet extremt mammigt då det inte får all uppmärksamhet. Tack och lov kan båda gå till skola och dagis i morgon, inte för att jag skulle få egen tid över då jag själv kommer att jobba extra men det är omväxling i alla fall.

Jag skulle sätta mej ner och skriva en lista på alla samtal jag bör ringa och andra ärenden som måste uträttas så jag kan få lite ordning och reda i huvudet, men när jag satte mej ner med block och penna kommer jag inte ihåg en enda grej. -Typiskt!
Nu har barnen badat klart och det är dags för mellis så om jag har tur kanske jag får över 10 minuter efter barnen har somnat i kväll, om min hjärna har bättre minne då...

Nu måste jag fixa med barnen, göra mellis, läsa läxor, städa, laga middag, tvätta (har inget rent tills imorgon) och själv borde jag duscha (om jag hinner) sedan är det väl dags att natta barnen, borsta tänderna på dem och läsa saga.
Men vänta nu... jag är ju gravid, det kommer att klämmas in ett till barn som har behov, tack och lov är det några veckor kvar så jag får helt enkelt glömma bort honom ett tag nu tills jag kommer ikapp med alla sysslor.

-Jag har bara två barn, jag har bara två barn, allt är lugnt, lugnt, super lugnt. (om telefonen ringer en gång till åker jag till psykakuten)

Tillbaka i stan

2009-01-25T16:52:00.003+01:00

Jag är tillbaka efter en vecka i Stockholm (utan internet). Nu är ena barnet sjukt (feber) och vårt andra barn vill ha all uppmärksamhet. Själv tog det mej 24 timmar att bli av med åksjukan som jag fick av att åka tåg (fast jag tagit åksjuketablett). Jag känner mej fortfarande svimfärdig och ska vila ikväll.

Stockholms resan gjorde mej ändå glad och pigg och nu har jag ett nytt hopp om framtiden. Framtidsplaner som känns riktigt inspirerande. Jag har påbörjat en ljudbehandling som ska vara mycket bra för både mej och min bäbis i magen. Mer om det en annan dag. Nu ska jag vila, vila, vila och äta choklad och pannkakor.

Lika som bär...

2009-01-17T21:21:00.005+01:00

Jag mätte min "midja" idag. 97 cm visade måttbandet, undrar hur stor jag kommer att bli? Definitivt över en meter i alla fall. I samma veva mätte min man sin midja, det blev 103 cm, snart är jag i kapp och då ser vi likadana ut. Vetenskap visar ju att människor som bor ihop börjar likna varann efter ett tag, till och med handstilen blir mer lika varann. Tydligen stämmer denna vetenskap...

Snart kanske jag hinner med att lära mej kameran så det kan bli bild bevis också.

Bortsett från gravidmagen så har jag hittills gått upp 9kg i vikt och jag tror hälften av de kilorna sitter på mina lår. Min son satt bredvid mej till frukost och så vände han på huvudet och tittade ner på mina ben, så sa han:
-Mamma vad är det där? (och pekade under mitt lår)
-Vadå, det är mitt ben?!
-Men det är ju jättetjockt...
Då kände jag med handen under låret. Det kändes som om jag hade ett extra lår hängandes under benet.
-Är det fett? frågade min son.
-Ja det är det. Det är för att det ska finnas energi till amningen sedan.

Det känns inget roligt. Kanske jag väntar tvillingar ändå, en i var sitt lår? Varför sitter amnings energin i lår och rumpa och inte i brösten? Eller mer utspritt på kroppen?
Äh, det spelar ingen roll, det försvinner när jag ammar och promenerar med barnvagnen 4-5 timmar om dagen sedan. Alltid något att se fram emot!

Jag är modig

2009-01-16T15:43:00.004+01:00

Någon sa till mej: "Man ångrar aldrig de barn man skaffat, bara de men inte skaffade".
Jag och min man som funderat på ett tredje barn i flera år, pratat om det som att "någon gång när vi skaffar det tredje...".
Vi har avvaktat och väntat på den "rätta tiden". Som om den tiden någonsin skulle inträffa?!!!
Sedan läste jag något om att vi svenskar var så mesiga. Vi måste klara av allting själva, vi bad sällan om hjälp och ville vara fria och självständiga, inte beroende av någon.
Sedan kom det intressanta... det stod att man var modig att släppa på allt det, vågade vara beroende av någon, tillåta sej be om hjälp. Då insåg jag att "den rätta tiden" för barn kanske aldrig kommer att komma så vi kan lika gärna skaffa barn nu. För vem vet, kanske det kommer att ta tio år till innan jag har hittat den där karriären och huset jag vill ha? Om tio år är jag 46 år. Det känns kanske lite sent att skaffa det där tredje barnet då?

Hur som helst dålig timing eller inte, jag har lyckats få den bästa mannen för han tyckte vi kunde skaffa barn nu, dessutom gick han med på att jag skulle vara hemmafru och bli helt beroende av han och hans ekonomi ett tag (då jag mer eller minde inte har någon mammapenning alls). Det beundrar jag. Nu hoppas jag bara att jag tycker det är kul också för jag är van vid att alltid jobba mycket.
Men vad är det värsta som kan hända och hur hemskt är det egentligen? allt som inte involverar dödsfall är acceptabelt.

Är det sopor eller leksaker?

2009-01-16T09:38:00.003+01:00

Åh nej, vad har jag gett mej in på?! Jag har sovit dåligt hela veckan och nu börjar jag bli riktigt trött. Jag känner att min hjärna är seg och inte orkar med. Låg vaken i tre timmar i natt och kunde inte somna om, jag kände mej pigg och hungrig och trött på samma gång. Jag gillar inte vakna hungrig på natten för jag orkar inte gå ner och äta och det är svårt att somna om hungrig.

Idag är min dotter förkyld och hemma med mej. Tidigare i veckan lovade jag henne att hon skulle få ta ner vissa leksaker från vinden. "På fredag gör jag det" har jag sagt hela veckan då jag varit för trött för att göra det på en gång.
Vi har massor med leksaker på vinden, dels för att det inte ryms i deras rum, och dels för att de leker bättre med färre och det går lättare att städa. Nu har jag öppnat pandoras box. Alla leksaker är huller om buller, barbie dockor blandade med kastruller, dockhusmöbler, magneter, dockkläder och 1000 andra prylar. Kanske jag ska sortera lite, tänkte jag.
Nu svämmar rummet över av prylar och jag sitter med soppåsar, bortskänkespåsar och sorteringspåsar. Plötsligt kände jag mej extremt trött och insåg att jag kommer inte att orka göra klart det här... Jag ångrar att jag började, jag vill faktiskt bara sova... eller slänga bort alltihop.

Nackdelen är att hälften av sakerna är kvar uppe på vinden och idag är det årets hittills kallaste dag, 22 minusgrader så det är inte roligt att gå dubbelvikt i halvdunklet fullt påklädd med vinterkläder och leta. Snart kommer min son hem från skolan och då kommer han också vilja ha grejer från vinden. Tack och lov kommer min fantastiska man hem med sushi i kväll så jag behöver inte stå och laga middag. Våra barn älskar sushi så vi kommer alla att se fram emot middagen.
Nu måste jag akut fixa med lunchen.

Det finns inga bevis dokumenterade än

2009-01-15T08:13:00.004+01:00

Vi har glömt bort att fota min mage. Det har vi missat med de två tidigare graviditeterna också, det finns bara något enstaka kort på dem. Barnen tycker det är lite spännande att se hur det så ut när de låg där inne och det kan vara ett kul minne för en själv också.

Vår plan var att följa magen vecka för vecka, det blir ju bara ca 40 bilder. Men vi glömde bort det då jag mådde så illa och var sängliggandes i drygt två månader (hela sommaren). Sedan tog det ju ett bra tag innan det syntes något. Nu är jag i v33+1 och vi har fortfarande inte tagit någon bild. Har jag nämt att min man är delvis fotograf?
Här händer inget, bäst att ta tag i det med egna händer nu. Jag ska gräva fram kameran och dokumentera. Jag köpte en av min mans kameror och jag har inte lärt mej den än, jag vet inte hur jag får bilderna till datorn.
Kanske jag får hjälp under dagen så en bild kan komma upp så småningom.

Nu ska jag till mvc och mäta magen.

Namndilemma

2009-01-14T17:28:00.004+01:00

Vad ska babyn heta? Det är något vi funderat på sedan det blå strecket på stickan visade sej. Vi har fortfarande inte kommit på något bra pojknamn. Som vanligt hade vi många flicknamn men inte ett enda pojknamn. Nu när vi ska få en pojke så vi får verkligen användning av geniknölarna.
Min dotter tycker bestämt att han sak heta Stefan, hon har sagt det i månader nu... Jag vet inte...
Min son tycker han ska heta Batman...
Själva funderar vi på Felix eller Tintin.
Jag vill att han ska heta Ivan men det är ju roligare om båda föräldrarna tycker samma sak och det är inte så lätt då min man gillar sött och jag gillar salt. Vi tycker olika i det mesta och livet blir mer spännande så, livets krydda eller vad man nu ska hitta för positivt ord för det.

Namndilemmat fortsätter ett tag till antar jag...

Hemförlossning -Ja, Tack!

2009-01-14T08:37:00.010+01:00

Igår var vi på ultraljud för att kolla att moderkakan inte sitter i vägen för "exit-utgången". Det gjorde den inte så allt ser bra ut för vår planerade hemförlossning. Vi hade hemförlossning med vår dotter för snart sex år sedan och det gick utan problem. Barnmorskorna hann inte ens fram i tid (rusningstrafik i sthlm just då) hon kom 15-20 minuter efter babyn var ute.
Babyn flög ut som en kanonkula och min man tog emot henne, allt var frid och fröjd. Vår son satt och tittade på Bollibompa och han kom fram och tittade på henne efter ett tag. Det var skönt att vara hemma och slippa ta sej någonstans. Jag slapp föda liggandes på rygg (dvs i uppförsbacke som det var med min son) och det tror jag var en STOR fördel. Jag slapp bli sydd och jag slapp okända stressade människor som sprang runt och störde mej. För mej är det mycket lättare att koncentrera sej på andningen och vara avslappnad hemma än att vara det på ett sjukhus. Jag skrek aldrig och jag svettades inte en droppe, jag var hur lugn som helst bortsett från andningen som var ganska intensiv.
Tack och lov har jag fött mina barn på dagarna och varit utsövd och pigg. Det måste ju vara värre om man varit uppe hela dagen och är trött och vill sova när värkarna kommer igång, då kanske man inte har så mycket energi över till att hantera smärta. Hoppas jag får föda hemma på dagen denna gång också.

Jag tycker det är en ganska stor grej att familjen får ett nytt barn och att de äldre barnen ska få ett syskon, så jag vill gärna att de "större barnen" är hemma när babyn kommer ut. Det är en viktig händelse för dom också så de borde inte bli undanskuffade. De behöver naturligtvis inte sitta vid mina ben och titta på, men att de kan vara i närheten någonstans i huset vore ju trevligt.
Hur som helst har vi ingen barnvakt eftersom vi inte har kommit någon familj så pass nära att vi vill be någon komma över (kanske mitt i natten, eller lämna sitt jobb) på studs sedan vi flyttade hit, och närmsta släktingarna bor fyra timmar bort med bil. Min sista förlossning tog två och en halv timme från första värk till sista så det kan ju gå fort och vara intensivt.

Jag tror allt blir bra denna gång också och skulle jag ändra mej någon gång under denna process så är det bara att göra det. Det bästa med hemförlossning är att jag kan ångra mej när som helst och åka in till förlossningen om jag vill det.

Nästa vecka ska jag och min son åka till Stockholm för en öronbehandlig. Vi ska vara där hela veckan och bo på hotell, gå på Cosmonova och ha det trevligt. Det ser jag fram emot, då får jag lite miljöomväxling och det kan ju behövas eftersom framtiden med nyfödd är ganska enformig (även om det händer nya saker varje dag med babyn så är det ändå lite som filmen "måndag hela veckan" att allt repeterar sej i oändlighet till man blir tokig)

En intressant tanke som jag haft nu är; att när jag är gravid då vill jag bara vara hemmafru och sköta hemmet och ta hand om barnen, -men två veckor efter babyn kommit ut då vill jag börja jobb igen! Varför är det så?
Jag vill att den där hemmafru-känslan ska hålla i sej lite längre... Jag vet inte hur andra mammor har det eller tycker, kanske dom bara säger att "det är så mysig tid det första året" för att det är det som förväntas att man ska tycka, eller för att alla deras vänner är mammalediga samtidigt, men jag tycker annorlunda. Jag har i och för sig aldrig haft en enda kompis som varit mammaledig samtidigt som mej. Hur som helst, kanske det blir "mysig tid" för mej också denna gång, det är ju ändå bättre så, men jag känner fortfarande ingen som är gravid.

Drömmar om sommar och värme

2009-01-12T11:18:00.005+01:00

Solen skiner och det är blå himmel ute. Jag får lite sommar känslor. Sommaren kommer ju att komma förr eller senare.
Jag kollade genast upp hus och fritidshus på blocket. Det var inget som passade men det var skönt att drömma sej bort och längta lite till framtiden. (sommaren)
Jag känner en liten längtan att gå ut i solen men mina iskalla fötter (som faktiskt smärtar av kyla) tycker något annat. Ändå har jag på mej julklappstofflorna i fårskinn men de verkar ju inte värma alls. De fungerar snarare som en termos och kapslar in kylan. Ett varmt fotbad är nog det enda som hjälper.

Min tvillingsyster bor ju på Irland sedan 10 år tillbaka. Vi pratade om längtan att ha ett eget hus och om den värme vi vill ha. Hon har det superkallt där borta. Hon brukar gå ut och sätta sej i bilen (som värms upp av solen när den kikar fram) och värma sej. Jag föredrar varmt vatten. Dessutom har jag inget körkort så det skulle kännas lite konstigt att bara sitta i en bil.
Om jag kunde köpa ett hus själv skulle jag ha golvvärme och luftfuktere i alla rum. Fönster i alla väderstreck och en bastu och en pool i källaren. Och ett jätterum till barnen där de kan springa, hoppa, spela fotboll, klättra och gunga och låta utan att det stör varken mej eller grannarna. Hur ska jag nu göra för att min dröm ska gå i uppfyllelse? Trisslotter verkar ju inte fungera.
Det intressanta här är att min man har helt andra drömmar om hus än vad jag har. Han vill ha det japansk inspererat till 100%. Med karpdamm och konstiga nedsänkta badkar i sten och jag tror han gillar mörka färger, brunt, rött och svart. Jag vill ha det ljust. Det är därför jag vill köpa en sommarstuga så jag kan inreda både ut och insida själv.

Under tiden får vi bo ett radhus varken han eller jag gillar. Han tycker det är för varmt och trångt medans jag går omkring och fryser med stelfrusna tår.

Betongröv och gravidbyxor

2009-01-11T18:11:00.003+01:00

Satan vilken jävla helg! Äntligen är den slut. Av någon dum anledning (kanske är det mitt fel) så var helgen full av godis, chips, läsk, kakor och dålig mat. Jag orkade inte laga någon mat, jag vägrade, så då blev det lite hamburgare och sådant skit.
Humöret blev därefter och barnens humör blev också därefter. Jag är oerhört trött nu och det känns som jag har brist på syre. Kanske jag har det? Kanske klämmer bebisen på mina lungor så det blir svårare att andas. Jag är less på att vara gravid nu, det är inget roligt längre. Jag vill vara pigg och kunna ha normala kläder.
Det finns inga gravidbyxor att köpa i den här byn. Jag har provat alla som finns i alla storlekar och inga passade. Ändå har jag inte gått upp mer än vad man ska. Normalt har jag strl 38 men jag provade upp till strl 44-46 i gravidbyxor och kunde ändå inte dra dem över lår och rumpa, och om jag med tvång gjorde det var det varken skönt eller snyggt. Min man var med mej och sa att det inte var mej det var fel på, utan på byxorna. Jag är fortfarande inte säker på det...
Tydligen ska man ha ben smala som spagetti och helst ingen rumpa alls. Jag fick ta mej till Kapphals XLNT avd och köpa jeans. Dom jeansen kom jag i och det var gott om plats för en växande mage. Nu går jag omkring i dessa tältbyxor och använder hängslen till. Hängslena får jag ha i kors så de inte klämmer över bysten, det ser helgalet ut, och det är inget roligt om ett toalettbesök blir akut har jag fått erfara.
För att trösta mej själv drog jag på mej mina gamla vanliga svarta byxor i strl 38 och det var inga problem, bortsett att dom inte går att knäppa förstås.
Allt jag vill äta är frukt (helst sur) men då får jag svår halsbränna (så mina ögon tåras av smärta) och tydligen behöver min kropp protein. Jag gillar inte mat som innehåller protein, ok fisk går bra men att äta fisk till frukost lunch och middag i evighet känns inte lockande.
Kanske jag går ner några hekto från rumpan om jag gråter lite.

Köpte och läste förresten ett seriealbum av Annelie Furmark idag. "Jamen förlåt då" hette den, vissa scener ur den roade mej mycket. Jag är glad att jag inte är tonåring längre... eller jag är tacksam för den erfarenhet man fick då, men jag skulle aldrig vilja bli yngre igen. Hurra för att jag ska fylla 37 i år.
Mitt liv blir bara bättre med åldern, hittills i alla fall. (bortsett från de där jävla byxorna förstås)

Superfreak!

2009-01-10T18:28:00.004+01:00

Igår när jag klev in i duschen råkade jag se att mina bröst var väldigt blårandiga av alla blodådror. Den ökade blodvolymen och den vita vinterhuden var inte en trevlig kombination. När jag duschat klart och kliver ur kommer min femåriga dotter in:
-Mamma, du har alldeles gröna bröst! utropar hon med sin gälla röst.
-De är inte gröna, de är blå, det är blodådror precis som här, säger jag och håller fram min handled för att byta plats på uppmärksamheten.

Gröna bröst, det låter ju som om jag är ett freak!

Superbaby med vitaminer och mineraler

2009-01-10T15:54:00.006+01:00

Jag bygger en superbebis denna gång. De tidigare graviditeterna brydde jag mej inte så mycket om maten jag åt. På den tiden fick man inte äta sushi men det struntade jag i då, jag åt och drack och hade inget dåligt samvete. Jag åt dessert ostar och gravat kött och fisk. Mums var det. Jag tyckte att min psykiska hälsa också var viktig och tyckte att om jag inte får äta dessa saker så kommer jag att bli ledsen.
Allt har gått bra och nu förtiden får man ju äta sushi dessutom. Jag tänkte "äter inte gravida kvinnor i Italien gorgonzola?, äter inte japanerna sushi? har de högre statistik på sjuka barn?" Jag kollade upp det, och råd till gravida skiljer sej mycket beroende på vilket land man bor i. Rött vin är tex. rekommenderat i Grekland (i små/måttliga mängder naturligtvis) och vitlök i Frankrike...

Innan graviditeten gjorde jag en hårmineralanalys som visade kroppens mineral och vitaminbrister. Efter att ha återställt bristerna med mat och kosttillskott blev jag gravid. Dessutom har jag köpt boken "Supermat" där står det bla. vad som är viktigt att äta om man är gravid. Jag äter fortfarande som vanligt men tar tillskott av ACOs vitaminer och omega 3 och järntabletter.

Omega 3 är superviktigt (speciellt efter v 27) då bebis hjärna utvecklas mest på slutet av graviditeten. Läste att gravida kvinnors hjärnor krymper ca 5% sista tre månaderna för att bebisen tar fettet där ifrån så det är ju bra om det finns ett lager. Omega 3 fettsyrorna är även viktiga för amningen senare och brist på dessa fettsyror har kopplingar till bla adhd, dyslexi och aspbergers syndrom.

Läste dessutom att om man äter mörkchoklad (70%) får man glada barn, detta var tydligen vetenskapligt bevisat. Nu tvingar jag i mej två rutor varje kväll (cholkad är inte min favorit) tack o lov är dem mörka chokladen godast.

Brist på D-vitamin är tydligen kopplat till autism så jag äter mer ägg och fisk för att få i mej extra eftersom solen håller sej borta nu (och även om den är framme så lär den inte tränga igenom mina ytterkläder). Även D vitaminen finns ju i mina ACO tabletter.

C vitamin behöver man mer av som gravid. Eftersom människans kropp inte kan lagra denna vitamin så är det bra att äta C- vitamin flera gånger om dagen. Jag håller mej till clementiner, citronvatten, kiwi och potatis.

Broccoli som innehåller mycket folat var visst extra bra för vår arvsmassa, DNA, och hindrar olika fosterskador främst ryggmärgsbrock, så jag äter broccolisoppa en gång i veckan (min dotters favoritsoppa).

Annat jag ska kolla upp senare är varför kolik och plötslig spädbarnsdöd inte existerar i u-länderna.

Det ska bli så spännande att få träffa vår nya bäbis och se vad för personlighet han har. Min man frågade idag om det var några prylar vi saknade till babyn. Jag har inte ens tänkt på det, första graviditeten handlade vi allt möjligt och vi köpte sedan vissa grejer i panik. Grejer som vi inte trodde vi skulle behöva som: bröstpump, nappar, amningskupor, salva till stjärten osv. Däremot köpte vi en massa andra onödiga grejer som knappt användes. Vi ligger lågt med prylar nu, blöjor och kläder känns viktigast.

Skurkäring eller lyxhustru?

2009-01-09T09:23:00.008+01:00

Flera nätter nu har jag vaknat och haft ont i magen. Det är inget kul, jag vet inte vad det beror på. I morse vaknade jag och var vrålhungrig. Jag brukar aldrig var hungrig på morgonen så jag lyckades få i mej ganska bra med mat för ovanlighetens skull.
Just nu mår jag bara lite illa.
Jag tror jag behöver motion akut nu. Det är svårt att få det när jag sitter inne hela dagarna och vägrar att gå ut. Det är för jobbigt att ta på sej tre par byxor och några tröjor för att ändå frysa. Jag ska försöka röra på mej inomhus istället.

Idag tänkte jag ta och skura taket i badrummet. Det har blivit äckliga fläckar där, hoppas det är smuts och inte mögel. Jag har aldrig skurat badrumstak förut. Antagligen för att vi alltid flyttat inom några år så det har aldrig behövts. Men idag ska det ske.
Jag har blivit en riktig klassisk hemmafru som städar, lagar mat och tar hand om barnen. Det är riktigt trevligt. Vi har ett rent hus, hemlagad mat (inget halvfabrikat) alltid rena kläder och jag är mycket mindre stressad. Jag tycker det är toppen!
Synd att hemmafrun inte har högre status och lön men något borde jag ju vinna på att ha det så här. Barnen har korta skol- och dagisdagar och jag kan vara en förebild hur man sköter om hushållet. Vill dom ta hem kompisar är det inget problem heller.
Fast kanske samhället börjar tycka att det är lite lyxigt med nyttig hemlagad mat och inte allt för långa arbetsdagar?!
Nu ska jag skura badrumstaket och känna mej glamorös, och vem vet, kanske mannen kommer hem med en flaska skumpa och jordgubbar på eftermiddagen så jag kan koppla av i mitt skinande blanka hem.

Ödla på rymmen

2009-01-08T08:43:00.005+01:00

Ödlan har rymt. Var kan en salamander ta vägen om den rymt ur akvariet? det undrar jag. Har den någon slags instinkt att gå mot vatten eller är de helt korkade och bara vandrar runt tills dom dör? Hur länge klarar de sej utan vatten? 20 minuter eller två-tre dagar? Jag vill inte hitta en skrumpen ödla bland mina kläder eller i en sko. Hoppas den kröp ner i avloppet.
Min son vill inte sova i sitt rum nu när ödlan är borta. Ödlan var riktigt tråkig när den fanns/levde. Den satt bara och tryckte under en trädrot. Vi har haft den i nästan två år och vår son har aldrig brytt sej om den direkt... tills den försvann.
Nu är den av största intresse. Han hade svårt att somna och vaknade på natten och frågade efter den, ödlan var det första han nämnde när han vaknade. Han vill ha en ny om vi inte hittar den. Jag och min man är skeptiska till det.
Vi är inga husdjursmänniskor, fast vi vill vara det, men det fungerar liksom aldrig. Vattnet i akvariet byttes för sällan, ödlan glömde vi bort att mata, kattlådorna blev överfulla och en skalbagge fick mat allt för sällan. Om det beror på tidsbrist eller att vi inte har intresse för det vet jag inte, men tillbakablickarna talar sitt tydliga språk: VI SKA INTE HA HUSDJUR!
Men ändå... är det inte barnens rätt att få ha ett husdjur? En liten kanin eller fågel? Det känns tråkigt att neka dom det, dessutom får de erfarenhet om döden.
Kanske det får räcka med att samla på maskar, myror, skalbaggar, larver och nyckelpigor på sommaren? Jag har inte tid eller intresse att byta i en fågelbur varje vecka.
Dessutom ska barnen få ett syskon om åtta veckor, kanske det kan vara kul? Fast en nyfödd är ju bara kul i två veckor sedan blir det ju vardag med den också. Äh, det får duga, en lillebror får dom och sedan får de vara tacksamma för det.

Mera vinter

2009-01-07T09:10:00.004+01:00

Den blå timmen är snart över. Den blåa snön utanför börjar bli vitare och vitare när solen går upp. Det är 11 minusgrader ute nu och vi var inne hela dagen igår. I dag måste vi gå ut. För att skotta snö, för att få frisk luft och för att man blir galen på att sitta inne hela dagarna. Vad ska jag göra ute när det är så kallt? Vi har inte så stor tomt, det tar fem minuter att skotta uppgången och sedan står jag bara där och undrar vad man ska göra. Förra året köpte jag skridskor. Jag trodde det var som att cykla, har man en gång lärt sej så sitter det där... Så var det inte för mej.

Det är säkert 20 år sedan jag åkte skridskor,kanske längre, och det var inte så lätt nu. Men de iskalla skridskorna kändes likadana som när man var barn; hårda, kalla och de snörpte av all blodcirkulation. Som barn stod man ju ut med det där, då kunde skridskorna dessutom vara några storlekar för stora, och sedan för små ett annat år. Men nu när jag är vuxen är jag mer bekväm, eller kanske bara mera gnällig.
Jag pressade ner fötterna med raggsockorna i de trånga skridskorna och mamma frågade: -Känns det bra eller är det för trångt? Hur ska jag veta? Det känns ju precis som året innan, super trångt och stenhårt. Hela foten är ihop knycklad som en misslyckad teckning.
En gång åkte vi ut till någon igenfrusen sjö och där genom isen kunde vi se frusna näckrosblad och en vit näckros. Stackars blomma vad kallt den måste ha det, tänkte jag.
Det var aldrig synd om oss barn, hur kalla och stelfrusna vi än var. Det var skönt så. Om föräldrarna skulle visa att det var synd om oss på något sätt hade vi nog blivit olyckliga. Nu slapp vi det.

Vinter

2009-01-06T09:22:00.007+01:00

Vintern är vacker och ser lockande ut, men skenet bedrar. Den är allt annat än trevlig. På bilder kan vi se hur glada människor står med zinkpasta på näsan och äta apelsin i snövita skidbackar. Detta är naturligtvis inte sanningen. När jag går ut genom dörren är detsvart, svinkallt och hur många lager av yllekläder jag än tar på mej så fryser jag. Dessutom går det inte att röra sej så bra med alla dessa plagg. Jag känner mej lika smidig som en robot. Det är bäst att ha dubbar under skorna så man inte ramlar och bryter något på den benskörakroppen som den frånvarande solen har åstadkommit. Det är svart ute och jag kan känna att snödrivan som blåst upp i nacken börjar smälta och rinna ner för ryggen. Läpparna är torra och kommer att spricka sönder och blöda om jag ler så det är bäst att bita ihop. Ärligt talat finns det kanske inte något att le åt ändå så det är inget problem.

-Men jag har hittat lösningen på vintern!

Vi har köpt en wake up light och den gör stor skillnad för oss. Istället för att vakna upp i ett svart och kallt sovrum av min mans stressande mobilsignal, så vaknar vi nu upp till ett gult varmt ljussken som sakta blir ljusare och ljusare. Ljudet av fågelkvitter gör att jag känner mej levande istället för levande död. Detta uppvaknande gör att jag vill stiga upp istället för att sova 20 tim till. Det är fantastiskt!
Och för att slippa torra läppar, stramande hud och näsblod varje morgon har jag även investerat i en luftfuktare. Den är jag beroende av nu, jag vill ha en i alla rum. För första gången på veckor, eller är det månader? vaknade jag upp utan näsblod igår morse. Det är fantastiskt!

För att få något hopp om framtiden så letade jag upp en hemsida om solens upp- och nedgång. Även om det fortfarande ser mörkt ut här uppe blev jag ändå glad att jag inte bor i Treriksröset där solen inte går upp alls.

Jag tänder upp varenda lampa i huset på morgonen och när jag tittar ut ser jag att inte en enda granne har en lampa tänd. Kanske är de miljövänliga och sparar el? eller så är de nattdjur av något slag...
Ljusare tider väntar i alla fall.

Besök av Micke Berg

2008-09-02T12:26:00.006+02:00

Min man kom emot mej på biblioteket med en bok i handen. "Fotograferna" av Micke Berg. "Jag tänkte du vill säket låna den" sa han och räckte över boken till mej. Som alltid med en ny bok i handen läste jag den sista sidan först.
Jag fastnade på en gång och jag kunde fortsätta läsa den baklänges vilket jag blev väldigt glad över då jag föredrar att bläddra åt det hållet. Jag gillade verkligen texten. Det var som om han satt bredvid och berättade allt rakt in i mitt öra fast jag egentligen satt ensam i soffan och läste. Det kändes som jag fick besök av Micke Berg.
När människor berättar episoder ur sin barndom är det som bäst tycker jag. Jag vet inte varför men det blir ofta en speciell känsla över sådana berättelser, som när Micke syr ihop egna målvaktshandskar av olika material. Det känns på något sätt ända in i hjärtat. Barn är så bra.
Ofta har jag väldigt tydliga minnesbilder från min barndom om någon varit dum eller om man själv gjort något olämpligt. Eftersom boken också handlar om fotografi får det mej att minnas hur kul jag själv hade med kameran som barn. Min pappa fotade väldigt mycket och vi barn fick gärna låna hans kameror vilket vi naturligtvis gjorde.
En sommardag fick jag en idé. Jag ville fota min kompis Veronica i en gunga med vitklännig och vita blommor i håret. I mitt huvud skulle bilden vara i svart/vitt, oval och med uttonade kanter. Den skulle se gammal och antik ut. Jag gick och hämtade en 36 bilders rulle ur kylskåpet och laddade filmen i kameran. Sedan var det dags att smycka både modell och gunga. Jag, min tvillingsyster och Veronica rev ner alla vita blommor i mammas stora vita syrenbuske och flätade en vacker krans och klädde gungans rep med fina blommor. Kanske vi satte blommor i hela gungställningen, jag minns inte. Så var det dags att fota. Veronica såg sommrig och lycklig ut och gungade så bra. Det här kunde ju inte bli annat än fantastiskt. Jag fotade upp hela rullen från nästan samma vinkel. Några liggandes men de flesta stående. Oj vad vi kände oss nöjda och duktiga.
Vad jag ångrar att jag missade att fotade så här i efterhand var kanske när vi plockade syrenen kal och framför allt mammas besvikna och arga ansikte när hon såg vad vi hade gjort. Vi fick städa upp efter oss, det blev en jättehög med slokande blommor som sammlades ihop till en stor hög på gräsmattan.
Bilderna blev inte heller som jag tänkt mej, dessutom var pappa arg för att jag fotat upp en hel rulle på samma motiv. "Framkallning och kort är dyra, tänk på det" fick jag höra.

Veronica är 8-9 år, sitter på en orange plastgunga och håller händerna runt nötta lurviga blåa plastrep som syns tydligt mellan blommorna. Hon har slokande vitablommor i håret. I bakgrunden svischar bilarna på E4:an förbi som färgglada moln. Det känns inte så gammeldags och antikt, mer som tydligt 80-tal vilket det var.
Det blir inte alltid som man tänkt sej, men blir det någonsin det?

Kanske, kanske inte

2008-08-11T15:16:00.002+02:00

Jag har tappat mina glasögon. Jag vet inte om det regnar ute, jag kan inte se.
Men jag tror det gör det.

En ny era

2008-06-20T19:28:00.002+02:00

Vaknade och tittade ut genom sovrumsfönstret. Det var mulet ute, midsommarafton, vad ska man hitta på då? Någon timme senare började det att regna. Det blir värdens längsta dag, tänkte jag.
Vi åkte och handlade och funderade om vi skulle köpa en ny film att fördriva dagen med. Då kom vi på den briljanta idén att köpa ett playstation2 till barnen. Vi har ju undvikit sådant medvetet (min man har spelat i smyg på nätterna) då vi tycker att våra barn ska leka, bygga lego och kojor, och lära sig socialt samspel istället. Midsommarafton var början på en ny era.
Vi införde nya regler, de får endast spela en timme på onsdagar och lördagar.
Vad vi fick också erfara det tjat som kommer att uppstå när de inte får spelas, det är bara att stå ut.

Blev det här dumt?

2008-06-17T09:29:00.004+02:00

Det gick inget bra igår, eller så gick det jättebra, jag har inte bestämt mej än. Vi skulle bara köpa några saker som saknades till vårt vardagsrum men någonting hände. Vi hade skrivit upp sju föremål som skulle inhandlas. Vi åkte till Mios möbelaffär och kommer ut tre timmar senare med en matta (som inte var uppskriven) och ingenting annat.
Hela min plan är förstörd. Det som skulle vara billigt och enkelt har blivit stort och dyrt. Nu måste vi tapetsera över min älskade orangea fondvägg. ALLT måste ändras. Jag blir så trött.
Varför ska män lägga sig i hur hemmet ska se ut? Jag gillar inte det här jämnlikstänkandet. Jag är kvinna och måste bygga mitt bo. Män ska fundera över vilken bil de ska köpa så de kan imponera på kvinnor. Är det något fel i det?

Eller var det jag som var mesig och inte stod på mej? Fast det känns ju inget roligt att köpa något om ens partner inte gillar samma sak. Jag skulle bli arg om min man köpte något jag specifikt sagt att jag inte gillade.
Det är väl bara kompensera så att ingen blir nöjd.

Jag skäms

2008-06-16T10:07:00.003+02:00

Min man är tillbaka, min stress också. Jag försöker ta det lugnt och hittills har det gått ganska bra. Barnen är hemma från dagis och vi ska snart ta ut dom till olika möbelaffärer. Nu ska vårt förfallna hem få en liten ansiktslyftning. Nya bilder på väggarna, nya blomkrukor, nya gardiner, om vi nu ska ha gardiner...
Vi bor trångt och har framför allt för mycket prylar, och nu ska vi köpa fler...
Aldrig blir det någon ordning. När jag tittar tillbaka hur jag och min man inrett tidigare tror jag aldrig vi har fått något klart innan vi bytt stil. Lyxproblem, jag skäms.

Jag rekommenderar

2008-06-15T15:02:00.002+02:00

Här sitter jag med lite huvudvärk. Jag brukar sällan ha det.
-Du kan kanske få lite huvudvärk efter behandlingen, sa hon.
Visst, vad som helst men inte huvudvärk, tänkte jag. Så här sitter jag nu.
Jag är trött.
Shiatsu,
-jag rekommenderar det.

Molnen skingras

2008-06-14T10:10:00.004+02:00

Vackert väder, molnen är vita och gigantiska, ser ut som A-bomb moln och är högt, högt uppe i himmelen, solen skiner och vi ska gå på promenad till Ica och hitta en födelsedagspresent då min dotter ska på kalas senare idag. Min mamma har skickat pengar helt oväntat och utan anledning så jag ska köpa massor med frukt till en fruktsallad som ska ätas till fotbollen i kväll. Det blir 1-0 till Sverige tror jag.
Jag hade en ny dröm i morse. Jag drömde att jag var och badade på en badhusliknade uteplats och så dök min ärkefiende upp. Någon jag tyckt mycket illa om. Det konstiga var att jag var bara glad och vill tvätta håret på människan, vilket jag gjorde, sedan var det "tack och hej", -No hard feelings!. Jag är inte arg längre, vet inte varför, men det var väldigt skönt. Jag vill inte vara vän med personen i fråga, en kniv i ryggen är inte tolererat, men det kan förlåtas.

Värdens bästa fredagkväll

2008-06-13T21:36:00.003+02:00

Allt är toppen. När katten är borta dansar råttorna på bordet. Och precis så är det, fast det är min man som är borta. Jag och barnen har det jättemysigt. Barnen får bygga kojor i vardagsrummet och vara uppe sent på kvällen och ingen är sur över det. Jag gjorde en smothie av yoghurt, lite mjölk, banan och jordgubbar innan läggdags. Sedan läste jag "Askungen" ur sagobibeln av Gunilla Borén. Kan en fredagkväll bli bättre? Jag satt på träningscykeln ett tag i kväll (under Bollibompa) och fick väldigt mycket energi. Träning är svaret på min livsgåta. Jag har inget projekt för mej i sommar så jag ska satsa på träning hela sommaren. Gud vad skönt att ha ett mål. Mitt mål är alltså vältränad. Jag ser inga som helst hinder för att det inte skulle gå, ingenting kan stoppa mej nu, det är bara att köra på...

Åh nej, -Jag är levande död!

2008-06-12T21:26:00.005+02:00

Min dotter kunde inte somna idag så jag lovade sitta inne på hennes rum till hon somnade. Jag hade inget att göra så jag googlade på "inre stress" och hittade en sida som förklarade hur kroppen fungerar. Det var ganska äckligt faktiskt! Nu vet jag varför min hy är paj, mina tänder trasiga och varför jag har början på benskörhet. Min kropp tror att jag är död och har startat en nedbrytningsprocess så jag kan bli jord om 20-30 år. Jag vet att min kropp är försurad (då jag kollat mitt ph värde) och kroppen blir visst extra försurad vid stress. Det stod allt om tarmludd och vetemjöl och vitt socker. Mycket intressant läsning.
Kolla här om ni vill.
Efter jag läst det vill jag bara äta gurka och grapefrukt. Jag är nog lite hungrig nu...

Idag också

2008-06-12T15:36:00.004+02:00

Min man är bortrest, kanske jag får lite mer lugn och ro nu. Jag tror att lösningen på mitt liv är att motionera MYCKET! Så det ska jag testa. Jag ska släpa in min motionscykel från förrådet och ställa den i vardagsrummet så jag kan komma igång redan nu. Sedan får jag plocka bort den när min man kommer hem för han står inte ut med den, den är för ful.
Igår var jag ut och promenerade så fort jag kunde i över en timme, tills jag fick skoskav faktiskt, annars kunde jag nog gått hela natten. Nu när jag ska ha barnen själv över helgen så jag får cykla inne. Jag älskar att cykla, så det blir nog bra.

Jag hade en bra dröm i morse (om en viss komiker). Jag var så bra i drömmen. Vi satt i en bar och drack öl. Jag var jätterolig och han skrattade och antecknade alla mina skämt. Han tyckte jag skulle följa med till hans hotellrum. Det tyckte jag också men det blev ett problem... Jag var gift i den här drömmen!!!! Varför är jag gift i drömmar för? drömmar är väl oskyldiga, man kan inte rå för vad man drömmer... Som sagt jag var gift så ingenting riktigt bra hände... Jag sa att min man skulle bli sur om jag följde med, även om ingenting skulle hända. Sedan vaknade jag och blev lite besviken.
Jag kröp ner till min man för att mysa lite men han bara sov. Då gick jag upp till toaletten och tittade på mina pormaskar i badrumsspegeln. Ingen skillnad, jag ser likadan ut idag också.

Förvirringens tid

2008-06-11T16:01:00.003+02:00

I dag var jag lite glad ett tag. Men senare på dagen kom missnöjet krypande, fast egentligen var det inte mitt mitt missnöje utan andra människors. Hur ska jag göra för att inte bli påverkad? Gnäll från höger till vänster, från alla håll kom det, och egentligen hade det ingenting med mej att göra, men jag kände mej som en stor slaskhink som alla spydde i.
Min sista vecka på dagis ska det vara, egentligen skulle jag vara ledig idag och i morgon men det är folk som är sjuka så jag får jobba på.
Jag vill också vara sjuk. Titta på dag TV och dricka vin mitt på dagen. Käka lite löskokta ägg och komma på varför livet är så krångligt.
Empati ska ju tydligen vara en bra lösning på det mesta, men all min empati suger energin ur mej. Hur mycket jag än bryr mej, förstår och engagerar mej i andra människor och deras syn på livet känns allt snarare värre än bättre. Jag förstår att människor blir besvikna och arga över att saker inte blir som förväntat, och jag vet att människor är olika, men jag förstår inte hur jag ska bli lyckligare av att förstå det...

Livet i obalans.

2008-06-09T15:34:00.003+02:00

Livet är knepigt igen. I morse kände jag att det var skönt att gå till jobbet igen, men efter att ha varit där i 30 minuter kändes det lite tråkigare. I fem dagar var jag hemma med barnen och längtade redan till jobbet, hur ska jag stå ut en hel sommar? Egentligen har jag inget att tillföra på jobbet. Ingen behöver mej som person eller min kunskap där. Jag har inget ansvar för något, det gör att jag inte känner mej värdefull för jag har inget att tillföra. För dom spelar det antagligen ingen roll om det är jag eller en annan människa som är där och vikarierar. Varför ska en tatuerare stå på ett dagis egentligen? Kanske är det för att jag vägrar att tatuera och vill inte beblanda mej med den typ av pack.
Jag vill ju bara läsa och skriva, men något står i vägen. Jag vet inte vad det är, men jag vet att det får mej att inte kunna koncentrera mej.
Kanske jag hittar på något under sommaren? Egentligen har jag en hel del idéer som jag inte orkat ta tag i. Kanske energin kommer tillbaka någon gång, förhoppningsvis i detta liv.

Ser dåligt

2008-06-08T19:55:00.001+02:00

Min dotter drog i sina ögon och sa:
-Kinesiska flickor ser ut så här... fast man ser inte så bra då.

Snart är det sommar på min balkong

2008-06-08T08:01:00.003+02:00

Idag har jag fixat mer på balkongen. Har planterat potatis, hallon, tomater, paprika, smultron, krusbär, åkebär, jordgubbar, rädisor och så lite örter, basilika, dill, timjan och sådant. Det var jättejobbigt och jag är super trött. Men det blev ganska fint. Ska det bli super fint måste man ha massor med pengar och köpa snygga krukor för flera tusen. Jag har budget varianten. Jag hittade några stubbar i skogen som var perfekta att ställa vissa krukor på, det blev ganska snyggt faktiskt. Vi satte (planterade alltså) potatis i hinkar idag, nu ska barnen få se var mat kommer ifrån...
Mina barn vill ha ett egna grönsaksland nu. Jag tycker det är toppen, jag sa att dom ska få det senare, när jag köpt sommarstuga.
Men guuuud vad mycket jobb det är, jag orkar knappt med balkongen...
Snart är det klart.

Städa

2008-06-07T08:07:00.003+02:00

Gud vad jag städade i går. Jag är jättebra på att städa, synd att jag inte gör det oftare, för det var inte så tråkigt. Jag håller på att fixa sovrummet. Min man sover dåligt och jag tänkte ordna lite med det så han sover bättre.
(Han sover faktiskt än så det kanske fungerade, eller så kanske det är ölen från igår?) Nu är det i alla fall svalare, mörkare och mycket mer sängyta så vi slipper trängas.
Jag är jättesugen på att städa hela huset nu, vi ska gå igenom rum för rum till vi blir klara. Hurra!

Halleluja!

2008-06-06T19:03:00.003+02:00

Med lite folköl och tårta kan man komma långt. Halleluja!
Hur tjock kan man bli på en dag egentligen? Baugette, kräftor, sallad, och en gräddtårta med jordgubbar har fått min mage att växa. Min man är lycklig och jag vet inte varför, men trevligt är det.
Halleluja!

The hunt is over

2008-06-05T21:16:00.004+02:00

Jag har hittat min drömsommarstuga nu. Den byggdes på 60-talet och är dessutom portabel!! Problemet är att få tag i en. Kanske de flesta finns i Finland då arkitekten är finsk. Visst är den fiiiin!

Äntligen en underbar dag!

2008-06-05T10:27:00.003+02:00

Livet är fantastiskt! Vädret är toppen och jag och barnen är lediga. Jag har varit på Ica och handlat picknickmat. Nu ska vi ta en promenad i skulpturparken och kolla de nya konstverken, bla. en cementblandare i gjutjärn. Fantastiskt! Kan livet bli bättre?

Barn är jobbiga ibland

2008-06-04T20:06:00.004+02:00

Min son är jättejobbig nu. Värsta trotsen. Han vill att jag ska döda honom så han kan dö... Ja vad ska man säga? Jag blev sur och sa att livet inte alltid är kul. Ibland är det jobbigt. Jag har säkert förstört mina barns känsloliv genom att de tror att livet alltid ska vara tipp topp kul, men så är det ju inte. Ibland när det blir tråkigt blir dom frustrerade och kan inte hantera den känslan. Undrar om dom ens kan identifiera den? Man ska väl låta barnen känna hela känslospektrat så dom kan uttrycka sej och inte bli så rädd för att det är obehagligt ibland.
Kanske dom ska få en riktigt tråkig sommar som present? kanske dom lär sej något? tacksamhet är en känsla jag har på önskelistan.
Jag sa naturligtvis att jag älskade honom hur arg och sur han än är, för så är det ju, och att han älskar mej hur arg han än är på mej. Jag tror han förstod.

Jobbigt jobb

2008-06-04T18:53:00.002+02:00

Gud vad jag är trött. Allt jag vill ha nu är vin. Min man började kackla om att man levde 30% längre om man drack vin. Någon test som utförts på råttor tydligen. Men för att komma upp i samma nivå som råttorna fick av ett visst ämne i vinet, så skulle man dricka 100 flaskor om dagen. Det lät ju dyrt!
Jag var hemma med båda barnen idag. Jag ville plantera och fixa på balkongen (efter jag läst trädgårdstidningar) så nu skulle jag till Ica och köpa planteringsjord. Frågan var bara hur jag skulle ta hem den. I min desperation fick jag för mej att släpa hem det på en barnvagn!!!!! En gammal fin en från 40 talet med stänkskärmar och allt. Fem påsar á 50 kilo på den vagnen var ingen bra kombination. Halva vägen hem i största uppförsbacken kollapsade den. Jag fick slänga tre påsar i diket och gå hem med de två andra. Det var bara att ta cykeln och cykelvagnen och hämta resten.
Varför har jag inget körkort? Tanken på att min man skulle köpa och köra hem eländet med bilen fladdrade naturligtvis förbi mitt huvud. Men jag vet att han är trött och inte orkar så jag gav upp den planen.
Nu har jag jobbat hela dagen med att plantera om plantor och jag har ändå inte kommit halvvägs. Min balkongdröm kanske inte blir av, för här krävs energi. Mycket energi. Nu är jag trött och vill bara titta på TV.

Pengar och lycka hör visst ihop

2008-06-02T19:50:00.004+02:00

Igår lärde jag mej att man blir lyckligare av pengar. Jag som alltid hävdat att det inte stämmer, men igår köpte vi en spaljé som jag önskat mej länge. Det blev jättebra när vi fick upp den. Nu ser jag mindre av den där lekparken som ligger framför vårt hus som jag finner en aning irriterande och ärligt talat, jag är faktiskt lite lyckligare nu.
Jag har sågat till och målat en grind också, så nu ska jag bara skruva ihop den och få upp den så blir vi förhoppningsvis lite mer avskärmade från grannlivet. Min dröm är att ha en hög mur runt vår trädgård så man kan ha ett privat uteliv men det lär ju aldrig hända. Min jakt efter sommarstugor får fortsätta...
Nu ska jag gå ut och plantera frön. Röda jättevallmo och pionvallmo.

Uppdatering

2008-05-31T21:49:00.003+02:00

Det känns som ingenting händer i mitt liv just nu, fast det gör det antagligen, jag bara märker det inte. Känslorna är ifrån kopplade på något sätt.
Idag har jag varit lite duktig. Jag sågade plank för att snickra ihop en ny grind, sedan målade jag delarna med grundfärg och i morgon ska jag skruva ihop det och måla om det. Om jag har tur passar alla delar.
Min man har varit tröttare än vanligt i dag (bakfull) så jag har försökt hålla mej borta från honom.

I morgon ska jag gräva upp vårt körsbärsträd och tvinga min man att åka till K-rauta och köpa två spaljé delar, tre stolpar och sånna där konstiga spett att få ner stolparna i marken med.

Nu ska jag vila så jag orkar arbeta i morgon,

Gurka

2008-05-28T20:27:00.004+02:00

Till min glädje läste jag igår att gurkor är extremt basiska (då min kropp tydligen är försurad).
Jag cyklade ner till Ica och köpte tre stycken. En av dom hackade jag upp i stavar. Sedan åt jag upp alla gurkbitar.
En timme senare började jag må lite illa.
Undrar om det berodde på gurkan?
I dag har jag ätit en till fast uppdelad i tre delar, frukost, lunch och middag. Nu är jag hungrig. Hoppas jag inte börjar må illa.

Bedövningen tog inte

2008-05-28T12:16:00.003+02:00

Jaha, här sitter jag med värdens största tunga. Jag har varit hos tandläkaren och lagat en visdomstand och bytt ut en gammal fyllning på en annan.
-Känns det här, säger tandläkaren och pickar med fingret på min kind.
-Ja det gör det.
-Jaha, då får vi lägga om bedövningen, säger hon och hämtar sprutan igen.
Hon sticker igen och jag känner att min tunga gradvis börjar kännas som en ännu större klump i munnen.
-Känns det här, säger hon igen och pickar i kinden.
-Ja det gör det, det är ingen skillnad.
Jag misstänker nu att hon har bedövat samma nerv en gång till för bedövningen spred sig inte, den blev bara intensivare.
Hon borrade och pustade och krafsade. Det var inte så trevligt. Tanden sitter så långt bak (nästan nere i halsen) att den är svår att komma åt. Dessutom nära kinden så det finns inte så mycket utrymme för hennes instrument.
Det tog tid, och var tydligen svårt, men nu är det gjort.
Jag törs inte tugga något nu för då kanske jag ofrivilligt äter upp bitar av tungan.
Nu ska jag vänta tills bedövningen släpper sedan ska jag äta gurka.

Städa

2008-05-26T20:27:00.003+02:00

Efter jobbet idag fick jag energi till att städa vinden. Gud vad prylar där finns. Till ingen nytta heller. Jag vet inte ens vad det är för saker egentligen. Jag fick öppna kartonger (allt är omärkt) och påsar. Vissa saker påminner om mindre trevliga tider i livet så de grejerna måste bort.
På vinden är det snedtak så jag fick gå dubbelvikt och det finns inget golv heller, bara isolering som min man lagt ut hyll delar, säng delar, platta flyttkartonger och annat för att man ska kunna gå försiktigt. Jag försökte sortera julgrejerna till höger och barnleksaker till vänster. Vad ska jag ha min gamla HEJ-matematik bok till egentligen? Vad ska jag göra med alla gamla skor som var svindyra och som jag aldrig mer kommer att använda? och de där konstiga gamla hattväskorna?
Efter några timmars ommöblering fick jag ont i ryggen och gav upp. Jag får fortsätta en annan dag.
Att affärer som myrorna, röda korset, emmaus och de övriga finns måste väl ändå bero på överkonsumering? Sådana affärer existerade väl inte för 30 år sedan?
Mina barn har aldelens för mycket leksaker... jag vet att det inte är bra för dom. För mycket leksaker gör att de leker sämre, får dålig fantasi och blir aldrig nöjda i längden om de blir vana att få prylar. Om jag har ork i morgon åker hälften av alla leksaker i deras rum bort. Upp på vinden ska det. Jag har gjort det förr och jag får göra det igen. Det lustiga är att barnen blir glada. De frågar inte efter grejerna som är borttagna utan de leker med de som finns, för att nu plötsligt kan dom se dom.
Meningen med mitt liv är tydligen att städa.

Jag vet inte

2008-05-25T21:05:00.004+02:00

Jamen nu då, ska livet bara vara så här? Sanningen är att det enda jag vill just nu är att läsa böcker. Problemet med att jag inte gör det är att jag kan inte koncentrera mej. Böcker är svårt. Jag har svårt att hänga med i historierna när det blir allt för många personer att hålla reda på. Vem sa vad, och var var de, och vem gjorde vad, och hände den där händelsen för tre år sedan?
Nej, enkel problemfylld vardag det gillar jag. Gärna bara en eller två huvudpersoner.
Jag läste att man älskar inte människor för deras färdigheter utan för deras brister. Ja, bristerna är ju intressantare, mer spännande. Människors stävan mot något. Ett lyckligt liv kanske?!

Jag träffade en mamma när jag skolade in min son på skolan. Vi pratade i en timme. Hon var gravid med tredje barnet och berättade att för tre år sedan hittade läkarna en tumör i hennes hals. Hon och hennes man hade suttit ner och diskuterat framtiden.
Skulle han ha råd att bo kvar i huset? ta hand om barnen, planera begravning. Hon var så lycklig och uppskattade sitt liv. Hon kände inget större behov av mera pengar, större bil, mera kläder, längre semestrar. Det viktigaste för henne var familjen. Självklart, vad annars? Vad har vi andra friska med normal ekonomi att gnälla över egentligen?
Jag vet ju allt det där... men ändå... varför kan inte jag känna samma tacksamhet som hon? Jag förstår den ju, men den känns inte. Hur övar man upp tacksamhet?
Vi svenskar har allt och gnäller mest. Det är inget bra... varför är det så? kom det med religionen eller uppfostran? jantelagen?
Jag vet inte.

Nästan sommar

2008-05-23T15:20:00.004+02:00

I dag är det äntligen lite sommar. Själv tycker jag det är kallt. Jag tycker alltid det är kallt överallt, antagligen över hela jorden. Jag bara är sådan, fryser jämt. Barnen på dagis sprang omkring i T-shirt och jag frös i långärmat, kofta och jacka. Men det gör inget för idag ska jag dricka vin och då fryser jag mindre.
Mina kolleger pratar om att gå på Harrys då vissa av oss (jag) inte gillar att dansa. Jag sa att jag inte hade de bästa erfarenheter av det stället då männen är så fulla att ögonen rullar runt i deras röda nunor, och när de pratar spottar dom nästan en i ansiktet:
-Öh, du, vad snygg du är... hör man.
Själv tittar jag på vraket av en man med chock och avsmak i blicken.
Nej tack! Då sa min arbetskompis att så är ALLA killar. Det förvånade mej. Jag har bara stött på det i Norrland faktiskt. Det ska bli intressant i kväll, i rent studie syfte i alla fall.
Mina kollegor har solat i veckan och börjar bli bruna. Själv är jag vit som ett spöke, jag gillar att vara vit, jag blir mest rosa/röd när jag solar så vit är att föredra för mej. När jag var ung, i tonåren menar jag, då fick jag ofta höra kommentarer på att jag var så vit. Jag svarade att jag har hudcancer och får inte sola. För så kan det faktiskt vara.

Shopping fungerar!

2008-05-22T16:09:00.003+02:00

Jag cyklade in till stan idag ändå och shoppade. Snabbt och smidigt skulle det gå, men så fastnade jag i en underklädsaffär i nästan två timmar. Där impulsköpte jag ett plagg för nästan 1400 spänn. Det var dumt. Den var antagligen inte värd pengarna (i mitt liv i alla fall). Men den kan ju vara snygg i garderoben också.
Det jag borde köpt (jeans) hann jag inte ens med. Nåja, jag får väl cykla in nästa vecka då jag är ledig.
Men summan av kardemumman är att jag blev lyckligare, om det beror på cykelturen, shoppingen vet jag inte.
I morgon ska jag dricka vin. Jag längtar...

Torsdag

2008-05-22T08:48:00.002+02:00

Äntligen en arbetslös dag. Undrar vad jag ska göra? Det är svinkallt och mulet ute. Jag har ingen lust att cykla in till stan och ingen lust att träna. Jag vill titta på TV och slappa. Vilket dilemma.
Kanske min arbeskompis har rätt angående gäddhänget inte kommer att försvinna. Det har inte gett något större resultat av alla armhävningar och tyngder jag lyft. Det är bara att fortsätta.
Det är redan en tråkig dag, hur ska jag göra?

Lagom

2008-05-21T19:06:00.005+02:00

Jag har upptäckt en sak. När jag tittar mej själv i spegeln ser jag normal ut, men om jag tar en bild på mej ser jag tio år äldre ut. Jag är ovan med det, men det är väl så det börjar. Vem har inte hört att gamla människor känner sej som 27 fast ser äldre ut.

Mitt enda jeanspar har nötts ut. Det har blivit ett sådant där förnedrings hål mellan benen (där låren tar emot varandra, se hål till höger i bild). Nu måste jag släpa mej in till stan och köpa nya. Jag tycker inte om det. Det skulle kanske vara roligt om jag hade pengar så jag kan köpa det jag vill ha och om jag hade en proportionerlig kropp,som passar i kläder, men nu är fallet inte så. Kanske jag gör ett försök i morgon ändå.

Jag tror jag blir lyckligare om jag börjar känna lite mer tacksamhet över livet och allt jag fått, då blir jag gladare. Jag har tusen saker att vara tacksam för. Men jag vill ha mer... det vill väl alla? Om vi vore totalt nöjda med tillvaron tappar vi inte då drivet och strävan till förändring? och den känslan är ju lite skön ändå? Annars skulle vi kunna gå runt som kossor och idissla och bara rulla tummarna? Kossor är väl lyckliga? Men när jag tänker efter kanske jag inte vill vara så lycklig? Det är ju roligare och mer stimulerande att kämpa lite, lite lagom i alla fall. LAGOM, det svenska ordet som inte går att översätta till något språk.

Less på att städa

2008-05-20T20:02:00.003+02:00

Jag är sååå trött. Vår bostadsförening har haft städdag i kväll. Jag smet lite när jag upptäckte att andra stod och petade i sina egna trädgårdar istället för de gemensamma områden. Efter att ha rensat bort ogräs och krattat så flydde jag fältet.
Nu är klockan 20.00 och jag borde sova inom två till tre timmar men istället för att undra vad andra människor gör i kväll så ska jag träna. Var energin till det ska komma från bryr jag mej inte om. Jag ska träna om jag så ska somna mitt i allt.

Jag har börjat tveka till ett tredje barn nu... undrar om en bäbis bara hänger med lite lätt, som en extra väska eller så? Är det så stor skillnad mellan två eller tre? Eller tänk om det blir skitjobbigt och man ångrar sej och allt som fungerar hyfsat nu bara faller ihop och alla blir olyckliga? Jag vill ju faktiskt skilja mej varje frukost när det är kaos. Men kaoset går ju över... men med en bäbis kanske det aldrig går över? Jag vet inte, jag blir lite rädd av bara tanken. Undrar vad min man tycker? I dag sa han att han ville flytta från huset och bo i lägenhet. Jag förtränger det här nu...
Bäst att göra 200 sit ups istället.

Jag kan visst!

2008-05-20T15:57:00.003+02:00

Jag har slagit vad med en kollega på jobbet att jag kan få bort mitt gäddhäng på en månad. Hon tror inte att det går. Det gör jag.
Nu är jag jättepeppad på att träna. Jag ska börja i dag.

Just nu har jag två gnälliga barn omkring mej så jag kan inte koncentrera mej på att skriva, och kameran fattar jag inte hur den fungerar, så det blir ingen bild på två missnöjda barn.

Ullbroderi?

2008-05-19T20:29:00.003+02:00

Jag hatar att vara frustrerad. Kanske för att jag är det jämt, men ärligt talat vad ska man göra på kvällarna? Vad gör människor? Jag fattar det inte.
Jag ska fråga varenda en på jobbet i morgon vad dom pysslar med på kvällarna.
Kanske jag ska börja med ullbroderi eller så gör jag 200 sit ups?

Hur män fungerar

2008-05-19T15:33:00.004+02:00

I dag var min första dag med schemalagd tid. Så fort jag går på schema känns jobbet lite tråkigare. Spänningen försvinner på något sätt. Men det var okej. Min kollega på dagis har skaffat betal TV och upptäckt porrfilmen. Vi diskuterade det ett tag och senare berättade hon för mej hur killar fungerar. Hon sa att män aldrig riktigt förstår hur dom ser ut, och om dom är fulla kan dom sent på kvällen nöja sig med vad som helst. Personligen tror jag inte utseende spelar någon roll (om man inte är vanskapt på något sett). Allting hänger på charm och humor, det är det som avgör.
En snygg kille utan charm har inget att komma med, han får spela in porrfilmer för att få sig ett ligg.

Jag ska på tjejfest på fredag. Jag har aldrig varit på tjejfest tidigare (eftersom jag bodde på krogen tills jag fick barn). Det roliga är att vi dricker vin och pratar hemligheter, det tråkiga är att alla vill gå ut och dansa. Slälv ska jag parkera mej vid baren eller vid ett bord och kolla på alla människor och hur dom beter sej. Om jag har tur hittar jag någon rolig människa att prata med annars byter jag ställe.

Jag ska tydligen vara gift med Rolf Lassgård

2008-05-18T18:09:00.007+02:00

För några veckor sedan köpte jag en bok i hemlighet. Jag har gömt den lite för min man för den känns lite pinsam. Det var en bok om nummerologi. Jag skulle ta reda på mitt verkliga kall här i livet (för det slog ALDRIG fel stod det på baksidan)
Det visade sej att jag har livsväg 3.
Där stod det att om inte jag fick hålla på med måleri, skriva, teater, musik eller andra kreativa saker skulle jag aldrig bli lycklig. Jag läste också att om jag inte tyckte det som stod där passade in på mej borde jag gå i terapi!!
Det fick mej att googla lite på nummerologi och då hittade jag en match-sida. Jag kollade upp om jag och min man passade ihop. Det gjorde vi till 40% min man tyckte det var dåligt. Men det roliga var att man kunde kolla upp vilka kändisar man passar med. Eller det kanske inte var så kul... Jag har nämligen 100% match med Magnus Uggla och Rolf Lassgård. Nu har ju inte jag träffat dom i verkligheten men det känns inte riktigt rätt där...
Min man passade ihop 100% med Jannike Björling och Tilde de Paula.

Jättestark

2008-05-18T09:38:00.003+02:00

Min son kom fram till mej och säger:
-Känn vad starka muskler jag har mamma.
Jag klämmer på hans sjuårige arm med tummen och pekfingret och säger:
-Oj vad stark du är. Då klämmer han på mitt gäddhäng och säger:
-Oj vad stort, du är jättestark mamma.

Dyrt med hopprep

2008-05-18T06:22:00.005+02:00

Hela familjen sover utom jag. Jag ryms inte i sängen så jag får göra något annat. Alla är vi dessutom förkylda, förutom min man som aldrig blir sjuk, så jag låter dom sova. I dag har dagis genensam städdag och det är mycket som ska göras. Buskar ska flyttas, gångar ska läggas, staket ska målas. Själv kan jag gömma mej i köket och ordna fikat då.

Kanske jag går ner i vardagsrummet och gör solhälsningen några gånger... Jag testade förresten mitt hopprep i går. Det var en ganska obehaglig upplevelse. Det kändes som om ALLT på hela kroppen, förutom skelettet, satt löst och studsade och flög okontrollerat runt omkring mej, till och med ansiktet åkte upp och ner vid varje hopp. Kanske jag är för gammal för hopprep? Nu måste jag köpa dämpade skor, stöd till vristerna, en supertight sportbh, eller om det finns en tight kroppsstrumpa att dra över hela mej skulle det kanske fungera bättre. Det där billiga hopprepet för 50 spänn kanske blir en dyr träning ändå. Jag ger inte upp än, min kropp behöver motion.